Vägde mig i morse.
59,4!!!! 58 kg är målet, mest för att ha en "ätmån".
Tjoho, snart i mål, äntligen. Har ju inte haft bråttom. Varför det? Nu känner jag mig så himla tillfreds med mig själv, även om jag hört tyckas att jag är för smal! Deras problem, inte mitt.
För mig är det viktigast att min kropp orkar med sig själv, om man så säger. Jag kan inte gå omkring och bära på onödiga kilon då jag knapp kan bära skelettet. Dessutom vill jag kunna träna...nåt. Ibland förtvivlar jag, såklart. Tror att jag skall bli beroende av Gubben, att han blir min assistent...Men nej då, så skall vi inte ha det.
Fast jag kan ju lura honom då jag vill vara lat...SKOJA! Så får man inte göra, det är fult, så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar