Summering...äh, skiter i den!

Så här vid årets slut är det väl meningen att man skall summera. Men jag tror jag struntar i det. Det räcker ju gott att om man är nyfiken, gå tillbaka i bloggen och kolla lite. Det är ju liksom det den är bra till. För det mesta brukar ju ungefär samma saker hända varje år, mer eller mindre, det brukar märkas då man sitter där och försöker värka fram vad som hänt under året som gått. Så jag håller mig till nutiden och väntar på att Gubben och jag sätter oss till bords och äter vår Nyårsmiddag, skålar in det nya året...och somnar i soffan... -same procedure as every year!

GOTT NYTT ÅR mina vänner och glöm bort allt vad smällare är, Här kommer en smällpöss från mig istället!!!

PÖSS PÅ ER!!!!

Starkare sömngrus, tack!

Är det så här det är att vara pensionär? Har vaknat före alarmet varje morgon! Tvingar mig att somna om, men det är inte det lättaste. Då jag börjar röra på mig kommer Syrran som ett skott och börjar gosa med sin matte. Hon kråmar sig, gnuggar nos, tuggar, och trampar till en bra plats att ligga på, uppe på mig. Då har jag vaknat ÄNNU mer. Jaha, tänker kanske ni, men släng ner henne på golvet då, och somna om. Men det kan jag ju väl inte göra, hon är ju snäll mot mig juh! 

Ja, så ligger jag där och tankarna far omkring i mitt huvud. Gubben min sover sött, snarkar ibland, men vad gör det. Jag sover ju inte ändå. Om jag känner att jag börjar bli trött så puttar jag lite på honom så slutar han. Min Gubbe dä!

Visst är det konstigt att alla bekymmer man har alltid kommer då man vaknar på natten. Eller är det så att man vaknar av att man har bekymmer? 

Eller skapar man bekymmer då man vaknar om natten? Artister säger ju att de vaknar och har låtar i huvudet. Man kanske är som mest kreativ om natten? Nu är jag ingen artist så jag skulle väldigt gärna vilja sova HELA natten ända fram till...8.30 eller så. Våra vovvar är morgontrötta och vill också sova på morgonen. Så snälla John Blund, om du läser detta( du kanske redan stuckit ut på din "kastasömngrusrunda)så ge mig det starkaste sömngruset i fortsättningen! 

Gick som en zombie i morse, satt på kaffe, rastade vovven, satt vid datorn och läste nättidningen. Bäst jag kollar när mitt pass, som jag bokade igår, börjar. Klockan var kvart över tio. Loggade in....bodysculpt..hm...10.45!!!!!!! Men nu hinner jag ju inte!!! Fick boka av...som jag gjort de senaste, hm... 2 veckorna. Det är inte klokt! Jag känner mig som en humptydympty faktiskt! 

Jag satte mig vid datorn. Finns det nåt mer kroppsfientligt än en dator? Satt hela da´n i stort sett. Fick feber efter halva tiden och började frysa. Trodde jag skulle få en riktig förkylning eller nåt, men fram på eftermiddagen blev det bättre. Upp och nedvända världen! 

I morgon har jag bokat lift it. Skall kolla tiden noga för nu får det vara nog! Gammelvovv halta värre än nånsin så där får jag ingen motion på ett bra tag. Nä, nu så...

Efter julenlivet...

Så var det vardag igen. Gårdagen gick i lathetens tecken. Inget vettigt blev gjort. Gubben låg i soffan och såg på TV hela dagen. Jag beundrar  honom! Det orkar inte jag. Jag var rastlös hela dagen men fick ändå inget för mig. Men då jag tänkte efter så var ju detta som vi VERKLIGEN behövde! Jag vet inte när jag sist bara satt och inte hade NÅGOT att göra! Eller ta mig för...Ingen träning har jag/vi orkat med. Vi har visserligen gjort våra försök med att boka oss, men dagen därpå bokat av oss. Känns både bra och dåligt. Jag vet ju hur bra vi mår då vi tränat och träffat våra träningskompisar. Men å andra sidan har livet varit väldigt stressig de senaste månaderna och då är det skönt att bara stänga av. Fast det har ju inte gått helt och hållet...Har bekymmer i mitt liv som jag försöker ordna upp så snart som möjligt för allas välmående, och jag hoppas det löser sig inom den närmaste tiden.
Idag fick paret på Abborrvägen nytt liv...ja, lite i alla fall, och for iväg för inköp av nya lister till hallen. Det har ju inte funnits tid för att färdigställa hallen på länge. Idag fanns den. Tänk att några vita lister kan göra så mycket för helheten! Det blev så bra! Men sen var Gubben helt slut. Hade ont i bröstet, sa han...Blev orolig som bara den. Det brukar ju vara jag som har ont här och där...Men det gick över senare, sa han. Jag vet inte jag...Skall hålla ögonen på honom. Han har ju jobbat för mycket under en lååång tid. Men nu är det lugnt. Han ligger i soffan och sover. Det får han fortsätta med.
 Men jag är övertygad om att frånvaron av träning är boven till alla krämpor och den eländiga trötthet som fallit över mig och min Gubbe som en blöt filt. Nu kommer nya tider!

Julens höjdpunkt...men också sorg

Så var denna julen snart till ända. Den skulle ha varit perfekt om inte...Gubben och jag upplevde en underbar julaftonskväll hos bonusdottern Anna och hennes sambo Stoffe och småttingarna Melvin och Neo. Gubbens exfru Annicka och hennes man Juan, Stoffes mor Lena och far Patrik och deras barn Alex, Oliver och Fanny, min bonusson Anders med sin son Liam var där för att möta Tomten. Liam var kvällens kung med påståenden till Tomten som; Kom in, kom in! Nu har du allt mycket å göra i kväll! Då han fick önskeklappen så bröt han fullständigt ihop och tjöt; Åååååhhhhh, Wiiyou, wiiyou, TACK PAPPA!!!! Vi kommer aldrig att glömma hans glädje, ha, ha! Vi gamlingar vet ju inte riktigt vad det var för grej men...Sen var ju glädjen fördubblad då farfar(Gubben, alltså) hade köpt ett spel till Wiiyou. Och lille Melvin som upplevde sin första ordentliga jul, han fick så mycket paket att han nog inte hinner leka med allt innan nästa jul. Lille Neo log bara åt all uppståndelsen. Snörena var ju kul..och vilka fina papper! 

Men trots denna härliga jul så är den inte fulländad. Jag har en stor sorg som inte går att bortse från. Jag kommer att bära denna sorg med mig för en lång tid och jag vet att den inte kan göras ogjord. Men så är livet ibland. Nu får jag lov att ta dagen som den kommer ett tag. Jag är ledig ett bra tag till så...Vad säger man; kommer tid, kommer råd...Så är det nog. Men ibland tror jag att jag var född under fel stjärna....

En jul utan panikslagen blick, DET är en riktig god jul!

Julafton närmar sig med stormsteg men jag är inte speciellt stressad av detta. Gubben har jobbat hela helgen och jag har städat och plockat lite. Igår handlade vi helgmaten. Det gick snabbt som bara den! Ändå tog vi en rövare och åkte till ICA Välsviken, där vi bara varit en gång förut. Jag hade skrivit köplista, vi tog en vagn och så körde vi så det rök om hjulen! Vi fann allt vi skulle ha...och lite till på drygt 40 minuter. Bra jobbat av oss. Sen var Gubben tvungen att jobba igen så jag åkte hem, packade upp, rastade kissnödiga vovvar, tände en brasa och hann få in en gratäng i ugnen innan Gubben kom hem.
Sen var det soffan och Körslaget julspecial. Kanske därför jag vaknade inatt och hade julsånger ringande i huvudet...Och även "Always look at the bright side of life" eftersom vi också såg "Life of Brian"...
I kväll är det dags att plocka fram vår traditionella julskiva och spela på repeat då vi klär julgranen. Då detta är klart skall Gubben ha sig en skinkmacka och jag provsmaka mina "köttbullar" medan vi ser på "Tomten är far till alla barnen". Ett måste varje år, kvällen före julafton!
Tror inte att jag hinner sy min julklänning som det var tänkt. Men skitsamma, jag tar väl den gamla trasan jag hade förra året. Vi får se, dagen är inte slut än. Skall i alla fall åka en sväng och köpa julklappar till dottern och hennes pojkvän. Det går fort för jag kollade igår, åkte hem och tänkte, har bestämt mig och så får det bli. Sen skall jag tända på graven. Och javisst ja, måste köpa nya strumpor. Kan ju inte gå med trasiga strumpor på julafton, nån måtta får det vara!

Funderingar...

Nu i den sena timman, sitter jag här och funderar. Jag skickade nyss gubben i säng, efter att han försökt hålla sig vaken men hans blick sagt något annat...Han skall jobba hela helgen och behöver verkligen sova. Jag är ledig och kan ta dagen som den kommer. I morgon skall jag bara försöka komma på en bra julklapp till dottern och hennes pojkvän, sen är det färdigt.
Vad är det som gör denna köphysteri inför julen? Vem styr? Konsumenten eller producenten? Jag vet inte vilken planet jag är född på men jag känner mig främmande för denna egoism som råder. Varför har det blivit så här? Ungar som skriker efter saker, som blir besvikna om de inte får vad det önskat/beställt. Men värst är dock vuxna människor som inte fattar julens budskap, att bry sig mer om andra än sig själv. Då jag var liten fick man ibland önska i flera år för att få det man önskade. Fick jag några men av det? Då jag önskade en skivspelare så tog det tre år innan jag fick en. Tror ni jag var rädd om den, eller? Att jag också fick en singel med Svenne och Lotta var väl inte det roligaste...men jag har den kvar!
Nej, jag tror fortfarande att det är viktigt att man lär sig sätta andra människor före sig själv.

Gåvoglädje

Idag har jag lättat bördan för några genom donationer och gåvor. Jag har kommit till insikten att jag inte behöver särskilt mycket saker, är inte speciellt köpgalen. Om jag då kan glädja någon annan genom att ge en pengagåva då och då, så känns det skönt i min själ och jag slipper grubbla på alla orättvisor i samhället. För en stund i allafall...

En inte så glad julbetraktelse...

Efter ett maratonpass på jobbet så har jag inte landat än, kan jag erkänna. Gubben mötte mig i dörren med mitt genom sms beställda glas rödvin, men fortfarande känns det som det är arbetsdag imorgon. Det är det inte. Jag har fått kompledigt. Sen har jag semester fram till...kanske hm, vad var det nu? Nästa år nån gång...3:dje, eller 4;:e januari.. Har inte riktigt bestämt mig. Massor med bekymmer rasar i mitt huvud och de måste lösas för att jag skall få den vila jag måste ha för att vara fit for fight för nästa termin. 

Nu är det snart julafton och en glädjens tid för de som har det tryggt. Men de övriga i vårt avlånga land? De är ganska många. Jag själv har jobb, en säker inkomst, men är ingen höginkomsttagare. Jag får tänka på vad jag köper. Ibland gör jag ett "glädjeköp" men då får jag ju offra nåt annat. Så har jag vänner som inte har varken jobb, pengar eller rika släktingar, men ett hjärta av guld, som kämpar hela tiden för att hålla huvudet över vattenytan...Jag blir så ledsen över allt. Jag vill hjälpa alla, men det går ju inte såklart...Vet inte hur jag skall kunna fira jul då jag vet att så många inte har kunnat köpa en endaste julklapp till sin unge. Eller då deras husdjur har en livsfarlig sjukdom men pengarna finns inte för att hjälpa. Hur skall jag kunna vara glad då jag vet att så många lider? Sen finns det ju såklart världssvälten också...Men den är så långt borta. Jag vill gärna hjälpa de närmaste först. Det är väl inte så hemskt i alla fall? 

Det här var ju inget kul inlägg men vad f-n....

Sen kan ju saker ändra sig...

Slutklämmen...

Hur trött kan man vara, egentligen?!? Känns som jag släpar mig fram från morgon till kväll. Men nu är det snart jullov! Välbehövlig vila för kropp och själ. Och jag skall inte planera ett dugg, mer än att gå upp på morgonen( läs fm) och lägga mig på kvällen. I morgon kväll sker sista styrkeprovet. Julavslutning med spex, korv och brödservering i korridorerna och sist betygsutdelning. Sen är det GOD JUL!!!
Fredagen skall jag antagligen tillbringa i affärer. Städa lite men mest softa med våra fyrbentingar.

Ordningen återställd

Nu är jag nytränad, kört ett lift it pass, och Gubben är hemma. Allt är med andra ord som det ska. Har även hunnit designa en ny tunika. Den skall jag göra klar inför skolavslutningen på torsdag kväll. Sen skall det bli skönt med jullov! Sista veckan innan jul. Fattar inte att det är julafton om en vecka. Tänk, då man var liten, vilken förväntan man hade! Det första var att se på julaftonens morgonprogram på TV. Kommer ihåg att Grodan Boll var en favorit. Klockan nio på julaftonsmorgonen. Sen var det en JÄTTELÅNG vänta till Kalle Anka. Därefter var det julklappsutdelning. Jag var inte bortskämd med många julklappar. Mina föräldrar hade det inte så fett men gjorde så gott de kunde för att jag skulle få lite guldkant. Men det var faktiskt inte så viktigt för mig med julklappar, utan just VÄNTAN på allt! Och Kalle Anka! En jul blev det strömavbrott och jag bröt ihop direkt. Var helt förtvivlad. Tjatade på mamma att hon skulle ringa till...ja, vem som helst för att de skulle fixa att Kalle kunde visas klockan 15.00! Och vet ni, det fixade "dom". Faktiskt utan att mamma hade behövt ringa...
Undrar om dagens barn bryr sig om annat än att få massor med julklappar? Inte vet jag, men jag hoppas att det finns nån liten glytt som inte girigt räknar klapparna under granen...

Gräsänka, andra dagen

Ja, då är det dags för dagens händelser...vänta, skall lägga in en vedklamp i kaminen....
Sådär ja, nu är jag tillbaka! Få se, var var jag nu? Jo, i morse gick min sovmorgon å skogen. Vaski började gnälla vid kvart över 8 redan. Och gnäller han så är det bråttom! Han bajsar ju ca 100 ggr(överdriver något) om da´n numera då han äter smärtstillande. Sen har ju hans kastrering tagit ut sin rätt vid 8 1/2 års ålder. Då han är kissnödig är det BRÅTTOM! Det är den enda komplikationen vid kastrering.
Nåja, jag skall inte gnälla, jag fick ju sova en timme längre än vanligt. Dessutom finns inget goare än då hundarna och katterna kommer och säger godmorgon! Fatta vad gött! De är glada bara av att jag är vaken!!
Och att jag går ut med dem....och sen ger dem mat....sen går de och lägger sig igen. Och jag är klarvaken.
Men vad gör det? Inte ett dugg. Jag har verkligen vilat, fast i vaket tillstånd....
Snön har fallit i natt, vad var då naturligare än att gå ut och köra första träningspasset. Kramsnö! Behövde inte boka nån träning på KMTI idag. Tog en rövare och lät hundarna var ute med mig. Ja, Klinga är ju inga problem men Vaski får ju inte springa och härja. Men vad f-n, tänkte jag. Han är ju Lapphund och älskar snö! Jag stretchade och masserade bröstmuskeln på honom innan och så på med värmedräkten! Gissa om en viss Lapphund var glad! Har ätit massor med snö, spydde därför på trappan....

Yiiiiiha, kom igen Klinga! Nä, vet du vad Vaski, det är ju kallt och
blött! 

Hade tänkt fara till Stora Staden idag för julklappsinköp, men ställde in. Vart var vägen? Bara vitt otäckt, luddigt, kallt överallt. Nä, det fick räcka med Skoghall. Och kan ni tänka er? Fick tag på två julisar till de små på ICA. De skall såklart få nåt mer men jag kunde inte motstå dessa gulliga nallar! Jag skulle vilja ha dem själv! Just nu sitter de i vår hylla i TV-rummet och ser alldeles underbara ut!

Visst är vi gulliga!

Jo, en sak till. Jag är ju gräsänka, som ni kanske minns. Det betyder att jag kan göra vad jag vill...och se ut som jag vill. Idag har jag därför gått omkring i min makes förträffliga underställskalsonger. Helt perfekt! Bara att dra på sig täckbyxorna( så osexigt) och gå ut och skotta eller rasta vovvar. Jag kommer dock INTE att lägga in nån bild....

Tjena matte!

Då jag kom hem från min inköpsrunda satt de tre musketörerna i hallen och väntade på mig. Den fjärde passade på att ladda batterierna i en av våra garderober.
Nu har matte fått mat i magen och skall sätta sig i brasvärmen för en stund med den utmärkta boken " Miss Peregrines hem för besynnerliga barn". Är inne på slutklämmen av den(somnade igår) och är oerhört nyfiken på slutet. Sen blir det "Så mycket bättre" på TV även om jag är lite besviken på denna omgång. De har inte riktigt uppfyllt mina förväntningar. Men hur skulle de veta vad jag förväntade mig?

Landa...

Men hallå? Är det fredag? Redan!?! I alla fall så är jag gräsänka igen. Har tänkt att bara chilla med mina älsklingsdjur. Denna vecka har varit upp och ner och nu är jag helt slut. Men herregud, jag är inte ensam om det! Då man jobbar på en skola så är hela personalen helt slutkörd vid varje terminsslut! Då gäller det att man har det lugnt då man stänger dörren till jobbet. Så är det ju inte alltid...

Jag har mycket att tänka på just nu och då är det bra att min käre Gubbe inte är hemma. Då får jag den tid jag behöver för att landa. Gubben är och jagar älg igen. Han skjuter inte så mycket, det är inte viktigt, säger han. Det är väl att träffa sina jaktkamrater...nä, jäklar så dumt det där blev, ha, ha! I vilket fall som helst så är han på älgjakt! Och jag hejar på älgarna!! Det vet han.

Träning har det inte blivit speciellt mycket denna vecka. Det är skit för jag vet att jag mår bra av det. Men då mörkret sänker sig kan jag inte ladda om ...Skit också, jag är född i fel land! Jag skulle bo i ett varmt land...men då blir det väl värmebölja eller översvämning i stället. Nej, jag får nog streta på där jag har haft oturen att födas. Men nu har jag gnällt tillräckligt! Vi har det så bra i Sverige...så länge vi inte hamnar mellan paragraferna...men annars så flyter det på. Nä, nu skall det bli en myskväll med vovvar och kissar! En kisse ligger redan i korgen närmast kaminen, den andra sitter på tur. Vovvarna sover. Nu är det helg....zzzzz

Hjärtflimmer

Igår, på lillörda´n firade Gubben och jag helg eftersom han skulle vara bortrest från torsdag till söndag. Medan brasan sprakade delade vi på en flaska gott rödvin. Mysigt.
På väg till jobbet i morse fick jag betala detta med en hjärtfrekvens som hotade spränga bröstet på mig.
Poliskontroll!! Magen drog ihop sig och hjärtat slog volter. Så började tankarna; När drack jag sista glaset? VARFÖR drack jag det sista glaset? Poliskonstapeln gick fram mot min bil(svälj), jag fick ner rutan(utan att prova alla knapparna på panelen), höll krampaktigt plånboken i näven och var beredd med körkortet. Han hälsade artig, frågade hur jag mådde. Bra, sa jag(jag ljög), själv då, kontrade jag käckt. Så förklarade han att det var nykterhets(svälj) och körkortskontroll. Han kollade också om jag hade linser(det har aldrig hänt förut) med en lång Dart Vaderstav. Jodå, du har linser, sa han. Ja, annars hade jag inte hittat bilen i morse, skojade jag käckt. Så kom då den förhatliga alkomätaren fram. Jag klarade att blåsa hela pipet ut( inte dra IN som jag gjort en annan gång, helväck i hövve). Så tittade polisen med rynkade ögonbryn på mätaren, skakade på den, och nu skakade min vänsterfot på kopplingspedalen så jag var tvungen att lägga handen på det. Jaha, det är alltså såhär mätaren uppför sig då det blir positivt, konstaterade jag. Jaha, hur skall jag ta mig till jobbet nu då? Och vad blir böterna? Och får jag behålla körkortet? Åh, herregud, så skämmigt att berätta på jobbet!!! Allt detta och mer därtill for igenom mitt huvud under denna millisekund innan han sa; -Den kan bete sig så här då det är kallt. Kör fram en bit så får du blåsa en gång till. Nu hade jag bestämt mig för att det var kört, så därför hade benet lugnat sig och jag kunde köra de få metrarna fram till där polisen hade ställt sig. Så blåste jag igen....det tog JÄTTELÅNG tid och så visade sig NEG på displayen!!! Kolla, sa han, det var ju bra, ha en fortsatt bra dag!!! HA EN BRA DAG???? Det var ju som att ha vunnit högsta vinsten!
Jag lade in 1:an och var på väg rakt ut framför en långtradare....

Tufft, tufft...

Nu är det inte kul att blogga. Tids nog kommer en förklaring. Men vem har bestämt att det alltid skall vara roliga blogginlägg? Ett tråkigt meddelande har gett mig mycket att tänka på. Men jag tar en dag i sänder och hoppas på att det löser sig.

