Vaknade vid halv 5-tiden med huvudvärk. Skit också, tänkte jag. Skall migränhelvetet börja igen! Jag har ju faktiskt inte haft ett anfall på jättelänge. Då menar jag ett sånt där riktigt anfall som slår undan benen på mig i flera dar. Såna hade jag under många år flera gånger i veckan. Hur fasen stod jag ut? Till sist fick jag hyfsad hjälp genom företagshälsan. Då var det så illa att jag blev förlamad i höger ansiktshalva under anfallet. Dreglade och tårarna rann oavbrutet. Kändes även i munnen och halsen. Jag trodde att jag minst hade en stroke på gång eller en tumör. Var helt enkelt jätterädd! Läkaren trodde att jag hade nåt som heter Trigeminus neuralgi, eller nåt liknade och remitterade mig vidare till min husläkare, som i sin tur inte trodde på den diagnosen. Hon skickade mig vidare till en hjärnexpert, Neurologen Ragnar Palm på Ankaret. han ställde minsann diagnosen på mig direkt, utan röntgen eller provtagning. Jag min dumskalle godtog detta, för han var ju expert, juh! Han bestämde direkt att det var min migrän som hade ändrat karaktär och sen skrev han ut sprutinäsanmedicin åt mig.
Och visst, medicinen hjälpte snabbt. Men med ett pris som kunde ge mig en migränattack...Men baksidan var att den rann bakvägen ner i halsen och smakade pyton. Detta visade sig också ge en otäck biverkning som tyvärr inte gett med sig, och som gjorde att jag var tvungen att sluta med medicinen. Jag sätter i halsen, eller rättare sagt, i näsan! Ja, det låter inte klokt, men så är det. Jag kan alltså få baksug i svalget då jag äter och maten åker bakvägen upp i näsan. Håller på att kväva mig, känns det som!
Och under hela tiden så undrade jag om det ändå inte kunde vara så att jag hade en hjärntumör. För jag hade ju inte blivit röntgad....
Åren gick och så tog mitt recept slut och behövde förnyas. Jag trodde att min husläkare kunde skirva ut ny medicin åt mig, men se det gick ej! Jag hade då fått en ny husläkare, då min förra, som jag själv valt, hade slutat. Den nya var en riktig bitch och vi blev direkt avogt inställda till varann. Hon kunde inte skriva ut den medicinen, påstod hon, eftersom hon inte gjort det från början. Jag skulle vacker kontakta Ragnar och be honom ge henne tillstånd att skriva ut den attans medicinen! Men gud hjälpe mig! Trodde inte det var sant! Det var ju inte LSD jag bett om direkt! Vem missbrukar migränmedicin?
Alltså var jag utan medicin. Men det sket väl migränen i. De stångade glatt på i mitt huvud, i stort sett varje vecka. Så fick jag tips om akupunktur mot migrän. JAAAA, bara det fungerar! Fick en ny sjukgymnast på träningsmeckat KMTI, Lotta Widell som visade sig vara ännu en av mina änglar där! Efter första besöket kändes det bättre. Behandlades 10 ggr mycket tätt, flera gånger i veckan, och det blev så mycket bättre att jag kände att jag levde igen. Ett halmstrå att hålla sig i, helt enkelt. Så blev Lotta gravid...Och jättesjuk. Hon var sjukskriven nästan hela graviditeten, och jag blev utan akupunktur. Men ibland har även jag tur, för efter en tid började en ny sjukgymnast som just avslutat sin akupunkturutbildning och kunde ta sig an lilla mig!
Och hon satte minsann en nål i foten på mig också. Varför det? Jo, för hon anade att jag började komma i menopaus och det spelar roll för oss migränisar.
Jag blev bättre under en lång tid...Men så startade helvetet igen! Och jag kunde alltså inte ta snortmedicinen längre.
Har provat ALLT i medicinväg på apoteket, jag lovar. Alla migränmediciner har ett gemensamt; de är jättedyra! Men så av en händelse, då jag var med Gubben på en tävling i Mora, gick jag in på ett apotek för att bunkra upp(det är vid såna här trevliga tillfällen som migränen brukar slå till). Jag frågade en personal om den bästa migränmedicinen hon visste och då visade hon mig på en svart och silvrig ask med 10 tabletter för det facila priset av 84.50. Kommer inte ihåg namnet men jäklar vilken härlig drog! Just den helgen klarade jag mig dock från anfall. Ungefär som om migränen sa; Attans, kärringen har skaffat motgift, skit också! Jag får anfalla nån annan.
Men så hände det sig att denna medicin blev så poppis att den tog slut hos producenten. Jag stod med värkande tinning en helgdag(vad annars?) och blev helt förtvivlad då hyllan var tom. Personalen visade mig då på en annan variant på samma medicin, kommer verkligen inte ihåg namnet på den heller, nåt jättelångt krångligt var det i alla fall. Ännu billigare dessutom. Så körde jag den ett tag...tills den OCKSÅ tog slut hos producenten, suck...Fatta vilken jäkla mardröm!
Så fick jag då tips av, gissa - jo en personal, om Eezneo och jädrar, den var också bra. Eeze funkar inte på mig, får jätteont i magen så jag var skeptisk till Eezneo, men magen har klarat sig. Men hör och häpnad, det senaste året har anfallen kommit glesare och glesare, varit mildare till naturen, så migränmedicin har inte alltid varit nödvändigt. Jag har klarat mig med en Ipren och två Alvedon, faktiskt. Och ibland så går anfallet övar av sig självt, som i morse, till exempel. Det finns vissa bra fördelar med att bli gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar