Skitprat är till för människor med fattigt liv

Tänk så olika livet kan gestalta sig för oss ibland. Jag har haft en vän som jag litade på till l10 %. Men i en grisblink så ändrade sig detta. Jag vet faktiskt inte varför det blev så. Men vi synkar inte nåt vidare längre och nu pratar hon skit om mig nåt otroligt. Det stör mig. Jag kan fortfarande inte förstå varför, men jag lägger den bördan på henne, för det är en hon, som ni tidigare märkt.
För mig är en vän en sån som lyssnar, tar emot, ger respons, men också ger kritik,både negativ och positiv, då det behövs, men ändå på ett bra sätt. Det måste man ju få göra. Men att lägga sig i mitt sätt att välja hur jag lever och vilka jag väljer att umgås med, det äger ingen annan rätt att bestämma!
Jag är så himla besviken och faktiskt överraskad över att vuxna människor kan bete sig som då man var i tonåren. Då är ju skitprat det enda viktiga i en värld av okunskap och för den delen, brist på empati. Det har ju inte riktigt fastnat i tonåren. Men vid 50-årsstrecket....Ja, då kan man begära mera av människor.
Jag är just nu mycket besviken på denna person som sprider falska rykten om mig...om det beror på egna problem, eller att hon faktiskt vill göra mig illa.
Men det kan jag inte tro, för så naiv är jag, trots allt. Under kvällen har jag fått fyra nya meddelanden i mailboxen på fb där hon omväxlande spyr galla över mig för att i nästa mening säga att hon tycker jättemycket om mig för att i nästa sekund säga att hon förstår varför en massa människor tycker illa om mig...
Jag trodde väl aldrig i min vildaste fantasi, att detta skulle hända mig. Sånt här händer ju bara andra....

Dagen då ALLT skulle fixas

Igår satt vi oss, Gubben och jag, för att planera lördagens aktiviteter. Vi kom överens om att snart är det vinter och därför skall vi göra färdigt det vi påbörjat men inte riktigt slutfört än. Vilket innebar en tur till Byggmax för inköp av bräder till nya soldäcket. Där behövdes tätas till nertill så inte kissen kommer under. Sen skulle det också inköpas "metallduttar" upptill på stolparna. Sagt och gjort.

Vi for till Gubbens jobb för byte till lastbil. Men först en tur i butiken....Och tänk så lägligt!!!!
De hade fått in de sötaste smågrytorna ever! Åhhhhh, måste ha! Och nu är de mina, hm...våra.

Smågrytorna

Sen Rusta. Vi fyndade verkligen! Vår Lummi har ju egenheten att kissa inne då vi inte är nog snabba, vilket innebär att mattorna behöver tvättas eller bytas ut med jämna mellanrum. Köksmattan fick sig en pöl i förrgår. Dessutom var mattan inte den snyggaste så den blev förflyttad för vidare transport till...hm, kuvösen...eller till och med återvinningscentralen. Vi får se.

Trasmattor är det mysigaste jag/vi vet. Och denna var skamligt billig,
149:-!!! Kompletterade med en sån där halkmatta. 29.-....

Ja, så var vi hemma och drog igång med arbetet. Jag grävde och grävde...Och jäklar så jobbigt det var. Hur orkade jag i somras? Jag satte ju en hel rabattkant åt gången, juh! Jag skall sätta takpannor runt roddisrabatten, lägga plattor intill grannens vägg och lägga ut trätrallar invid vårt förråd för vedlager i vinter. Oj, oj, oj...Jag satte tre pannor, sen var jag slut! Så kom Gubben och sa; Det fattas en bräda,vi köpte för få...Vår vanliga tur....I morgon tar vi nya tag!

Så löjligt lite som behövs, men ändå viktigt. Jag vill inte att
Skrållan skall komma under.

 Vi kämpar på med Lummi. Hon har ju ett mycket svårt stressyndrom, som gör livet lite märkligt för oss...Men samtidigt är hon en sån solstråle! Vi kämpar på, helt enkelt. Gubben säger att hon är världens bästa spårare, och det är bra. Då finns det nåt som engagerar henne.

Här ligger hon, vår lilla skällapparat. Men just nu i farten med
att gnaga sitt helggnagis.

Lite vemodigt är det då blommorna börjar vissna på
altanen...

Så lite men ändå viktigt som fattas. Vår vanliga otur...Men imöra så!

Tjuvar i farten!!!

Suck....

Idag har jag  fått ihop livspusslet nåt alldeles enormt! Tog bilen till jobbet. Jaaaaa, jag veeet att jag igår var helt lyrisk över min bussresa, men idag ville jag verkligen hinna köra popspinningen kl 16.15 och det vore ju omöjligt om jag cyklar eller åker buss. Sen har jag ju skitont i; ja, vad tror ni? Mitt baklår, såklart. Konstigt nog kan jag köra spinning utan större problem, men däremot att cykla på "riktigt" gör dretont. Särskilt på morgonen.
Idag fick jag till det så himla bra och Petra gjorde min eftermiddag fullkomlig, som vanligt! Finns inget roligare än att köra popspinning med musik från 80-och 90-talet. Förutom då P.Gessle eller Gyllene Tider medverkar i repertoaren....Men för det mesta finns Madonna med och då är jag sååå himla nöjd. Idag var Madonna med.
Vogue, min favorit, alla kategorier. Lycka!

Vaski, den skyldige

Eftersom jag fick ihop livspusslet så himla bra idag, så hann jag handla på Willys också. Fyndade massor! Tex fläskfilé för 59.90 kg, kvisttomater 10.00 kg, paprika 14.90 kg.

Sen hämtade jag Klinga, for hem, packade upp maten, lade tomaterna långt in på bänken för att ingen hund skulle komma åt dem. Gick först ut med Vaski, en rejäl runda, kom tillbaka, bytte hund till Lummituss, en lika rejäl runda med disciplinövningar, till på köpet( hon var alldeles slut). Kom hem och då jag äntrade köket upptäckte nåt på golvet. Såg ut som en kvist...Men jag städade ju igår...
Kvisttomaterna var nu endast en kvist...

Utan mobilen försmäktar jag...

Med en elak huvudvärk i morse var det som gjort för att allt skulle gå galet för mig. Och det gjorde det.
Lallade omkring och klockan den tickade på....Gubben skyndade på mig - det i sig är ju en ovanlighet eftersom det brukar vara tvärtom - och långt om länge började jag plocka ihop mina saker. Mobilen låg inte på bänken, alltså låg den i väskan, trodde jag... Så BRUKAR det vara nämligen. Tog med lite bär och turkisk yoghurt, mitt nya favvomellis och så for vi iväg i flygande fläng.
Väl på jobbet upptäckte jag att mobilen inte låg i sitt fack i handväskan. FASA!!!!
Hur skulle jag nu kunna jobba? Min mobil är mitt bästa arbetsredskap, juh!
Det blev att motionera, helt enkelt. Jag rände som en skållad råtta för att finna mina vikarier och dela ut ytterligare lektioner och ge ny information. Vi har diskuterat detta, att vi tillbringar dagen med att ränna runt i korridorerna, letandes efter...ja, vadå? Det kommer vi oftast inte ihåg, eftersom vi på vår springtur blir avbrutna av en massa frågvisa elever hela tiden...
Mycket nytt är det för oss, helt klart, men det kommer att ordna till sig då vi boat in oss, det är jag säker på. Vi är en härlig personal, men väldigt olika till sättet. Det måste få ta sin tid att synka allt, helt enkelt.
Och huvudvärken, den hängde sig kvar som en fästing....
Ringde Gubben och frågade om han kunde komma med mobben efter hundrastningen, och det kunde ordnas vid halv 1.
Huvudvärken frodades...
Jag orkar inte vara kvar på jobbet, tänkte jag, och ringde Gubben för att han skulle ta mig med på hemvägen istället. Upptaget. Ringde igen. Upptaget.
Så fick jag nåt akut att göra...och förträngde huvudvärken. Sen var det försent att ringa för Gubben skulle redan vara hemma och ute med voffs. Kämpa på, var ordet.
Men sen förstår ni, kära vänner, efter lite god mat i matsalen och en näve lakrits ur min bjudburk så FÖRSVANN hövvevärken vid 2-tiden. Enda gången jag är godissugen är då jag har huvudvärk. Då går det åt energi.
Så kom då eldprovet. Jag skulle ta bussen hem!! Skrev ut tidtabeller och läste dem mycket NOGA.
Tio över fyra skulle bussen gå från stan. Gick i god tid till hållplatsen, kollade på tidtabelltavlan...och det stämde ju inte! Men vem bryr sig? Huvudvärken var borta, vädret var fantastiskt och jag hade min mobil! Fick vänta ganska länge men sen gick det undan då jag väl satt på bussen. Hoppade av på Hälltorp, gick till svärisarna och hämtade voffs Klinga och gick sen hem den korta biten..typ 1-2 km.

Möraturen...

...och eftermiddagsturen

Gräset det växer och växer. Varje gång jag klippt det, börjar det regna 10 minuter efteråt. Den här gången orkade det inte hålla sig så länge ens. Då jag klippt halva gräsmattan började det så smått, för att sen öka allt eftersom, som för att stressa upp mig. I möra är det väl lika långt som INNAN jag klippte det idag....

Glömde en sak...

Vägde mig i morse.
59,4!!!! 58 kg är målet, mest för att ha en "ätmån".
Tjoho, snart i mål, äntligen. Har ju inte haft bråttom. Varför det? Nu känner jag mig så himla tillfreds med mig själv, även om jag hört tyckas att jag är för smal! Deras problem, inte mitt.
För mig är det viktigast att min kropp orkar med sig själv, om man så säger. Jag kan inte gå omkring och bära på onödiga kilon då jag knapp kan bära skelettet. Dessutom vill jag kunna träna...nåt. Ibland förtvivlar jag, såklart. Tror att jag skall bli beroende av Gubben, att han blir min assistent...Men nej då, så skall vi inte ha det.
Fast jag kan ju lura honom då jag vill vara lat...SKOJA! Så får man inte göra, det är fult, så det så!

Inget ont som inte har nåt gott med sig

Vi har en extravaktmästare som får oss att mysa i all oreda! Han brukar bli inkallad då vår vaktmästare har för mycket att göra på sitt stora område.  Extravaktis har varit hos oss i perioder och alla myser då han dyker upp. Han tar sig tid, med en ängels tålamod utför han allt vad vi virriga arbetskamrater vill ha utfört...Och det är en hel del, kan jag upplysa om! Men han knogar på, utan att gnälla, till skillnad från några av oss...eller alla, då och då, faktiskt.
Igår var eleverna mer vilda än tama, de klarar ju såklart inte av all frihet som de utsätts för i nya lokaler, och dessutom i flera våningar.  Vi har ju alltid haft en enda våning på vår skola.
Då mitt kontor ligger intill cafeteriadelen(som vi inte har fått igång pga personalbrist) så blev jag nästan hörselskadad igår. Ungarna körde race med sofforna som går på hjul. De plastade in sig i gladpack och ålade omkring i korridoren, spelade fotboll med liten boll m.m.
Då skall man tänka på att vår ena plasmaTV stod lutad mot väggen inför uppsättning av vår snälle extravaktis...
.Kaos, är ordet.
Såklart hade vår vaktis upptäckt detta. På nåt ställe hade han funnit en plansch med ordningsregler gällande det mesta i livet. Hur lyckas han? Här ser ni den....

Jag tycker den är helt fantastisk, man blir såklart nostalgisk, men frågan är om ungarna läser den? Jag skall i alla fall ta tillfället i akt och visa då tillfälle ges.
Men jag älskar dem ändå, de små glina. Visst är det konstigt?

Vet ni, under en tid har jag haft så ont i min ischias/ärriga lårmuskel så jag velat gråta. Endast mitt klädpaket uppmuntrade mig hyfsat i går... Mornarna har varit helvetiska och att cykla till jobbet har varit helt omöjligt då jag inte fått benet över stången på cykeln. FAAAAN, tycker jag att det är. Min snälle Gubbe har kört mig till jobbet med cykeln på taket.  Under dagen gnirkar jag upp skadan så jag kan cykla hem på eftermiddagen, men igår...Jäklar, så nära gringränsen jag var då jag kom hem. Till och med Lummi, tokstollan, tog det lugnt på prommen, då jag inte kunde gå som folk, ens om jag ansträngde mig jättemycket. Inget ont som inte har nåt gott med sig...
Orkade inte ens rehabträna.
 I natt har jag vaknat flera gånger och tänkt; Hur skall jag kunna jobba imöra, då jag inte kan gå?
I morse fick det vara nog! Jag tokrehabade (?!?!) och körde mina stretchövningar flera gånger mer än jag skall, och tänka sig, då jag gick prommen med tjejerna Voffs, så kunde jag gå utan att det skar i höften! GÖTT!
Mitt humör steg direkt! Jag som hade funderat på busslinjerna här i bushen...
Jag ringde Pete, min senaste sjukgymnastängel i måndags, fick prata in på telefonsvara´n.
Idag ringde Pete.
Han frågade hur det var och jag förklarade. Han sa då att han inte kan hjälpa mig mer...Jag blev inte ens sorgsen. Han var så ärlig, erkände sin brist på kunskap och remitterade mig till Gunilla, min one and only angelsjukgymnast(känn på den du, fru språkpolis!) Får ringa henne...sjukgymnasten, alltså..Inte språkpolisen.

Tänk så förvirrande livet kan vara ibland, eller inte, ehh...
Skall förklara;
Har just betalt mina räkningar och fick jättemycket pengar över. Känns konstigt...Så slår det mig; Dagisräkningen är ju väck! 3600:-! Men är det så himla bra? Vaski gnäller vid dörren varje morgon, men finner sig då vi går. Jag har dåligt samvete, för honom, Lummi, Klinga och mina svärisar som tar hand om Klinga på bästa sätt. Husse åker hem varje lunch och rastar de två huliganerna Lummi och Vaski. Det är inte synd om dem på något sätt...Men vi ser ju att Vaski vill till dagis! Husse tycker att matte kan spara pengar, unna sig lite extra...och det skall nog matte, jättesnabbt, för Vaski skall tillbaks till dagis, det är vi överens om, det är värt varenda krona, dvs 2400:-. Men först skall  matte fortsätta betala av på alla sina räkningar, dessutom, som idag - ge en ordentlig gåva till Djurskyddet(det var jättelängesen). Sen kommer då problemet att få svärisarna att inte få ha Klinga hos sig varje dag. Jag tror de blir ledsna, och det finns inget som gör mig så ledsen som att göra DEM ledsna!

Vet inte vad som hänt med mig men jag känner en sorts nedvarvning. Då jag ätit lunch, vilken visade sig vara en helt formidabel lunch i vår skolrestaurang, så gick jag en promme till vattnet, ni vet Viken...
.....och där sänkte sig tyyyyysssstnaden över mig som en stor grytvante. Satt på en bänk och bara glodde ut över vattnet. SÅ himla avkopplande, även om det var 5 minuter. Dr, Lindeberg Ahlborg rekommenderar det å det starkaste.
Solen skall skina resten av veckan och jag skall hålla detta schema, BASTA!

...Och kampen mot det lurviga hemmet fortsätter....

Djurrättsaktivister, gören er ej besvär ty jag har icke köpt djurpäls, endast gjort mig skyldig till innehav av tre fällande vovvar...och två katter...samtidigt...

Sisten ut var Lummi, som inte var ovillig till lite "egentid".
Klinga, nyss färdigborstad och Vaski, redan på bottenvåningen
och har börjat håra ner igen...

Vad har jag gjort i mitt förra liv för att straffas med denna pälsbomb? Eller mitt förra liv, förresten? Vete tusan om jag haft nåt? Kommer inte ihåg nåt i alla fall...Fast det kanske man inte gör? 

Svårt att veta och inte många kan svara på frågan heller, för den delen.

Det räcker väl med att jag gjort nåt skitdumt i DETTA livet, kanske? 

Fast å andra sidan så tar jag gärna denna oerhört lurviga tillvaro emellanåt då de lurviga ger så mycket annat också, såsom villkorslös kärlek, glädje och sällskap, hela tiden. Då är det väl inte hela världen att man behöver plocka fram snabeldraken lite oftare? Vad har man annars sin dammsugare till? Vem behöver dammsuga om inte dammråttorna(pälsråttorna) syns ordentligt? Fast man är ju ibland rädd att nån skall komma på besök INNAN man hunnit dammsuga ...Men då jag tänker efter så tror jag inte att min Gubbe har sån ångest över det...Kvinnofälla?

Nåja, nu är det som det är, men jag kan ändå inte sluta bli överraskad av att de fortfarande har NÅN päls kvar över huvud taget, efter allt mitt kammande och borstande. Finsk nakenhund, den nya rasen? Katterna fäller bara klädsamt mycket. Så där så man ser det på kläderna, men aldrig i borsten eller kammen...

Men vadådå? Folk kan undra om vi är kloka hur mycket som helst, för ett liv utan våra pälsbollar vore ett mycket fattigt liv, även om jag beklagade mig i början. Så vi kämpar på...pjutt, pjutt, pjutt...förlåt, jag fick päls i munnen..men snart har ALLA djuren fällt sin päls och då går vi in i vintertid......VAAAA? Vinter!!! Shit, det värsta som finns...åhhhhh, andas in, andas ut, andas in, andas ut....

Dagens skörd. 

Skinny

Känslan då man dristar sig till att nätshoppa ett par jeans, packar upp dem med farhågor om att de är helt omöjliga att få på sig, men som efter provning visar sig sitta helt perfekt - kanske aningen för stora i midjan - den känslan är obeskrivligt härlig! Har aldrig upplevt den förut NÅGONSIN, men idag, vid 55 års ålder så small det till. Och inte nog med det; Jeansen heter "Skinny"!
Nu gör det nästan ingenting att jag har så ont i ryggen att jag förut idag velat gråta vid varje steg. Nu kan jag kvittra mellan smärtattackerna i alla fall.

Bildbevis!

Nu är Tullis färdigpimpat, tror jag. I slutet av förra veckan tog jag mig tid att fixa till gardinerna till expeditionen. Det sista projektet. Inte helt lätt eftersom jag behövt symaskinen hemma och inte kunnat flytta den mellan jobb och hem då jag cyklat till jobbet. Syslöjdsalen visade sig vara ouppackad trots att terminen börjat. Den är annars mycket bra att använda. I söndags fållade jag och så var det klart. Gött!

Den färgen var inte helt kul att välja tyg till...Men det
viktigaste var ju att det var snyggt utåt, att det blev
avskilt och lite ombonat.

Tjejerna på exp blev helnöjda med gardinerna.
Tyckte att jag gjort ett attans bra jobb, men jag hävdar att det
bara är raka sömmar, ingen konst, det kan väl alla...Detta är från utsidan,
så färgen träder inte fram så mycket. Tyget har dock beundrats
av många, skitsnyggt faktiskt! Köpt hos Tina på Tyghandlar´n, såklart!

Jag och E-L passade också på att köpa tyg till Personalrummet för att få lite färg på de vita väggarna, sen också ett tyg till gardin i vårt ena konferensrum. För allt detta fick vi betala drygt 1200:-. Halva priset, eftersom Tina så lägligt hade REA.

Lite ödsligt, tyckte vi. Jag såg av en händelse på ett
avsnitt av Ernstprogrammet och då hängde han ett
tyg på väggen istället för tavlor. Jädrar, tänkte jag, så kan
vi göra på jobbet. Och jag som inte ens gillar Ernst...

Är mycket nöjd med resultatet! Trots att det inte gick att
stryka dem på jobbet...Ni vet slöjdsalen...

Tiden rusar iväg

Hur skall man hinna allt man vill. Eller, rättare sagt, allt man faktiskt MÅSTE göra fast kanske inte ens vill....Man cyklar till jobbet vid halv 8, jobbar i sitt anletes svett, cyklar hem, där står två hundar och vill ut. Det är såklart prio 1. Går ut med voffs, var för sig, det är lugnast så. Omplaceringshundar har en förmåga att plocka fram sina dåliga sidor tillsammans, även om de sköter sig var för sig. Dessa prommisar tar ca 1 timme sammanlagt. Så kommer jag hem och ser mig omkring. Ja, just det, Klinga fäller sin päls. Suck... Borde dammsuga, tänk om det kommer nån och ser att vårt hem är lurvigt? Men jag hinner inte! Tittar ut, skit också, gräsmattan är jättelång. Hur snabbt kan den växa egentligen? 

Cykeln borde tvättas också, full av lera efter ett gyttjebad med Gubben som sadelridare(han GLÖMDE tvätta den efteråt...) Men inte just nu för nu måste jag hämta Klinga hos svärföräldrarna och sen har jag bokat ett träningspass 18.30. Hastar iväg för hundhämtning. 

Men kanske hinner jag nåt efter träningen...Nej, f-n, måste ju handla också, hundbajspåsarna och kattmaten är slut. Då tar det av min dyrbara kvällstid. Kanske hinner jag handla före träningen...Nää, skit heller, för precis då jag skall fara så upptäcker jag att NÅN varit i kattlådan och sen sprätt kattsand över hela golvet! Det måste skuras bort så inte hundarna slickar i sig det. Farligt för magen på dem. Där rök min inköpstid. 

