Påskhelg, del 2

Men kära vänner, så härligt det är att leva just nu! Vårsolen skiner varje dag och man vill bara vara ute. Jag, som lätt blir melankolisk vid grått väder, känner livsandarna komma tillbaka och energin flöda.
Hundarna mår gött, katterna mår gött, och vi tvåbentingar mår gött! Under senaste tiden har jag upptäckt att Skrållan minsann kan busa och säga ifrån till Syrran så det smäller om det! Det är bra. Hon jamar fortfarande under natten, men då under vägen upp till vår säng. Förr fick man hämta henne för att få tyst på henne! Nu hoppar hon upp i sängen och fyller ut den sista tomma platsen. I går morse vaknade jag av att jag hade ena benet utanför sängen. Varför? Därför att en katt låg där mitt ben hade passat utomordentligt väl. Men jag är tydligen även i sömnen en stor djurvän...Nåja, inget synd om matte och husse. Livet är härligt då man kan vakna till en, två, tre, fyra....fem ulliga husdjur som trängs för att få gosa morgonen med matte och husse. Herregud, tänker säkert ni som inte är djurägare. Är de riktigt kloka? Men, jo det tror jag att vi är faktiskt. Alla har vi olika toleransnivå på saker och ting. Olika intressen och egenheter, men för den skull kan vi ändå tolerera varann. Jag försöker hela tiden. Att tolerera människor med annorlunda intressen, alltså. Det är inte alltid så lätt att förstå sig på människor som kan stå ute i skogen och vänta på en rallybil som svischar förbi på en tusendels sekund, eller de som kan finna nöje i att titta på en curlingmatch, men va faan, vi har säkert andra gemensamma intressen och åsikter som kan ge oss en möjlighet att acceptera varann. Men om någon KLANDRAR mig(oss) för att vi har våra husdjur i sängen eller att de får gå på bordet då blir jag förolämpad! Jag kan väl för bövelen städa som alla andra!
Nä men nu blev jag riktigt irriterad, det var ju inte meningen när livet är så otroligt härligt.
Härligt är att Gubben har kommit igång med sin träning igen. Och dessutom att vi ibland kan träna tillsammans! Och idag var det särskilt härligt eftersom Anna-styvdotter var med på samma pass! Det är såååå kul att hon har börjat träna. Och så duktig hon är! Det ligger i släkten, tror jag! En massa jävlar anamma, helt enkelt. Min Gubbe hade inte tagit ett löpsteg, än mindre cyklat på 20 år då jag träffade honom. Eftersom jag var "träningsmissbrukare" så blev han nyfiken en gång då jag skulle ut och springa. Han hade ett par gamla skor och en träningsoverall som man rodnar över...men jäklar så duktig han var att springa! Värst var att han höll jämna steg med mig...som hade löptränat i flera år! Ja, där ser man vilken släkt man gift in sig i. Man får slita och släpa för att hålla jämna steg med dessa genetiskt perfekta människor, he he.
Idag var vi på ett" överraskningspass" kan man kalla det. En gästinstruktör var på plats för att trötta ut oss. Inga större fel på passet men inte heller nåt utöver det som de ordinarie instruktörerna kan leverera. Passet var tydligen ett "macdonaldspass" som jag kallar såna pass vilka är regisserade av nån tjomme, som är anställd av nån fitnesskedja som vill att alla i hela världen skall träna på samma sätt hela tiden. BLÄÄÄ, säger jag åt sånt. Nä, tacka vet jag mitt favoritgym KMTI där instruktörerna får utrymme för egna ideér och får utveckla sina pass lite efter eget huvud. Såklart finns riktlinjer, men ändå märker man skillnad mellan instruktörerna.
Nu är vi lagom mosiga i benen för morgondagens pass. Gubben skall cykla racer 14 mil och jag skall köra bodysculpt för en av mina favoritinstruktörer Petra. Ja, jäklar, det blir rollator inför arbetsveckan.

The ultimate easter

Det bästa med påsk är att den förebådar våren. Och årets påsk hör väl till den mest perfekta genom tiderna! Att vakna upp och solen skiner in genom persiennen är det bästa jag vet! Så var det idag. Inga problem att gå upp då. Det har funnits påskhelger då det snöat och regnat om vart annat. Fy för den lede!

Vi trotsade påskkärringarna idag och tog våra hundar på en riktig tur på Hammarö golfbana. Lummi snöbadade som en tok och Vaski gjorde en raid som satte hjärtat i halsgropen på husse och matte. Tänk om muskeln hade gått sönder igen! Men puh, det gick bra! Och tänk så lycklig han var då han hade fått springa av sig, gullegoingen. Klinga fick springa lös och var som en helt annan hund då hon fick härja runt och få upp spår på vilda djur. Annars är hon en fegis men då vi är ute i naturen blir hon tuff. I över en timme var vi ute och både hundar och tvåbentingar var rejält slitna då de kom till bilen. Att pulsa i snö är inte det lättaste. Men vilken härlig utflykt!

Så här bart och torrt såg det ut på vissa ställen...

Men mest såg det ut så här, med rejält djup snö på vissa ställen och packat på vissa. Hundarna sprang ju ovanpå medan Gubben och jag fick pulsa ordentligt. Ibland blev det dock ett godisstopp...

Uhhhh, så trötta vi är nu!

Sen var det dags för en kärringskock vid dörren. Tre halvstora kärringar, torftigt utklädda stod på trappan och gav mig tre påskbrev. Jag bad dem vänta och gick efter påskhönan med godis. De två minsta kärringarna tog varsin godis, medan den tredje, som var störst, drog i hela näven i skålen som en grävskopa! Stopp, stopp fick jag säga, tänk på att de andra skall ha också! Men f-n så ungar kan vara, bara roffar åt sig utan att tänka på andra! 

Hungriga som vargar var vi efter utflykten så jag drog igång påskmiddagen medan Gubben dammsög övervåningen. Sen fick vi kärt besök av styvsonen Anders med sin Liam och styvdottern Anna med Melvin och Neo. Jag var lite orolig att Lummi inte skulle klara av barnen utan kanske skrämma dem med sitt skall, men det var inga som helst problem. Hon trivdes som fisken i vattnet precis som de andra vovvarna. Hon överraskar oss hela tiden med sitt pillemariska kynne. Den som var mest reserverad var Syrran, som vanligtvis regerar över alla här. Nu var hon inte så tuff. Och Skrållan, den gamla tanten, kom fram och gosade med Anna, som om ingen tid hade gått sen Anna flyttade hemifrån! 

Godishönan fick lyfta på övervåningen och bjuda de små på sitt innehåll, ja inte bara de små, visade de sig...

Nu har vi stoppat magen full med mat, Gubben har paltkoma i soffan med fjärrkontrollen bekvämt vilande i handen och en öl i omedelbar närhet. Hundarna ligger utslängda lite här och var i soffan medan jag sitter här och skriver. Livet är gött! 

Lååååångfredag!

I går fick jag ett samtal vid 10-tiden. Dagisfröken Linn meddelade att Lummi hade bajsat inne(de hade inte hört hennes gnäll, eller rättare sagt, hon gnäller så ofta att man inte bryr sig) och sen till råga på allt....ÄTIT UPP SKITEN!!! Isch, så äckligt! Sen hade hon såklart spytt 100 gånger också...Jag tipsade om att de inte skulle pussa på henne...

