!:a advent, nästan...

Ja, så var det helg igen, men inte vilken helg som helst utan 1:a advent. Fast enligt min konservative make är det först på söndag som man skall fira 1:a advent. Nu har jag bestämt att det skall fejas på FREDAG så därför har vi gjort detta! Julgardiner, julstjärnor och julljusstakar är på plats. Resten kommer på plats i morgon.Middagen är försenad hur mycket som helst men det får man ta. I morgon kommer tomtarna och ljuslyktorna på plats och då är det jävlar i mig ADVENT! Tyvärr fick jag avboka mitt spinningpass idag. Hann helt enkelt inte packa väskan i morse...Skit också, hade verkligen velat köra men ibland skiter det sig. Synd som tusan för Petras popspinning regerar! 

En reflektion vid julgardinuppsättning. Vår lilla Syster Yster, sedemera Syrran, kom ju till oss vid denna tid förra året, och röjde järnet i dessa nyinköpta gardiner! Ett helt år har hon varit i detta hus och inget är sig likt! Då menar jag positivt, såklart...fast om Skrållan får säga sitt så...Inget är sig likt sen hon kom men det skulle vi inte velat vara utan. Trevlig advent på er!

Halleluja...för träning, alltså!!

Har haft två dagars träningsvila. I måndags var jag och Gubben på Intervallspinning med Johanna som instruktör. Jag har inte kört det passet på länge. Det har inte funkat eftersom jag har kört powerstep på söndagarna under hela hösten och Gubben har kört mtb. Därför har vi tagit corebollpasset på måndagar istället. Om vi fått plats alltså...Det gäller att vara snabb. Sen har jag inte trott att jag skulle klara 75 minuter intervall med Johanna. Man blir ju inte yngre..Då hon drog igång så fick nästan hjärtslag, fast jag visste att det skulle bli stuprus. Jag kände nästan att jag blev förbannad på henne! Herregud, människa, vad gör du? Men så började kroppen svara...och sen var det bara att köra på ...och sen öka! Gud, så kul det var! Dessutom så gick Johanna omkring i salen och kollade oss, och då hon kom till mig så sa hon: Du är så snygg Anja, då du kommer på mitt pass efter ett halvår, sitter längst fram, och bara KÖÖÖR så det ryker!! Värmde det eller värmde det? Goa Johanna!!

Sen blev det träningsvila i två da´r.

Idag fick jag med mig Gubben på powerstep och jädrar så kul det var!! Livet leker!! I morgon är det popspinning med Petra! Yes!

Veggis eller älgis??

Uhhh, ont i magen idag. Åt alldeles för mycket igår. Att jag aldrig lär mig självbehärskning! Dessutom lyckades jag med konststycket att göra två sorters biffar - veggisar och älgisar, som såg helt identiska ut. En stor laddning blev det, så idag blir det rester. Gubben får provsmaka och sen får jag märka upp resten.
Gubben kom ju som sagt hem igår eftermiddag. Inga älgar ville bli skjutna och dessutom var Bamsebjörn i trakterna och björnfrossan låg nära tillhands. Jag tyckte det var ett bra beslut han gjorde, dels för att han inte sköt nån älg och dels för att han slapp bli björnmat. Här hemma är han i säkert förvar.
Så var det då dags för helgens höjdpunkt "Så mycket bättre". Eller skulle vara, för jag blir mer och mer besviken på denna omgång. Jag blir ledsen då jag ser Olle Ljungström. Stackarn är ju så sjuk att han måste vila hela tiden Och då blev det inte bättre av att Sylvia Vrethammar sa att hon efter hans uppträdande verkligen förstod vilken dålig låt Viva espana var! Ville inte ens ge honom en kram utan bara skrattade ut honom. Men hur oförskämd får man vara? Hon kunde väl ha hållit god min, för f-n! Och Magnus Uggla var inte så trevlig under sin dag heller. Han behövde ju inte berätta vilka låtar han gjort som var skitlåtar då han inte visste vilka hans kollegor skulle sjunga. Stackars Maja fick gå upp och sjunga hans sämsta låt genom tiderna, enligt honom! Nej, den här omgången är en besvikelse, enligt mig. Min Gubbe gav ett rättvist betyg genom att somna efter hälften! Det har han aldrig gjort under de andra programmen.
I förmiddags var vi till Djurskyddets loppis i Grava. De är ju en ideell förening och skrapar ihop lite extra pengar till verksamheten på detta sätt. Det var välbesökt! Jag fyndade en ljusstake till kontoret. Sen köpte vi deras kattkalender också. Den kostar 100:-, inte så billig men pengarna går ju till katternas väl och ve. Jag såg att det var lång kö till kattavdelningen så jag hoppas att många katter har fått ett nytt hem med människor som tar väl hand om dem resten av livet!
Idag skall jag i alla fall åka och träna. Jag antar att det blir mördarjobbigt, det är ju Petra som kör idag. Förra gången hon hade detta pass så var jag spyfärdig, men höll ändå god min, man är väl ingen mes heller! Men efteråt, herregud, benen skakade då jag körde hem. Idag är jag förberedd. Nu jäklar!!

Lördag, och Gubben kommer hem!

Ja, nu har två da´r gått av min gräsänkehelg. Tror ni att jag ens har påbörjat allt jag skulle göra? HA HA HA!! Nä..jo, kanske lite, men skit samma. Jag softade hela kvällen igår. Grejade lite men satt mest vid datorn. Såg Skavlan och sen hade jag tänkt gå och lägga mig. Ja, jag var trött redan vid tio-tiden!! Men så zappade jag, jag ägde ju fjärren, och hamnade på BBC Entertainment, det gör jag alltid då jag är gräsis, och där började precis Little Britain! Världens knäppaste humorprogram! Jag satt i min ensamhet och gapskrattade! De är helt sjuka i huvudet! Om ni kan ratta in den kanalen så kolla, för guds skull!
Tröttheten gick över i ett nafs så sänggåendet fick vänta till bortåt halv tolv. Då stod hundarna vid trappan och tittade på mig. Blickarna sa; Matte, nu behöver vi lägga oss, kom nu!
Idag hade jag bokat zumba, men kände inte ett dugg för det. Bokade av. Vädret var fint i förmiddags så det fick bli hundpromenader istället. Så fick jag sms från Gubben att han kanske kommer hem redan ikväll! Kul överraskning!! Planerar för en god middag för två istället för bara mig.

Förra helgen hann jag inte till graven och tända ljus så idag tog jag uti med det. Kattmaten var slut så jag tänkte först åka till Arken zoo vid Bergviksrondellen för att köpa detta. Hade Klinga med mig för hennes socialtränings skull. Hon är ju fortfarande en liten fegis. Nå, jag åkte såklart över Knappstad, höll 90 utom där jag vet att älgar och rådjur har övergångsställen, där höll jag 80. Så blinkade jag vänster och lade mig i vänsterfil vid Bellevue och stannade för mötande. Då tutade nån och jag kollade åt sidan för att se om det var nån jag kände. Döm om min förvåning då jag får FINGRET av den bakomvarande bilisten!!!! Jag fattar fortfarande inte varför! Om han tyckte att jag körde långsamt så hade han ju bara kunnat köra om. Det fanns gott om tillfällen. Så idag är jag en erfarenhet rikare. Den hade jag i och för sig kunnat vara utan...Fast ändå inte, för efter intermezzot tänkte jag mig för INNAN jag svor och blev otålig på nån j-a klantig bilist, för jag vill verkligen inte bli en sån stolle som pekar finger åt medtrafikanterna då de gör nåt som jag inte gillar. Det är dessutom fegt. Jag önskade ju att jag kunnat följa efter och frågat honom vad han menade men det fanns ingen möjlighet till eftersom flera bilar kom efter "fingret". Ja ja, inget att hänga upp sig på. Jag går vidare i livet!

Jag och Klinga gjorde våra inköp, och for vidare åt Ruds kyrkogård. På motorvägen ringer mobilen. Efter visst rotande i väskan fann jag mobben. Det var Dottern. Shit, varför tänkte jag inte på att fråga henne om hon ville följa med till graven, tänkte jag, samtidigt som hon frågade vad jag gjorde. Ehhh, är på väg till kyrkogården...Åh, jag skulle vilja följa med, sa hon. Såklart hon fick! Körde av, utan att nån gav mig fingret faktiskt, och hämtade upp henne. Vi parkerade bilen och hann inte mer än ut då en annan bil parkerar bredvid. Ur kliver Dotterns faster och hennes man och lilla kusinen. Precis som förra gången vi var där. Jag tror baske mig att vi stod på samma parkeringsruta! Jag brukar ju alltid tända ett ljus eller lägga nåt fint på Dotterns kusins grav. Så slog det mig, vi har ju inget ljus till Dotterns farfar. Jag har nog inte riktigt fattat att han inte finns hos oss längre. Men till nästa helg får du ett ljus farfar Kjell, jag lovar!!!

Historien upprepar sig

Fredag igen. Gräsänka. Fyr i braskaminen. Massor av planer i huvudet varav väldigt få kommer att förverkligas. Men det är halva nöjet att ha hela helgen framför sig och kunna välja vad man skall göra. Det man helst vill göra är ju det man gör först. Det andra kan jag göra en annan gång, eller aldrig...
Nu sitter jag och sms:ar med Gubben och dricker en smarrig julöl. Vaski gnager på sin gnagis och Klinga tittar på. Själv är hon inte så förtjust i gnagisar, inget för Prinsessor, hävdar hon. Syrran ligger så nära kaminen hon bara kan utan att bränna sig och Skrållan, som bad om att få gå ut för 3 minuter sen, är nu inne igen. Inget kul därute, sa hon.
 Jag skall nu bryta en tradition - att göra spenat och fetapaj, och istället göra kålpudding!! En halsbrytande vändning men lite spänning i livet vill jag ha! Nu puttra på spisen en gryta korngryn, som sen skall blandas med quorn och lite annat smått och gott. Denna kulinariska rätt skall jag servera mig i morgon. I kväll blir det nog, hm...en omelett eller nåt väääldigt enkelt(finns det nåt enklare, tänker ni?).
Lite spänning i livet har jag förstås redan haft. Innan Gubben åkte på älgjakt hann han paja ljuddämparen på 9:5-an. Den som jag skulle ha. Själv har han 9:3-an. Fast jag får skylla mig själv eftersom jag erbjöd honom att ta den. Den är ju lättare att packa eftersom den inte har hundgrindar. Och han har inga hundar, det har jag. Så därför har jag dundrat runt som en raggarbil idag. Svärfar sa: Anja, har du kollat avgassystemet på sistone? Ha ha, han är go han! Skulle jag???? Vet bara att det sitter UNDER bilen...eller? JAG SKOJA!!! Och sen kan jag fylla på spolarvätska...och bensin...eller diesel. Jag kollar många gånger då jag skall tanka vilken bil jag har. Flera gånger. Innan det är försent.
Ingen träning idag heller faktiskt. Passet jag brukar gå på var jag inte så sugen på eftersom ordinarie instruktören var på äventyr. Inget ont i vikarien men hon passar inte mig. Jag är jag en gammal dretkärring som har favoriter. Bokade passet efter, den instruktören passar mig gôrbra, men kände att jag inte orkade åka hem, hämta hundar, handla och sen in till stan igen. Inte på en fredag. Pust och stön. Så jag bokade av. I morgon kanske det blir spinning. Har ju ont i ena axeln, antagligen nåt i kläm. Det skulle väl inte vara första gången, i så fall...
Nu är jag tillbaka igen, fast ni märkte väl ingenting ni. Jag har faktiskt varit ute med en väldigt skitnödig hund! Han har ätit smärtstillande så länge nu, faktiskt sen i augusti, så han är bajsnödig hela tiden, stackar´n. Efter det passade jag på att hämta lite mer ved till braskaminen. Nu är det säkert 25 grader inne men kan ni tänka er, jag fryser ändå! Mina leder bråkar med mig just nu och då behöver jag mycket värme. På jobbet har jag ett element stående, fick låna av en snäll kollega, och det har jag på max. Gött! De andra stackarna känner väl för att ta av sig i underkläderna, ha, ha!
Nä, nu blir det bilder!

Mattes fredagsmys

Nu är det fest! Alaska pollock med liiiite aromat!

Uh, nu måste jag skynda mig att gnaga upp min gnagis
så jag hinner hugga in på Klingas sen!

Jag skulle ju önska att matte nån gång gav mig nåt jag gillade!

Världens enklaste mat - wok!

Fyr i kaminen! Då var det helg!

Stolt över min nationalitet???

På hemvägen från träningen ikväll behövde jag handla lite förnödenheter(herregud så jag uttrycker mig) och svängde in till ICA på Skoghall. Redan då jag klev ur bilen såg jag några figurer stå utanför ICA, vissa hade banderoller - antagligen gjorda i slöjden, mellan sig och några delade ut flygblad. Klädseln var säckig munktröja med sydstatsemblem över rejält tilltagen mage och skitiga jeans. De var 5 killar och en tjej. Och en hund(krake).
Tre rakade skallar och två med hår - tjejen och talesmannen för gruppen(smilfink). Oj, jag glömde den viktigaste(hur kunde jag), HUNDEN var inte rakad! Smilfinken gick emot mig och hälsade artigt samtidigt som han försökte ge mig flygbladet. Som den väluppfostrade flicka jag är, sa jag: -Nej tack, och gick vidare. Åhhh, så jag ångrade mig direkt! Jag var ju nyfiken på vad det stod på bladet, men nu var det försent.
 Har jag glömt att berätta vad de kallade sig? "Svenskarnas parti", minsann. Kanske är det de som finns kvar efter Sverigedemokraternas "fest på stan"?? De skall i alla fall inte få min röst då det är dags för val. Jag och min Gubbe hade en kul stund då vi diskuterade kring härkomsten på dessa "svenskar". Säkert finns det "utlänningar" i deras släktträd också. Men de skall ha en eloge för att de stavade banderollen rätt! Jag tror inte att det finns så många svenskar som inte har "utlänningsblod" i sina ådror då man forskar lite. Jag, till exempel, har ju finnjävelblod i ådrorna fast jag växt upp i Kil...Och min Gubbe är halvnorsk...Fast det kanske inte gills eftersom det inte syns på utsidan. Attans, att jag inte tog ett sånt där blad så jag fått min nyfikenhet stillad. Men det tog alldeles för mycket emot! Tänk om de trott att jag delar deras åsikter! För även om jag inte såg deras flygblad så syntes det ju på hela deras uppenbarelse att de var rasister, ja kanske till och med ligister.

Söndagsfunderingar

Efter många om och men så blev middagen färdig igår. I fortsättningen kommer jag att köpa färdigdelad kyckling. Det känns inte alls lika otäckt då delarna är mindre. Då kan jag låtsas att det är nåt helt annat, typ blöt wettexduk, hm...Jag är född med livlig fantasi. 

Ser ut som de ligger och sover...

Tacka vet jag grönsaker! De har inte lidit nämnvärt vid skördandet.
Laxen vet jag ju att den lever i förpackning om fyra stycken....Det sa de i
alla fall på ett TV-program jag såg. Det var en massa ungdomar som
skulle klara sig själva utan mamma och pappa...

Så var det då dags för "Så mycket bättre". Lördagens höjdpunkt. Fast igår lutade det åt "Så mycket sämre", tyckte både jag och Gubben. Men inte sämre än att tittandet blev så intensivt att jag inte märkte att garnet tog slut på min stickning! Sista nystanet. Slut på Coop. Det återstår att repa upp en bit så jag kan maska av. Och fransar kan jag glömma. 

Idag vaknade jag med ont i magen igen. Som kramp i vänster sida. Bokade av min reservplats på spinningen med åkte på pilatesen. Och tänk, värken mildrades! Igår då jag körde spinning så kom värken i slutet av passet då jag var riktigt slutkörd. Jag får försöka fundera ut vad det kommer sig av. 

För andra dagen i följd har jag tagit en lite längre promenad med Vaski. Han är salig då han får röra på sig! Haltar gör han fortfarande, men jag stannar och stretchar benet på honom ibland. Idag fick han dessutom spåra en godisgömma i en skogsdunge. Jäklar, så kul han tyckte det var! Och hemma blev det en stund i duschen...och hackkorv som belöning! Prisa Gud!!! Eller snarare matte...

Hmmm....här luktar det....frolic

Jag kan inte se mig mätt på julkaktusarna! Det sprutar ut nya knoppar och blommor hela tiden. Bara de inte blommar ihjäl sig. 

Julisarna....och på våren påskisarna.

Sist men inte minst; Dagens Syrran

Det finaste man har, har man på bordet!!

Kycklingdilemma

Idag fick jag i alla fall plats på spinningen! Och jäklar så kul det var! Körde på rött och fick känningar av mitt magonda i slutet...men det sket jag i, ha ha! Sånt är till för att övervinnas. I morgon får jag se om jag får plats på spinningen. Missade ju att kolla då tiden släpptes och fick sota för det. 6 reserver innan jag hann boka. Surt, men jag får skärpa mig och vara ute i tid. Jag fick i alla fall plats på pilatespasset! 

Igår var jag och handlade på Coop och såg att de hade färsk, ekologiskt uppfödd kyckling, förhoppningsvis också lycklig(innan den dog), för 29.90 kg. Jag slog till för att göra nåt riktigt smarrigt till maken till lördagsmiddag. Ett hastverk. Jag glömde totalt bort att jag omöjligt klarar att dela en kyckling utan att få visionen av att skära i en bebis!! Och att helsteka hjälper inte. Vem vill lägga en bebis i ugnen???? Jag kan inte hjälpa att jag tänker så här. För några år sen kunde jag dela en halvfrusen kyckling, det kändes inte så hemskt, ingen bebis är ju frusen, men nu är det också omöjligt. Fick ropa på Gubben; Kan du komma och dela kycklingen? Hur gör jag, frågar då min käre man som har slaktat älg och rådjur, tjäder m.m....men aldrig en liten pippi. En mycket underlig situation utspelade sig i vårt kök då jag talade om hur han skulle göra, men vände ryggen åt massakern. Jag var alltså ansvarig men deltog inte...Fanns en kille på 1930-40 talet som gjorde så med judar och oliktänkande...Fast ändå inte...Han var ju en stor djurvän...precis som jag, men där slutar likheterna! Nä, vänta nu, i morse då jag tittade mig i spegeln hade jag en mycket specifik snedlugg som var mycket svår att få bort. Men jag lyckades tillslut för ett sånt utseende vill man ju inte gå omkring med. Nu ligger pippin i ugnen och grillas och jag kan inte för mitt liv begripa hur man kan äta nåt som har varit levande. Jag är ledsen, alla ni köttätare med min man i spetsen, men det var ju en liten ullig, gullig kyckling! Snålvattnet rinner på Gubben min då han känner dofterna från ugnen. VARFÖR köpte jag inte en kyckling i delar, då hade jag inte suttit här och funderat! För sån är jag, kan förtränga då det passar sig! 

Jäklar så varmt det är!

Inte gravid...

Fick i veckan en kallelse till cellprovskontroll. Högst upp till vänster står med fet stil mitt födelsedatum, 580314. Sen kommer allmän information och efter det fem punkter under Observera. En av punkterna lyder: Om du är gravid eller nyförlöst, rådgör med din barnmorska om när provet skall tas. Eh.....Hur vanligt är det med nyförlösta 54-åringar? Såklart är detta ett standardformulär som endast födelsedatum, namn och tid skrivs in i. Men desto roligare blir det för varje gång man får det. Nästa gång är jag ju ÄNNU äldre och ännu mindre troligt gravid eller nyförlöst...

Tafatt eller hjärtlös...

Måste berätta en händelse från igår. Jag står 2:a i kö på Coop och framför mig står en gammal dam med kundvagn som skall betala. Vid varubandet står hennes medelålders son, och packar i varorna. Så kommer en av personalen och hälsar på damen och frågar hur det är, då säger SONEN; -Hon mår inte så bra...och fortsätter packa! Nämen, säger expediten, så tråkigt, och tror väl som jag att hon är lite förkyld eller nåt. Men så ser jag att benen börjar vika sig på den gamla, hon håller krampaktigt i kundvagnen för att inte trilla. Expediten försöker hjälpa tanten, håller henne under armarna och säger att det finns en stol en bit bort, så du kan få sitta en stund, och menar såklart att sonen skall hämta den...men han fortsätter packa! En annan kassörska springer efter stolen samtidigt som den första försöker hålla den gamla så hon inte åker i golvet...och sonen tittar på och fortsätter sen att packa. Den gamla är förtvivlad, tycker såklart det är pinsamt, och vill betala. Tror ni att sonen... Nänä inte då, han har fortfarande fullt upp med att packa! Kassörskan får tantens plånbok och ordnar upp betalningen. Medan sonen, som nu faktiskt är klar med packningen, står och tittar på. Hjälper inte ens till att lägga ner plånboken i väskan, det får expediten göra. Ytterligare en personal kommer med en rullstol som står vid entrén och rullar iväg med den gamla...med sonen gående bredvid...Det enda positiva i denna händelse är att jag fick se en medmänsklig sida av personalen på Coop! Jag har ju ett antal gånger haft mycket dåliga erfarenheter av dem. Jag kan inte släppa detta. Hur kan man bara skita i att sätta sin gamla mamma före allt annat? Låta andra ta hand om problemet?
Min dotter har iallafall sagt att jag får bo på vinden i hennes hus då jag blir gammal. Hon kommer att servera mig mina favoriträtter tre gånger om da´n! Menyn är redan ordnad! Fast vi får förhandla om Gubbens meny för den är hon inte så förtjust i, vegetarian som hon är.

Skitfredag...

Hann inte boka popspinning igår heller. Skit också, tänkte jag då. Och så rätt tänkt det var, hi hi, fast det visste jag ju inte då. Men om jag hade hunnit, hade jag fått boka av...för idag fick jag värsta magknipet efter lunchen. Det var bara att packa ihop och åka hem, och spinning är det sista jag vill uppleva idag. Nu skall jag lägga mig i soffan och läsa Sandmannen och vänta på att friskna till. Kanske med två katter på magen som värmeelement.

Träningens positiva egenskaper

Det finns inget bättre än att träna!! Jo, kanske att få en ny valp eller katt men efter det så... Värken i händerna och armbågarna har mildrats av genomblödningen. Jag vet ju att värken kommer tillbaka, så lätt går det inte att bli av med den, men avlastande träning gör underverk. Jag bokade därför intervallspinning igår för att slippa belastning mer än på hjärta/lungor. Och dessutom fick jag med mig Gubben, det var kul! Han är ju helt såld på MTB numera och därför tränar vi inte så ofta tillsammans. Det är synd, tycker jag, för det är så kul! Men ibland så följer han med och då är det extrakul. Som idag, då vi körde så det rök om pedalerna! Men det hade vi ju också vår alldeles förträffliga instruktör Lisa att tacka för. Det går inte att köra  järnet utan en duktig instruktör som pushar på.
Vaskiböbben skall också träna fast på ett lugnare sätt än matte och husse. Vi skall stretcha hans ben, framåt-bakåt-utåt. Framåt är ingen favorit, det märkte jag direkt, men resten går galant. Om 3 veckor skall han in till den förhatliga Solstaden på återbesök.
Nu hoppas vi att det går framåt efter så lång tid med ont i benet.

Inflammationsdax

Hej ledvärk, hej då friska fingrar! Det gick länge, nästan ett helt år, den här gången men under helgen har värken ökat. Det är bara att glömma att sticka färdigt schalen. Efter alla år med den här skiten i kroppen så vet jag att det kommer att ta sin modiga tid att bli av med värken. Positivt är att fötterna är okej. Än så länge...Men den här gången kanske jag slipper gå som en anka. Medicinen står i skåpet färdigt att börja knapra. Så här har det varit så länge nu att jag borde blivit van, men det konstiga är att jag varje gång blir lika överraskad då den knackar på! 

Men det är ju mycket värre att min gosegris Vaski inte blir bättre. I morgon bitti skall jag lämna honom på Solstaden så de kan kolla honom igen. Uhh, jag vet att han tycker jag lämnar honom i sticket då jag går ifrån honom. Men det är dags att de får ordning på honom nu. Idag har jag haft telefonkontakt med veterinären och han sa att en sån här skada kan ta tid, men å andra sidan så kanske det varit bättre om de undersökt honom ordentligt från början och inte behandlat honom för ont i tårna! Dyrbar tid gick till spillo där. Och vovven har haft så ont. Så nu har matte tröttnat. Det känns inte som att ordinationen vi fått är den bästa. Vi har värmebehandlat honom tre-fyra gånger om da´n men det har känts lite klent hela tiden. 

Efter gårdagens träning var jag helt slut och lade mig och läste i soffan. Döm om min förvåning då båda katterna lade sig hos mig! Det hör till ovanligheterna att de ligger nära varann. Skönt att de äntligen börjar bli sams. 

Matte och kissarna är helt utslagna.

Idag gick det att ladda ner bilderna i datorn så varsågoda att se kuddarna och duken.

Alla kuddarna på plats. Klinga provligger.

Mjölksyra!!

Jag har nyss kommit hem från värsta bästa powersteppasset! Herregud, så slut jag är! Och nöjd med mig själv som faktiskt klarade det. På gränsen till mjölksyrechock för kroppen. Det var längesen så varför inte skrämma upp den gamla benhögen ibland! Tänk att en inspirerande och duktig instruktör och bra musik kan göra att man kan pressa sig så otroligt! Nu är jag mör som en lammstek och skall snart lägga mig i soffan och läsa ut den jättespännande boken "Eld". Andra boken om De utvalda som börjar andra året på gymnasiet i Engelsfors. En kollega är också helt såld på denna serie och väntar på att jag skall lämna Eld till henne PRONTO! Och på mitt kontor ligger också "Sandmannen", Lars Keplers nya kriminalroman som jag läst ett kapitel ur och bara MÅSTE läsa färdigt snarast.
I förmiddags blev jag äntligen färdig med kuddarna till TV-soffan. Tyget räckte till en duk också. Bilderna får ni vänta på för min skitdator tar inte emot bilderna med blåtanden.
Idag har Vaskiplutten fått gå ett litet blodspår i skogen. Han är ju fortfarande jättehalt, men i skogen går det lite bättre, dels för att underlaget är mjukt, dels gör den kuperade terrängen att han inte kan rusa på som han annars gör. Stackar´n, han har inte fått jobba nåt sen i somras, eller ens gått en långpromenad. I morgon har jag en telefontid med veterinären. Nu skall jag begära att de behandlar honom där. Vi har värmebehandlat och masserat honom tre gånger om dagen i tre veckor plus att han fått medicin i flera omgångar. Men så snart kuren är slut börjar han halta som en tok. Dessutom är han grinig och stressad. Specialisten som Gubben träffade sa att skadan går att operera. Vi får se vad vetten säger imöra.

Funderingar...

Som vanligt blev inte dagen som planerat. Men det gör inget. Tippen fick klara sig utan oss. Kuddarna har inte blivit sydda, men tyget ligger där, färdigt att användas vid tillfälle. Stickningen är dock återställd. Men så mycket har inte blivit stickat därutöver. Men jag har köpt den rätta färgen på ljusslingan Nu så, är det oskuldens färg som lyser upp hallen!
 Jag och dottern har också tänt ljus på gravarna. Det har ju blivit fler gravar på senare år. Dotterns farfar ligger i den nya minneslunden Vitsippan på Rud. Där vill jag ha min viloplats då min tid kommer. Så rofyllt för  de efterlevande. Är man död så har man ju ingen åsikt. Jag vill inte att mina efterlevande skall ha tvånget över sig att pynta min grav. Nä, jag vill att de skall minnas mig, kanske sitta och småprata med mig, inte för min skull, jag är ju död, men för deras egen skull. Nu är jag väl kanske övermodig som tror att de skall sakna mig så till den milda grad att de måste prata med en döing. Men OM de vill så kan de sitta en stund vid min namninskription och minnas mig...i mina ljusa stunder. Så vill jag ha det.
Vi träffade också min dotters faster med man. De har fortfarande en svår tid efter deras dotter död. Så hemskt att mista sitt barn! Jag tänder alltid ett ljus på hennes grav då jag är på kyrkogården. Varje gång har jag gråten i halsen. Livet är ibland så orättvist. Om jag fick bestämma skulle ingen av mina nära och kära behöva genomlida sådana fruktansvärda tragedier. Men tyvärr kan jag inte bestämma över sånt.

Sy och sticka

Idag skall det grejas här hemma. Jag skall sy den sista kudden till TV-rummet. Sen är det klart. För den här gången, alltså....Gubben skall greja lite lister i hallen. Kanske blir det en tur till tippen också.
Sen skall jag baske mig sticka klart min schal som jag två kvällar i rad stickat fel så jag fått repa upp!

Lite färg så man står ut i höstmörkret.

Åsså min kompis på bordet,
Syrran med långa benet!

En trött vecka för en trött tant...VA, TANT?

Sitter här med ett glas rött och försöker sammanfatta veckan som gått, eller snart har gått, om man är petnoga. Måndag-onsdag var helvetiska på jobbet. Fast ändå trivs jag. Hm, är jag månne bipolär, eller? Ja, inte vet jag, jag stormtrivs på jobbet, men är ibland(ofta) så trött att jag vill spy. men så är det kanske för alla? Det är antagligen orsaken till att det blir missar i kommunikationen. Men nu är det fredag...och jag har ännu inte kört ihjäl nån människa utan reflex. Och inte heller nåt rådjur...eller älg...eller katt...eller hjort. Det är bra. Kanske för att jag tar det lugnt på vägen. Jag har ju två rådjursliv på mitt samvete och jag tror att de sitter i sin himmel och har koll på mig. - Nej, är hon ute på vägen nu igen...sänder en varning till våra levande vänner på jorden! Tänker de.
 Sen är ju min käre Gubbe och lillvovven eftersökare på trafikskadat vilt i området. Jag har nu gjort mig känd som "kärringen på Abborrvägen" genom alla mina mejl och fb-inlägg  till kommunen om varningsskyltar...och lite annat smått och gott...Ja, nån måste ju axla det oket också.
Förra året var det varmkörning av bilar i området de fick mejl om. Jag fick aldrig svar...Före det var det lekparkens alla farliga leksaker...och placeringen av den. En planritning skickade jag också med. Hundbajstunnornas placeringar har jag också kritiserat, OCH märk väl, fått rätt på EN tunna! Yyeeeaaa!
Åh, jag får inte glömma då jag bad om en lyktstolpe vid vår lilla gångvägstump som är kolsvart(såklart) och  gropig med rötter som sticker upp ur asfalten. Svaret är helt fantastiskt; Vi hade en lyktstolpe där förr, men de hade bara sönder den så vi fick ta bort den! Vilka var då DE och NÄR hände det? Jo, tonåringar för 20 år sen....så därför kan vi inte få se var vi går år 2012.
Men Gud vad jag gnäller.Tänk så hemskt för föräldrarna till lilla Anna som blev bortrövad av en stollig 20-åring igår! Och skolan slog inte larm! Jisses, vad NÅN där har ångest just nu, och det hoppas jag, för nåt sånt får ju inte hända.
Men nu kom jag på ett gnäll till, men sen får det vara slut. Bilen startade inte imorse. Vilken bil? 9-3:an såklart. Skitbilen nr 1! Kunde inte komma försent eftersom jag hade fikabröd till mina fredagsvultna kollegor i bilen. Sånt gör ju inte livet lugnare. Men Gubben fixade till det som vanligt.
Igår kom han hem med en jättefin lampa att ha i vår trappavsats. Med LEDljus eller ström. Då fick jag en snilleblixt. Smideslampan på väggen i köket vågar jag aldrig ha levande ljus i. Kanske skall jag köpa en LED-ljusslinga till den? Så efter jobbet for jag in till Plantagen, skulle även köpa brasved, och fann en hel ställning med ljusslingor! Men Gud, så nöjd jag var! Kom hem och satt i batterierna. Vägglampan blev jättebra! Men så var det då lampan i hallen....Öppnade förpackningen och fick i batterierna. Fann en snygg vas att ha slingan i. Hm...men vilken färg är nu detta? LILA! Passade inte så bra till den nytapetserade brun/guld/silver/grå väggen bakom. Gör om gör rätt...i morgon.
Min Gubbe och vovvetjej har kommit in från stora skogen efter att ha kollat efter rådjur. Dessutom skulle Klinga prova sin nya fräsiga väst med GPS-ficka! Hon sträckte riktigt på sig, den mallgrodan! <3

Kolla skrattande vovven! 

Lolitas poseringsstudio....
Kan meddela att verksamheten inte
hann komma igång förrän den blev
nedlagd....

Den här blev jag riktigt nöjd med!

Lille vännen

Idag sänder jag en tanke till alla små barn som hamnar galet då mamma och pappa måste jobba. Inte alla barn passar på en förskola med stora barngrupper. Idag hade jag gråten i halsen då jag hörde en liten killes hjärteskärande gråt efter mamma eller pappa. Han ville verkligen inte gå ut då det var bestämt att ALLA barnen skulle vara ute och HA KUL...Han hade kanske en kass dag och längtade verkligen efter mamma och pappa jättemycket. Men på förskolan är det tydligen inte tillåtet med lite flexibilitet...och medmänsklighet. Vart är vi på väg då det inte finns utrymme för alla personligheter? Vi kan väl inte alla var lika och vilja gå ut och leka samtidigt, eller..Fröken Präktig tog ingen som helst notis om hans förtvivlan utan fortsatte sätta på honom ytterkläderna medan han blev mer och mer hysterisk. Till slut skrek han så han var hes för att sen bara gny. Det lät så otäckt att jag blev orolig! Fröken Präktig sa: Mamma är på jobbet och kan inte komma, vet du väl!?! Men herregud, människa, kunde du inte ha satt honom i knäet, pratat lugnt, sjungit för honom, så han hade blivit lugn och kanske ha fått en chans att tycka det var kul på förskolan, INNAN du tvingade ut honom med de andra barnen!! Eller var Fröken Präktig så utarbetad av sin arbetssituation att hon inte orkade. Mitt hjärta brast nästan då jag såg den lille gå omkring därute och hulka. Han hadedå  inte kul en enda minut under den tid jag var på plats. Då man är så liten kan man inte förstå att mamma och pappa måste jobba för att få mat på bordet. Jag förstår inte varför dagmammorna försvann! De var ju ett fantastiskt bra alternativ till förskolan. Så går det då pengarna får styra istället för det sunda förnuftet. Nu finns inget alternativ för de barn som inte passar i det stora kollektivet! Om man inte "rättar in sig i ledet" så har man ingen chans. Det vet vi ju alla hur det går då man försöker stoppa en fyrkantig kloss i ett runt hål...Undrar hur det skulle vara att tvinga en vuxen människa till samma saker som de små får stå ut med....eller, hemska tanke, är det så att vuxna också blir tvingade till kränkande och nedvärderande handlingar? Hm....Är Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen de vuxnas "Fröken Präktig", tro? Hur blev det såhär? Och när?

All helgona...INTE halloween!!!!

Vådan av att INTE ha köpt Halloweengodis är att man, då det ringer på dörren, sitter och trycker långt bort från fönstren. Jag är ju dessutom starkt emot detta spektakel. Var nyss med om att det ringde på, hundarna började skälla som stollar, och för en gång skull fick de hålla på. Som tur var kom min Gubbe hem samtidigt och kunde släppa in gästen, alltså ingen halloweengubbe. En fd granne som ville ha hjälp av Gubben och hundarna eftersom han kört på en katt och behövde finna den! 

Klinga och husse gav sig iväg tillsammans med fd.grannen och letade men fann ingen katt. Hoppas den bara blev omskakad och har sökt sig hem! 

Har fått blommor av Gubben! Inte bara jag uppskattade dem. Syrran har suttit en lång stund och sniffat. Den katten slutar aldrig att förvåna mig. 

Snart är potatisgratängen färdig och fläskfilén till Gubben och laxen till mig stekt. Jag hoppas att jag skall kunna njuta av maten utan kramp i magen...

Sen är det högtidsstund i TV-soffan; Så mycket bättre, bästa programmet ever!

Veckan...

Vilken skitvecka det varit!!! För mig, alltså. Dysterheten har legat som ett lock på mig. Regnet har strilat, dag som natt. Dessutom har jag haft skitont i magen sen i tisdags. Så fort jag ätit nåt så har jag fått kramp i magen. Dr Anja tror på magkatarr. Inte första gången i så fall...Men, då kanske jag kan gå ned de där sex kilona som jag skulle vilja. Nåt positivt i alla fall...eller inte. Nä, som friskvårdsmupp så VET jag att man inte skall gå ner i vikt genom att svälta. Nåja, idag känns det faktiskt bättre. Frukosten gick inte, men däremot lunchen. Våra gulliga tjejer i köket bjöd oss på currygryta och ris och då tänkte jag, det får bära eller brista. Jag åt VÄLDIGT sakta, dessutom tog jag lite ris, som INTE är min favorit, men lent för magen(hundarna får ju det då de är dåliga i magen). Currygrytan var rejält kryddad och JÄTTEGOD! Och  tänk, det gick bra! Ingen kramp. Men en tyngd i magen känns hela tiden. Trist. Jag hoppas på bättring under helgen. Då vill jag träna.Det bästa jag vet! Igår trotsade jag magen och åkte på powerstep för Frida. Det gick bra, men inte bättre. Jag såg i spegeln hur de andra studsade hur lätt som helst och jag...humptidump...men det var kul ändå.
Jag har ju glömt att berätta om förra helgen. Då var det dop för lille Neo. Det jag fångades av var två saker.
Prästen var en riktig goding! Han kom av sig och började fnittra! Sen skämtade han om att ingen kunde nån psalm utantill och sen till råga på allt hade han glömt stänga av sin mobil, så det gjorde han efter att dopakten börjat! Ha ha ha! Sånt gillar jag! Sen en annan sak, och nu känner jag mig RIKTIGT gammal, men jag tycker att då man skall fira en högtid så anstränger man sig att se riktigt bra ut. Tar på sig lite finare kläder. För att visa respekt. Tycker jag....Men lille Neo tog det med ro och det var ju det viktigaste. Gullego! Och Melvin, han var sååå gullig. Hade lite gelé i håret som en riktig charmör!

Nu är det fredag igen och jag trodde att jag skulle vara gräsänka, men så ringde Gubben och sa han skulle komma hem! Det är kul! Nu skall jag försöka fixa nåt gott på spisen...Vojne, vojne...
...