Ordningen återställd!

Sådär ja! Nu är jag och Gubben helt utpumpade efter intervallspinning i 75 minuter. Gött! Och idag var det inga som helst problem att hinna hämta hundar på två ställen, åka hem, ge dem och katterna mat, packa om väskan från igår. Vis av mitt misstag i fredags då jag tog fel skor, kollade jag noga vad som fanns i väskan och se där, inga rena trosor fanns nedstoppade! Det är det värsta man kan råka ut för! Hur gör man? Man står där nyduschad och inser faktum, inga rena trosor. Tar man på sig jeansen utan trosor under(och hoppas på att ingen ser då man klär på sig) och står ut med att det känns som byxorna är gjorda av kartong, eller tar man på sig sina svettiga trosor(iiiiiihhhhh)? Valet är som pest eller kolera, och man hoppas på att man inte hastigt faller avsvimmad ner och hamnar på sjukhus för att inse då man vaknar att man har sjukhuskläder på sig. Nån har därmed tagit sig en ordentlig funderare på vad detta är för människa som går omkring utan trosor/går omkring i stinkande svettiga trosor.
I vilket fall som helst hade vi gott om tid då vi kom till träningsmeckat. Taggade till tusen! Och gud så skönt det var att röra ordentligt på sig då man har slarvat i flera da´r. Dessutom värsta bra instruktören som inte gav oss en chans att maska. Så skall det va!
Efter mat i magen och nyheter på TV så är det dags för sängen och den goda boken "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn". Egentligen en tonårsbok, men vänder sig då till de mycket läsvana ungdomarna. Precis som tex Boktjuven, Cirkeln eller Eld är den ett mycket bättre val än till exempel nån Liza Marklund deckare...
Så nu säger jag nattinatti!

Att planera är svårt...

Fick sovmorgon idag med! Men efter gårdagens sovorgie var jag pigg redan vid halv nio. Upp och gjorde frukost, satte på datorn...och blev sen sittandes vid den i flera timmar. Det började med att jag ville greja om lite i Husetbusbloggen. Mina husdjurs blogg, alltså. Den har blivit väldigt eftersatt. Då jag startade den var det min dotter som hjälpte (gjorde nästan hela jobbet) mig. Sen har jag i princip endast bytt färg och mall då och då. Men idag tog jag tag i det. Det höll på att få överstyr flera gånger kan jag villigt erkänna. Jag blev lite väl modig och ändrade till höger och vänster men då jag såg resultatet, som var katastrof, tog det en låååång stund innan jag klurade ut hur jag skulle rätta till det. Men nu är jag klar och jag är riktigt nöjd med mitt jobb. 

Sen har jag hunnit gå långpromenader med båda hundarna, var för sig. Vädret var härligt idag också, så Vaski fick en halvtimme, med avbrott för två stretchar av onda benet, och Klinga över en timme. Så matte var alltså ute i solskenet i över en och en halv timme. Det behöver jag. Blir helt overkligt trött om jag inte får ljus under den mörka årstiden. 

Så hade jag bokat powerstep idag. Riktigt kul och jobbigt pass. Det vet jag, för jag har kört det i flera år och med nån av mina favoritinstruktörer så är det den bästa träningen. Laddade med mat i god tid, packade väskan, hade god tid på mig så jag började greja med lite av varje, och så stack tiden iväg och när jag kom till Skoghall och klockan på instrumentbrädan slog 15.59 insåg jag;  Jag kommer aldrig att hinna! Körde undan och ringde och avbokade. Hur är jag funtad egentligen? Det verkar som jag måste ha kalendern fullspäckad för att kunna planera. Men skall jag behöva stressa för att kunna träna? Verkar inte speciellt sunt... Nåja, i morgon är det måndag och agendan är full. Då har jag bokat intervallspinning, både för mig och Gubben. Får se om det går bättre då....

Jag fick sovmorgon idag. Gubben skulle jobba så han gick bajspromenaden med vovvarna och gav dem sen mat. Jag fick sova vidare. Vaknade först vid kvart över tio!! Det har baske mig inte hänt på hur länge som helst. Nåväl, jag satte på datorn, bryggde kaffe och så gled min blick ut över trädgården...Jäklar så vackert! Nej, vad sa jag nu? Det är ju vintern som jag hatar som pesten!! Försöker nån Woodooa mig, så att jag skall börja gilla vintern? 

