Krama varann i trafiken...

Gårdagen bjöd på spänning av hög nivå. Då jag efter jobbet for till mitt träningsmekka för ett spinningpass, som förövrigt var kanonbra, hörde jag sirener långt bort. Jag var för en gångs skull ute i god tid och hann prata med andra träningssugna. Många nya ansikten efter nystarten i de nya lokalerna. Efter passet hade jag fortfarande gott om tid, trodde jag...Klockan var 17.00 och jag hade tre saker att göra. Hämta Vaski på dagis och Klinga hos svärföräldrarna. Dagis stänger 18.00. Sen hade maken beställt några starköl från Systemet. Det stängde 18.00. Ingen fara. Det tar ju bara 10 minuter till Skoghall, tänkte jag. Så här avslappnad var det länge sen jag var en fredag eftermiddag. Eftersom Gubben är delaktig i Hammarö 3-dagars, en cykeltävling som lockar deltagare från hela Sverige, är jag näst intill gräsänka denna helgen. Då jag skall köra ut från parkeringen fälls järnvägsbommarna ner. Attans, nåja, jag tar andra hållet. Framför mig har jag en velpotta som blinkar vänster, åt järnvägen, men står så långt åt höger att jag inte kan åka ut. Suck. Och så ser jag hur kön växer mer och mer...Jag har fortfarande ganska gott om tid, om bara den där snigeln framför kunde kolla backspegeln och se att jag ville förbi. Men nej. Och bilarna blir bara fler och fler. Så äntligen, han får en lucka i den långa kön och jag kan smita förbi åt höger. Detta går galant, det var nog bara en liten propp, tänkte jag, för att i nästa stund upptäcka lämmeltåget av bilar ÖVERALLT!!! Varenda tvärgata var fullpackad i bilar! Tänkte febrilt på olika färdvägar, för se Gubben hade sagt vilken väg som var smartast att ta in till Skoghall eftersom dagens tävling utspelade sig i centrala samhället. Insåg snabbt att jag kunde glömma detta, nu gällde det att komma UT UR Karlstad först och främst. Fan, vad klockan går...Med snigelhastighet tog vi oss fram men hela tiden dök bilar fram från andra gator och ingen verkade vilja samarbeta. Vid Våxnäs IP kunde man se hela kön ringla sig fram ända fram till rondellen vid Hagalundsvägen! Skit också, klockan är halv 6, jag hinner aldrig, tänkte jag. Så helt plötsligt ökade hastigheten något och ganska snabbt var jag på Karmgatan och framme vid rondellen. Tvärstopp! Framför mig en bilist som tänkte samma som jag, att ta sig genom rondellen och ut på motorvägen, men vi kom ju inte ut! Trafiken från vänster matade bara på och tillslut var hela rondellen full av bilar som stod still. Nu hade jag tunnelseende! JAG HINNER INTE, JÄVLAR OCKSÅ!!!! Men så händer det, en buss i ytterfilen stannar och vinkar fram oss!!!! Vi får dock se upp för i innerfilen körs det glatt på av bilister med stel nacke.Men genom busschaufförens handlande, lugnade den värsta klappjakten på den snabbaste platsen i kön, ner sig en aning. Som om de tänkte; Hm, ja just ja, sådär kan man ju också göra, fan så smart, smidigt också, hm...Tänk om alla gjorde som den vänlige busschauffören, då skulle ju aldrig såna här situationer behöva uppstå. Då jag kom ut på motorvägen uppenbarade sig orsaken till kaoset. En bilolycka. Men inte skall väl hela staden stå stilla för den skull. Nu var klockan tjugo i sex. Nu måste jag väl erkänna en sak... Jag bröt mot  varenda hastighetsbegränsning!!! Bilen var immig på insidan av alla svordomar jag vräkte ur mig till alla   sengångare, fläsklägg, idioter, drönare, kärring-och göbbjävlar. Tur de inte hörde mig...In på Systemet- handla-betala-ut-17,44! Iväg, fan, avstängt för cykeltävling, javisst ja! Tog Hovlandavägen, VA! Fyra juniorcyklister i bredd cyklandes i maklig takt, vänder sig om, tittar på mig, FORTSÄTTER cykla i bredd, GAAAHHHHH, pojkjävlar!! Farthinder, mötande trafik och så helt plötsligt får de för sig att hör och häpnad, ÅKA PÅ LED! Halleluja! 17.48! Och vet ni? Då jag for förbi dem burnade jag, ha, ha! Visste inte ens att jag kunde! Det är 30 på den vägsträckan...HA HA HA! Igår var det 90! Och jodå, jag hann med 5 minuter till godo! Det ni!