Som den primadonna hon är så repade hon sig snabbt. The show must go on, you know. Vad hon satt i sig för att bli dålig i magen står skrivet i stjärnorna, men ett hett tips är väl att hon gjort ett besök i kattlådan på morgonen...

På kvällen var hon ok i magen. Men i natt vaknade jag av att nån av djuren hostade nåt otroligt. Vaski har ju alltid hostat mycket, men det här var inte likt honom. Jag tände lampan och där stod Lummi vid sängkanten och hostade så hon kiknade! Stackar´n! trött som jag var funkade inte hjärnan direkt utan jag trodde hon satt nåt i halsen. Men efter en stund så insåg jag; kenneljävlahosta! 

Host, host, host! Jag ser på hockey tillsammans med husse.
Om inte matte skramlar i köket för sjukare är jag inte än att
jag rusar dit och kollar om det är nåt smaskigt på gång!

Så insåg jag också att Klinga inte är vaccinerad för i år. Jag har ju bestämt att byta veterinär men jag har inte fått tummen ur att boka tid hos den nya vetten. Fy på mig! Det får bli till veckan om hon inte redan är smittad för då är det kris! Jävlar i så fall...

Som vanligt då det är nån helgdag så glömde Gubben att ställa om alarmet. I morse ringde det därför i vanlig tid, 6.30. Men det var inte hela världen, jag var ju redan halvvaken av Lummis hostande och dessutom kan det kännas riktigt gött att inse att det är helg och bara vända på sig och somna om. Och det gjorde vi! Gubben skulle åka till Arvika för racercykelpremiär med sina kompisar och jag tyckte att jag hade sovit nog så vid 8-tiden gick vi upp. Så gött att vara uppe i tid. Rastning av hundarna och sen softa vid frukostbordet. Gubben for iväg och jag satt och surfade på datorn och loggade in på fb. Såg att min goa styvdotter hade lagt ut att hon skulle träna två pass(hon är jätteduktigt) och då insåg jag att; vafan, skall inte jag också träna! Klockan var ju bara 10.00 och då jag loggade in på KMTI så fanns det platser kvar på mina favoritpass! När hände det senast? 11.00 var jag på plats i spinningsalen och en timme senare på Corebollpasset. Trots 4(!) glas vin igår så gick det lätt att träna.
 Det finns nog inget i hela världen som kan få mig så bra till mods som att träna! Det gör underverk med en sån som mig! Då jag kom hem tryckte jag på stående fot i mig lite mellanmål och sen drog jag ut med husets tikar. VI gick en promme på 40 minuter och sen var herren i husets tur...Nä, inte Gubben alltså utan Vaskiböbb. Han har ju haltat de senaste dagarna så det fick bli en 30 minuterspromme idag. Men den hunden är min favorit! Ja, jag vet, man får inte ha favoriter varken bland sina barn eller sina djur, men jag erkänner villigt och tar mitt straff(om nån nu önskar utföra detta). Finns inget roligare än att gå på promme med Vaski. Vi har ett band mellan oss som tyvärr inte finns mellan de andra och mig, Husse har ju ett starkt band med Klinga och Lummi kommer att få ett med mig i sinom tid...men Vaski....Han är min ögonsten! Ibland tänker jag förbjudna tankar. Om den dagen då han inte längre orkar med jordelivet och jag måste ta beslutet att....nej, för bövelen, inte tänka på det nu! 

Men ärligt talat, denna dagen har verkligen varit låååångfredag! Efter träningen och hundprommisarna tvättade jag fönstren i köket och träningsrummet. Sen upp med de nya fräscha gardinerna i köket. Jäklar, så bra det blev! Och dessutom var de hur billiga som helst, endast 99:-! I v-rummet fixade jag till det i går. Också dretbilliga gardiner! Snyggardinera jag köpte då vi gjorde om v-rummet var jättedyra, nästa 1000 spänn, och jag älskar dem, men inte bara jag, utan även Syrran The cat, som har dragit trådar ur dem så de är alldeles skrynkliga nertill. Så är det att ha husdjur och man får inte klandra dem utan bara gilla läget, även om det svider...

Tänk att jag fick tag på färdigsydda gardiner i min favoritfärg för en mycket billig peng, endast 99:-!

Jag är så nöjd med dessa gardiner så det är inte klokt.Tyvärr så är Syrran också väldigt nöjd med dem...Då är det skönt att veta att priset på dem bara var 199:-.

Nu har Gubben kommit hem och vi skall softa vid TV-n en stund. Fast nu tror jag det snarkar i TV-rummet, hm....Han har kört 13 mil på racer idag, men goa Gubbe, så jag tror att kvällen blir kort. Men det gör ingenting för i möra ä en annan da! 

Ha dä gött kära vänner! och ta vara på glädjeämena i livet för ni vet aldrig då det är slut! Här och nu är ett hett tips!

Teknikens under

Idag har jag baske mig laddat ner en smileyapp i mobilen! Det hör ju till det viktiga i vardagen...(här hade jag velat ha en blinkande gubbe, men till bloggen finner jag inga gubbar att lägga in). Nu har jag gått igenom massor av information i Blogger men inte har jag funnit var jag kan få tag på smileys, inte. FAN! Men ni som brukar få sms av mig kan bereda er på att få massor av roliga smileys HELA tiden, ha ha! Min Gubbe har just fått 7 st! Herregud, är jag 55 år, eller?

Som om det inte var nog med Gubbappen, jag har placerat om alla appar i mobilen också, så de jag använder mest är lättillgängliga. Jag känner mig som ett riktigt tekniksnille nu! 

Träningsfritt idag, benen är som stockar efter en intensiv träningsperiod. Jag får se om jag vilar i morgon också, har inte bestämt mig än. Ett corebollpass skulle inte vara fel i och för sig...Sen är det ju det där med min frisyr, eller "ickefrisyr" snarare. Det gick inte att spara ut håret den här gången heller. Jag får ge upp mina försök och boka en akutklipptid(blinkande gubbe) i morgon. 

Allt som stökade till sig igår vilket sånär gav mig tokspel, har jag idag fått ordning på och det redan på förmiddagen. Tänk, så bra det är med lite träning och vila emellanåt. Idag har jag varit i fas hela tiden, instruerat vikarier i lugn och ro, hunnit skoja med ungarna en stund och dessutom hunnit sitta ner och prata med mina arbetskamrater. 

Snart är det påsk men här kommer det inte att bli nån större förändring. Påskris och sånt krafs är inget för mig och Gubben. Jag köper ett gäng tulpaner och plockar fram de två hönorna som man har godis i, sen får det vara färdigpyntat. Man skall inte gå till överdrift...Kvasten står utanför dörren och kärring får jag vara själv. Får se om jag tar mig en tur...(jätteglad gubbe)

Stressen och jag

Usch, såna dagar som idag vill jag inte ha alltför ofta. Jag har sprungit omkring som en skållad råtta för att få till det så bra som möjligt på jobbet, men jag är inte nöjd för fem öre. Om jag inte hade min gudabenådade praktikant så vete tusan hur det hade gått! Har inte tagit en minuts paus mer än lunch i en kvart sen var det full fart igen. Till slut kände jag att kroppen sa stopp, resultatet var huvudvärk och lätt tryck över bröstet. Som tur var hade jag bokat tidig spinning. Det är helt fantastiskt hur bra det är att träna då man är stressad och slut i hövve. Det tog inte mer än 5 minuter så hade jag lagt bort alla funderingar som for runt i skallen på mig. Utan träningen skulle jag inte kunna hålla på som jag gör. Även om saker och ting är otroligt roliga så finns det en gräns hur mycket man orkar.
Nä, nu skall jag sätta mig och titta på Djurakuten, det är min bästa avkoppling. Gubben är på sitt sista styrelsemöte i Svenska cykelförbundet. Han har också insett att man inte kan göra ALLT för då blir inget bra. Nu är han "bara" med i Skoghalls CK :s styrelse, nånstans måste han ju vara med och bestämma...Nu kan han börja koncentrera sig på träningen igen, den har blivit sorgligt eftersatt pga alla styrelseuppdrag. Han mår också bäst då han får träna, precis som jag, nu har vi börjat träna tillsammans igen och det är ju dubbelt så kul!

Ny vecka...igen

Då var det måndag igen. Hoppas inte såna överraskningar som vi fick förra veckan väntar runt hörnet...
De har nog gjort att vi många av oss funderat kring vad vi har och att vi skall vara rädda om varann. Mina tankar har allt som oftast denna helg kretsat kring min arbetskamrat och hennes familj.
Helgen har ju gett oss en föraning om våren och det har blivit ett antal vovvepromenader i solskenet. Lördagen var träningsfri och det kändes skönt i min kropp. Gubben och jag städade i en rasande fart på förmiddagen, vi orkade inte i går...
Efter tillräckligt mycket krångel av vår en bil, 9:3-an så är vi äntligen rörande överens att den skall säljas! Puh, efter att den krånglat hela vinter, startat ibland, ibland inte så är Gubben lika trött på den som jag. Dessutom är vi överens om vad vi skall skaffa i stället. Det skall bli en liten Lupo eller Peugeot. En liten behändig, billig bil som man nästan kan köra in i hallen med. Nu skall vi bara byta generator-den andra- i saaben och sen lämna in den på rengöring, sen är det ajöss! Gud, så skönt det skall bli! Den har ju nästan ruinerat oss. Redan förra våren var det nära, jag tvättade och dammsög den,  men då jag gjort i ordning hela bilen så ångrade sig Gubben...
Ja, ja, nu är det på riktigt i alla fall.
Denna vecka är ju påskvecka och därför lite kortare. Det jag ser mest fram emot är dock att få klippa mig! Nu har jag försökt spara ut håret för 100:de gången men får ge upp. Det gåååår inte! På onsdag faller det.

Ljuspunkt

Tänk så lycklig jag blir då jag ser att kaktusarna blommar!
I höstas var dom novemberkaktusar, i december julkaktusar och nu i mars påskkaktusar. De blommar så snällt flera gånger om året trots att jag knappt kommer ihåg att vattna dom! Tre stycken har jag och alla är lika blomvilliga. Kanske gillar de värmen från braskaminen samtidigt som det kyler från fönstret, för de som står i vardagsrummet blommar rikligare än den i TV-rummet. På sommaren får de stå i skuggan på altanen. Det är allt.
Då jag var ung tyckte jag de var kärringblommor. Även amaryllis och orkidéer hörde till den gruppen.  Novemberkatusar har jag nog alltid haft, även om jag inte gillat dem, ärvde nån efter mamma en gång, men de blommade aldrig. Antagligen av trots eftersom jag inte gillade dem...De bara stod där och var gröna, tråkiga och fula. Efter att de hade dött så fick jag nån i present, och så har det hållit på...Ja, de har förföljt mig, kan man säga! De enträgna jävlarna gav inte upp förrän jag började tycka om dem, ha ha! Det var ett lyckokast att jag tröttnade på dem och ställde ut dem på altanen en sommar för några år sén! Äntligen, sa de, nu fattar hon vad vi gillar!
Det var nog antagligen ungefär samtidigt som jag köpte amaryllislökar vid jul. Och så fick jag några orkidéer i present. Jag kunde ju inte säga till "presentgivaren" att jag tyckte de var asfula utan ställde dem snällt på fönsterbrädan. Och rätt som det var tyckte jag att de var jädrigt snygga. Inte nog med det, jag fick en av dem att blomma om! Detta tack vare att jag glömde bort den bakom en gardin...

Så i och med detta är jag väl officiellt utnämnd till Kärring men eftersom det är jag själv som bestämt krieterierna så smärtar det inte så mycket. 

En dag i eftertankens tecken...

Dagen började med ett oerhört tragiskt besked. Vår rektor stod redo då vi kom in genom entrén på jobbet i morse för att samla oss. På nåt konstigt vis så visste jag vad det gällde. En sköterska från vår företagshälsovård var på plats för att stötta och svara på frågor. Vår kollega som jag berättat om tidigare, som varit sjuk en tid, har nu fått svar på sin röntgen. Hon har en obotlig hjärntumör som antagligen kommer att inom ganska snar tid att ända hennes liv. Ingen behandling kommer att kunna rädda henne, utan nu gäller det bara att smärtlindra. Det är så tragiskt och jävla orättvist som det kan bli! Hon har en liten tjej på 4 år som kommer att bli utan sin mamma. Såklart har tjejen en pappa också men vem skall ta hand om honom då i allt detta? Dagen har varit så konstig som aldrig det. Som en dimma legat över oss.
 Efter det tunga beskedet var jag lite orolig över det lämpliga i min och min praktikants lilla bus med vår "kompis" som han har fått heta. Han har ju suttit i biblioteket under några da´r. Igår tyckte vi att han skulle besöka no-institutionen. Vi satte honom i deras skinnsoffa för att överraska på fredagsmorgonen.
Nu visade det sig att en av no-lärarna gick ner i går och upptäckte "kompisen" i soffan. Så i förmiddags efter vårt krismöte gick han ner till sitt arbetsrum, men på vägen såg han att det satt nån på stolen på vår sjuka kollegas arbetsplats. Han trodde nån flyttat "kompisen" och tyckte att det var lite olämpligt i nuläget att sätta dockan där då vi just fått veta det tragiska, så han gick fram för att flytta dockan då den plötsligt började röra sig! Det visade sig vara vikarien som jag bokat för henne som satt där! Ha ha ha! Mitt i allt det tragiska så skrattade vi som stollar åt detta! Det var nog det mest befriande skratt vi haft på länge, trots att vi i vanliga fall skrattar och har så himla kul på vårt jobb. Vi behövde få andas ut en stund mitt i det tunga. Man får perspektiv på saker och ting ibland...

Dagen D

Idag var första gången på väldigt länge som jag tränade utan att ha ont NÅNSTANS! Ja, jäklar, så gött! Och inte nog med det, jag hade världens flyt med bokningen av Popspinningen i morgon också. Passet ligger ju inte så bra för min del eftersom man helst skall boka klockan 16.00 eller i alla fall där omkring. Vid den tiden åker jag från jobbet, hämtar hundarna, lämnar av dem hemma för att åka på powerstepen som börjar 17.30. Det finns ingen lucka för att hinna boka. Jag kastade mig in på KMTI vid 17-tiden idag och bokade på deras dator. Fick reservplats, såklart. Men lycka! Första reserv!! För en stund sen pep det i mobilen, jag har fått en ordinarie plats! 