Kör mitt träningspass, ett grispass förövrigt, sånt gillar jag, men mitt berömda baklår hindrar mig i vissa övningar. Lift mix intervall heter det. Skall nog prova några fler gånger...om jag hinner. 

Handlar i flygande fläng för att då jag kommer ut från ICA inse att det är mörkt ute! Där rök cykeltvätten. En sak mindre, alltså. Trots allt har jag hunnit fixa en gryta löksoppa till Gubben och mig. Gubben som förövrigt tränat med mtbgänget och inte dyker upp förrän vid 9-tiden.

Har i alla fall hunnit ta bort mitt slitna nagellack men ännu inte fått på nåt nytt. Nu är klockan 21.40 

Sitter ju och skriver just nu men har nog tänkt försöka få på lite nagellack innan läggdags. Får väl sätta mig vid TV-n en stund. Kan ju inte lägga mig med halvtorra naglar, skulle se ut det. Mönster efter kudden i möra! 

Men i möra, då ni! Då skall jag minsann dammsuga, klippa gräset, tvätta cykeln, vattna blommorna(såg att de hängde väldigt då jag rusade förbi dem på väg till bilen), tvätta alla träningskläder. Nä, vänta nu,  FÖRST skall jag borsta Klinga, SEN det där andra. För i möra är jag träningsfri och har all tid i världen. Ha ha ha ha!!! Gud, så rolig jag är!

Språkpolisen har läxat upp mig! Hur skall jag gå vidare?

Ja, kära nån så det kan bli. Min lilla dagbok har blivit kritiserad för att vara grötig och helt omöjlig att läsa från början till slut. En språkpolis av guds nåde har minsann läxat upp mig! Anonym, till på köpet. Sånt som jag ogillar å det grövsta! Men, men...För att inte fler språkpoliser skall få ögonflimmer har jag ändrat inställningarna så de slipper hamna på min blogg! Bra, va? Eller inte...Fast jag vill ju gärna att hon ser mitt svar på hennes kommentar...Får se hur jag gör, kanske får inställningarna vara just nu. Det är på gott och ont man har sin blogg öppen. Förra gången jag stängde den var då en representant för Svenskarnas parti hade åsikter om MINA åsikter.Tänk att folk inte har nåt liv att leva. Då jag kollar nån ny blogg, det sker inte ofta, så går jag vidare då jag ser stavfel, syftningsfel eller helt enkelt inte gillar vad jag ser. Inte f-n skriver jag en kommentar om hur de skall göra för att just JAG skall få mer intresse av att följa bloggen! Jag bryr mig inte om okända människors åsikter, jo det gör jag väl, eftersom jag skriver om det just nu, men det är ändå oväsentligt eftersom det inte är dem jag skriver för.
Visst kan jag ta åt mig av kritik men då av människor som jag känner, inte nån anonym besserwisser som kan och vet allt! Det är ju JAG som vet allt, juh!
Nog om Mrs Språkpolis.
Bilder kommer här:
(Hoppas de ligger rätt så inte Mrs Språkpolis trillar av stolen)

Så var det sommar igen och vad är då att göra?
Jo, sätta sig i solstolen med ett glas vitt i högsta hugg, låta vovvarna
 ligga i skuggan och mysa!

Kolla bara min lilla Klinga som älskar då det blåser i pälsen.
 Pluttan!

Den ser ut som en amaryllis men ändå inte...
Blommar rikligt varje sommar! 

Här ligger voffsligan, mattes älsklingar!

Fredagsfunderingar från en mycket trött bibb...bilbo...bllo..biblt....BIbLIOtekaRIE...uhhhh

.......åsså var det fredag igen. Energin tog precis slut efter en händelserik vecka. Man kan undra om det kan bli MER händelserikt än detta? Massor av information...som efter ett tag blir nåt helt annat. Vi som suttit säkert i vårt lilla Skåre, utan en tanke på hur det kan vara nån annanstans har nu fått bekänna färg. Men det är KUL! Jag har inte hört nån gnälla utan alla spottar i nävarna och hugger i, har åsikter och ideér. Men ibland, då det blir väldigt mycket SAMTIDIGT, så är man väl inte till sin fördel, alla gånger...Mitt bibliotek får jag ta tag i då och då, mellan varven. Men jag är jättenöjd med mina lokaler, verkligen! Kan inte ha det bättre. Jag har inte behövt alla hyllor som jag tog med. Tack vare flytten har man sett nya lösningar på sånt som förut stått skrivet i sten!
Men så inser man: Ungarna kommer till onsda´n! Då måste allt, verkligen allt, vara färdigt. Kanske inte det praktiska, det får komma allt eftersom, men regler och hur vi skall förhålla oss till saker och ting, att vi har Gymnasiet i samma lokaler, tex. De står och röker precis utanför entrén, är det verkligen tillåtet? Kan vi säga till dem att flytta sig? Ja, frågorna är många, men det sätter våra hjärnor på nyttiga prov.
Nu får det vara slutpratat om jobbet! Näää, förresten, en rolig grej hände idag. Jag kom gåendes i korridoren då jag upptäckte en, som jag tyckte, vilsen gammal man. Jag saktade ner för att kolla vad han gjorde. Han stod och tittade sig omkring, upp i taket, ner i golvet, på väggarna, ner i trapphuset. Till slut gick jag fram och frågade honom om han sökte nån. Nej då, sa han, jag är på besök i stan och ville bara se hur det såg ut här nu. Det är nämligen jag som har ritat huset! En mycket trevlig gammal man som jag stod och pratade med en lång stund. Han var som en historiebok!
Som jag sa igår så är jag gräsänka...vilket kan innebära de mest konstiga kulinariska smaksensationer här hemma. Jag kan i princip livnära mig på müsli och fil, eller så har jag ju den stående menyn-spenat och fetaostpaj, så kan jag också blixtra till med en wok, och det är precis vad jag gjort ikväll! Energin räckte precis till det och märk väl, det var INTE frysta wokgrönsaker utan riktiga, färska från Sverige! Undrar förresten vem som myntade begreppet Gräsänka? Kan det ha varit en vegetarian, tro? Känns lite lustigt att jag gör grönsaksrätter varje gång Gubben far på sina äventyr...Men det var inte jag som kom på det....

Matbild!! Blomkål, purjolök, pintobönor och en färsk tomat
wokade i flingsalt, rosmarin och spiskummin. Inför servering
en rejäl sträng med MYCKET stark chilisås. Jajamensan, det blev gôrgôtt!
Åsså ett glas rött, förstås! Ser ni att jag tänt ljus också, det blev ju för
bövelen rena hösten ute precis då jag skulle äta! Regn och blåst, ujjamejjen!

