MOOOOOOOOTVIND!!!

Nä, nu får det vara nog, tänkte jag idag. Nu måste jag börja cykla! Jag köpte för några år sen en citybike. Dämpad framgaffel har den och är hur bra som helst att cykla på. MEN man kan inte ha en cykelkorg på styret, som är för tjockt plus att ett antal vajrar löper kors och tvärs. Har jag korgen bak invid pakethållaren, som jag förövrigt var tvungen att köpa till, så slår jag av den med klacken. Den har attans många växlar och handbroms vilket gör det väldigt osäkert att cykla med hundarna. Alltså...cyklar jag i stort sett aldrig. Då jag bodde i stan använde jag nästan aldrig bilen utan cyklade i ur och skur. På en 5-växlad racer...med 2 växlar ur funktion efter en vurpa med en förvirrad tonåring i en korsning. Det var min första NYA cykel, en lila och vit DBS. Cykelreparatören fick aldrig riktigt ordning på det där med växlarna trots idoga försök. Det kan ha berott på att jag brukade titta in till honom på hemväg från jobbet och då hade han hunnit titta djupt i dunken under dagen. Att han piggade upp sin dag med sprattelvatten var ju förstås ett rykte, han stod alltid på benen då jag anlände, men som sagt, nån ordning blev det aldrig på växlarna. Det gjorde nu detsamma för jag vande mig ganska snabbt att köra på de 3 återstående, de tyngsta såklart. Sen försvann 3:an och jag hade endast 4:an och 5:an kvar. I hela dess livstid. Men jag cyklade glatt kors och tvärs över hela stan med denna klenod, i ur och skur. Så flyttade jag till Hammarö. Och cyklandet kom av sig. Jag fick för långt till jobbet och började använda bilen mer och mer. Maken byggde ihop några mountainbikes åt mig som var helt okej, men så dök tillfället upp med min nuvarande cykel. Maken köpte en likadan men sålde den snart och köpte en värsting att slira omkring i skogen med. Min har mest stått i förrådet. Men idag flög f-n i mig! NU är dagen då jag skall börja cykla! Det är ju löjligt att boka spinningpass och ta bilen till gymmet då vädret är vackert. Så jag bytte snabbt om och gav mig av. Ja, jag hade hjälm. Tog vägen över Skoghall och Knappstadvägen. Redan vid brandstationen kände jag motvinden. Äh, kämpa på, bara lite blåst. Drog på friskt hela vägen in till stan och svängde in vid Romstad. Min ansiktsfärg skiftade nog i mörkrött...Över cykelbron vid Klaravik och Rosenborgsgatan förbi sjukhuset. Men, hur kan det vara motvind åt alla håll? Det sattes inga rekord av mig på sträckan förbi gamla flygfältet, kan jag intyga. Och inte heller på Hammaröleden. Jag blev dessutom omkörd av två karlar!!! Och de måste ju ha haft lika mycket motvind. Men de hade säkert inte kört så långt som jag tröstade jag mig med. Fast jag tror jag får träna lite oftare om jag skall kunna ge dem en match.