Som ni kanske kommer ihåg så satte jag frön i söndags. Då jag kom hem från jobbet idag hade de grott!

Och fuchsiaplantorna växer så det knakar. Vårkänslorna kom som ett brev på posten! Men de gick i och för sig över snabbt då jag kom ut på trappan och mötte Gubben Frost...

Kolla, små, små, små gröna blad!

Fina fuchsiaplantor!

Idag har jag skrivit ett meddelande till mig själv. Eller inte. Det kändes hur annorlunda som helst. Så här var det: Jag hade bokat en vikarie som heter samma som mig. Innan hon kom så kopierade jag elevlistor och schema åt henne och skrev då också ett meddelande till henne. Det började med; Hej Anja och avslutades med Ha det gött! MVH Anja. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att jag är narcissist... 

Livet är så skört

Igår satte jag rubriken; Ny vecka, nya överraskningar. Då menade jag nog inte att bli bönhörd på sånt vis som idag. Inte bara jag, utan hela personalen blev negativt överraskade idag. En av våra kollegor som varit sjukskriven under veckan, har visat sig vara mycket svårt sjuk. Det kan tyckas vara en klyscha då man säger "Ta vara på stunden och de små tingen i livet" men det kändes helt rätt att tänka så idag. Man får perspektiv på saker och ting vid såna här stunder.

På hemväg tog jag en tur till ICA för att snabbhandla, men mötte där en bekant från förr. Det var flera år sen vi sågs fast vi bor ganska nära varann. Idag kom han fram och var pratsam vi pratade en lång stund. I unga år umgicks vi i ett litet gäng, men då vi blev äldre fick vi olika intressen och umgänget rann ut i sanden. Han miste sin sambo- min väninna, för några år sen i samma sjukdom som min arbetskamrat. Idag känns det därför lite tungt. Att jag jagat livet ur mig för att fylla vikariehålen är en fis i rymden jämfört med det andra.

Ny vecka, nya överraskningar väntar...

Tänk att man kan bli nästan euforisk av att träna! Det är såklart inte alla gånger man får den känslan men då allt stämmer, kropp, själ, bra musik, proffsig instruktör och redskap så orkar man hur mycket som helst. En sån dag var det idag! Intervallspinning med Johanna är ett av de jobbigaste passen, men också otroligt inspirerande! Hon hojtar och tjoar på oss gäster och kör så det glöder om tramporna, man kan inte annat än hänga på. Och efteråt är man sååå nöjd med sig själv! Pilutta den onda vaden...

Vår nye medarbetare försvann mystiskt i fredags men dök upp igen idag. Han såg ut att ha haft en jobbig helg, hade säckat ihop fullständigt på golvet i personalrummet. Så försvann han igen, fick väl nog av oss, antar jag.

Då jag gick från jobbet satt det fortfarande en elev kvar och läste vid ett bord i biblioteket. Det gick inte att få ut honom så jag lät honom vara kvar. Antar att han hade vett att gå innan Vaktis låste...

Hmmm....vem kan det vara som sitter där.....?

Läser gör han också.....

Illustrerad vetenskap, minsann

Städar-tränings och slappardag

Städa är ju inte nåt söndagsnöje direkt, försöker att få det gjort på torsdagen men då tränar ju Gubben så då får jag göra allt själv, då JAG kommer hem från min träning. Det har jag varken tid eller ork till. Så nu får det bli söndagar framöver. Men idag blev det en riktig storrengöring. Då vårsolens avslöjande strålar smyger sig in genom fönstren, då ser man först och främst hur skitiga fönstren är, sen hur dammet ligger som en dimma i rummen och kökskaklet är alldeles flammigt av fett. spisluckan är ett annat sorglig kapitel, likaså spishällen. Tänk, då spisen var ny för inte alls länge sen, då lovade jag mig själv att hålla den strålande blank i evigheters evighet. Jo, jäklar...Hur GÖR man egentligen för att hålla den snygg? Ja, i och för sig kan man ju strunta i att laga mat...Det vore ju gött i och för sig, att slippa komma på vad man skall äta hela tiden. Men attans dyrt att äta på restaurang eller köpa färdigmat hela tiden.

Här började eländet. Trodde aldrig att jag skulle få bort allt.
Smetade ut glashällsmedel och körde med hällskrapan.

I ugnen fick det bli Mr Muscles ugnsrengöring. Giftigt som f-n. På flaskan stod det så
många varningar att jag knappt fann bruksanvisningen. Inget jag gillar men vad f-n skall man göra? 

Blank och fin! Vill aldrig laga mat i ugnen igen!

Skinande ren, men jag lovar, jag var svett efteråt!

Fast igår blev vi bortskämda, Gubben och jag. Vi slapp laga mat, för svärmor bjöd på födelsedagsmiddag för mig. Det var en perfekt present! Och är det nån som kan laga mat så är det hon! Herregud så gott det var! Porterstek och gräddsås till köttätarna och pestogratinerad lax till mig. Till detta potatisklyftor i ugn, och en grönsallad med oliver och fetaost i. Och så kom efterrätten, blåbärs-och björnbärspaj med vaniljsås! Min Gubbe - som är riktigt dålig på att äta frukost - hade inte fått nåt i magen på hela da´n eftersom han hade jobbat, tog om tre gånger och sen var han och grävde i ostbågsskålen. Inte nåt kostföredöme precis...

Min födelesdagsblomma som jag hoppas jag får behålla...
Syrran gillar tyvärr såna här. I julas fick jag en sån och varje morgon låg det blomknoppar på bordet.
Saken blir ju inte lättare av att vi måste lyfta upp kattmaten på bordet då vi inte är i köket. Våra hundar är inte kräsna
nämligen. De sätter i sig kattmaten på nolltid!

Sen skulle vi cykla hem. Pust och stön. Magen skumpade kändes det som. Dessutom har jag haft bort mina cykellampor. Gubben hade bara baklampa. Så igår var vi såna där stollar som vi själva skäller efter då de inte syns i trafiken! Nu är det inte alls långt, bara en liten vägsnutt, men det KAN ju faktiskt hända nåt på den lilla biten också. Så brukar jag alltid säga då det gäller andra....

