Igår satte jag rubriken; Ny vecka, nya överraskningar. Då menade jag nog inte att bli bönhörd på sånt vis som idag. Inte bara jag, utan hela personalen blev negativt överraskade idag. En av våra kollegor som varit sjukskriven under veckan, har visat sig vara mycket svårt sjuk. Det kan tyckas vara en klyscha då man säger "Ta vara på stunden och de små tingen i livet" men det kändes helt rätt att tänka så idag. Man får perspektiv på saker och ting vid såna här stunder.
På hemväg tog jag en tur till ICA för att snabbhandla, men mötte där en bekant från förr. Det var flera år sen vi sågs fast vi bor ganska nära varann. Idag kom han fram och var pratsam vi pratade en lång stund. I unga år umgicks vi i ett litet gäng, men då vi blev äldre fick vi olika intressen och umgänget rann ut i sanden. Han miste sin sambo- min väninna, för några år sen i samma sjukdom som min arbetskamrat. Idag känns det därför lite tungt. Att jag jagat livet ur mig för att fylla vikariehålen är en fis i rymden jämfört med det andra.
Om mig
- Ditt och Datt
- Hammarö, Värmland, Sweden
- Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar