Lösenordskaos...

Oj oj oj, vilket krångel jag har haft med min gmail och mina bloggar! Helt plötsligt såg inte inloggningen ut som den alltid har gjort. Men hallå?? Min viktiga gmail fanns bara i mobilen men gick inte att nå från datorn. Och varför i mobilen då lösenordet tydligen inte fungerade i datorn, och varför gjorde det inte det? Tänkte jag. Kontaktade hjälpcenter massor av gånger men de instruktioner de lämnade handlade om annat. GAAAAHHHH!!!

Tror att allt började med då jag startade den här bloggen. Jag var tvungen att ha en mejl och försökte då koppla min gmail som jag startade  i och med den första bloggen husetbus. Men se där blev det dretkrångligt. Jag är ju inte heller värsta datageniet så jag öppnade en ny gmail bara för att få igång min blogg. Lösenordet glömde jag tyvärr efter typ 1 sekund....Inte bra, jag vet.

Har klarat mig ända tills nu då Google tydligen gjort om. Förut har jag bara valt nån av adresserna och lösenordet har varit förkryssat. Men så helt plötsligt var jag tvungen att skriva i lösenordet på den här bloggen och då stött jag ju på patrull. Och herre du min skapare vad jag har krånglat!

Jag är ju som sagt inget datasnille, och jag antar att det finns fler som jag. Då kan man undra om Google tycker att vi skall dra nåt gammalt över oss och låta såna som fattar bättre ta över bloggvärlden?

Ja, jag vet inte ja, men jag skulle ju önska att det fanns "blogg för dummies" för såna som mig och mina gelikar. VARFÖR kan inte Blogger gör det superenkelt för oss och uttrycka sig mindre nördigt. Och varför kan man inte nå en levande support via mobil?

Nåja, idag har jag trasslat mig till att göra nya lösenord, till BÅDA bloggarna OCH gmailen.
Detta var ju min mobil(androidjävel) engagerad i och så fick jag efter en stund en varning att minnet höll på att ta slut. Förra gången jag råkade ut för detta så låste det hela mobilen! jag hade massor av mms på gång och mobben var svart! Jag skyndade till Telia och där fick jag hjälp av en mycket trevlig ung valp som visade hur jag skulle göra. Han upplyste mig också att just den androiden jag har är en skitmobil(nä, så sa han inte, men jag fattar inte SÅ dåligt att jag inte fattade vad han menade men med andra FINARE ord...). Så idag KUNDE jag minsann rensa min mobil! Jajamensan!

Nåväl, med ett förhöjt självförtroende avslutade jag veckan på jobbet, sa Trevlig helg och for iväg på tanknings-och inköpsäventyr.
Funderade inte ett dugg på min mobil.
Förrän jag kom hem och hade rastat hundarna och satt vid datorn(för att kolla att allt var ok). Tänkte kanske att det skulle gå att lägga in bilder igen(bluetoothen är ju fortfarande borta, men jag är ju en något naiv människa och tro ibland på underverk, som den ateist jag är!) så jag gick in i Galleriet på mobilen.
Upptäckte då att alla nytagna bilder var borta. De enda som var kvar var alla mappar från Facebook, ni vet hur de ser ut. Suddiga som f-n! GAAAHHHH!

Medan jag satt med mobilen i handen så började den vibrera...utan signal. Wtf, tänkte jag. Det var i alla fall Gubben som ringde. Då jag lagt på kollade jag ringsignalerna. Fanns inga....Alltså hade jag rensat dem också, suck....

Nu har jag laddat ner en jättekul app med roliga djurläten. Har lagt in vissa som ringsignaler, katten Syrran reser ragg och svansen är som en flaskborste, VARJE gång jag spelar upp en av dem.

Får se hur länge det dröjer innan jag lyckas rensa bort allt jag nu lagt in...

Efter allt strul är jag nu helt teknikmatt och önskar mig tillbaks till det glada 70-talet då den elektriska skrivmaskinen var en otrolig nyhet....Tänk så bra den var. Textband deluxe! Och på de tidiga, mest exklusiva, även suddband!!! Saknar....men ändå inte, men just nu så....

Ingen bluetooth...faaan!

Åhh, så surt det är att inte kunna visa bilder! Fattar inte vad som hänt med min bluetooth.

Kan i alla fall meddela, utan bilder, att jag igår körde ett intervallspinningpass vid lunch. Kroppen var väl inte riktigt igång efter min träningsvila sen i tisdags, men en go genomkörare fick jag av Åsa i alla fall.

Idag körde Gubben och jag intensivspinningen igen. Nu var jag förberedd och fegade faktiskt lite i början, men så härjade Jessica med oss, så man kunde inte låta blir att ta i kräkmycket!! Det är ju det som är meningen med passet, liksom! Nu är det gjort och gud så bra jag mår...nästan. Mina leder är ju sorgliga, just nu, men spinning är perfekt eftersom belastningen på lederna är minimal.

Jaha, då var den här helgen slut också....

Jaha, då har man ingen bluetooth igen. Faaan!!! Och jag som har så många snygga bilder att visa! Faan, igen!

Ja, alltså, igår hade jag ju tjejfest. Mina bästaste väninnor i hela världen var här! Dessa, mina förra svägerskor och en "ingift" gjorde, efter min separation från deras bror, en överenskommelse, att fortsätta träffas under festliga former, först och främst då nån av oss hade fyllt år...och det gör vi ju hela tiden, men också då andan föll på. Det gör den med väldigt olika intervaller. Ofta då min Gubbe har träningsläger, tävlingar eller jakt.
Nu var det älgjakt. Har varit gräsänka sen i torsdags. Har haft några hundprommar, om man så säger...

Hade planerat min tjejfest i detalj denna gång. Och dessutom gjorde jag maten efter RECEPT!! Det är bästaste Petras förtjänst! Hon lägger ut de mest läckra recept på sin blogg, hela tiden, så man måste bara prova. Jag brukar prova på Gubben. Han måste tro att jag är nån sorts Alien. En bra en...
Mat är ju inte prio ett på min agenda. Fil och musli är underskattat, tycker jag.

Som den googleälskare jag är, googlade jag Halloweenrecept och fick upp massor av smarrig mat. Bara att välja och vraka. Bestämde mig ganska så direkt vad jag ville bjuda på. Gjorde bara om liiiite...
Kladdkakan fick se sig förändrad till den milda grad av mig.
Att den sen blev ståendes kvar på köksbänken utan att bli smakad på är en annan femma...
Mitt i trevligheterna glömde jag helt enklelt bort att bjuda på fika...Ja, se vimsmaja...

Jag hade också, mot min övertygelse, köpt en jättestor godispåse ifall dessa j-a halloweenmonster skulle börja ringa på under kvällen. Men inte en unge kom till vår dörr(tack hundarna!) så därför finns hela godispåsen kvar...än så länge. Själv är jag i stort sett aldrig godissugen men Gubben hade munnen full för en stund sen.

Det känns som vi aldrig får umgås färdigt, vi bästaste vänninnor, under våra tjejfester. Jag har alltid en känsla av tomhet då kvällen är över. Skulle vilja fortsätta mycket längre, eller på annat sätt. Denna gång blev det känslosamt. Då vill man ju få tid till tröst och också försöka ge framtidstro. För allt löser sig.
 Till slut. Men vägen till slut kan vara lång då det är jobbigt. Jag vet, men ändå inte, för man kan aldrig säga att man förstår, för hur kan man göra det? Även om man har varit i en liknande situation, så fungerar vi olika, är olika känsliga och dessutom så är livsvillkoren olika för oss.
Jag säger bara, trösta och krama. Man kan inte ge lösningar på andras problem. Det kan göra det mycket värre. Då kan ju personen känna sig helt värdelös! Nä, tröst och kramar fûr alles! Det är mitt recept. Dr. Lindeberg Ahlborgs recept.

Ja, det där med kramar, förresten. Då jag var liten var inte kramar nåt man slösade med. Sånt j-a larv, liksom. Tror inte jag fick många kramar under min uppväxt. Jag har fått lära mig att vara fysisk. Kändes otroligt obekvämt att få en kram så där i början. Men tänk nu, då jag är färdigutbildad sen många är, så gôtt det är att ge och få en kram! Både i glädje och sorg.

Värsta sömnproblemet hade jag i natt. Sov jättedåligt och vaknade stup i kvarten. Släppte ut voffs på kiss och bajs i trädgården. Det brukar jag aldrig göra annars, men nu kände jag mig zoombietrött. Somnade om...eller ja, halvsov till 9.30. Då kände jag mitt ansvar mot hundarna och gick upp.

Laddade bryggar´n och drog igång datorn. Kollade fb och efter ett tag såg jag ett inlägg där dagens datum påtalades. Shit, hade glömt ställa om tiden!!! Alltså hade jag gått upp 8.30! Yes!

Så har jag i stort sett bara slösat bort hela dagen.Jo, så tänker jag, då jag inte gjort nåt som helst nyttigt. Men gårdagens partaj drog ur proppen på mig så till den mild grad att jag bara legat i soffan hela dagen. Ja, förutom då jag rastat hundarna. Undrar om andra 55-åringar känner likadant?

Så är det dags för en ny arbetsvecka. Ungarna har lov. Jag skall försöka komma i kapp med allt. Till exempel; Nya böcker skall iordningställas och registreras, sånt som jag gör då jag får tid, skulle önska annat, men..
Beställa förbrukningsmaterial.
Beställa cafeteriavaror.
Boka vikarier för v. 45..och framöver
Fixa fika för tisdagens konferens
Detta tar mycket längre tid än att skriva det.
På fredag har jag tagit semester...eller funderar på...har inte bestämt mig än...Men kanske, eventuellt..

Summering av veckan...

Fredag igen. Är det annat än måndag och fredag?

Blev så himla glad då jag kom till jobbet imorse, inte så lite stressad över allt jag hade att göra. Då alla mina hjälpredor var borta fanns bara jag kvar. Som dessutom inte var den piggaste...
Under bilfärden till jobbet funderade jag på hur allt skulle lösa sig, vad jag skulle strunta i, vad jag skulle kunna sätta elever på, osv. Gårdagens elevpar i cafeterian var till exempel ett strålande par. Gullungar, så man nästan gråter!
Jag frågade om de kunde fixa mackor i "underjorden" där elevstödjarna brukar fixa allt sånt, och det var inga problem. Den ena tjejen var ner två gånger för att göra smörgåsar i kökets lokaler. Jag kan väl tillägga att vi i år INTE har en fungerande cafeteria med rinnande vatten, diskbänk, tillredningsytor, etc. Vi har fått lov av snällNina att göra detta i köksregionerna en trappa ner. I början hade vi oerhörda logistikproblem, kan jag säga. Och våra 8:or och 9:or är ju vana vid att ha allt på ett och samma ställe har ju såklart lika svårt med detta som vi vuxna. De har ju varit cafeteriapersonal på "gamla Ilanda".

Och jag, som är den som delar ut order, inte utför sysslorna, kan i denna underjord göra häpnadsväckande upptäckter! Jag har under vår tid på Tullis säkert gått vilse där i underjorden 25 ggr.

Se där ja, nu kom jag ifrån ämnet...igen. Inte första gången i historien...
Att jag blev så himla glad berodde på att, då jag kom till min våning, kastat in jackan på mitt kontor och börjat brygga kaffe i cafeterian precis intill, såg att det stod en låda med färdigbredda mackor i kylen! Jag blev så glad så ni kan inte fatta!! För vissa kanske det inte skulle vara nåt märkvärdigt, men för mig gjorde det min dag! Våra goa medarbetar i köket var såklart "skyldiga" till detta. Änglar, är vad de är!
¨
Det behövs inte jättestora saker för att göra mig glad för resten av da´n. Sen behövs det inte jättestora saker för att göra mig sur heller, för den delen. Fråga Gubben...

Så resten av dagen har jag, trots motstånd i kroppen, känt mig tillfreds, haft lite bättre tålamod(även om en kille sa att jag ALLTID är sur, hm, kan bero på att han inte sköter sig strålande...). Vår ungar är jättegoa och jag har ännu inte tröttnat på att jobba med tonåringar. Men jag funderar ofta på när det är dags att tacka för mig.
 Hur ofta har man inte hört om nån gammal drake som ALLA kommer ihåg bara för att hon var en överdjävlig dretkärring? Vill inte bli en sån, aldrig i livet! Men vem skall, om inte jag fattar, berätta för mig att det är dags för nåt annat? Hoppas nån törs!

Nu verkar det bli ett sånt där maratoninlägg, men det får väl bli det då. Jag är ju gräsänka och har hur mycket tid som helst... Eller det har jag ju inte. Skall planera och ställa i ordning för mina bästaste väninnor i morgon kväll. Fast jag hinner nog senare....Nu har jag tänt en brasa i kaminen, den brinner gôtt och alla djuren ligger utspridda i värmen. Sen har jag tagit med mig hem, en bok av årets nobelpristagare i litteratur Alice Munro. Om utifall jag skulle hinna läsa ut "Mormor hälsar och säger förlåt" så där på stört. Men ni, förresten, gör er inga förhoppningar att jag skall skriva nåt på söndag...Då är det dagen efter "The Girlparty"....vojne....

Just nu finns inte mycket skrivet på blocket....

Jajamensan, här är hon stationerad, Syrran, the tjock cat

Jag har under en ganska lång tid försökt komma ihåg att beställa nya kontaktlinser. Tänk så svårt att komma ihåg. Igår tog jag tag i problemet. Och som vanligt hade det gått så lång tid att jag måste göra en ny undersökning för att få ut nya linser. Jävlar, så dryg jag är! Men så sa jag som det var, att det sista paret har varit med länge och verkar ha en skada för det gnager i ögat. Kan jag få köpa ett par innan kollen nästa vecka, frågade jag bugande. Jag har ett knepigt synfel så jag var inte hoppfull att det skulle finnas några inne. Men jäklar, det fanns! Gött! Nu skall jag bara göra syntesten nästa fredag så kan jag köpa resten...för ett år, alltså. Jag älskar att handla på nätet, men linser och glasögon kommer jag aldrig att köpa på det sättet. 

Nu har jag också blivit gladd med ett samtal från min Gubbe, där uppifrån Nordvärmland. Bara det är ju kul, att prata med Gubben, alltså, men han hade också en glädjande nyhet från i somras.
Vår gemensamma bekant är jätteduktig på att måla keramikfgurer av alla de slag. Jag har beundrat en liten figurin i hennes trädgård i många år, föreställande en liten flicka med en fjäril i sin hand. Trodde den var gjord av sten men icke. Det var keramik och hon hade målat den. Jag har blivit så förälskad i denna lilla flicka så det är inte klokt och nu har hon gjort en särskilt till mig! Fatta så glad jag är!!!
Min dag är gjord, helt enkelt. Två saker som gör mig glad är alldeles tillräckligt. Flera kan kanske göra mig överkänslig...

Men vänta nu...Jag fick ett sms då jag gick till stan för att hämta mina linser. Från "min" ena elevstödjare. Han är i London på semester och skickade ett så himla kul sms till mig att jag skrattade högt...mitt ute på parkeringen. Jag kommer att luta mig tillbaks ikväll och tänka på alla härliga människor jag har runt omkring mig hela dagarna, i tanken eller in real, men som gör min dag fullkomlig. Sen kommer jag att somna i soffan. Såklart. Det skall man väl göra en fredagskväll, eller hur?

Färdigskapat

Trots alla makters ovilja att låta mig skapa ifred så är jag nu färdig med alla lyktor och dessutom är trasan klar för att användas i morgon. Alla makter var i det här fallet HUNDARNA. Vaski, gnäll-och skällspiken och Lummi, härmapan. De försökte med alla medel att störa min koncentration så till den milda grad att jag en stund var på väg att ge upp.
Då Vaski gnäller, går det hål i huvudet nämligen. Eller det känns som det, såklart. Skulle väl vara helt obegripligt om han lyckades med att göra hål i hövve på en....PÅ RIKTIGT!

Nu gav jag inte upp, utan bet ihop och till slut gav han sig. Det skulle visa säg varför, då jag gick ner på bottenvåningen då jag var klar. Den stackar´n hade haft ont i magen och till slut bajsat inne!
Dumma matte, dumma matte, dumma matte!!! Dåliga samvetet gnager bara jag tittar på honom!
Att jag bara en stund tidigare hade rastat honom verkade inte ha hjälpt.Antagligen var magontet ett resultat av hans äppelätande. Han är vesslesnabb att ta fallfrukten fast jag försöker hålla koll på honom.

Nu har jag rastat honom tre gånger efter detta bajsintermezzo så nu hoppas jag att det blir en lugn natt. Jag är ju gräsänka igen, gubevars. Gubben jagar älg och jag håller såklart på älgen, som vanligt.

Tror inte att Gubben blir ledsen om han inte skjuter nån älg, han vill ju helst träffa sina jaktkamrater. HA HA HA HA!!! Var ni med på den?

Nä, nu tillbaka till mitt skapande. Här kommer bilderna:

Jag är jättenöjd! Tänk så man kan piffa upp trista dricksglas!

Klänningen, bak

Klänningen, fram

Som vanligt då man tar en bild på nåt som hänger på galge så ser det drettrist ut. Men tyget är jättefint i verkligheten. Tjockt, följsamt och aningen töjbart. Köpt hos Tina på Tyghandlar´n, såklart!
Skall nog ta en tur till henne nån dag framöver. Att kunna knåpa ihop nåt med sina egna händer, om än det enklaste mönster, är gött för själen. Och att då få möjligheten att kunna få förstklassiga tyger till bra priser är nåt jag uppskattar. Sen får man en god pratstund om väder och vind och lite tyg-och sy prat som bonus. Nä, det blir nog att åka dit med det snaraste, känner jag!

Har bestämt mig för att inte träna nåt i morgon heller. Skall handla och planera inför lördagens tjejfest i stället. Får ju inte vara helt nerkörd i kroppen då de kommer.

Till veckan är det höstlov. Då skall jag försöka hålla sparlåga i fyra dar. Idag blev jag också lovad extrahjälp av en av våra resurspersoner. Min resursperson  NR1 är ju på rehab under 4 veckor. Hon har verkligen lämnat ett stort tomrum efter sig då hon försvann! Men snart är hon tillbaka, som tur är.
Den femte dagen har jag bestämt att jag tar semester. Den här värkperioden får inte bli lång. Då faller allt jag har byggt upp under året. De 6-7 kilona jag tappat har gjort att jag fått en längre respit, det är jag helt säker på. Inte så stor belastning på bindväv och skelett, helt enkelt. Värken under fötterna är inte så överjävlig som förr, så visst spelar vikten roll. Nu skall jag hålla mig där jag är så kommer nog detta att ge med sig snabbare än förr. Hoppas jag...
Jag får spunk(!) av att inte få gå till gymet och träna nåt jobbigt och kul! Och träffa mina träningskompisar! Och alla goa instruktörer!

Skaparlust

Sådär ja, då var det dags för en period med ledinflammation igen. Det var så längesen att jag faktiskt glömt att jag hade den här dreten Ehler Danlos syndrom. Men bara att tugga i sig och gilla läget. Ta det lite lugnare, eller MYCKET lugnare men ändå inte FÖR lugnt, om ni förstår.
Så det blev att boka av Liftmix intervallpasset. Trist, som f-n eftersom det hör till mina favvispass, men då jag inte kan gå, hålla i, eller röra mig obehindrat så har jag inget där att göra.

Tänk om, tänk rätt, helt enkelt.

Så jag tog tag i mitt projekt "Ljuslyktorna" istället. Jag köpte ju ett dekoupageset, som ni kanske minns, för att komma igång med mitt skapande igen. Förr i tiden både målade, tecknade och sydde jag hej vilt, hela tiden, men på senare år har det varit klent med skapande. Lite gardiner, nån trasa, men inte alls i den utsträckningen som förr. Då jäklar sprutade det grejer ur händerna på mig!

Nu har jag skapat en ljuslykta! Det skall bli fler, men då måste jag plocka fler löv. Jag plockade löv för ett tag sen och lade dem att torka...Det visade sig ju vara helt knas. De skall ju såklart vara fuktiga så att de är följsamma!

Här ligger de på tork. Gubben trodde det var chips flera gånger...

Är riktigt nöjd med lyktan! Det fula IKEA glaset
fick en ny outfit.

Lite kletigt och knåpigt, men jag blev riktigt nöjd. Det skall bli några till innan lörda´n då de skall förgylla mitt festliga middagsbord. Menyn är i stort sett färdig. Har väl aldrig hänt förut.
Får tacka bästaste Petra för mitt nya intresse, att laga mat efter recept! Fortfarande återfaller jag till att ändra lite då och då, men det avtar alltmer. Snart är jag nog en fulländad receptföljare!

Har också en trasa att tråckla ihop uppe i syrummet. Den skall jag nog försöka färdigställa i morgon. För nån träning blir det ju inte då heller...suck....

Mot helgen, jag längtar!

Då man vaknar av att regnet öser ner, så vill man gärna vända sig om och somna om. Men det går ju inte! Inte i morse heller. Jag hade en tid att passa; 7.30 vid Ilandaskolan där en vikarie i Idrott stod och väntade på instruktioner och nyckel. Tjena, så lätt det var att komma till Skåre i morse! 

Insåg att jag glömt min mobil hemma på laddning. Jävlar, mitt viktigaste arbetsredskap!!!

Regnet öste ner, Gubben har varit kass på att torka av rutan på insidan(fet som f-n...rutan alltså, inte Gubben) och dessutom är torkarbladen urkassa. För kännedom; Vi har bytt bil just nu eftersom min skall bytas olja på och verksta´n finns precis intill Gubbens jobb. 

I möra skall det göras. Och då skall Gubben få tillbaks sin dretbil. Jag har aldrig gillat 9:3-an. Värsta dyra bilen som dessutom bara krånglar. Har alltid gjort och kommer antagligen alltid att göra. Men min Gubbe är kär i den, så...Nu lyser en lampa i displayen...skit samma, snart får han tillbaks sin bil! HAHAHA!!! 

Idag har vi, Gubben och jag, kört ett nytt pass. Spinning intensiv för Jessica. Hon hör till KMTI:s hårdingar och jäklar vilket hårt och skitbra pass! Jag blir så himla lycklig då jag får nya upplevelser i träningsvärlden. Det kan inte finnas nåt bättre ställe att träna på. Nu är jag helt mosig i benen OCH dessutom så himla nöjd! I morgon kör jag lift it intervall för Stabbe. Gubben får skylla sig själv då han hoppar av pga packning inför älgjakt. 

Torsdag och fredag kommer att bli värsta utmaningen för mig. Jag skall försöka var tre personer samtidigt...Får se hur det går....Men hoppas att jag vaknat upp innan lördagen...för då kommer mina tjejkompisar på fest hos mig. Det är baske mig det jag sett fram emot hur länge som helst. För nu kommer den förhatliga hösten med regn och rusk, mörker och elände. 

Jag kämpar emot med näbbar och klor för att hålla ut till det ljusnar...

Veckoslut...

Trögstart på dagen, för min del, alltså. Gubben var uppe tidigt för att hämta ännu ett lass ved tillsammans med en kompis. De hämtar veden i Torsby och klyver och lagrar den sen på en gård i Grava. Sen hämtar de så mycket som får plats på våra frimärkstomter allt eftersom.
Förra helgen gjorde jag ju i ordning carporten för att det skulle var färdigt inför denna helgens första lass med ved.

Första lasset av prima ved. Vi har ju ett lager på baksidan också, men
den veden är riktigt kass jämfört med denna. Den får vara reservved...

Eftersom min kropp har börjat krångla tog jag det lugnt och bokade endast ett corebollpass idag. Det gjorde jag rätt i, tror jag, för jag kände mig mjukare och inte alls så värkbruten efteråt. Men inte på långa vägar okej i kroppen. Men om jag tränar klokt och inte överanstränger min kropp så skall det nog ordna sig snart...

Jag har i kommit igång med min klänning som legat utklippt i syrummet. Har sytt överdelen, men så var det kissnödiga vovvar, och sen...och sen....och sen...Får fortsätta en annan dag. Men nu har jag i alla fall få mina sybehör som skall förgylla trasan.

Nu höll jag på att glömma!!!! Jag har kokat saft idag. Aroniasaft, minsann!

Återvann två rödtjutsflaskor till min Aroniasaft. 

Lummi har kommit ett steg längre i sin "inteätakattmatenfastdenstårframförnosenpåmigträning". Kolla bara:

Hon var jätteduktig och låg bara blickstilla och glodde på maten.
Ibland lät hon undslippa sig ett gnöl, men hon försökte inte ens krypa fram
som hon har gjort förut. Duktig tjej!

Nu är helgen snart till ända. Men jag ser bara fram emot att veckan skall gå fort, för på fredag är det lön, men det är inte det roligaste, faktiskt. Nej, ännu roligare är att jag skall ha tjejfest på lördag!

...och livet går vidare, trots avbokad intervallspinning

Orkade inte köra intervallspinning idag...Faaan! Min dag på jobbet har varit allt annat än lugn. När var den det förresten? Men då man inte orkar träna för att man är så utpumpad av jobbet, då är det inte bra. Man skall ju träna för att orka jobba juh! Har jag lärt mig i alla fall...Men ordningen kanske har ändrats utan att nån sagt till mig....Just nu är det skittrist....fast ändå kul....Är inte DET konstigt, då? Jag älskar att jobba med  mina dretongar och mina härliga arbetskamrater. Vill göra ett bra jobb för min egen skull också.

Vet inte varför det blir så himla skitjobbigt, men ibland så funkar ingenting. Det känns som om man bara springer runt och frågar folk saker hela tiden. Var finns logistiken? Och vem är ansvarig för den? Jag? Hon? Han? Dom? Alla? Ingen? Och alla upplever samma sak. Jag blir riktigt låg av detta. Vi som är såna fantastiska arbetskamrater ser knappt röken av varann i strävandet efter nån sorts ORDNING.
Suck....Ett år går ganska snabbt ändå....Tänk så allt har förändrats sen vi flyttade in på Tullis. Vilken positiv anda vi hade i början. Så kom eleverna. Första veckan var fortfarande ljuvlig. Vi myste med eleverna.