Åter till dagens händelser Då vi var klara med all städning kom jag såklart ihåg mina fröer. De MÅSTE i jorden nu, tänkte jag. Jag tycker ändå att jag klarade att inte grisa ner köket allt för mycket med såjorden. Nu är det i alla fall färdigt! Bara att vänta på att de små plantorna skall visa sig. Bara inte vår egen grävmaskin upptäcker dem. Hon brukar visserligen inte vara på bänken men det skulle inte förvåna mig om hon kom på det nu. Äsch, inte vara pessimist nu.Och tränat har både jag och Gubben gjort också. Inte klokt vad vi hunnit med! Gubben tog en premiärtur på mtb:n och jag körde ett powersteppass. Min vad värker ju efter en stund, men det skiter jag i. Jag är så trött på att ha ont i den jävla vaden! Men idag kunde jag ta i trots att det som vanligt började göra ont efter ca en kvart. Jag ansträngde mig maximalt på de övningar som inte belastade vaden. Och det fungerade över förväntan! Riktig blodsmak ett tag. Nu fick jag bekänna färg ordentligt och det gick bra. Petra körde verkligen skiten ur oss! Kul var att styvdottern Anna var med på passet. Det var hur länge sen som helst som vi sågs. Det har varit så mycket sjukdomar och skit den här vårvintern så det är inte klokt. Då Anna och barnen skulle komma på besök fick Gubben(farfar) influensa och sen var det både Annas, Stoffes och barnens tur att bli sjuka. Den enda som inte varit sjuk är jag själv. Men ont krut förgås inte så lätt, heter det ju...

Bildbevis! Nu så är det bara att vänta på att det dyker upp små skott av basilika, chili, busktomater, citronmeliss och timjan.

En helt vanlig lördag

Då var det dags för lite lördagsbloggande så här på förmiddagen. Min kompis är med som vanligt, ibland på bordet vid datorn eller sittande på fönsterbrädan spejandes ut på fjäderkotletterna vid fågelfröautomaten. Tänk att matte satt den precis där så man nästan kan känna smaken av fjädrar i munnen. De andra kompisarna tar som vanligt en förmiddagslur. Allt är med andra ord som vanligt. Jaha, vad skall jag skriva då? Kanske kopiera inlägg från andra lördagar? Hm...Nä, det är ju fusk, ju!

En kopp kaffe och after eight skall nog få fart på
hjärnkontoret. Idag klarade jag bara fyra plattor innan spygränsen var nådd. Rekordet är sju stycken i torsdags! Lite udda rekordförsök kan tyckas, men då jag inte köper lotter eller spelar på trav eller lotto så får jag väl söka spänning på annat sätt...En sak till förresten. Har ni tänkt på hur länge en after eightask räcker? Det kvittar ju hur många man äter, det finns ju hur många som helst kvar, tills helt plötsligt - tomt!

Här sitter hon, mattes spejare. Kollar på livet på den andra sidan av fönstret. Den sidan som hon aldrig får vara på utan den f-bannade selen och linan.
Efter alla efterlysningar och inlägg om upphittade katter, tidningsartiklar om ihjälplågade katter så kan jag inte förstå hur folk kan släppa ut sina katter att springa vind för våg. Vår Skrållan är nu så gammal att jag vet var hon går - ett varv i carporten - vidare på baksidan av tomten - under rhododendronbusken - upp på altanen och jamar för att få komma in. Detta tar ungefär så lång tid som jag förflyttar mig från ytterdörren till altandörren. men under hennes unga år fick vi oss tankeställare ett par gånger då hon försvann och var borta under natten. Det vill jag aldrig vara med om igen! Sen dess har vi järnkoll på var hon är. Man lär så länge man lever. Syrran lider inte av att inte få springa lös ute, hon får gå ut i lina då vädret tillåter. Sen har hon ju ett helt hus att härja omkring i. Dessutom ett lekrum, hur många katter har det? Igår såg jag ett inlägg av Djurskyddet på fb om en upphittad katt på Kvarnberget. Det kom massor av kommentarer, bland annat av kattens ägare som sa; Men det är ju min katt! Jag såg henne för några timmar sen...Av alla hennes kommentarer framgick det att katten varit bortsprungen flera gånger men ÄNDÅ släpper hon ut den hela tiden! En av gångerna var den instängd i en lägenhet. Hon skrev att katten har ett halsband med namn och adress på. Men herregud, så jävla aningslös! Dessutom är katten okastrerad och omärkt! Hur många halsband har inte Skrållan tappat bara genom att gå genom en tät buske! Jag kan inte för mitt liv förstå att man vågar släppa ut sin katt i ett sånt biltätt och tätbebyggt område. Ansvarslöst och hjärtlöst är ordet!

På köksbänken ligger fortfarande fyra påsar med olika fröer som väntar på att bli sådda. Där står också fyra små fuchsiaplantor som behöver planteras om. Just nu sitter jag med ryggen åt dem....Jädrar så trögt det går för mig! Jag vet ju att det är skarpt läge om de skall hinna växa till sig innan sommaren är över. Får nog försöka göra nåt åt detta idag. Jag får göra som Pippi Långstrump; Ta i på skarpen om jag inte lyder första och andra gången!

Jädrar ni, det blev ju ett långt blogginlägg, fast jag hade idétorka från början. Kanske Jan Guillou har rätt ändå(fast jag inte gillar det). Han har i alla fall sagt att det där med inspiration är ett jävla trams! Det är bara att sätta sig ner vi skrivmaskinen(ja, just det, han skriver maskin) så kommer orden av sig själv. Inte trodde jag väl att jag och han den där Gulliolijo(min salig mammas uttal) skulle vara på samma våglängd nånsin...

De växer så det knakar så nu MÅSTE de ha ny jord!

Sätt oss i jorden nu!!!!

Ett år äldre

Ja, då är man ett år äldre då. Firandet blir till helgen har jag bestämt. Både jag och Gubben har träningen att tänka på och den är viktig för oss båda. Jag missade konditionspasset idag men körde ett corepass, det kan man inte få för mycket av. Gubben har sen träningstid i Våxnäshallen med sina klubbkompisar, 20.00 - 22.00. Då han kommer hem måste han lugna ner kroppen en lång stund annars cyklar han i sömnen eller ännu värre, ligger och stirrar i taket med efterskalv i hela kroppen. Lite som Roadrunner, den där tokiga tecknade pippin. Eller är han varg?

Idag såg jag nåt som gjorde mig så glad till sinnet. På hemväg såg jag en gammal kvinna, klädd i långa kjolar och hijab, den traditionella muslimska sjalen, komma ångande på cykelvägen med långa steg och gångstavar i varje näve! Jädrar, så hon gick! Jag vet inte varför jag blev så glad, men schablonbilden av den muslimska förtryckta kvinnan blev rejält satt på undantag här. Här kom det en krutgumma som minsann tänker på sig själv och sin kropp! Gött!

