Städa, städa varje fredá åsså varje jul...det tycker ja ä...drettrist...Sorry Pippi

Livet med voffs och missar är ju lurvigt, kan jag medge, suck. Detta har jag nog tjatat om tidigare. Men utan dem skulle livet vara så jäkla trist så jag står ut (men under protest) med att dra ut den j-a dammsugaren titt som tätt för att snorka upp så mycket hår som går in i dammsugarpåsen..för stunden. Sen är det av nån konstig anledning alltid MIN tur att göra detta uppdrag, då Gubben har tävling, träningsläger, älgjakt, jobbar övertid etc. Snälla chefen min, kan jag få jobba över? Nädå, så illa är det inte, och jag är säkert inte ensam om detta. Och Gubben har fullt upp, det är inte så att han latar sig, inte! Nä, han jobbar både på jobbet, i cykelklubben, med jaktlaget, grejar, grejar...Och det gör jag också. 

Då kan man undra; Var det såhär det var meningen att det skulle vara? Man skall jobba i sitt anletes svett-minst åtta timmar, sen fara hem för sitt "andra jobb" Plocka, torka, tvätta, vika, diska, rasta, mata..och sen idka fritidsintresse i olika former, eh? Hur gör man ett bra livspussel? Finns det manual? Hur gör ni, alla människor som har löst detta? För ni finns, det vet jag. Eller så narras ni, era luringar.

I onsdags var jag ju till tandis, om ni minns. Jag fick en provisorisk fyllning i mina brustna tänder. Ny tid den 7 oktober för att göra en ordentlig lagning av de båda spruckna tänderna. 

Nåväl, i morse hade jag bitit bort nästan all fyllning...Se där ja. Och käkarna kändes helt overkligt trötta. Kan det vara så att jag biter ihop då jag sover? Men Gubben har inte hört att jag hackar tänder i alla fall. Det är nämligen så jag brukar göra, hacka tänder i sömnen. 

Ja ja, det var bra så länge det varade. Nu får jag gå med hackig tand till den 7:de oktober. Men ve och fasa, en tanke slog mig; Tänk om jag biter sönder den "riktiga" lagningen efter två da´r, kan jag då behöva betala för detta? Många frågor-inga svar...än så länge.