Det gör lite ont att behöva erkänna sig besegrad av
denna vackra vintervy...Så jäkla vackert!

Syrran, matte och tekniken

Jag brukar för det mesta sätta på min laptop direkt jag kommer hem. Sen får den stå på ifall jag får lust att sätta mig en stund och blogga, till exempel. Eftersom den står på köksbordet är den lättåtkomlig då skrivlusten infinner sig. Nu har det visat sig att jag fått en konkurrent om datorn. Syrran! För några dar sen då jag var i tvättstugan hördes ett envetet plingande. Det tog en stund innan jag fattade vad det var. Vi har ju ett antal tekniska prylar som ger ifrån sig allehanda ljud. Jag gick ut i köket, och som jag misstänkt stod Syrran med framtassarna på tangenterna! Inte första gången, men den här gången hade hon verkligen lyckats! Datorn slutade inte plinga fast jag lyfte bort henne, och det ena felmeddelandet efter det andra kom upp på skärmen! Jag försökte stänga av den men icke, helt omöjligt på det vanliga sättet. Det fick bli ctrl- alt-delete. Datorn hade fått nog, sa upp sig, helt enkelt!
Dagen därpå provade jag att sätta på datorn och jodå, den startade snällt, men det värsta felmeddelandet kom upp direkt! En anmaning att söka igenom hela datorn eftersom något skumt hade hänt med den. Nu stod det inte riktigt så, hade i och för sig varit kul, men jag klickade i alla fall på OK och så tog det ca 20 minuter innan allt var klart. Nu är den i alla fall okej, min gamla trotjänare, den har varit med i många år, även  i vått och torrt(hm) och hänger trots det fortfarande med. Men efter den sista "Syrranattacken" så är den sliten.

Känner att jag snart har gjort mitt sista blogginlägg på den men än hänger den i. Som ni ser har jag grejat lite med layouten på bloggen. Det var inte det lättaste för en datanovis som mig, men det lyckades till sist i alla fall. Några svordomar senare har jag lyckats flytta om några gadgetar( jag, ni märker vilka ord jag svänger mig med) och gjort om min blogginformation.

Glömsk och förvirrad i en och samma förpackning

Hela veckan har gått i stuprus och träningen har blivit eftersatt, tyvärr. Två spinningpass har det bara blivit varav det sista blev skit eftersom jag i min förvirring glömde spinningskorna. Jag fick köra i aerobicsskor och gissa om det gjorde ont i fötterna?!? Skit också, eftersom passet var jättebra. Som vanligt, då det är Petra som är instruktör. Jag var faktiskt på väg att gå och avboka då jag såg min tavla, men så var jag samtidigt så sugen på att spinna, så jag chansade. Men det där riktiga "jävlaranammat" ville inte infinna sig idag. Det gjorde för ont i fötterna. Det första spinningpasset körde jag och Gubben i tisdags eftersom måndagens intervallpass frös inne av tidsbrist. Då upptäckte jag att på tisdagen körde Jeff ett pass 18.15. Han är så jäkla bra! Skitbra pass! Så bokade vi powerstep på torsdag, det fick vi boka av...av tidsbrist, igen.

Nu är det helg igen. Välbehövligt. Nu är det brasa i kaminen, alla värmeljus är tända, maten är uppäten och snart infaller paltkoma. Min Gubbe jobbar hela helgen, så det blir en tidig nattis, om jag får gissa. Mina arbetskamrater minglar ikväll, hoppas de får kul! Själv orkar jag inte ladda om till sånt galej då fredagen kommer. Det har jag inte gjort på många år, faktiskt inte sen jag var i 30-årsåldern. Undrar om jag är född gammal? Jag är nog född i en något annorlunda form...Den formen får ni som känner mig bestämma!