Djurplågare och rättskipare

Idag har jag sån där dag då jag inte får rätsida på mina värderingar. Vad tycker jag egentligen och varför? I morse krånglade min hemdator så jag kunde inte läsa morgontidningen. Jag och Gubben har ju  e-tidning, man sparar mycket papper och dessutom pengar på det sättet. Dessutom behöver vi inte kasta oss över tidningen för att hinna först...som vi gjorde förr. Vi brukar hinna gå igenom Aftonbladet också, men idag sket det sig alltså. Så det fick bli en snabbkoll på AF på jobbet istället. En av nyheterna är att en katt har plågats och skurits sönder och dessutom har förövaren lagt en lapp med en glad gubbe på kattliket! Jag klarar knappt av att tänka tanken att nån kan vara så grym! Så jag skickade den till fb och lämnade en kommentar att man inte skall släppa ut sina katter ensamma om man är rädd om dem för djurplågare kommer alltid att finnas. Sen gick jag in på fb för att kolla om delningen lyckats. Det hade den inte, däremot hade Djurskyddet i Karlstad lagt en långt inlägg om saken. Dessutom hade de tagit upp händelsen från förra veckan då två killar i Göteborg hade stoppat en katt i en tvättmaskin och satt igång den. En dam stoppade dem men då var katten så skadad att den fick avlivas. Nåväl, detta är ju överdjävligt hemskt!
Det hade kommit in några kommentarer och alla hade samma budskap; Det är ungdomar som är skyldiga till alla såna här händelser! Men det är ju faktiskt bara vid händelsen med katten i tvättmaskinen som man har tagit förövarna. Jag skrev därför en kommentar som löd:

Vem har sagt att det är barn och ungdomar som utför såna här grymheter? Det finns inom alla åldrar och grupper! Om man är rädd om sitt djur så släpper man inte ut djuret själv utan går ut med det i koppel eller lina. Sen finns det ju också människor som plågar sina egna djur och det är ju svårare att komma åt. Såklart är det bra med information, men varför vissa människor tycker om att plåga försvarslösa varelser tror jag är en mycket svår nöt att knäcka. Men ni gör ett gott jobb på Djurskyddet och utan er så skulle ofantligt många katter möta en hemsk död!

Döm om min förvåning då det kommer kommentarer som: 

*Fattar inte hur människor är funtade och hur barn är uppfostrade, låt dem smaka på samma saker, mår illa av att läsa sånt här!

*Skulle kunna halshugga personer som gör djur illa!!!!

*Sånna människor borde man få mörda utan att hamna i fängelse, om detta så skulle jag mörda dessa utan tvekan, kanske plåga lite i tvättmaskinen eller sprätta upp killarnas mage eller kanske stycka osv!! Och som ett avslut skulle jag lämna en lapp med en glad smiley 
*I tonåren borde man ett så kallat sunt förnuft. Om nu inte dessa ungdomar är mentalt handikappade så borde man ge dom varsin FET smäll o kasta in dom i maskinen med samma program som katten fick plågas igenom. PUNKT SLUT

* Nackskött direkt.

Jag har kopierat men tagit bort kommentarnamnen för deras egen skull...

Jag ser en otäck liknelse mellan djurplågeriet och kommentarerna. Vad är skillnaden mellan att plåga ett djur och att säga att vederböranden skall straffas på samma sätt? Nog kan man bli upprörd över saker och ting men varför inte vara vuxen och tänka ett varv till?
Dessutom så kan jag inte hålla med om att det bara är ungdomar som gör sig skyldiga till såna här handlingar. Jag vet vuxna som försökt lägga sin katt i en kartong bakom däcken på bilen för att kunna backa över den. Min förre svärfar hejdade en karl som piskade upp sin hund så till den milda grad att den låg helt stilla på marken. Han fick då höra att det hade han inte att göra med för då jäklar.Det skrämde dock inte min fd svärfar. Nu hade flera sett tilltaget(det var inte första gången) och samtliga polisanmälde. 
Ja, exemplen är många på hur människor behandlar djur, och barn också för den delen. Sen har vi ju alla som vill döda vargar. Jag kan fråga mig varför. Varför sätter vi människor oss över naturens lagar och över de som inte kan försvara sig? Och varför är vi så olika? Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan döda ett djur. än mindre äta kött. Men jag kan inte bestämma vad andra människor skall göra så länge som det är tillåtet enligt lag. 
Djurskyddet vill efter dessa händelser komma ut till skolor för att föreläsa om empati, djurskydd, lagar, etc och det är ju behjärtansvärt men jag ser också en fara i detta. Man kan väck den björn som sover om inte föreläsaren kan tala till ungdomar på ungdomars vis. Sen tror jag problemet ligger på ett annat plan än rent djurskyddsmässigt. För vissa är inte ett djur nåt annat än en slit och slängvara. Hur många sommarkatter har vi inte hört talas om? Det är inga ungar som lämnat dem i sticket! Det är deras föräldrar. Jag har också hört "vanligt folk" som är kattägare som inte kastrerar sina katter och dessutom låter dem springa ute hur som helst. Naturligtvis blir det för många katter tillslut! Veterinärerna skulle kunna göra fler kastreringskampanjer, det har de råd med.
 Man måste ju som djurägare ta sitt ansvar för sitt djur. Det kan ju finnas djurhatare var som helst, faktiskt. Vi har en karl på vårt område som säger att om han ser en katt på sin tomt så skjuter han den. Då blir han kanske straffad för "skada av annans egendom"! Sån är lagen. Det är dags för djurpolis i hela landet, inte bara i storstäderna.  

Tack och godnatt för mig! Nu skall jag försöka få plats i vår säng. Gubben och alla djuren har lagt sig för länge sen medan jag har suttit här och skrivit av mig min frustration. Men det finns säkert nåt hörn på sängen som är tom. Skulle aldrig flytta på en katt eller hund då de ligger och sover. Vi har skaffat dem, då får de också ta plats! 
Så är det hos oss, men jag klandrar inte andra djurägare som inte tillåter sånt, så länge de har ett bra alternativ, och inte  låter dem stå i en hundgård dygnet runt. 

! 

Mammi

Igår fick jag beröm av en vikarie för att jag tog så väl hand om henne. Det värmde i själen! Jag vet ju att jag kan bli Mammi då jag bokat nån som aldrig varit hos oss, det sitter i ryggmärgen liksom. Dessutom skulle jag inte tagit erbjudandet som vikarieansvarig om jag inte brytt mig om människors väl och ve. Det är ingen inställsamhet från min sida utan bara som jag är. I min enfald trodde jag att alla var som jag, men enligt vikarien igår så är det inte alltid fallet...
Gårdagen gick i övrigt i rolighetens tecken. Vår "nye medarbetare" hade förflyttat sig till toan och nu har det blivit en riktig snackis var hen skall dyka upp nästa gång! Jag säger hen även om jag avskyr begreppet. Men det är ju en androgyn gummidocka vi pratar om...eller? Kul har vi i alla fall!

Vår "kompis på jobbet" fick akut magont...

Ärligt talat så kan vi göra det mesta kul på jobbet! Jag har ju tidigare hävdat att jag har världens bästa jobb, och så är det! Vikarier som kommer till oss tycker också att vi har en välkomnande och varm stämning. De om något måste ju ha en riktigt bra koll på hur olika vi jobbar på alla skolorna.
Helgen började med att jag som vanligt väcktes av nån som gnällde, och då menar jag inte Gubben. Nej, han snusade så sött på kudden brevid mig. Nej, det var antagligen Lummi som var attans kissnödig, så kissnödig-eller om jag var långsam-så hon kissade på golvet. Men då klockan är halv åtta på morgonen och solen skiner in genom persiennen så är det ändå dags att gå upp. Men som sagt, lite långsamt gick det...Jag tog morskt ALLA hundar med på bajspromenad och det fungerade hyfsat trots att vi mötte en annan pigg morgonkiss och bajsare med vidhängande matte. Klinga ville dock inte göra tvåan och det visade sig ha trista orsaker...Vid lunchtid började hon hässja och klättra på mig. Det brukar hon aldrig göra såvida hon inte är dålig i magen...DÅLIG I MAGEN!!! Jag fick på mig kläderna fort som attan och släppte ut henne. Oj oj, så bråttom hon fick! Eftersom hon inte ätit nåt konstigt, bara det vanliga, så antar jag att hon fått nått magvirus. Det luktar ju hundskit så snart man öppnar dörren och rukorna ligger som tussilago i dikesrenen på våren. Efter en stund var det dags för gång nummer två och då spydde hon dessutom, stackar´n! Men sen har hon som tur är varit okej så vi håller tummarna för att hon fick ur sig det värsta.

