Dagen då ALLT skulle fixas

Igår satt vi oss, Gubben och jag, för att planera lördagens aktiviteter. Vi kom överens om att snart är det vinter och därför skall vi göra färdigt det vi påbörjat men inte riktigt slutfört än. Vilket innebar en tur till Byggmax för inköp av bräder till nya soldäcket. Där behövdes tätas till nertill så inte kissen kommer under. Sen skulle det också inköpas "metallduttar" upptill på stolparna. Sagt och gjort.

Vi for till Gubbens jobb för byte till lastbil. Men först en tur i butiken....Och tänk så lägligt!!!!
De hade fått in de sötaste smågrytorna ever! Åhhhhh, måste ha! Och nu är de mina, hm...våra.

Smågrytorna

Sen Rusta. Vi fyndade verkligen! Vår Lummi har ju egenheten att kissa inne då vi inte är nog snabba, vilket innebär att mattorna behöver tvättas eller bytas ut med jämna mellanrum. Köksmattan fick sig en pöl i förrgår. Dessutom var mattan inte den snyggaste så den blev förflyttad för vidare transport till...hm, kuvösen...eller till och med återvinningscentralen. Vi får se.

Trasmattor är det mysigaste jag/vi vet. Och denna var skamligt billig,
149:-!!! Kompletterade med en sån där halkmatta. 29.-....

Ja, så var vi hemma och drog igång med arbetet. Jag grävde och grävde...Och jäklar så jobbigt det var. Hur orkade jag i somras? Jag satte ju en hel rabattkant åt gången, juh! Jag skall sätta takpannor runt roddisrabatten, lägga plattor intill grannens vägg och lägga ut trätrallar invid vårt förråd för vedlager i vinter. Oj, oj, oj...Jag satte tre pannor, sen var jag slut! Så kom Gubben och sa; Det fattas en bräda,vi köpte för få...Vår vanliga tur....I morgon tar vi nya tag!

Så löjligt lite som behövs, men ändå viktigt. Jag vill inte att
Skrållan skall komma under.

 Vi kämpar på med Lummi. Hon har ju ett mycket svårt stressyndrom, som gör livet lite märkligt för oss...Men samtidigt är hon en sån solstråle! Vi kämpar på, helt enkelt. Gubben säger att hon är världens bästa spårare, och det är bra. Då finns det nåt som engagerar henne.

Här ligger hon, vår lilla skällapparat. Men just nu i farten med
att gnaga sitt helggnagis.

Lite vemodigt är det då blommorna börjar vissna på
altanen...

Så lite men ändå viktigt som fattas. Vår vanliga otur...Men imöra så!