Har jag berättat om då Gubben och jag skulle köpa mat i söndags? Nähä, men då så! Såhär var det; Vi tog cyklarna till vår lokala pizzeria där Hammarmacken tidigare låg. Handlade vår mat och for hemåt. Cykelvägen går igenom radhusområdet på Gösvägen, en massa små tvärgator med garagelängor hela vägen. Känns alltid lite olustigt att cykla där då man inte vet om nån lite glytt på trehjuling trampar framför hjulet på en. Gubben hade sin pizzakartong i ena näven och åkte en bit före(det gör han ALLTID, vill väl vinna, som den tävlingscyklist han är, hm). I alla fall, rätt som det är hoppar det ut en tonårstjej framför framhjulet på honom så han får väja snabbt som tusan åt mitt håll. Han blev så in i h-vete f-bannad så han svor som en borstbindare(inte bra, men förståeligt...) och hojtade att; Du får ta och kolla upp trafikreglerna lite grann, tycker jag! Då hojtar en kvinna tillbaks; Men ni behöver väl inte cykla i bredd heller!! Hm, det hade vi ju inte gjort...så jag hojtade tillbaka; Vad har det med saken att göra? För det hade det ju inte, tjejen(dottern antagligen) hoppade ju rakt ut i vägen, DET var problemet! Sen sa jag inget mer, men det gjorde å andra sidan min lagvigde.
Min Gubbe var så arg att han kanske inte sa de mest övertänkta orden i historien, kan jag tycka, till exempel kallade han henne för djävla kärring....Hmmmm, men å andra sidan sa inte hon de mest väl genomtänkta sakerna heller. Jag hade ett litet(stort) förmaningstal till min Gubbe då vi kom hem om detta....I alla fall, igår klippte jag gräset på tomten. Det var långt som tusan efter allt regnande. Då kommer ett par gåendes med sina hundar då jag klipper vid staketet längs gångvägen. Vi brukar småprata då och då. Jag hälsar glatt på dem...och får en stenhård blick tillbaks! Shit, tänker jag, det måste varit HON!!! Hmmmmm......Uppfattade ju aldrig vilka det var som korsade vår väg...En tröst är att de skall flytta snart. Får också vässa Gubbens ordförråd och ge honom lugnande medel inför vidare streetrace på vår genomfartsled...
Annars känns livet gött, förutom att Lummi skäller så in i...men vem har sagt att livet skall vara som en lång motorväg? Lite gupp här och där ger en massa nya erfarenheter. Lummi får helt enkelt rätta in sig i ledet, gilla läget, lugna ner sig...tillsammans med husse...Kanske jag skall skicka dem på retreat tillsammans? Hmmm.....Gud så många goda ideér jag får då jag är gräsänka! Faran är väl att Gubben aldrig vågar åka bort igen...Själv är jag ju perfekt och kan inte fixas till ytterligare.......................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................Raderna var till för invändningar, men så insåg jag att det ju bara är jag som har inloggningen, ha ha ha! Ingen kan ha de minsta negativa invändningar mot min sista mening, eller?

Torsdag, nästan slutet...på veckan, alltså! Vad trodde ni?

Ingen dålig fart på denna veckan! Det har gått i stuprus och idag for också min gubbe på tävling till Mora vilket skulle innebära rastning av Vaski och Lummi under lunch...Men det gick ju inte ihop med min arbetsdag helt enkelt. Idag var det nämligen lunch hemma hos vår rektor Anna, världens bästa rektor och då kan man ju inte sticka iväg och rasta hundar! Men som av en händelse så har jag VÄRLDENS BÄSTA svärföräldrar som ställer upp för oss, sönderstressade hundägare OCH son/sonhustru. VAD skulle vi göra utan dom? Herregud, vilka fantastiska människor! Det har jag säkert sagt förut, men det tål att sägas igen. Jag tycker verkligen synd om dom som har ett syrligt umgänge med sina svärisar, men det har inte jag och det är jag såååå himla tacksam för så det är inte klokt! Ibland tycker jag att de gör för mycket för oss, inte bara mig och min göbbe utan alla barnen. Skall aldrig svärisarna få en lugn stund? En balansgång såklart och det bästa sättet är väl att ha en bra kommunikation.
Vår Lummi är ju inte världens lugnaste vovve och jag var lite orolig att hon skulle spöka sig på prommen, och mycket riktigt så hade hon skällt och tokdragit i kopplet, en stund, sen gick det bra, sa svärmor. Suck....Vi jobbar på med Lummi....
Hur Vaski skött sig glömde jag att fråga....
Är gräsänka....igen. Det innebär egentligen ingenting, mer än att en person saknas i flocken. Men herreguuuud, sa hundarna, vad säger du, människa? DET BETYDER JU JÄTTEMYCKET!!!!! Husse is gone and we can´t find him! Det betyder, GNÄLL!!!!!! Matte skäms en aning...Husse skall tävla på lördag. Då säger väderprognosen; REGN OCH JÄTTEMYCKET BLÅST, men då uppmuntrade jag käre maken med att: Då kan det ju inte bli sämre! Visst är det bra, eller hur? Eller är hustrun en känslolös kärring utan empati för sin stackars make som strävar på i Moraskogarna fast regn och blåst gör allt för att stoppa hans framfart för en bra placering i tidernas viktigaste tävling...? Eller?
Ja ni kära vänner, nu är det EN dag kvar på denna arbetsvecka. Vad skall vi fylla den med? Finns det nåt kvar att göra? HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA!!!!

Jobba igen-gôtt mos

Första dagen på jobbet gick som en dans. Nattsömnen var däremot en tragedi. Lade mig jättetidigt för att vara fräsch som en nyponros på morgonen, vaknade 01.43....Genast började tankarna snurra om allt och inget. Planering på hög nivå mitt i natten. Somnande och vaknade om vartannat hela tiden, men trots allt var jag hyfsat pigg i morse. Har fått uppdraget att pimpa personalrum, ett konferensrum och expeditionen. Kul men bråttom som attan! Skall vara klart på onsdag då hela personalen dyker upp. Skall sy två gobelänger, en gardin framför ett ljusinsläpp och tre gardiner framför expeditionens glasvägg. Jag och E-L var på mitt tygmecka nummer 1, Tyghandlar´n. Köpte tyg för 1200:- men egentligen var priset 2400:- eftersom det var 50% rabatt på alla tyger. Sååå snygga tyger!!! En tur till Rusta hann vi också med eftersom vi ändå var i krokarna. Snygga ljusstakar och lite engångsartiklar hamnade i kassen. Men som sagt, liiite bråttom blir det att hinna. Morgondagen kommer att ägnas symmesömmen, helt och hållet. Måste först göra klart min sista kreation, en svart top, så jag slipper tänka på den. Bara fållen kvar så det är fort gjort.
Men hörni, vilket jäkla höstväder det blev i ett huj! Regnet skvalar och åskan mullrar mest hela tiden. Hundarna, som aldrig brytt sig om och dunder och brak har helt plötsligt börjat gnälla och gruffa. Särskilt Lummi, konstigt nog. Då åskan gick som värst under helgen, tittade hon storögt på mig, tog sen trappan i några snabba språng och så försvann hon in under sängen i gästrummet! En stund senare skulle jag stänga av strömbrytaren under skrivbordet i datarummet, böjde mig ner och hoppade samtidigt högt; Lummi låg under bordet och glodde storögt på mig!! Jag gillar INTE åska, sa blicken.
Men säkert blir vädret snart bättre. Det måste det bli så vi kan inviga vår nya, fina altan innan höstmörkret och kylan tar vid.
Opps, jag har tränat idag! Core boll, minsann och det gick hyfsat, inte helt okej men, men... Mitt baklår, ni vet. Gjorde lite rehab efteråt för att fjäska lite för låret...Vet inte om det hjälpte speciellt, gjorde mest ont. Nåja, snart skall jag ringa Pete, sjukgymnasten igen och börja stötvågsbehandlingen igen.
Nä, nu börjar Kompis Blund ha rena sandorgien i mina ögon. Får nog skippa min top....