Nu ser man på sin höjd två personer åt gången i personalrummet, de få gånger vi är fler så känns det som vi trängs. Och i cafeterian lyser personalen med sin frånvaro också. Jag gissar att de springer runt för att fråga varann om nåt, eller så är de kallade till nåt möte, som de inte vill vara på.
Jag har i alla fall försökt få till det så bra som möjligt för mina arbetskamrater idag, men det tog all energi av mig, tyvärr.

Så jag for hem och tog några hundprommar istället. Rensade hövve ordentligt. Mina voffs, vad gjorde jag utan dem? Livet skulle vara drettrist! Och tänk, vår lilla Lummi, vårt problembarn, har blivit så himla mycket bättre i sitt beteende. Hon skäller fotfarande inne, men då vi går ut så får man tyst på henne nästan direkt bara man håller sig själv lugn och positiv...och har godis i handen. Gullegumman! Hon sitter ofta vid ens sida och bara TITTAR på en, så himla go!!

Så här brukar Lummigumman sitta då jag sitter vid datorn

Som jag skrivit tidigare köpte jag lite sybehör och jox på "skapemera.se" för ett tag sen. Bland annat ett dekopageset. Nu har jag kommit på vad jag skall göra!
På lördag skall jag ju ha min efterlängtade tjejfest, som råkar sammanfalla med den i övrigt förhatliga Halloweenhelgen. Jag tvärvägrar sånt dret, har aldrig köpt en karamell för detta tiggeri, ej heller klätt ut mig i spindelnät. Inte ens köpt en keramikpumpa med en sketen höstglöd i....

Men nu ni, göbber(killar) å kärringer(tjejer), skall jag minsann göra lite halloweenmysiga ljuslyktor i dekopage, tänkte jag. Därför har jag varit ute och plockat snygga löv för detta ändamål i kväll. De ligger just nu på tork och väntar på att klistras på några skitfula IKEA glas.

Ett experiment, javisst, men tror ni inte det blir snyggt?

Jag tycker att jag är en positiv människa - ni som tycker annorlunda, säg till mig, för hur pinsamt är det inte för mig att gå omkring i en villfarelse...Men jag ser med tillförsikt fram emot resten av veckan, särskilt slutet, men däremellan skall jag väl få till nåt hafsverk som tar mig vidare till LÖRDAGEN då mina vänner kommer ångandes till mig för att äta, dricka och umgås med mig.
Förlåt, det var väl visst mina hundar som ville ha sällskap...och katterna också...Jag kommer väl på en god tredjeplats i alla fall...

Oj, nu höll jag på att glömma nåt kul som hände förut. Eller kul vet jag inte men...Jo för oss som känner Klinga. Vår Klinga, matvägraren, är ju vårt sorgebarn. Hon är ju inte matglad, har aldrig varit, nånsin. Vi har trixat hur mycket som helst. Fått en massa råd från höger och vänster, vissa bra, vissa mindre bra. Att låta hunden svälta funkar inte på Klinga. Hon kan hålla sig så länge att hon blir matt och loj. Aldrig jag utsätter henne för nåt sånt! Så vi har provat allt mellan himmel och jord för att hon skall se ut som en hund och inte ett hundskelett. De andra två voffs är istället matvrak och har tendens till övervikt och får därför lightfoder.
Vi har under senare tid kört sån där simpel blötmat från Ica och lite torrfoder blandat och det har funkat hyfsat. Ibland köper jag exklusiva "Vom och hundemat" men det måste blandas med "skitmat" för annars blir hon hård i magen...Ja herregud, vilket bekymmer. Hon ser fortfarande ut som om hon får för lite mat...
Idag, i alla fall, fick matte ett hjärnsläpp och ställde matskålarna tvärsemot. Vaski fick Klingas och tvärtom. Matte märkte ingenting!
 Lummi och Vaski äter på 1/10 dels sekund medan Klinga tar lååång tid på sig, även om det är gott. Idag hände det som jag aldrig trodde jag skulle få se! Klinga åt med god aptit! Vaskis lightmat...Suck...Hon måste vara en sån där anorektiker...

Inte som vanligt....

I morse var allt som vanligt. Gick upp, rastade vovvar, åt frukost, kollade e-nyheterna, fb, bloggen och lite annat.
Fortfarande var allt som vanligt.
Vid lunch tog jag Vaski ut på en långpromenad. Vi gick till husses och hans cykelkompisars klubbstuga som de håller på att renovera. Där fanns också hans fd dagiskompis Ava som han inte träffat på länge. Hon var inte nämnvärt glad över att se honom dock...Lyfte på överläppen så där lagom nonchalant och morrade djupt nere i halsen. Stackars Vaskiböbben! Så har hon alltid gjort då han kommit för nära.
Hemvägen gick genom Mörmoskogen i det vackra vädret.
 Allt var fortfarande som vanligt.
Så kom jag hem. Där stod de två kvarvarande vovvarna och behövde komma ut, de också. Det fick bli en lite kortare promme med dem. Började känna mig lite sliten. Så kom vi hem och jag satte mig en stund vid datorn. Kände mig lite konstig i kroppen...Så började det sakta men säkert värka i mina leder. Tjena! Nu är det alltså dags för inflammation i kroppens alla leder igen. Det var längesen sist. Så längesen att jag glömt bort att jag har den här f-bannade åkomman Ehler Danlos syndrom.
Nu är det INTE som vanligt.
Då inflammationen härjar som värst  i kroppen är ALLT jobbigt och motigt. De onda ställena är varma och stela. Det som kan ge lindring är konstigt nog att träna. Ju hårdare och konditionskrävande desto bättre. Bara jag orkar komma igång....

Nåja, det är som det är och som alltid kommer det att gå över den här gången också bara jag aktar mig för att belasta mina onda ställen under tiden de är inflammerade. Låter det bakvänt? Ja, det är det också, och jag får se till att hålla balansen mellan träning och vila. Medicin har jag slutat att ta då jag blir sjuk av den. Jag tar endast receptfri Ipren och alvedon om det är riktigt illa.
Under de här perioderna är jag inte den glättigaste personen i världen. Går ofta undan och vill vara ifred. Är inte en sån person som gillar att beklaga mig så mycket.

Så ser ni mig sitta och huka i nåt hörn så är jag inte sur utan sitter och gillar läget, helt enkelt. Väntar ut skiten. För jag kommer att vinna den här gången också! Som jag gjort hela mitt liv.

Nåt positivt kan man ändå ha av Ehler Danlos...Överrörligheten gör att jag kan en del coola partytricks....

WOW!!!

Jag är helt euforisk just nu, faktiskt! En bra dag på jobbet och sen en fortsättning som överträffade mina förväntningar till 100%!

Hade ju bokat Petras popspinning, men då jag klev upp på cykeln upptäckte jag en av de andra instruktörerna börja plocka med cd-skivorna. Hm....Mitt inre försökte omvandla mina tidigare förväntningar. Jag har svårt med såna överraskningar. Kanske ett autistiskt drag, vet inte så noga, men så är det. Om jag har har bokat nån speciell så har jag oerhört svårt med att ställa om till nåt annat. ja ja, tänkte jag, nu får det väl gå. Hon kan ju inte hjälpa att jag är som jag är. Mina tankar snurrade hur jag skulle stå ut i 45 minuter då jag förväntat mig popspinning. Men hej och hå, så fantastiskt jättekul var inte passet!!! Jag är just nu helt euforisk!!Kände mig inte ens trött då vi körde spinning till musiken till bl a Blues brothers, Flash Dance, Fame och mycket annat smått och gott från 80-talet!!! Jamen, jävlar, jag dör av lycka!!! Hon hade lagt in filmsnuttar med värsta filmklassikerna mellan cykelsträckorna, 

Jag var tvungen att sticka tidigare(hundarna, ni vet), typ 5 minuter, för att slippa duschfördröjningar, men var klar då de andra från passet kom in. Kommentarerna jag hörde var; Men gud, det här gillade jag! Ja, jag också, visst var det jättebra...och så fortsatte det. Så himla bra att vi gäster blir överraskade av sånt här ibland, för annars skulle vi kanske aldrig provade nån annan instruktör eller ett annat pass.

Jag har inte haft den här instruktören på mycket länge just för att jag inte tyckte hon hade nog mycket riv i sitt sätt att instruera. Jag behöver ju riktiga rivjärn för att prestera till fullo. Inga snällon göre sig besvär! Nu kommer jag att få ytterligare besvär för att få tiden att räcka till, men vad gör det, träning är det bästa jag vet!

Och ni andra, mina favoriter, och ni blir bara fler och fler, var inte oroliga, jag älskar er och era pass fortfarande, det kan ni skriva upp! 

Ny titel? Näää, inte vad jag vet....

Kärt barn har många namn, sägs det. Men jag är nöjd med mitt dopnamn ja....

