Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

söndag 27 oktober 2013

Jaha, då var den här helgen slut också....

Jaha, då har man ingen bluetooth igen. Faaan!!! Och jag som har så många snygga bilder att visa! Faan, igen!

Ja, alltså, igår hade jag ju tjejfest. Mina bästaste väninnor i hela världen var här! Dessa, mina förra svägerskor och en "ingift" gjorde, efter min separation från deras bror, en överenskommelse, att fortsätta träffas under festliga former, först och främst då nån av oss hade fyllt år...och det gör vi ju hela tiden, men också då andan föll på. Det gör den med väldigt olika intervaller. Ofta då min Gubbe har träningsläger, tävlingar eller jakt.
Nu var det älgjakt. Har varit gräsänka sen i torsdags. Har haft några hundprommar, om man så säger...

Hade planerat min tjejfest i detalj denna gång. Och dessutom gjorde jag maten efter RECEPT!! Det är bästaste Petras förtjänst! Hon lägger ut de mest läckra recept på sin blogg, hela tiden, så man måste bara prova. Jag brukar prova på Gubben. Han måste tro att jag är nån sorts Alien. En bra en...
Mat är ju inte prio ett på min agenda. Fil och musli är underskattat, tycker jag.

Som den googleälskare jag är, googlade jag Halloweenrecept och fick upp massor av smarrig mat. Bara att välja och vraka. Bestämde mig ganska så direkt vad jag ville bjuda på. Gjorde bara om liiiite...
Kladdkakan fick se sig förändrad till den milda grad av mig.
Att den sen blev ståendes kvar på köksbänken utan att bli smakad på är en annan femma...
Mitt i trevligheterna glömde jag helt enklelt bort att bjuda på fika...Ja, se vimsmaja...

Jag hade också, mot min övertygelse, köpt en jättestor godispåse ifall dessa j-a halloweenmonster skulle börja ringa på under kvällen. Men inte en unge kom till vår dörr(tack hundarna!) så därför finns hela godispåsen kvar...än så länge. Själv är jag i stort sett aldrig godissugen men Gubben hade munnen full för en stund sen.

Det känns som vi aldrig får umgås färdigt, vi bästaste vänninnor, under våra tjejfester. Jag har alltid en känsla av tomhet då kvällen är över. Skulle vilja fortsätta mycket längre, eller på annat sätt. Denna gång blev det känslosamt. Då vill man ju få tid till tröst och också försöka ge framtidstro. För allt löser sig.
 Till slut. Men vägen till slut kan vara lång då det är jobbigt. Jag vet, men ändå inte, för man kan aldrig säga att man förstår, för hur kan man göra det? Även om man har varit i en liknande situation, så fungerar vi olika, är olika känsliga och dessutom så är livsvillkoren olika för oss.
Jag säger bara, trösta och krama. Man kan inte ge lösningar på andras problem. Det kan göra det mycket värre. Då kan ju personen känna sig helt värdelös! Nä, tröst och kramar fûr alles! Det är mitt recept. Dr. Lindeberg Ahlborgs recept.

Ja, det där med kramar, förresten. Då jag var liten var inte kramar nåt man slösade med. Sånt j-a larv, liksom. Tror inte jag fick många kramar under min uppväxt. Jag har fått lära mig att vara fysisk. Kändes otroligt obekvämt att få en kram så där i början. Men tänk nu, då jag är färdigutbildad sen många är, så gôtt det är att ge och få en kram! Både i glädje och sorg.

Värsta sömnproblemet hade jag i natt. Sov jättedåligt och vaknade stup i kvarten. Släppte ut voffs på kiss och bajs i trädgården. Det brukar jag aldrig göra annars, men nu kände jag mig zoombietrött. Somnade om...eller ja, halvsov till 9.30. Då kände jag mitt ansvar mot hundarna och gick upp.

Laddade bryggar´n och drog igång datorn. Kollade fb och efter ett tag såg jag ett inlägg där dagens datum påtalades. Shit, hade glömt ställa om tiden!!! Alltså hade jag gått upp 8.30! Yes!

Så har jag i stort sett bara slösat bort hela dagen.Jo, så tänker jag, då jag inte gjort nåt som helst nyttigt. Men gårdagens partaj drog ur proppen på mig så till den mild grad att jag bara legat i soffan hela dagen. Ja, förutom då jag rastat hundarna. Undrar om andra 55-åringar känner likadant?

Så är det dags för en ny arbetsvecka. Ungarna har lov. Jag skall försöka komma i kapp med allt. Till exempel; Nya böcker skall iordningställas och registreras, sånt som jag gör då jag får tid, skulle önska annat, men..
Beställa förbrukningsmaterial.
Beställa cafeteriavaror.
Boka vikarier för v. 45..och framöver
Fixa fika för tisdagens konferens
Detta tar mycket längre tid än att skriva det.
På fredag har jag tagit semester...eller funderar på...har inte bestämt mig än...Men kanske, eventuellt..












2 kommentarer:

  1. Ja det är verkligen kul att sitta uppe länge o surra med sina tjejkompisar! Fattar inte att tiden alltid går så fort! Hoppas inte det ser ut i köket som när jag bakar o lagar mat! Haha! På fredag är det Åsa H som kör spinningen! Jag är i New York! ;)))) Kraaaam

    SvaraRadera
  2. Ha ha! Du hade verkligen otur med ALLT! Men det blev ju jättebra ändå, eller hur? Såg verkligen jättegott ut!
    Jag är ju lite av en autist då det gäller att plocka undan och städa efter mig HELA tiden då jag lagar mat, ha ha, så det gick bra, faktiskt. Men så glömde jag ju i stället till exempel nån fräsch sallad och så fikat, då....Har frusit in hela kakan. De kan få den nästa gång de kommer, hi hi!
    Åhhh, just det, ni skall hälsa på Bella! Så himla kul!!
    Ha det så fantastiskt härligt i Nevjork!!!
    Kramis Anja

    SvaraRadera