En nygammal kärrings tankar...

I förmiddags for Gubben till Hornborgasjön för att fiska kräftor. Tycker HAN om kräftor? Tycker JAG om kräftor? Svar: Nej. Han besöker en jaktkollega så jag tror att det mest är jaktbabbel som drar. Hoppas han inte kommer hem med några kräftor! De skall ju kokas levande, Yyyyyäck! Och om de självdör, var gör man av dem? Det luktar ju *** *** i soptunnan bara efter en liten stund!

Nåja, den tiden den sorgen. Jag har softat lite idag, faktiskt. Det känns som att jag gjort allt nu, under mina 5 veckors semester. Jag tog en sväng upp i syrummet och klippte ut en top i ett jädrigt snyggt tyg, mitt trösttyg då mina slantar hade gått till veterinären istället för till ett ordentligt inköp hos Tina på Tyghandlar´n. Då jag klippt ut tyget blev jag lite vilsen i kolan, ett blodsockerfall var på G och jag skyndade därför ner och fick i mig lite energi. Ja, sen var det bajsnödiga vovvar, inköpsrunda, ett besök till Stadsträdgården med regnet hängandes i luften och så var klockan 3. Väl hemma var det dags för lite kvalitetstid med vovvarna. Ett ordentligt frolicregn med efterföljande uppletande stundande i trädgården medan matte plockade utblommat. 

Fortfarande ger dessa godingar ögonfägring varje dag!

Den här godingen visade sig vara en förklädd djävul!
Ställde den på bordet på nya altanen, en utblommad blomma
hade i går fallit ned på nya, fina, fräscha plankorna....EN STOR
BLÅ FLÄCK är resultatet! Vad f-n har de fifflat med för att
få blommorna blå? Skitsur, är bara förnamnet! Den är nu
deporterad till den gamla inglasade altanen. Där kan den ju
FÖRSÖKA göra blå fläckar som syns...Pilutta den!

Så här från insidan är det allt mysigt med ett riktigt åskväder!

Vid ett titt uppåt insåg jag att snart, mycket snart kommer blixt och dunder. Och mycket riktigt, hann inte tänka tanken klart förrän de första dropparna föll! Och så kallt det blev med en gång! Hade tänkt sätta mig på inglasade för att beskåda ovädret, tycker det är mysigt, men hundarna och särskilt Lummi blev helstressade av dundret på altantaket så jag fick stänga dörren, tända lampor och lägga mig i soffan för en lässtund. Pyttsan! Jag somnade som en stock med en katt på magen! 

Nåt mer besök i syrummet lär det inte bli denna lördag. Men det är ju en dag i möra också. Topen skall bli klar innan jag gör entré på jobbet på måndag. Det är nämligen så att jag tror att  jag och min symmesöm behövs på jobbet innan skolstart. Det skall slutpimpas, liksom...Det är ju lite mer att pimpa på Tullis än på gamla Ilanda. Men det skall bli så himla kul!!! Vilket år vi har framför oss! 

I morgon skall jag besöka en gammal vän och granne från min tid på Rud. Tänk vad tiden går! Fattar inte....Ibland känns det som den jag möter i spegeln är nån annan än jag själv...Fattar ni? Insidan har inte vuxit ett dugg. Men ändå bryr jag mig inte, varför skulle jag, inget att göra åt liksom, tiden har sin gång, men man förvånas ändå ibland att tiden går så fort.Nu har jag förlikat mig med att jag kan kallas Kärring, för det är jag ju...hm. Är nog inte riktigt färdig med det, känner jag nu. Får bearbeta lite till...Sådär ja, nu så! Var var jag nu? Jo, att jag kan kallas Kärring är ju helt klart en sanning. Det ÄR jag ju! I positiv bemärkelse vill jag påpeka, jag vill vara en sån kärring som ger yngre telningar en spark i baken och lite erfarenhet på vägen. Men också lite tokigheter...Jag är ju trots allt en dretonge i kärringhölje!

I går kväll då Gubben och jag grillade så skådade vi denna
härliga kvällshimmel! Så fantastiskt vackert...fast det förebådade
värsta regnet, men skit samma, det var snyggt...och vi var ju inne!

Fast ibland är jag nog en sån där riktigt petimeterkärring som lägger sig i och vill mästra, men då tänker jag; Visst måste vi äldre få visa hornen då vi känner att nåt är fel, eller hur? Jag kan ibland känna att jag varit FÖR följsam och smidig i yngre år. En sån som jag idag kallar; en som vänder kappan efter vinden. Men nu så är det slut med det! Har redan satt ned foten flera gånger i sommar! Och jag är stolt över det! Ja jädrar i dä, som vi säger på värmländska. Herregud, det där lät ju som Tabita...Men inte konstigt i så fall, hon är min favorit, eller snarare Mia Skäringer i alla sina roller. Hm, hur kom jag hit då? Jag är ju riktigt fena på att pladdra om allting och inget. Vilken tur att jag inte gillar att tala i telefon, för då skulle ni aldrig bli av med mig! Nåja, nu är det på det viset att jag är gräsänka och då kan det bli såhär...Oopps har ju totalt glömt, på en blog måste man ju ha en matbild då och då så här kommer dagens matbild från gammkärringen på Abbörrvägen;

Ser ni så snyggt jag lagt upp maten? Och förfäras inte, det ÄR inte glass,
 det är turkisk yoghurt snyggt upplagt med några stråk av hallonvinäger och svartpeppar, lax endast kryddad med flingsalt, bladspenat, fetaost, oliver och blandsallad. Och ett glas rött, såklart! Gräsänkemat, i sin enkelhet!

Och ni som undrar: Jodå jag har fortfarande en alldeles för djävlig träningsvärk efter mitt tabatapass. Rumpan, den rumpan värker så oerhört, tillika mina beeeeen. Men snart är det över och då ger jag mig in på nåt annat kul! Vilken diagnos har jag?

Tunnbröd och pimpad jeansjacka

Nya möbler skall det bli så småningom. Ett fikonträd
 har jag köpt som en utmaning för mig att hålla liv i...länge.

I sommar har det hänt grejer på vår adress vill jag lova. Nu är soldäcket färdig sånär som på några små brädbitar...undrar om de nånsin kommer på plats...Men snyggt som tusan blev det! Vi är jättenöjda. Synd bara att regnet har fallit sen den sista spiken blev inslagen. Typiskt.I går hann jag i alla fall olja trappan och blomlådan innan det var dags för dagens första skur. Men nån vidare invigning av soldäcket har vi alltså inte fått till.  

En sketen plastlåda just nu, men här skall Gubbens egenhändigt
görsnygga blomlådor pryda hela soldäckskanten nästa år.
Där skall sallad och kryddor få härska.

Så här ser det ut inifrån köket en regnig dag

De två pizzakluttarna och pålägget

 Vad gör man då regnet öser ner? Jo, man går in och drar igång ett tunnbrödsbak! Ingen konst med baksten och bakspade. Sparade två degkluttar till varsin pizza åt Gubben och mig. Nyttiga pizzor med en massa frön och gryn i botten minsann. 32 tunnbröd gräddades i ett litet kick!

Här är de sista tunnbröden snart gräddade

32 stycken

Inte helt oävet, väl?

Färgerna!

Och efter baket var jag så upp i varv att det blev en tur upp till syrummet. Köpte innan semestern ett skitsnyggt tyg som har legat och väntat på att bli nåt att hänga på mig och nu var dagen D. Nästan. Hade bara några stygn kvar då maskinhelvetet började krångla! För att inte dra sönder hela tyget i ilska så gick jag därifrån. Med värsta surläppen...Idag tog jag upp tråden(häpp) igen och tänk, idag krånglade den ingenting! Fast jag inte gjort nånting...som jag vet. NÅT galet gjorde jag väl i min iver att bli färdig. Men idag så. Och då jag var klar med tunikan så fick jag se min gamla trasiga jeansjacka hängandes på en galje på tyghyllan. Sorglig syn. Där har den hängt i minst ett år. Älskar den gamla jackan och har därför inte kunnat kasta den, men kragen satt lös, dessutom tunnsliten som attan. Den är säkert 10 år! Började rota i min "braåhalåda" och fann en spets som jag glömt vad jag skulle göra med...Sagt och gjort. Jag pimpade jackan med spetsen! Tycker själv att det blev ganska bra. Nu hänger den med i 10 år till...kanske.

Klänningen som blev snygga kuddar

Min värsta bästa tygaffär "Tyghandlar´n" har tokrea, halva priset på alla tyger! Då man går in där skall man inte ha bråttom. Först och främst så är Tina-ägaren så jäkla trevlig så man blir babblandes en lång stund innan man kommer till sitt ärende. Och så alla tygerna! Åhhhh, herreguuuud, så snygga tyger! Vissa människor köper handväskor eller skor i parti och minut. JAG KÖPER TYG!!! Där har jag köpt det snyggaste tygen ever! Ja, det är sääääkert! Då vårt vardagsrum var färdigrenoverat så ville jag såklart ha de bästa av bästa inredningsdetaljerna. Såklart for jag till Tina och fann precis vad jag sökte. Det snyggaste gardintyget ever...men inte den billigaste prislappen. Skit samma, tänkte jag. Har aldrig förr haft så dyra gardiner men de här är fortfarande mina favoriter...och Syrrans, tyvärr. Efter vi skaffat Syrran ändrade gardinerna form och mönster en aning. Men de hänger fortfarande med och tänk så många som berömt dem. Men nu har jag börjat hamstra såna där färdigsydda billiga gardiner på Lågprisladan för att spara på mina fingardiner. Men nu kom jag i från ämnet något...I alla fall, så har hon tokrea och jag ville såklart rusa dit och KÖPA, men vad händer? Vår senaste vovve får stollryck och jag måste få henne undersökt ifall hon har ont. 1600 spänn och mina tygorgier är väck...nästan. Men jag är inte gjord av pengar(synd) så det fick bli ett mycket litet tröstköp härom dagen...och en massa babbel! Nu kom jag i från ämnet igen...I ALLA FALL så har tyghögen som ligger i min tyghylla börjat göra sig påmind. Jag MÅSTE göra nåt av dem innan jag köper nytt( ha ha). Ett tyg som legat länge, vet faktiskt inte vad jag hade tänkt göra med det från början, tror det var en klänning då jag tänker efter...har nu blivit jävligt snygga kuddfodral i vardagsrummet.
Det börjar närma sig slutet på min semester, men jag är inte panikslagen för det. Jag har haft en härlig sommar och längtar faktiskt tillbaks till mina arbetskamrater och mitt fina kontor. Riktigt kul skall det bli! Men då slås jag av tanken....tänk så hemskt om man hade ett jobb där man vantrivdes men ändå var tvungen att gå till varje dag för att få en lön varje månad!.....Men varför tänkte jag så nu då? Nu blir jag ju lessen....Men nu gick det över! De får göra nåt åt det, helt enkelt!
Annars så är livet gött just nu. Förutom den värsta träningsvärken ever! Nog har jag haft träningsvärkar förr, men denna....Körde Tabata i onsdags. Goa Stabbe körde passet. Det var första gången för min del och det var så KUL!! Jag kunde allt! Jättelätta övningar men jobbiga, precis som jag vill ha det. Så man kan TA I! Hm....På det en instruktör som har ett jättelångt grekiskt namn och pratar Hagforsdialekt och  har värsta humorn. Bjuder på sig själv så man liksom vill ge tillbaks med att TA I för hans skull liksom...Nu är det fredag. Då jag vaknade i morse vill jag gråta då jag skulle gå upp. Sen har jag gått omkring som jag var en bajsnödig åldring. Tänkte att ett spinningpass skulle göra susen för genomblödningen, och det gjorde det, under tiden jag genomförde det. Jo, det kändes, men den berömda Lindebergsstönigheten tog vid och jag körde på trots att benen/rumpan/ryggen sa; Va höller du på mä, kärring? Äru inte rektit kloook? Men nu, några timmar efteråt......aj.

Snart färdigt!!!

Byggandet gick i rasande fart...

 Tänk så mycket man kan pressa in en söndag. Gubben har bara gjort EN sak, han. Byggt på altanen. Själv började jag med att softa. Läst i min sista semesterbok, vallat tre hundar, gjort mat till utmattad snickargubbe, sytt nytt kuddöverdrag till vardagsrummet och så som grädde på moset; Hälsat på en kär vän i hennes kolloparadis! Och tänk så fort tiden går då man har trevligt! Åh, vilken idyll, sen! Träffade också en f.d arbetskamrat som också passat på att ta en rundtur till alla paradis hennes sista semesterdag. Tyvärr mörkades trevnaden för mig av en gryende tandvärk som till slut tog gigantiska former. Men efter en dos krumelurpiller känns det bättre. Det blir att pingla Dr.Tandis.
Under tiden jag varit utflugen från hemmet hade det hänt saker på framsidan av huset. En färdig altan hade sett dagens ljus! Byggare Bob hade varit i farten ordentligt. Planerar nu för fullt hur jag skall möblera, vilka växter och hur många växter som jag skall köpa. Men först skall skärmväggen byggas. Växtvalet får växa(!) fram, men en sak har jag i alla fall klart och det är att endast nyttoväxter skall planteras. Uppstammade bärbuskar, örtkryddor etc. Jag skall ha ett bord under fönstret med min örtodling så jag bara kan sticka ut armen och klippa mig en näve örter. På sommaren, alltså.
På vintern skall vi ha en julgran där eller åtminstone en vacker ljusslinga som lyser upp den förhatliga årstiden. Kan kanske få stå nåt vintergrönt i en kruka...eller inte. Vi får se.

...och då jag kom hem efter mitt besök i Paradiset så
satt Skrållan på trappan och funderade på vart hennes
gigantiska kattlåda tagit vägen...

Ett kvällsbesök på pizzerian hanns också med. Gubben hade snickrat så han var halvdöd och behövde få i sig nåt riktigt fett och kolhydratrikt. Själv försökte jag så gott jag kunde peta i mig en sallad. Tandvärken var för stunden hyfsat dövad med droger, men varnade mig då och då för större utsvävningar...som att stöta ihop tänderna...

En vecka kvar...

En vecka kvar på semestern och äntligen har jag landat! Ser inte dammtussar i alla hörn och måste inte greja med allt. Att sy, som jag längtat efter hur länge som helst...får jag längta lite längre till. Solen skiner ju, för bövelen! Altanen på framsidan kommer ju att bli en rackabajsaraltan! Gubben har fria händer. Vad annars? Jag önskar, han utför. Det är ju han som kan snickra. Det kommer att bli så fiiiint! Där skall vi ha bärbuskar i blomlådor och ett litet växthus för örtkryddor. Åhh, så jag längtar till nästa sommar. Men stopp nu, det är ju NU som du skall njuta! Det blir ofta så att jag flyger iväg med mina förväntningar...
Nej, här och nu skall det vara, basta! Fast ärligt talat, vem kan leva så? Leva i nuet? Hur gör man sånt utan att få ångest över det oförutsedda?
Nej, jag ångar nog på som förut jag! Har jag klarat det i 55 år så får det väl braka iväg resten av livet också. Upp- och nergångar växlar. Är inte det livet i ett nötskal? I alla fall för mig. Har varit hittills, i alla fall.
En nedgång är att vi efter mycket noga övervägande har sagt upp hundarna från hunddagis. Jag känner att det spänner i hjärttrakten då jag skriver detta. Tjejerna på Tassarnas hunddagis tog ju hand om Vaski för 2,5 år sen och har gjort underverk med honom. Han är en lugn och go herre som står ut med det mesta. Jag var en väldigt orolig matte vid den tiden. Så blev det så att vi vid nyår var tvungna att ta hand om Lummi, som under lång tid vistats i två fosterhem. Hon var superstressad och vi var helt ställda mot väggen. Vad göra? Hunddagis tog emot med öppna armar! Döm om min förvåning då allt gick över förväntan! Men så har det hänt nåt med Lummi, allt eftersom...och efter semestern så blev läget kritiskt. Vad göra? Jag har legat sömnlös och till slut kom vi fram till den bästa lösningen...för Lummi. Men för mig är det fruktansvärt jobbigt just nu. Visst, jag sparar 3600:- men det är inget glädjande besked för mig, snarare negativt. Vaski kommer att vara hemma med Lummi på förmiddagen och husse kommer att åka hem på lunchen för rastning. Det kommer inte att gå nån nöd på dem, absolut inte! Men jag är ändå så vemodig för Vaskis skull...Hoppas han inte är lika blödig som matte och anpassar sig. Sen tycker jag så himla mycket om tjejerna på hunddagis och vill inget hellre än att det går bra för dem. Inget lätt jobb de har och ändå kämpar de på! Snacka om eldstjälar! Men Lummis väl och ve går först! Nu skall det till socialiseringsträning och första gången var idag.
Det gick över förväntan! Hon kom säkert ihåg sin valpträning med förstamatten. Skällde ibland men inget som inte gick att få tyst på snabbt. Vi hade en riktigt mysig stund i Skoghalls centrum.
Men vet ni, åskskuren som kom i kvällningen var ju riktigt skön! För omväxlingsskull, alltså. Men inget jag vill ha för ofta.
Idag har jag och Gubben beställt nya dagliljor. Vi valde och valde bland alla snygga liljor tills vi äntligen bestämde oss. Priset för liljorna var 155:-. Inte dyrt, tyckte vi, men då vi kom till kassan såg vi att kalaset skulle gå på 325:-! Jag blev skogstokig och kollade vad som var fel...men inget var fel. Det kostade alltså 155:-ytterligare för att få de attans rizomerna skickade till sig i stället för att hämta i deras butik i Småland(!)då det kostade 0:-. Känner ett stort motstånd mot dylikt ocker...men vill så attans gärna ha dessa dagliljor att vi ändå beställde...Skämmes, vill jag säga till dem, men då de odlar så attans snygga dagliljor så kan jag inte...

Mattes ångest

Och här kommer det ett inlägg till! Ingen hejd på mig nu. Kan ni förstå vilken härlig sommar vi har! Jag älskar värmen, även om jag inte kan sova p g a att svetten lackar. Skit samma, sova kan jag göra då jag blir gammal. Ni som följt min blogg inser säkert att jag är en känslig människa, tar åt mig för minsta lilla, vill ställa tillrätta och mår dåligt då andra mår dåligt...Nu är det så att vår Lummi som kom till oss i vintras, har börjat visa aggressivt beteende både hemma och på dagis. Hon reagerar på allt, både människor och djur. Så kan vi inte hade det och därför har vi, efter otroligt stort övervägande, bestämt att säga upp båda hundarna. Mitt hjärta blöder! Tassarnas hunddagis har gjort underverk för Vaski och jag hade inte i min vildaste fantasi trott att vi skulle hamna i denna situation, men nu är det tyvärr så. Lummi kan ju inte(får inte ens, enligt sv. kennelklubben)lämnas ensam och därför får Vaski vara hemma med henne . De kommer såklart inte att lida, husse kommer vid lunch och matte efter ca 5 timmar. Finns hundar som har det värre, men mitt hjärta blöder ändå.
Lummi måste ha experthjälp, det inser vi. Om inte....Hon kan komma att hugga nån om hon får chansen...och varför måste vi få vetskap om. Hon har ju tidigare varit en exemplarisk vovve, trots krångliga förhållanden. Nu är hon superstressad! Folk är rädda att gå förbi vår tomt p g a Lummi!
Och ändå är hon den goaste i världen då vi sätter oss i TV-soffan på kvällen...
Vad annars? Hm......Jo, igår fick jag nog! Min lugg var i vägen HELA tiden så jag for till min favoritfrisör Tina på " Glada saxen" och fick ordning på frisyren. Nu är jag nöjd!
Mitt tränande har blivit lite hur som helst på senaste tiden pga  min skada, men idag körde jag spinning så det brakade om pedalerna!
 Inte helt korrekt, sa baklåret...Men det var jävligt kul, sa huvudet!

Mina semesterfavoriter...och inte....

Har haft lite bloggvila några da´r. Tiden har inte räckt till. Visst är det underligt...Jag har ju semester! Men saken är den att jag har försökt lata mig och då hinner man ju inte allt det där som man skulle gjort om man inte latat sig så förbålt! Den sista semesterboken är härmed invigd! Hur välplanerat var det då? Det har nog aldrig hänt förr, fast jag har ju också lagt ner några riktigt dåliga läsupplevelser efter sidan 100 ungefär.  Nä, faktiskt många fler sidor då jag tänker efter...Och jag VET att man inte skall göra hundöron! Tänk inte fy och usch om mig nu för även solen har fläckar....

Herregud, så ointressanta böcker. Stora besvikelser!

Bildbevis 1, Den tomma stolen/Rowling. Helt ointressant intrig.
Så amatörmässig att man blir full i skratt, eller inte. Man vill ju inte lägga
ner en massa energi på skitböcker. Man kan undra om jag är dum i huvudet som
 ger en skitbok så många sidor...

Bildbevis 2, Himmel över London/Nesser. Men Nesserpöjken min, varför gjorde du
den här? Vad snodde runt i hövve på dig? Jag är djupt besviken på dig, skall du veta!
Men du kan få bli min favvis igen om du levererar nåt riktigt bra fram över.