Aldrig under mina snart 17 år på jobbet, har jag blivit kallad för nåt annat än det jag heter. Inte ens kärring, inte så jag hört det i alla fall. Det kändes väldigt ovant att helt plötsligt ha ytterligare en titel....För mig är Hora en benämning, yrkestitel för vissa,  på en person som utför sexuella tjänster mot betalning. Hm....Känns absolut inte som personen som skrev detta känner den pryda bibliotekarien på sin skola. Hon som inte ens våga sola toppless. 

Nåja, jag gör ingen stor sak av detta, känner mig inte så värst kränkt, utan har mer en känsla av att vi har lite bråttom att lära dessa ungar hur man INTE skall göra vid motgång. För ja, jag är ganska säker på vilka som gav mig mitt andranamn.

Nu har jag lagt detta bakom mig och lagat ärtsoppa. Jajamensan! Blötlagda igår för att kokas idag. Skall aldrig mer köpa detta märke på ärtor dock. De mest ojämnt torkade ärtor ever! 

Nåja, soppan gick att äta, smaken var ok, men vissa ärtor var sönderkokta och vissa aningen hårda. 

Sen har jag hunnit slänga ihop en kjol också. Ibland får jag till det. Som ikväll. Det tog inte mer än drygt en timme så var kjolen färdig. Ett hastverk, eller så är jag attans flink. Tror mest på det första...

Ser inte så mycket ut på bilden, men det är ett attans snyggt mönster på tyget, se. Har en top sen förut.

I morgon skall jag göra mig fredagsfin med hjälp av dessa. Till hjälp åker mina hundtandsmönstrade favvistights från House of Lola på. 

Åhhh, jag glömde att säga, jag har bokat popspinning i morgon!! Har bestämt mig för att hinna i tid!!! 

Träningsvärk from hell!!!

Så var det dags igen. För värstaste träningsvärken ever! Hm....vem skall jag skylla på, tro?
Nja, det finns inte så många mer än mig själv, som hoppar över powerstepen sisådär tre månader och sen tror att jag skall knalla in på passet, köra igenom stenhårt och bara, pjutt...liksom...
Ibland GLÖMMER jag hur gammal jag är. Ett förstadium till Alzeimers?
Men alltså, kan jag ha ADHD, tro? Eller nåt. Jag KAN ju inte hålla igen då det är så kul! Fast jag är ju faktiskt i bättre form än då jag var ung. Måste liksom ta igen alla år då jag flöffade till mig.
Då jag fick bebis på 80-talet lade sig valkarna som en krinolin runt höfterna på mig.
Snyggt. Eller inte.
Nu skall jag erkänna nåt som jag skäms för men ändå måste stå för...Nu kommer det...nej, vänta lite...
.........Nu kommer det!
Har faktiskt svårt att se småbarnsmammor med en massa extrakilon vagga omkring i godan ro med en glass i ena näven och barnvagnen i den andra. Och ännu värre, om de sitter i lekparken med Iphonen i ena handen och glassen i den andra medan barnet sitter i vagnen och tittar sig omkring. Jävlar, så jag hatar detta missbruk av Iphonen!!! Vilken kränkning av bebisen! Jag bor ju som ni vet vid en lekpark....

Jag har varit en sån där. Ja, inte med Iphonen, den fanns ju inte under min småbebistid, men glassen, och mazarinkaka, och smågodis( i massor, särskilt lakrits) och MAAAAT!!!! Jag tuffade runt som ett litet ånglok och bara myste med min bebis. Bebisens pappa tränade fotboll och löpning och var smärt och vältränad. En riktig snygging, helt enkelt. Jisses, vad han var snäll som inte påpekade vikten av en vältränad kropp. FÖR snäll visade det sig senare. Men det är en annan historia....

Nåja, jag kom väl på att det skulle vara gôtt med en kvinnlig kropp så jag började med långprommisar med barnkärran. Min bebis var den snällaste i världen och satt där i kärran och upptäckte världen.
Dessutom cyklade jag överallt eftersom jag inte hade körkort. Att ha två kassar med mat och en unge i barnsits bak på cykeln och cykla till övre Rud, det ni!
Huxflux blev hon så gammal att hon kunde gå. Då funkade det inte riktigt som förr. Fick ta mig i kragen. Vad göra? Jo, Situps och armhävningar på toan(så inte min sambo skulle se mig och kanske flina) och då de hade gjort aningens resultat så gjorde jag entré på Skogsbackeskolans medelgympa! Jojomensan! Där började min träningskarriär. Faktiskt.
22 år och fluffmjukis men med en medfödd överrörlighet som gjorde att jag glänste vid töjningar, böjningar och uppdragningar. En överrörlighet som har gjort mitt liv till ett helvete i perioder. Men det är en annan historia....

Så började min löparkarriär vid knappa 23 år. Min sambo var jätteduktig att springa och inspirerade mig att börja, dock i lönndom, men ändå...Tänk så konstigt det kändes att springa första gången. Kroppen var liksom inte synkad. Då benen rörde sig framåt, så hade valkarna ett helvete att hänga med runt midjan. Och brösten sen...De var ju inte vana att röra sig så hastigt...ja, så himla hastigt var det ju inte, men snabbare än långsamt i alla fall.
Så flöt det på. Gympa på Skutberget för Cia Karlsson, the one and only! Jäklar så kul vi hade! Sen körde vi i en "specialgrupp" för Cia i karatelokalen på Våxnäs. Vi körde så det rök, aerobics i bôtt, helt enkelt! Och så hände det sig att jag var så himla vältränad att jag fick egna grupper! Genom KGF fick jag in en fot i gympadjungeln. Hade grupper i c-salen i Idrottshuset. Hade ingen som helst utbildning i aerobics utan körde på "fri fot". Men gud, så kul vi hade!
SÅ byggdes KMTI på Våxnäs.Jag har varit med sen början, förutom alla skadeperioder har jag och Ann-Louise Finnström varit KMTI trogna. Ärligt talat borde vi få ett diplom eller ett foto över trogna gäster.Ja, jäklar, så härligt DET skulle vara!!!!!...Äsch, vi har ju fått kondition och dessutom en otroligt god sammanhållning, vi gamlingar! Och dessutom alla i instruktörer som varit med från början eller nästan från början. Herregud, de känns som min familj! Min ålder gör det svårt att komma ihåg vilka som har varit med från början mer än Cia....Men ärligt, ni är så himla älskade av mig!
Utan mitt träningsmecka KMTI skulle jag inte varit där jag är idag. Mina kroppsliga problem är inte så himla stora då man har så nära till hjälp, tröst, inspiration och framför allt GLÄDJE! Jävlar så glad jag blir då jag tänker på KMTI!
Trots värstaste träningsvärken....

Sybehör och tomtegrötwok

Söndagen är min goaste dag faktiskt! Låter väl inte klokt, men då har man fått ner stressnivån till ett minimum, alla eventuella måsten är gjorda på lördagen och man kan bara softa och göra det man har lust till. Idag hade jag lust till att ta en vända i syrummet, fick inspiration bara sådär. Men först gjorde jag ett måste som jag har glömt alldeles för länge. Pälsvård och kloklippning på trenne vovvar.

Jaaaa, jag vill bli ompysslad, sa Vaski. Nja, är det nödvändigt så kan jag ta pälsvården men inget tafsande på mina tassar, sa Lummi och Klinga. Brummaskinen är äcklig och så killar det nåt väldigt mellan tårna. Nu blev det som matte ville ändå...Vilda protester till att börja med, men med torkad blodpudding som muta går allt! 

Sen var det dags för lite skapande. Kollade tygerna. Hm...Till slut kom jag på vad jag ville göra. Jag har ett gammalt mönster som jag ärvt av min mamma, från 70-talet, i storlek 42, som jag använder som grund väldigt ofta. Så också nu. 

Klippte ut och ändrade lite( som vanligt) men så fattades nåt, kände jag. Det skulle behövas nån dekor av nåt slag. Tyget är i gråskalor men med blommor på, inte riktigt min stil egentligen, så därför behöver den hottas upp lite med nåt...Läderband, eller nåt liknande. Har letat efter såna sybehör lite varstans men inte funnit annat än typ gardinfransar och det har jag ingen lust att använda. Man vill ju inte se ut som en levande lampskärm heller! 

Men så kom jag på; E-handel, såklart! jag handlar ju snart allt annat på nätet så varför inte kolla om det finns nån bra sida för sybehör. Och det fanns det. Jag har nu beställt svarta läderband, svart krossad sammet, tyvärr fanns inte vanlig sammet, en rulle grov guldtråd och så nåt som jag varit sugen på jättelänge, ett dekoupageset(tror det heter så). Ni vet då man klistrar servetter på krukor och liknande som mönster. Tycker det är ett bra sätt att återuppliva sånt som är lite slitet.

Nu får jag låta mina utklippta mönsterdelar vila tills leveransen kommer, men sen så...

Efter detta kände jag mig riktigt träningssugen så jag kollade träningsmeckat och jodå, det fanns plats kvar på powerstepen. Och Petra som instruktör! Jädrar, kan inte bli annat än skitjobbigt och KUL! 

