The ultimate easter

Det bästa med påsk är att den förebådar våren. Och årets påsk hör väl till den mest perfekta genom tiderna! Att vakna upp och solen skiner in genom persiennen är det bästa jag vet! Så var det idag. Inga problem att gå upp då. Det har funnits påskhelger då det snöat och regnat om vart annat. Fy för den lede!

Vi trotsade påskkärringarna idag och tog våra hundar på en riktig tur på Hammarö golfbana. Lummi snöbadade som en tok och Vaski gjorde en raid som satte hjärtat i halsgropen på husse och matte. Tänk om muskeln hade gått sönder igen! Men puh, det gick bra! Och tänk så lycklig han var då han hade fått springa av sig, gullegoingen. Klinga fick springa lös och var som en helt annan hund då hon fick härja runt och få upp spår på vilda djur. Annars är hon en fegis men då vi är ute i naturen blir hon tuff. I över en timme var vi ute och både hundar och tvåbentingar var rejält slitna då de kom till bilen. Att pulsa i snö är inte det lättaste. Men vilken härlig utflykt!

Så här bart och torrt såg det ut på vissa ställen...

Men mest såg det ut så här, med rejält djup snö på vissa ställen och packat på vissa. Hundarna sprang ju ovanpå medan Gubben och jag fick pulsa ordentligt. Ibland blev det dock ett godisstopp...

Uhhhh, så trötta vi är nu!

Sen var det dags för en kärringskock vid dörren. Tre halvstora kärringar, torftigt utklädda stod på trappan och gav mig tre påskbrev. Jag bad dem vänta och gick efter påskhönan med godis. De två minsta kärringarna tog varsin godis, medan den tredje, som var störst, drog i hela näven i skålen som en grävskopa! Stopp, stopp fick jag säga, tänk på att de andra skall ha också! Men f-n så ungar kan vara, bara roffar åt sig utan att tänka på andra! 

Hungriga som vargar var vi efter utflykten så jag drog igång påskmiddagen medan Gubben dammsög övervåningen. Sen fick vi kärt besök av styvsonen Anders med sin Liam och styvdottern Anna med Melvin och Neo. Jag var lite orolig att Lummi inte skulle klara av barnen utan kanske skrämma dem med sitt skall, men det var inga som helst problem. Hon trivdes som fisken i vattnet precis som de andra vovvarna. Hon överraskar oss hela tiden med sitt pillemariska kynne. Den som var mest reserverad var Syrran, som vanligtvis regerar över alla här. Nu var hon inte så tuff. Och Skrållan, den gamla tanten, kom fram och gosade med Anna, som om ingen tid hade gått sen Anna flyttade hemifrån! 

Godishönan fick lyfta på övervåningen och bjuda de små på sitt innehåll, ja inte bara de små, visade de sig...

Nu har vi stoppat magen full med mat, Gubben har paltkoma i soffan med fjärrkontrollen bekvämt vilande i handen och en öl i omedelbar närhet. Hundarna ligger utslängda lite här och var i soffan medan jag sitter här och skriver. Livet är gött!