Nostalgi

Vart tog åren vägen egentligen? Denna fråga dök upp i mitt huvud idag då jag hade ett ärende till Kil. Där tillbringade jag min uppväxt fram tills jag började gymnasiet. Sen jag flyttade har jag inte gjort mer än kanske ett dussin besök dit. Och då haft bråttom. Idag hade jag för en gångs skull tid och gjorde därför en minnesfärd med bilen på de ställen jag mest höll till. Och tänk, jag fick en varm känsla i magen och massor med minnen dök upp i skallen! Jag kröp med bilen, tur jag inte hade nån bilist efter mig, den hade svurit eder! Sannerudsskolan-då Centralskolan, var hyfsat sig lik men sen...knappt ett hus gick att känna igen. Vissa var borta och ersatta av nybyggen. Så kom jag till "mitt" hus. Jag var tvungen att parkera bilen, tog ut Klinga(för att inte se alltför misstänkt ut) och bara KÄNDE i hela kroppen! Tog några foton på huset och på parken där vi lekte(och senare smygrökte). Tänk om min mamma hade fått leva lite längre och fått se hur fint det gamla kråkslottet har blivit! Jag fortsatte min låååångsamma färd ner till Skogsvägen. Där bodde många av mina kompisar. Insåg ganska snabbt att minnet spelade mig spratt. Jag kom ihåg alla namn men inte vilka hus de bodde i. Början till Demens? Där Skogsvägen tar slut gränsar Sveavägen. Hade inga kompisar där men i början av den fanns ju Lottagården - Och den finns baske mig kvar!!!

Lägenheten längst ner till vänster växte jag upp.

Fönstret längst ner till höger var vårt sovrum.

Lekparken - vart leker barnen nu? Och vart smygröker dom?

Min granne och kompis Monica. Då jag såg henne senast så såg hon MYCKET äldre ut!  Hur kan det komma sig då JAG inte har åldrats ett dugg?

Min  lilla mamma tittar ut!

Löttagår´n! Här var jag dretfull för första gången!