Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

tisdag 17 april 2012

Knegoffs kläder i alla väder...

Idag har det varit ALLA väder. Nja, kanske inte värmebölja men annars så...I morse var det regnvått på trappan men då jag kommit en bit på väg till jobbet kom det en regn/hagel/snöskur som hette duga! Den regerade i ca 1 km sen var den över. Jag mötte bilar med 1 dm snö på taket(!) och inne i stan låg det drivor av snö. Anlände jobbet i Skåre utan att ha halkat av vägen och så tittade solen fram, för att sen förmörkas av regn och snö. SUCK...
Men min dag har förgyllts av Klinga, som har varit med på jobbet idag. Hon har såklart inte varit med inne på skolan men väl legat i bilen. Många promenader har det blivit. Bra för BÅDE matte och Klinga! Ett lite missöde hände dock då vi på lunchrasten tog en promenad till den lokala hundgodisaffären och jag upptäckte att plånboken var kvar hemma! Och just då började det regna igen...
Jag har hunnit med ett jäkligt bra träningspass idag också! Coreboll i 55 minuter med fokus på hållning, styrka, balans och smidighet. Nu skall jag verkligen försöka komma igång klokt så inga skador sätter käppar i hjulet för mig. Jag älskar att träna, mår inte bra utan det, men min jäkla kropp säger allt som oftast ifrån. Jag tillhör en mycket liten skara som man talar tyst om, nämligen den som måste hålla igen på träningen...Fast oftast skiter jag i det. Pilutta dig, jävla kropp! I morgon blir det intervallspinning med en av mina favoritinstruktörer, Lisa, på KMTI. Efter alla år på gymet har jag ju fått mina favoriter, gamla som nya. Har ju tillbringat nästan halva livet på KMTI. Vi var ett järngäng som tränade för Cia Carlsson på Skutberget och karatelokalen på Våxnäs. Vi hade så jäkla roligt så det är inte sant! Cia, kruttjejen, som inspirerade oss till att bli bättre och bättre. Sorgligt är att vi är två(2)stycken kvar av hennes trupp på KMTI nu. Ann-Louise Finnström och jag! Vi borde ha diplom...eller hedersomnämnande, eller nåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar