Summering av veckan...

Fredag igen. Är det annat än måndag och fredag?

Blev så himla glad då jag kom till jobbet imorse, inte så lite stressad över allt jag hade att göra. Då alla mina hjälpredor var borta fanns bara jag kvar. Som dessutom inte var den piggaste...
Under bilfärden till jobbet funderade jag på hur allt skulle lösa sig, vad jag skulle strunta i, vad jag skulle kunna sätta elever på, osv. Gårdagens elevpar i cafeterian var till exempel ett strålande par. Gullungar, så man nästan gråter!
Jag frågade om de kunde fixa mackor i "underjorden" där elevstödjarna brukar fixa allt sånt, och det var inga problem. Den ena tjejen var ner två gånger för att göra smörgåsar i kökets lokaler. Jag kan väl tillägga att vi i år INTE har en fungerande cafeteria med rinnande vatten, diskbänk, tillredningsytor, etc. Vi har fått lov av snällNina att göra detta i köksregionerna en trappa ner. I början hade vi oerhörda logistikproblem, kan jag säga. Och våra 8:or och 9:or är ju vana vid att ha allt på ett och samma ställe har ju såklart lika svårt med detta som vi vuxna. De har ju varit cafeteriapersonal på "gamla Ilanda".

Och jag, som är den som delar ut order, inte utför sysslorna, kan i denna underjord göra häpnadsväckande upptäckter! Jag har under vår tid på Tullis säkert gått vilse där i underjorden 25 ggr.

Se där ja, nu kom jag ifrån ämnet...igen. Inte första gången i historien...
Att jag blev så himla glad berodde på att, då jag kom till min våning, kastat in jackan på mitt kontor och börjat brygga kaffe i cafeterian precis intill, såg att det stod en låda med färdigbredda mackor i kylen! Jag blev så glad så ni kan inte fatta!! För vissa kanske det inte skulle vara nåt märkvärdigt, men för mig gjorde det min dag! Våra goa medarbetar i köket var såklart "skyldiga" till detta. Änglar, är vad de är!
¨
Det behövs inte jättestora saker för att göra mig glad för resten av da´n. Sen behövs det inte jättestora saker för att göra mig sur heller, för den delen. Fråga Gubben...

Så resten av dagen har jag, trots motstånd i kroppen, känt mig tillfreds, haft lite bättre tålamod(även om en kille sa att jag ALLTID är sur, hm, kan bero på att han inte sköter sig strålande...). Vår ungar är jättegoa och jag har ännu inte tröttnat på att jobba med tonåringar. Men jag funderar ofta på när det är dags att tacka för mig.
 Hur ofta har man inte hört om nån gammal drake som ALLA kommer ihåg bara för att hon var en överdjävlig dretkärring? Vill inte bli en sån, aldrig i livet! Men vem skall, om inte jag fattar, berätta för mig att det är dags för nåt annat? Hoppas nån törs!

Nu verkar det bli ett sånt där maratoninlägg, men det får väl bli det då. Jag är ju gräsänka och har hur mycket tid som helst... Eller det har jag ju inte. Skall planera och ställa i ordning för mina bästaste väninnor i morgon kväll. Fast jag hinner nog senare....Nu har jag tänt en brasa i kaminen, den brinner gôtt och alla djuren ligger utspridda i värmen. Sen har jag tagit med mig hem, en bok av årets nobelpristagare i litteratur Alice Munro. Om utifall jag skulle hinna läsa ut "Mormor hälsar och säger förlåt" så där på stört. Men ni, förresten, gör er inga förhoppningar att jag skall skriva nåt på söndag...Då är det dagen efter "The Girlparty"....vojne....

Just nu finns inte mycket skrivet på blocket....

Jajamensan, här är hon stationerad, Syrran, the tjock cat

Jag har under en ganska lång tid försökt komma ihåg att beställa nya kontaktlinser. Tänk så svårt att komma ihåg. Igår tog jag tag i problemet. Och som vanligt hade det gått så lång tid att jag måste göra en ny undersökning för att få ut nya linser. Jävlar, så dryg jag är! Men så sa jag som det var, att det sista paret har varit med länge och verkar ha en skada för det gnager i ögat. Kan jag få köpa ett par innan kollen nästa vecka, frågade jag bugande. Jag har ett knepigt synfel så jag var inte hoppfull att det skulle finnas några inne. Men jäklar, det fanns! Gött! Nu skall jag bara göra syntesten nästa fredag så kan jag köpa resten...för ett år, alltså. Jag älskar att handla på nätet, men linser och glasögon kommer jag aldrig att köpa på det sättet. 

Nu har jag också blivit gladd med ett samtal från min Gubbe, där uppifrån Nordvärmland. Bara det är ju kul, att prata med Gubben, alltså, men han hade också en glädjande nyhet från i somras.
Vår gemensamma bekant är jätteduktig på att måla keramikfgurer av alla de slag. Jag har beundrat en liten figurin i hennes trädgård i många år, föreställande en liten flicka med en fjäril i sin hand. Trodde den var gjord av sten men icke. Det var keramik och hon hade målat den. Jag har blivit så förälskad i denna lilla flicka så det är inte klokt och nu har hon gjort en särskilt till mig! Fatta så glad jag är!!!
Min dag är gjord, helt enkelt. Två saker som gör mig glad är alldeles tillräckligt. Flera kan kanske göra mig överkänslig...

Men vänta nu...Jag fick ett sms då jag gick till stan för att hämta mina linser. Från "min" ena elevstödjare. Han är i London på semester och skickade ett så himla kul sms till mig att jag skrattade högt...mitt ute på parkeringen. Jag kommer att luta mig tillbaks ikväll och tänka på alla härliga människor jag har runt omkring mig hela dagarna, i tanken eller in real, men som gör min dag fullkomlig. Sen kommer jag att somna i soffan. Såklart. Det skall man väl göra en fredagskväll, eller hur?