Men innan passet var det hundrastning på agendan. Gubben tog Vaski på skogsäventyr och jag tog tjejerna, en åt gången. Kollade tiden och jag hade god tid på mig....trodde jag. Då jag kom hem med sista voffs kollade jag och då var klockan 15. 50!!!!! Va f-n! Bråttom är bara förnamnet! Jag packade och for iväg i flygande fläng. Och vad händer då man har bråttom? Jo, de värsta sölkorvarna ever har lierat sig och är samtidigt ute och kör MITT I VÄGEN! Gaaaahhhh!!!!!!!! Och vägen är krokig så man kan inte köra om hur som helst...16.15 började passet och man måste vara där 10 minuter innan, annars försvinner ens plats till förmån för annan om det finns reserver. 

Två minuter kvar och en kilometer kvar insåg jag att jag inte kommer hinna. Ringde ett desperat samtal till KMTI, telefonkö, såklart, men sen svarade goaste Jenny och ordnade upp allt åt mig. Snällingen!

Kastade mig in i sista minuten på passet, med två minuter till godo. Puh....

Men vilket skitbra pass! Man blir lycklig i hela kroppen av att köra så det ryker, ge kroppen vad den tål, om passet är proffsig. Och det är det alltid då Petra instruerar.  

Men så magen skrek efteråt. Körde igång nåt enkelt, pasta och köttfärssås till Gubben och så tänkte jag 

nån wokhistoria åt mig.
Jag hade sojastrimlor, paprika, lök, kikärter och så blev jag sugen på brysselkål medan jag höll på. Tinade dem i micron så de skulle kunna fräsas i woken. Under tiden fräste jag de övriga ingredienserna och kryddade. Har en rad glasburkar som jag häller lösviktskryddor i. Vet på en höft vad som är vad. Tog en, i tron att det var mald spiskummin och hällde på rejält i pannan. 

Men så konstigt det luktar, tänkte jag. Inte alls som spiskummin, mer som....tomtegröt! Jävlar, jag hade hävt massor med kanel i min wok!!! Helt plötsligt var min maträtt på väg att bli en indisk historia.

Jag vet att det är kanel i garam masala. Dessutom är det koriander, curry, ingefära och lite annat. Vet att curry och kanel gifter sig attans bra i en dressing som jag lärt mig göra av min eminenta vän Nina, tillika köksansvarig på jobbet. Curry hade jag som tur var, så jag hävde på rejält för att få bort kanelbullekänslan. Sen i med sambal olek, lite grädde och passerade tomater. Låter det crazy? Men tro´t eller ej, det blev jättegott! Jag har återigen uppfunnit en ny maträtt....som vanligt av misstag, så därför kommer den aldrig att kunna upprepas. 

Om man går tillbaka till början av mitt inlägg så kan man kanske fundera över hur min stressnivå legat under delar av den här sönda´n....

Men snart är det dags att inta soffläge och invänta Bron, sen är det läsa bok och sen natti. Om inget oväntat inträffar....

Höststädning och kålpudding

Vilken härlig dag det har varit idag! Vaknade som vanligt av gnäll, gnäll, gnäll. Några som var kiss-och bajsnödiga...Som tur är så är jag inte det minsta morgontrött, utan tycker det är ganska skönt att komma upp, rasta vovvarna och sen skrota runt utan att ha nån tidspress över mig.
Gubben däremot skulle iväg på snickaräventyr så han rastade två hundar, slängde sen i sig en kopp kaffe och for iväg. Själv satt jag vid datorn(vilken skräll) och läste VF(vi har e-tidningen, görbra!), kollade fb, läste några bloggar medan jag åt frulle i godan ro.
Men vädret var ju så otroligt vackert! Jag var bara tvungen att gå ut.
Körde över gräsmattan en sista gång med gräsklipparen. Drog lite ogräs, plockade in de sista trädgårdsprydnaderna och slängde sommarblommorna i komposten. Möblerade om på inglasade altanen så övervintrarna med sin täckning fick plats.

Skönt då tomten är höststädad. Man kan lugnt luta
sig tillbaka och invänta våren.

Sista klippningen blev riktigt bra, tycker jag.

Men den här är ju inte klok! Blommar som aldrig förr!

Sen var det carportens tur. Där trängdes så himla mycket skräp - som kan vara bra att ha, enligt min Gubbe, men idag försvann delar av det mystiskt....Det som var nödvändig såsom batteriladdare, quickstarter och kupévärmare fick en ny plats i förrådet. Där grejade jag om så att Gubbens cyklar faktiskt får plats hur bra som helst utan att drälla över hela förrådet. Likaså alla hans skidor och stavar. Var sak på sin plats, som Alfons Åbergs kloka pappa sa.
Så satt jag upp några spikar på carportsväggen för slangar, sladdar, yxor...och Gubbens fula älghorn som han funnit i skogen....hmfp....men det vågade jag inte slänga. Trots att jag äcklas av döda djur eller delar av dem på väggarna så har jag en idé om att detta älghorn kan komma att bli en bra hängare i carporten. Just nu sitter det bara på en spik så det lär inte hålla för någon större tyngd, möjligtvis ett par strumpor eller Gubbens pannlampa...
Så sopade jag rent från grannarnas förbannade löv från deras häggmispelhäck som gränsar till vår carport! Åhhh, vad jag hatar den j-a häcken. Och inte bryr de sig om att ta reda på skiten, nädå, det är JAG som gör det flera gånger om året. Först då herr´n i huset klipper häcken, men inte tar reda på klippet, sen då han gör det en gång till, och inte tar reda på klippet. Har aldrig varit med om nån som klipper häcken så många gånger under en säsong!!! Och inte tar reda på klippet....Och så sopar jag flera gånger under hösten då den j-a häcken avlövar sig själv. BAH! Men nu är det inte många löv kvar på den så nu kanske jag kan ställa undan kvasten.
Nu är det i alla fall gôrstädat därinne, för i morgon skall Gubben iväg och hämta ett lass med ved som skall staplas där. Vi har ved på baksidan av tomten också men där får det inte plats mer, så nu blir det carporten. Gôtt, nu har vi ved hela vintern!
Och då kommer jag osökt in på dagens matval. Vad passar bättre en sån här gnistrande vacker höstdag än kålpudding!! men inte vilken kålpudding som helst, nädå, är man "bakvändan" så är man.
 Jag gjorde den såklart på rödkål och rödlök. Gubbens gjorde jag på älgfärs(såklart) ris, korngryn, lök, viltfond, salt, vitpeppar, ett ägg och en liten slatt grädde. Min gjorde jag på korngryn och kikärter, i övrigt lika som den andra, ja inte viltfonden då, där tog jag grönsaksfond.
Sen en god gräddsås, lingon  och kokt potatis. Riktig genuin svensk husmanskost, eller hur?

Min är fyrkantig och Gubbens rektangulär

Fräste på rödkålen och rödlöken

På med kålen och så ringlade jag över mörk sirap och flytande
milda.

Ser inte alls så smarriga ut som de var...

Från och med idag har Gubben jour i eftersöksgruppen för trafikskadade djur så därför är det helvitt som gäller. Då tycker jag att jag faktiskt kan göra likadant. Man behöver ju faktiskt inte dricka alkohol varje helg.
Så jag köpte en flaska alkoholfritt rödvin på Coop. Annars brukar jag köpa på Systemet, men idag struntade jag i det. Kunde lika gärna köpa där jag handlade mat, tyckte jag. Ett misstag, visade det sig...Köpte även ett fyrpack med alkoholfritt öl.
Alltså, vinet...eller vad man skall kalla det, smakar nån sorts medicin, eller nåt. Jag fick ont i magen direkt! Bläsoppa, sa min dotter då hon var liten om sånt hon inte tyckte om. BLÄSOPPA, säger jag om vinet, eller vad det är...
Ölen däremot, är helt ok, smakar som öl skall göra fast denna är utan yrsel. För mig som inte gillar söta drycker som cider och sötdricka är det ett bra alternativ.

BLÄSOPPAN!!!
Borde ha varningstexten;
Drickes på egen risk! 

Skrivregler....

Ibland undrar jag hur jag blev som jag blev. Varför jag fick de intressen jag fick och varför jag aldrig gör nåt ORDENTLIGT. Varför fick jag ett sånt stort läsintresse, till exempel?

Då jag var liten var jag sjukligt blyg. Vågade inte svara på tilltal av främmande människor, inte ens såna jag träffat då och då. En sån unge som jag idag skulle sätta nån sorts diagnos på....Jag vågade inte ta fikabröd då vi var på besök hos bekanta, inte heller ville jag umgås med deras eventuella barn. Nä, jag satt tätt intill min mamma och bara önskade att vi skulle åka hem. Kan det ha berott på att vi bodde på landet? 

