Påskhelg, del 2

Men kära vänner, så härligt det är att leva just nu! Vårsolen skiner varje dag och man vill bara vara ute. Jag, som lätt blir melankolisk vid grått väder, känner livsandarna komma tillbaka och energin flöda.
Hundarna mår gött, katterna mår gött, och vi tvåbentingar mår gött! Under senaste tiden har jag upptäckt att Skrållan minsann kan busa och säga ifrån till Syrran så det smäller om det! Det är bra. Hon jamar fortfarande under natten, men då under vägen upp till vår säng. Förr fick man hämta henne för att få tyst på henne! Nu hoppar hon upp i sängen och fyller ut den sista tomma platsen. I går morse vaknade jag av att jag hade ena benet utanför sängen. Varför? Därför att en katt låg där mitt ben hade passat utomordentligt väl. Men jag är tydligen även i sömnen en stor djurvän...Nåja, inget synd om matte och husse. Livet är härligt då man kan vakna till en, två, tre, fyra....fem ulliga husdjur som trängs för att få gosa morgonen med matte och husse. Herregud, tänker säkert ni som inte är djurägare. Är de riktigt kloka? Men, jo det tror jag att vi är faktiskt. Alla har vi olika toleransnivå på saker och ting. Olika intressen och egenheter, men för den skull kan vi ändå tolerera varann. Jag försöker hela tiden. Att tolerera människor med annorlunda intressen, alltså. Det är inte alltid så lätt att förstå sig på människor som kan stå ute i skogen och vänta på en rallybil som svischar förbi på en tusendels sekund, eller de som kan finna nöje i att titta på en curlingmatch, men va faan, vi har säkert andra gemensamma intressen och åsikter som kan ge oss en möjlighet att acceptera varann. Men om någon KLANDRAR mig(oss) för att vi har våra husdjur i sängen eller att de får gå på bordet då blir jag förolämpad! Jag kan väl för bövelen städa som alla andra!
Nä men nu blev jag riktigt irriterad, det var ju inte meningen när livet är så otroligt härligt.
Härligt är att Gubben har kommit igång med sin träning igen. Och dessutom att vi ibland kan träna tillsammans! Och idag var det särskilt härligt eftersom Anna-styvdotter var med på samma pass! Det är såååå kul att hon har börjat träna. Och så duktig hon är! Det ligger i släkten, tror jag! En massa jävlar anamma, helt enkelt. Min Gubbe hade inte tagit ett löpsteg, än mindre cyklat på 20 år då jag träffade honom. Eftersom jag var "träningsmissbrukare" så blev han nyfiken en gång då jag skulle ut och springa. Han hade ett par gamla skor och en träningsoverall som man rodnar över...men jäklar så duktig han var att springa! Värst var att han höll jämna steg med mig...som hade löptränat i flera år! Ja, där ser man vilken släkt man gift in sig i. Man får slita och släpa för att hålla jämna steg med dessa genetiskt perfekta människor, he he.
Idag var vi på ett" överraskningspass" kan man kalla det. En gästinstruktör var på plats för att trötta ut oss. Inga större fel på passet men inte heller nåt utöver det som de ordinarie instruktörerna kan leverera. Passet var tydligen ett "macdonaldspass" som jag kallar såna pass vilka är regisserade av nån tjomme, som är anställd av nån fitnesskedja som vill att alla i hela världen skall träna på samma sätt hela tiden. BLÄÄÄ, säger jag åt sånt. Nä, tacka vet jag mitt favoritgym KMTI där instruktörerna får utrymme för egna ideér och får utveckla sina pass lite efter eget huvud. Såklart finns riktlinjer, men ändå märker man skillnad mellan instruktörerna.
Nu är vi lagom mosiga i benen för morgondagens pass. Gubben skall cykla racer 14 mil och jag skall köra bodysculpt för en av mina favoritinstruktörer Petra. Ja, jäklar, det blir rollator inför arbetsveckan.