Det är förjäkligt gött att sitta vid köksbordet en tidig lördagsmorgon och bara slösurfa på datorn, dricka kaffe och förstrött tugga på en smörgås i lugn och ro. Inte behöva titta på klockan en enda gång.

Träningsledig är jag idag också. Skönt med balans i träning och vila, tycker jag. Så har det inte alltid varit för mig. Igår körde jag popspinningen för Petra och det är alltid SÅ jäkla bra. 80 och 90-talsmusik som passar mig som en smäck även om hon ibland plågar mig med nån Gyllene Tiderlåt...Men det som inte dödar - härdar, eller hur? Igår kom hon emot mig och bad om ursäkt med det samma jag steg in i salen och då fattade jag direkt! Ha ha ha, du har en Gyllene Tiderlåt med idag, sa jag. Mycket riktigt!
Det är sånt som gör att jag älskar att träna på KMTI, där råder en avslappnad stämning och skämten duggar tätt. Synd bara att man så sällan träffar sina gamla träningskompisar. Passen är så många så man går ofta om varann och det är synd. Men instruktörerna är de samma som förut, och det är tur. Hoppas ingen slutar för de är alla helt suveräna!
För mig är träningen också en social del. Jag är ju ingen fikamänniska. Gillar inte att sitta i stugorna och pladdra. Träningen blir därför den perfekta lösningen för mig, både kroppsligt och mentalt. Jag träffar människor med samma intresse, att träna, Vad de har för yrke, inkomst, åsikter har jag ingen aning om och bryr mig inte, och så tror jag de flesta tycker. Sen kan jag åka hem och umgås endast med Gubben...och alla djuren, förstås.
Vilken tur JAG har då, som har hamnat både på det bästa jobbet och gymmet!

Nu är det snart dags för Mello. Är väldigt tudelad om detta spektakel. Egentligen har jag ingen lust att titta men Gubben vill se så...Sen är det äntligen över för denna gången. Efter Mellon är det min tur att njuta av Mr Selfridge! Ja, Gubben gillar också serien så där är vi överens.

Mot nya härliga tider!

Tiden rusar snabbare och snabbare, verkar det som. Mot ljusare tider och det är helt underbart! Men vi är också mitt i en vårtermin som i slutändan blir till en gigantiskt flytt. Jag vet inte om jag är knäpp, men jag ser fram emot allt detta! Det händer saker hela tiden. Man planerar, funderar, spånar på ideér och ändrar sig hit och dit. Det kommer att bli hiskeligt jobbigt men ändå positivt då vi efter ett år står där med en helt ny(nåja) skola! Gud, så kul! Och bäst av allt, jag får göra det roligaste som finns, nämligen planera och kasta onödiga saker. Det där med onödigt är ju såklart relativt, men för mig är det enkelt. Om man inte använder det på ett år så behövs det inte. Om det inte är arkiverade papper. Då är det lie knepigare...Under sportlovsveckan flödade ideérna hej vilt vid fikat. Det började med skolsysters tvekan över att kasta sin gamla hjärt-och lungräddningsdocka...

Vi har nu en ny kompis på jobbet som visar sig lite här och där. Hjärt-och lungräddning på lite annorlunda vis...Folk hojtar och tar sig för bröstet, och tänk; Alla har fått igång hjärtverksamheten rejält och lungornas status märkts ju på skriken...

Vår kompis tog sig en fikastund med en köpp
kaffe och NWT...

I eftermiddags var jag på besök på Tullholmen för att kolla mina domäner. Jag guidades runt av en person som visade sig ha ungefär samma arbetsuppgifter som jag! Det visste jag inte fanns! Kul som attan.Nu har jag nån att diskutera och spåna med. Ge och få tips är guld värt.  Dessutom träffade jag idel kända ansikten där. En händelserik eftermiddag, helt klart! Jag antecknade och fotade för brinnande livet. Trots det så kom jag på mer saker som jag skulle frågat om, då jag kommit hem. Det får nog bli fler besök. 

Till hösten är vi här!

Mindre kul är att jag nog härjat för mycket igen. Inte tänkt på att jag är en tunn liten änglalik varelse med en fjärils lekamen....eller inte. Snarare har en kropp med armar och ben som sitter fast i gamla rostiga cykelkedjor istället för ordentliga kotor och rediga muskelfästen. Jag har ont som f-n i mina händer, ett resultat av allt kånkande och slitande i kartonger och plastsäckar. Ryggkotorna knakar olycksbådande vid minsta oförsiktiga rörelse. Inflammationen kom som ett brev på posten...eller snarare ett mejl. Ett brev tar mer tid på sig....  

Mellointresse...eller inte

Måste bara lägga ut bilderna från lördagskvällen. De ger en sann bild av intresset för Mellon från oss alla, även jag. Jag missade att Danny tydligen fick en blackout, stackar´n då...Det var väl då jag höll på att greja med mobilen, kolla fb och trycka in ostbågar i munnen för brinnande livet. 
(Undrar just varför texten blev blå och understruken? Det går INTE att ändra. Men texten jag skriver NU är svart och snygg, precis som jag vill ha). Fast texten är INTE blå i bloggen.....hm

Zzzzzzzz.....

Zzzzzzzzzzzzzz................

 Vad är det för oljud, låt mig sova!!!

Vilodag, nänä...

Här blev det en tidig morgon. Närmare bestämt 07.05 gol tuppen, eller rättare sagt Lummi som var väldigt kissnödig, så kissnödig att hon flåsade. Jag trodde först i min enfald att det var för att hon inte trivs i sin skämsbyxa, men sen fattade jag. ÄNTLIGEN, sa Lummi! Sen var det de andras tur och efter alla kissåbajsturer så var jag pigg. Efter den vanliga proceduren med mat till alla husdjur, började det stöka på övervåningen. Gubben, som kom hem sent i natt var på gång ner för trappan. Snart insåg jag varför; Vasaloppet började ju 08.00!
Själv är jag inte ett spår intresserad av sport på TV så efter frukost blev det en långpromenad med Vaski. Vädret har ju varit härligt idag! Det är så skönt att han börjar kunna gå ordentligt utan att halta alltför mycket. Det är på rätt väg.
Mitt ben däremot, är inte okej än. Det fick jag nyss erfara, då jag provade ett powersteppass. Det första sen  skadan. Nja, är summeringen. Jag får hårdköra TNS:en i kväll. I morgon blir det ett hederligt spinningpass, det har ju gått bra de sista gångerna.
Nu har vi äntligen fått mat i magen så nu väntar soffläge för att ladda för en ny arbetsvecka.