Så började jag skolan. Då hade vi flyttat till tätorten Kil. Jag hade inga förkunskaper i läsning. Första dagen i skolan var ett töcken. Jag var tjock, blyg och helt okunnig i skrift och läsning. Total analfabet. 

Trots att jag är så gammal så kommer jag fortfarande ihåg hur jag kände mig då mina klasskamrater fattade alfabetet, bokstäverna och dess sammansättning till ord. Jag fattade INGENTING! 

Nu är jag så gammal att jag inte kommer ihåg när poletten ramlade ner...Men då den gjorde det så öppnade sig en helt ny värld för mig!

Hemma hade vi en bokhylla full med böcker. Min mamma hade arbetat på ett bokbinderi och fått jättemånga böcker då hon slutade pga flytt. Hon var en läsande människa men fick inte alltid tiden att räcka till...Känner igen mig där. 

Då mitt läsintresse vaknade läste jag ALLT jag kom åt. jag började med vår bokhylla. Den första jag drog igenom var " Ingen tobak, inget halleluja". Kommer inte ihåg författaren men det var en hejdlöst kul historia om en missionär som kom till papuafolket för att omvända dem till kristendomen. Det gick sådär...Sen körde jag igenom till exempel Vilhelm Moberg, Moa Martinsson, Maria Lang och Pearl Buck. Pearl Buck kändes tung i 13 års-åldern...

Så började jag högstadiet. Hade inte, och har aldrig haft världens bästa läshuvud. I svenska fick vi en lärare som antagligen gjorde mig till den jag är idag! Berndt Andersson, 70-talets bästa sv/eng lärare!

Jag hade lite svårt att komma i tid då hormonerna styrde mitt hela universum. Hade en pojkvän i Skoghall och det var svårt att avsluta söndagen i normal tid...Då måndagen kom var jag i koma. 

Då jag kom till lektionen hade han alltid en överraskning åt mig, antingen applåderade alla eller så stod han med pekpinnen redo att slå mig i huvudet, ja, många idéer fanns i hans huvud, men främst av allt så bjöd han på sig själv, och var obrottsligt rättvis. 

I 9.an fick vi uppgiften att skriva en berättelse om ett valfritt ämne. Det fick inte vara mindre än ett och ett halvt A4. 

Helgen efter han hade gett oss uppgiften var jag och en kamrat till Oxhälja i Filipstad. 

Där fick jag uppslaget till min rysliga berättelse om  Pelle Fant, mördaren! 

Min berättelse hamnade på 42 sidor....Det var nog då som Berndt bestämde sig för att sluta som lärare...

PS: Per Elefant var en högst levande person då vi besökte Oxhälja under denna speciella helg. En MYCKET berusad person som satte sina spår så till den milda grad att han blev en romanfigur...

Allas vår Berndt har sedermera blivit upphovsman till " Hönsen värper små ägg i år" och "Tuppen gal tidigt på torsdag". Otroligt spännande skildringar om gränsen Norge-Sverige under 2:a världskriget. Historia och fiction i en salig blandning. Hans fru är också en av de ledande i Bokmässan. 

Berndt har för mig blivit den bästa läraren i världen(Kil, Sverige) men tyvärr så försvann nåt, som jag idag kan tycka vara väsentligt; skrivreglerna. jag var nog på toa då han drog dem...

Jag fuskar nåt så otroligt då jag skriver! En Riktig svensklärare får säkert stora darren!

Jag kan sätta punkt hyfsat bra. Kommatecken sådär, men resten blir som det blir. Det är inte det viktiga för mig, liksom. Det är ju berättandet!

Jag har ju insett att jag aldrig blir den STORA FÖRFATTAREN, men det kära vänner, just det som är poängen med min blogg; Jag gör som jag vill, så det så! Fast det skulle ju vara kul att kunna...på riktigt...om jag orkade....Men som vanligt så går jag den lätta vägen och gör det som är kul! 

Ha det gôtt, kära vänner!

Datorn och jag - experten....

Min dator har ju varit gôrseg några veckor. Jag har ett gratisprogram som heter Uniblue som rensar undan lite skit ur den varje gång jag startar upp den. En morgon kom det upp en varningsruta att det fanns typ 4500 grejer som segade ner datorn, men detta kunde lätt avhjälpas om jag bara uppgraderade Uniblue för sisådär 298:-....Ingen stor summa, men jag har tidigare betalt för denna tjänst och inte märkte jag nån större skillnad då de rensade datorn, så jag sa upp den och behöll bara gratistjänsten.

De senaste dagarna har jag dock tvekat om jag ändå skulle....Datorn hängde sig hela tiden, det gick inte att scrolla och jag blev nästan stollig av otålighet. Så jag gick in och kollade hur jag skulle beställa det där attans programmet, men fick kalla fötter då det skulle betalas med VISA. Aldrig jag betalar med kort på nätet!!!
Jaha, det var det, tänkte jag. Jag får väl ha en trög dator då, inget att göra åt. Men idag blev jag helt stollig. Igen. Men så tänkte jag, det MÅSTE ju gå att rensa själv. Hur gjorde man förr, innan alla såna här rensprogram dök upp? Hm....

Kollade lite på måfå. Visste inte vad jag letade efter, liksom....Men så kom jag på! PAPPERSKORGEN!
Kanske bäst att kolla vad som finns i den...Och vad fann jag; Jo, 133 bilder och lite annat skit som jag tömde och voilá så var datorn snabb(nåja) igen! Tänk att så lite kan göra att jag känner mig som en dataexpert! Och dessutom har jag sparat 298:-. Det ni!

Gubben är på hockey ikväll. Ja, ni vet, då vuxna karlar i en rektangulär arena, halkar omkring på skridskor och håller krampaktigt i en klubba för att inte trilla, samtidigt som de jagar en liten, liten rund gummitrissa. Och får de inte tag i trissan blir de f-bannade och pucklar på varann och så får de sitta i skamvrån en stund och sen komma ut då de är snälla igen. Ehh, det känns som jag har beskrivit en dag på dagis...

Nåja, nu är han i alla fall på dagi... förlåt, hockey och jag sitter här och bloggar på en dator som är snabb. Hade tänkt gå upp i syrummet och sno ihop nån trasa, men det var förut det....INNAN jag grejade datorn. Jag snor nog ihop en trasa en annan dag. Det är ju flera da´r kvar på veckan....

Förresten så sydde jag ju gardiner i helgen. Jag är gôrnöjd med dem faktiskt. Sliskigt tyg att sy i, förvisso, men jag ger inte upp så lätt, inte! Nu sitter dom i TV-rumsfönstret och är snygga. Tycker jag. Sen passade jag på att tvätta och sätta upp dyrgardinerna i vardagsrummet också. De där som Syrran tycker om så mycket. Att sätta klorna i. Nu bytte jag sida på dem så hon kan klösa dem jämna, liksom...

I ljuset...

...i mörkret

Och såhär ser de ut i fönstret

Och igår var vi som vanligt på Johannas väckelsemöte. Nej, jag skojade, intervallspinning såklart! Benen var dock inte med mig, och inte halva ansiktet heller, för den delen. Hade nämligen varit till tandläkaren och fått två nya fyllningar. Var därmed bedövad ända upp till örat. Nu får jag hoppas att jag inte biter sönder plomberna nån mer gång för det svider rejält i plånboken. Och dessutom blir man väldigt trött i käkarna av att gapa så länge.

Nej, benen kändes som bly och jag fick inte igång kroppen på hela passet. På´t igen nästa måndag!
Men först skall det bli Lift it intervall med Stabbe i möra. Inte vågar jag hoppa över det passet nån mer gång. Då väntar ju värsta mördarträningsvärken direkt.Den har precis släppt sen förra onsda´n. Gubben kan däremot inte vara med i morgon, han skall på ett möte, så nästa onsdag...ha ha ha!!!!
 Gubbe lilla, du kommer ångra dig.

Förut låg Lummi på golvet och tittade på mig. Då upptäckte jag att nåt har hänt med vovven. Inte såg hon ut så förra veckan, eller? Hm....Får nog dra ner på maten....men hon är go!

....eller ligger hon bara konstigt?

Träningsvärk och trösttyger

Se där ja, nu var det lördag igen! Tiden går så fort att jag inte hinner med att blogga.
Som vanligt vaknade jag jättetidigt i morse. Det gör jag alltid då det är helg! Så himla irriterande. Men å andra sidan så är det ganska skönt att kunna äta frukost och läsa tidningen jättelänge på morgonen.

Skall försöka ge en snabb resumé över vad min vecka har innehållit. Ehhh, låt mig tänka....
På tisdagen var det så dags för Vaski att få träffa sin nya vovvedoktor. Vi har nu äntligen fått över alla djuren till Ulvsby smådjursklinik efter att under lång tid velat fram och tillbaka om hur vi skulle göra. Sen ville vi att Solstaden skulle slutföra Vaskis rehab(även om de knappt gjort nåt mer än tagit betalt..). Han har efter alla undersökningar och behandlingar blivit så himla skräckslagen bara man svängt in på Frögatan i Gräsdalen, att han darrat som ett asplöv då man öppnat bakluckan. Från början var han inte ett dugg rädd för vetten, utan var nöjd då de klappade honom. Det avgjorde också vårt omval av vette. Nu är han frisk från sin fläkskada och kan hoppa och springa som förr. Nu var det alltså så dags för premiärbesök i Ulvsby!

