Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

torsdag 29 augusti 2013

Utan mobilen försmäktar jag...

Med en elak huvudvärk i morse var det som gjort för att allt skulle gå galet för mig. Och det gjorde det.
Lallade omkring och klockan den tickade på....Gubben skyndade på mig - det i sig är ju en ovanlighet eftersom det brukar vara tvärtom - och långt om länge började jag plocka ihop mina saker. Mobilen låg inte på bänken, alltså låg den i väskan, trodde jag... Så BRUKAR det vara nämligen. Tog med lite bär och turkisk yoghurt, mitt nya favvomellis och så for vi iväg i flygande fläng.
Väl på jobbet upptäckte jag att mobilen inte låg i sitt fack i handväskan. FASA!!!!
Hur skulle jag nu kunna jobba? Min mobil är mitt bästa arbetsredskap, juh!
Det blev att motionera, helt enkelt. Jag rände som en skållad råtta för att finna mina vikarier och dela ut ytterligare lektioner och ge ny information. Vi har diskuterat detta, att vi tillbringar dagen med att ränna runt i korridorerna, letandes efter...ja, vadå? Det kommer vi oftast inte ihåg, eftersom vi på vår springtur blir avbrutna av en massa frågvisa elever hela tiden...
Mycket nytt är det för oss, helt klart, men det kommer att ordna till sig då vi boat in oss, det är jag säker på. Vi är en härlig personal, men väldigt olika till sättet. Det måste få ta sin tid att synka allt, helt enkelt.
Och huvudvärken, den hängde sig kvar som en fästing....
Ringde Gubben och frågade om han kunde komma med mobben efter hundrastningen, och det kunde ordnas vid halv 1.
Huvudvärken frodades...
Jag orkar inte vara kvar på jobbet, tänkte jag, och ringde Gubben för att han skulle ta mig med på hemvägen istället. Upptaget. Ringde igen. Upptaget.
Så fick jag nåt akut att göra...och förträngde huvudvärken. Sen var det försent att ringa för Gubben skulle redan vara hemma och ute med voffs. Kämpa på, var ordet.
Men sen förstår ni, kära vänner, efter lite god mat i matsalen och en näve lakrits ur min bjudburk så FÖRSVANN hövvevärken vid 2-tiden. Enda gången jag är godissugen är då jag har huvudvärk. Då går det åt energi.
Så kom då eldprovet. Jag skulle ta bussen hem!! Skrev ut tidtabeller och läste dem mycket NOGA.
Tio över fyra skulle bussen gå från stan. Gick i god tid till hållplatsen, kollade på tidtabelltavlan...och det stämde ju inte! Men vem bryr sig? Huvudvärken var borta, vädret var fantastiskt och jag hade min mobil! Fick vänta ganska länge men sen gick det undan då jag väl satt på bussen. Hoppade av på Hälltorp, gick till svärisarna och hämtade voffs Klinga och gick sen hem den korta biten..typ 1-2 km.

Möraturen...

...och eftermiddagsturen



Gräset det växer och växer. Varje gång jag klippt det, börjar det regna 10 minuter efteråt. Den här gången orkade det inte hålla sig så länge ens. Då jag klippt halva gräsmattan började det så smått, för att sen öka allt eftersom, som för att stressa upp mig. I möra är det väl lika långt som INNAN jag klippte det idag....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar