Inflammationsdax

Hej ledvärk, hej då friska fingrar! Det gick länge, nästan ett helt år, den här gången men under helgen har värken ökat. Det är bara att glömma att sticka färdigt schalen. Efter alla år med den här skiten i kroppen så vet jag att det kommer att ta sin modiga tid att bli av med värken. Positivt är att fötterna är okej. Än så länge...Men den här gången kanske jag slipper gå som en anka. Medicinen står i skåpet färdigt att börja knapra. Så här har det varit så länge nu att jag borde blivit van, men det konstiga är att jag varje gång blir lika överraskad då den knackar på! 

Men det är ju mycket värre att min gosegris Vaski inte blir bättre. I morgon bitti skall jag lämna honom på Solstaden så de kan kolla honom igen. Uhh, jag vet att han tycker jag lämnar honom i sticket då jag går ifrån honom. Men det är dags att de får ordning på honom nu. Idag har jag haft telefonkontakt med veterinären och han sa att en sån här skada kan ta tid, men å andra sidan så kanske det varit bättre om de undersökt honom ordentligt från början och inte behandlat honom för ont i tårna! Dyrbar tid gick till spillo där. Och vovven har haft så ont. Så nu har matte tröttnat. Det känns inte som att ordinationen vi fått är den bästa. Vi har värmebehandlat honom tre-fyra gånger om da´n men det har känts lite klent hela tiden. 

Efter gårdagens träning var jag helt slut och lade mig och läste i soffan. Döm om min förvåning då båda katterna lade sig hos mig! Det hör till ovanligheterna att de ligger nära varann. Skönt att de äntligen börjar bli sams. 

Matte och kissarna är helt utslagna.

Idag gick det att ladda ner bilderna i datorn så varsågoda att se kuddarna och duken.

Alla kuddarna på plats. Klinga provligger.