Vaskiböbben blev tagen för en valp av en hundägare
hos vetten! 

Men kan ni tänka er, då jag kom fram till kliniken och öppnade bakluckan, vad tror ni jag ser? Jo, en kraftigt darrande Vaskiböbb! Hur kunde han veta att det var vettebesök på gång? Han har ju aldrig varit där förr. Nu fick han ett helt annat mottagande än på Solstaden. Det är en sån gemytlig atmosfär där ute på landet. I väntrummet får man alltid en pratstund med nån annan djurägare, och dessutom, till skillnad från Solstaden, så är logistiken alldeles perfekt! Väntetiden är aldrig lång, varken före eller efter besöket.
Och Vaski blev omklappad, beundrad, friskförklarad från sitt ryggonda och tillslut också vaccinerad. Allt detta för ynka fyra hundra kronor!

Förra onsdagen hoppade jag och Gubben över Stabbes Lift mix intervall. Gubben hade ett möte och jag körde Fridas provspinningpass i stället. Sånt straffar sig, kan jag meddela!
I onsdags var vi åter på plats i A-salen för detta "mördarpass". Och det var det verkligen! Han hade såklart gjort om hela passet, den filuren, och lagt in löpning och en massa tyngdlyftningsövningar! F-n!!! Tänkte jag. Nu gör jag mig illa. Och det gjorde jag såklart...I baklåret...Gjorde ett utfallssteg och så var det klart!
 Jag kan ju heller inte springa, men gjorde det ändå. Man kan ju inte stå och jogga på stället och se dum ut heller!!! Såklart jag körde på så mycket jag orkade. Förvärrade det som redan gjorde ont, men vad f-n, det var ju så kul! Man kan undra vilken funktionsstörning man har då man tycker det är kul att köra skiten ur kroppen och samtidigt skada sig...Och dessutom ha träningsvärk i flera da´r efteråt. Ja, detta är och förbliver ett mysterium. Nästa onsdag kör vi igen!!!

Torsdagen gick i stillhetens tecken. Hade tänkt köra Petras spinningpass men då kroppen sa ifrån nåt alldeles otroligt vid minsta rörelse så bokade jag av. Det fick bli hundprommar istället. Sen fick jag ett sånt där husmorsryck igen-vet inte vad som tar åt mig ibland-men jag gjorde soppa och morotspannkakor till kvällsmat. Riktigt goda, och dessutom glutenfria.

Morotspannkakorna

Använder ofta bovetemjöl eller sojamjöl stället för vetemjöl. Det blir mycket godare och dessutom bättre GI-värde, om man är intresserad av det. Jag är övertygad att om man försöker sänka sitt kolhydratintag så mår man mycket bättre. Det gör i alla fall jag. Mindre uppblåst mage och dessutom stärker det immunförsvaret att byta ut kolhydrater mot vitamin-och proteinrik mat. Dessutom inte äta en massa lightprodukter utan så naturligt som möjligt. Grädde och bregott, feta varianter på mejeriprodukter.

Men jag är ingen fanatiker utan kör potatis eller pasta under helgen. Bulgur, couscous och bönor blir det desto oftare. Bröd då och då, men då gärna i form av pumperdinkel eller väldigt grovt rågbröd med en massa goda frön och gryn i.Ibland får jag dock nån sorts craving och vräker i mig färskt bröd, till exempel som då vi får soppa och hembakt bröd i skolrestaurangen. Det är så himla gott!

Då händer det sig ALLTID att jag trycker i mig som en utsvulten, men med det lilla sunda förnuft jag har kvar i form av en minikopia av mig själv, sittande på axeln som varnar; Du vet väl att du får ont i magen, du vet väl att du får ont i magen...Äsch, håll käften, väser jag då och trycker in några brödbitar till.
Det brukar ta ungefär en halvtimme innan den första symptomen börjar visa sig. Jag måste lossa på bältet. Sen börjar det mullra och ha sig i magen. Sen det värsta av allt. Jag får ett håll i vänstersidan som gör riktigt förbannat skitont! Då är det så dags att ångra sig...Den lilla på axeln har vid det här laget växt sig gigantisk och skrattar högt i mitt öra! VAD VAR DET JAG SAAAAA?

Och så var det fredag och träningsvärken var lika enveten. Ingen träning, alltså. För att trösta mig själv for jag istället på inköpsrunda. Behövde köpa mig lycklig, kände jag. Har i några da´r känt av ett trängande behov av nya tyger och att få sätta nålen i nåt att hänga på kroppen, men också nåt att hänga i fönstret i TV-rummet, dock inte samma plagg... Och tänka sig, jag fick tag på båda! Var åker man om man vill ha snygga tyger? Jo, till Tina på Tyghandlar´n! Hon har dessutom utförsäljning, och har haft sen i somras. Tyvärr har hon funderingar på att stänga affären.
 Synd, tycker jag, men förstår om det är svårt att få det att gå runt. Läget är tyvärr så anonymt och dessutom är en av hennes grannar en bilverkstad som gör att det dräller skrotbilar överallt! Man har ibland svårt att ta sig in på parkeringen och dessutom är skylten dold bland alla bilar. Men synd på en kunnig kvinna med en bra affärsidé. Hoppas att hon får ett jobb där hon kan ta tillvara sina kunskaper.

Gardintyget! Kan ni gissa priset?
Nä, trodde väl det. 10:-m! 45:- för hela biten!
Inte klokt, det har kostat flera hundra kronor metern! 

Det här var lite dyrare än gardintyget men vadådå? Typ 200:-.
Billigt, ändå.

Vintervila

Sådär ja, nu har fuchsiorna fått en sovkartong för vintervilan. Har oroat mig lite hur jag på bästa sätt skall få dem att övervintra, men så använde jag min bibel - google, det bästa som finns, och såklart fann jag tips på hur man gör.
De skall få bo på den inglasade altanen i vinter.Jag har bäddat mjukt och gött åt dem så de inte skall frysa. Som om nån hade läst mina tankar fick jag just idag varorna jag beställt från Office Depot till jobbet. Och vad kom dom i, tror ni? Jo, en massa jätteperfekta kartonger...att tex ha övervintrande fuchsior i....

Titta så skönt vi har det. Hela vintern skall vi sova här, på
dynan till bänken i bersån, med badrumsmattorna
över oss. Sen kommer det bubbelplast, har herr´n i huset lovat.

Man skulle plocka bort allt grönt på plantorna och det sved i hjärtat eftersom de blommar jättefint ännu.
Men se, där fann jag på råd. Kolla;

De är ju så himla fina, ploppblommorna, som Gubben kallar dem!
Varför, tror ni? Jo, då han var liten "ploppade" han alla blommorna
på sin mormors fuchsior, till hennes stora sorg. Vilken dretonge, va?

Ja, sen har jag även packat fikonträdet. Synd att inte fikonen hann bli helt mogna, men inget att göra åt. Nästa år så...

Det är inget Halloweenmonster! Inte heller en Barbapapa,
utan fikonträdet jag köpte till soldäcket på framsidan. 

Men en som inte får sova än är "Monicaliljan". Den har ju för tusan knoppar! Vissa blommor gillar ju en köldknäpp för att sätta blom igen. Lite som novemberkaktusar.

Den här liljan är jag så himla nöjd med! Den är som en blandning av
daglilja och amaryllis. 

Ja, sen har jag hunnit vara en sån dära riktig husmor. Ja, ni vet en sån där som bakar och står i. Dammsugit bort allt lurvigt, har jag också hunnit med. Soffan i TV-rummet var en utmaning! Den har nu en helt annan finish än innan och dessutom har jag köpt nya fleeceplädar i grönt, min älsklingsfärg,  för nu skall det bytas gardiner, också i grönt, vad annars? Nja, inte nu kanske, för klockan närmar sig 21, men i möra skall jag nog få upp mina favvisar med stora monsterablad på. Kruxet är att jag måste sy nya kuddfodral för de gamla har jag slängt(jävla klantskalle)!

Ett sånt här bröd räcker för mig och Gubben hur länge som helst.
Jag måste dela det och frysa minst hälften för mer mjukt bröd äter vi inte.
Jag mår väldigt bra utan en massa onödiga kolhydrater och Gubben är inte heller nån
stor smörgåsätare, men hembakt bröd är ju gött ibland. En massa frön och grejer i gör
 att det är ytterst lite vetemjöl i. Med andra ord är det bara långsamma kolhydrater.
Funkar då man skall träna hårt, annars ont i magen. Dock fara för överätning pga GÔTTIGHETEN!