Det luktar Anjas bak på Abborrvägen, del 2

Tjoho, dagens andra blogginlägg! Här har frua fått nån knäpp och blivit huslig helt plötsligt. Hon har gått sta och bakat bullar, minsann. Både kanelbullar och vaniljbullar. De skall så snart de svalnat förpackas och tryckas in i frysen för att tas fram vid behov, dvs då det kommer besök. Inte då vi är sugna på nåt sött. Vi är söta så det räcker...i alla fall de lurviga 5.

 Inte varje dag som såna här ser
dagens ljus i vårt kök! Nu har jag bestämt mig för att bli en
riktig husmor. Hur länge det håller är en annan sak...

 En av de lurviga är jäkligt trött på matte just nu. Matte envisas med att sätta skämsbyxor på henne! Har ni hört så dumt? Lite blod på golvet är väl inte hela världen...

Lummi, löperskan med skämstrosan

Snart är det dags för Andra chansen på LLA. Jag skall väl bänka mig vid TV-n, antar jag. Inte för musikens skull, utan för att kanske få se ett svep över publiken och kanske känna igen nån. Lite har jag dragit på munnen åt alla föräldrar som varit där på genrep igår eller skall dit i kväll, då de skyller på sina barn. Ungefär som man säger att autografen är till barnen fast man egentligen är mest intresserad själv...Musiken är ju helt ointressant för mig. Jag bryr mig inte ett skit om vilken som vinner, allt är ju bara ett enda ståhej. Men i lilla Karlstad behövs det lite ståhej då och då. man är väl en sann patriot!
Jag och Gubben har bara sett första omgången, mest för att vi var nyfikna på hur Gina och Danny klarade av presentationen. De var okej, tyckte vi så därför har vi struntat att se resten. Men nu är jag ensam representant från familjen då Gubben just nu står upp till knäna i skidvalla i Sälen! Jag får helt enkelt lov att offra mig så han får ett referat då han har vaknat ur sitt skidvallekoma nån gång i morr´n eftermiddag.
EFTER mellon kommer så äntligen mitt favvoprogram, Mr Selfridge, och det kommer att bli MIN höjdpunkt på lördagen!

Veckan som gått

Nu sitter jag i godan ro och äter frukost, såhär på lördagsmorgonen. Försöker summera veckans händelser medan Syrran brummar och hävdar sin rätt att klappas NU!!

Gubben är i Sälen och vallar skidor till självplå...skidåkarna i morgondagens Vasalopp. Kommer hem i morgon bitti, så jag får försöka klara mig utan honom, tihi. Det har ju funkat de andra 10000 gångerna han varit bortrest så det skall nog gå bra nu också. 

Lördagsmorgon och frukost i lugn och ro, gött!

Kan vi få smaka? Schyssta då!!!!!!

Nästan en hel vecka har gått sen jag bloggade. Veckan har rusat förbi och jag har haft fullt upp både på jobbet och hemma. Låter som jag är värsta karriärskvinnan,  men faktum är att detta är vardagslivet, i alla fall för mig. 

Eftersom det varit sportlov för skolungarna så har vi som jobbar haft en vecka på oss att rensa och slänga massor av skräp inför flytten. Jäklar så mycket skit man finner. Jag har också flyttat hela vårt lager av förbrukningsmaterial till ett annat rum(puh) för att ha nuvarande rummet till skräpdepå innan skräpcontainern kommer 1 gång i veckan. Jag kommer INTE att beställa nämnvärt mycket material resten av tiden...Tar pennorna slut så får man väl låna av grannen, eller bryta en mitt i tu...

Och tänk vilken orgie i bokslängeri jag haft! Herregud, vissa böcker har aldrig öppnats sen de hamnade i hyllan. Inte en tår föll på min kind då Grottbjörnens folk åkte i containern, inte heller Exodus del 1 och 2 av Leon Uris. Lavar och mossa i skog och mark kommer nog inte heller att toppa lånelistan i biblioteket i framtiden så den fick följa med till den sista vilan. 

Sen har jag ju mitt vanliga jobb att sköta också. Precis som alla andra.

Och då det är skollov brukar jag också passa på att träna på lunchen. Det är görgött! Sen köper jag en sallad på Mollys, trilling är min favorit,varmrökt lax, räkor och kräftstjärtar, bulgur och massor av goda grönsaker! Sen en chilivinägrett på det.Fatta vilket gött liv!! Och sen tillbaka, jobba några timmar och sen är kvällen min. Eller min och min...några pälsbollar propsar ju på uppmärksamhet, åh, javisst ja, Gubben också...jag säger väl såhär då; Sen är kvällen VÅR! 

Jag har tränat varje dag utom onsdag, då jag hade en djävulsk träningsvärk! Evas lift it var boven i dramat! Min vad har bara gjort sig påmind en aning. Men bara jag inte slarvar med stretchen så sköter den sig. 

Här hade jag tänkt skriva ett långt inlägg om att Skrållan har slutat kissa bredvid lådan. I onsdags köpte jag nämligen en ny kattlåda utan huv och ny kattsand. Dessutom en gummimatta att ha under lådan i fall det skulle skita sig. Och det har det gjort...Då jag nyss kollade så fann jag en pöl, suck. Men det funkade i tre da´r i alla fall. Jag får nog följa min ursprungsplan, fast den kostar mer än en ny kisslåda och sand, typ 950:-. En utredning hos Hanna Klinkenberg, den enda beteendeexperten på husdjur i hela Sverige kostar så. Som tur är har hon sin klinik i Deje, så jag slipper resa över hela Sverige i alla fall. Vad gör man inte för sina godingar. De skall ju må bra! Och som tur är så mår fyra av fem bra. Vaskis skada verkar ha läkt och nu gäller det bara att han inte drar upp den igen. I går kväll var det nära. Då husse släppte ut vovvarna för kvällskiss så stod det ett rådjur mitt på tomten! Som tur är kan husse busvissla så det skär genom metall och det behövdes, för Vaski rusade efter och var sånär på väg att hoppa över staketet efter en smaskig rådjurssadel! Då kan jag lova att hans bröstmuskel hade rykt. 

En öppen toalåda skall få Skrållan att ha vidvinkel
så hon kan se om Syrran ligger i bakhåll, den andra
lådan kan hon välja om hon vill...Mattes plan
var nära att lyckas. Fortsättning följer...

Annars är jag pratsam och kelig som vanligt,
hälsar Skrållan.

I torsdags var det dags för flocken Vallarjäntans att få finbesök av sin Förstamatte Inger. besöket började med att vi åkte och hämtade upp hela flocken. Först till Hussemor och Hussefar för Klingahämtning, sen till Tassarnas hunddagis där Vaski och Lummi stod på tur för hämtning. Synd bara att inte Malva var där den här dagen. Hon är ju också en Vallarjäntanslappis.
Inger fick också se Bullen och Percy, dagisets Albert och Herbert!

Gosegrisarna

Sen blev det en trevlig stund med fika och prat, prat och prat. Tror baske mig att Lummi kände igen sin Förstamatte, hon hoppade upp i knäet och lade sig tillrätta direkt!

Idag skall det bli några rejäla hundpromenader i det vackra vädret. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; Utan hundar skulle jag inte få luft och ljus mer än till och från bilen under vintern! Jag har dem att tacka för att jag mår så bra!! Tack, tack!!