Onödiga vintern

Nä, nu räcker det med vinter, tycker jag. Halt som f-n då jag åkte hem. Säkert finns en och annan skidentusiast som fnyser åt mig, men det bjuder jag på. Jag kommer aldrig att gilla detta elände ändå! Då jag var liten gillade jag såklart vintern. Då fanns det ju bara lek i huvudet på mig! Min far svor över all snö och jag klappade i händerna över den. Förlåt pappa, nu förstår jag dig! Han jobbade i skogen och slet som ett djur på vintern. Dessutom behövde han köra bil på små, slingriga och snöiga vägar. Tror jag det att han avskydde vintern! Visst kan det vara vackert då lappvantarna singlar ner från himlen, får naturen att bli julkortslik, men då man skall ta på sig flera lager med kläder så man till slut ser ut som en michelingubbe, bara för att gå ut en snabbis för att kissa vovvarna, och man upptäcker att man har tappat bort sin ena vante och måste ta skitvantarna som man bara har kvar som sista reserv(eftersom de är skitkalla) och sen efter några minuter gå in och ta av sig allt igen, då har man redan tröttnat på vintern och ser fram mot en RIKTIGT HELVETISKT varm sommar!
Ett ljus i mörkret är väl då jag får pynta för advent. Det är riktigt mysigt. Men den hysteriska delen av juletiden betackar jag mig för. Jag är nöjd om jag och Gubben får sitta och tindra i kapp med julgranen, med nåt gott att äta och dricka i vår omedelbara närhet. Så skall såklart husdjuren ha nåt smaskigt att gnaga på, som de inte kan sätta i halsen vill säga...
Efter att man har skålat in det nya året kan sommaren börja så smått. Då skulle jag också hinna sätta alla frön som jag alltid köper för många påsar av!
Men jag får nog fortsätta fantisera. Det är ganska kul det också!

VAAAA!!!! Redan onsdag....

Så där ja, nu sitter jag vid datorn igen. Eller så här, jag har suttit vid datorn varje kväll och redigerat bloggen, men inte skrivit nåt vettigt. Börjar så sakta förstå alla saker man kan göra med den. Ibland har svordomarna haglat, men det har ju inte hjälpt nämnvärt. Har jag märkt. Och så har jag jobbat. Sen tränat. Sen jobbat. Och tränat. Och idag skulle jag ha tränat, men glömde träningsväskan hemma i morse! Och eftersom min Gubbe just nu äter alldeles för mycket julbord på Terrassen, så kan jag sitta i lugn och ro och skriva. Men, det där lät ju knäppt...Som om jag inte fick skriva för Gubben. Såklart jag får, men den lilla tid vi har kvar då vi kommit hem från jobbet, vill jag tillbringa med honom. Och husdjuren. I alla fall. Den här veckan har bara rusat iväg. Har kommit försent VARJE dag till jobbet och det är skit, skit, skit!! Vi har bara en bil just nu och det suger rejält. Vi åker tidigare varje morgon men något strular alltid på vägen så jag blir för sen ändå! På jobbet är fullt upp för oss alla och jullovet känns ibland alldeles för långt bort. Fast samtidigt så är det ju så roligt! Tycker jag, nästan jämt. Men många har det mycket tufft och då blir jag också väldigt påverkad. Jag vill att ALLA skall må bra! Hoppas att de vill att jag skall må bra också...Fast det är jag ganska säker på, för jag har världens bästa arbetskamrater. Och jobb, fast det är mycket just nu. Gud, så dryg jag är! 

Och nu över till nåt helt annat. 

Igår fick Klinga en hård brödbit i halsen och höll på att kvävas! Ja, just det! Och jag, min lipsill, var ensam hemma. Hon började låta konstigt, det blev värre, hon tittade med stora ögon på mig och fortsatte låta...inåt liksom...inte utåt. Jag tänkte; nu dör hon! Men sen kom jag på att hamlischmetoden funkar på hundar och provade. Uppenbarligen funkade det för hon lever och mår bra. Men jag vill ALDRIG upplev detta igen! Våra hundar har satt i halsen förr, men då har Gubben varit hemma, och han är klarar såna här situationer mycket bättre än jag. Han har rensat svalget på båda hundarna då de satt grisöron i halsen och de inte kunnat andas. Men nu sitter jag här, vid datorn. ALLA djuren ligger och sover intill mig efter att ha fått mat. Ingen har satt i halsen. Men vänta nu...Min Gubbe äter just nu julbord på Terrassen i Karlstad. Tänk om han sätter en köttbulle eller snapsen i halsen...Jädrar, nu har jag ingen kontroll! Hoppas hans arbetskamrater är lika bra som mina. Aldrig att de skulle lämna mig med en köttbulle i fel strupe. Det vet jag! 

Förvandlingen

Vad har hänt med frun i huset på Abborrvägen 91, kan man undra? Helt plötsligt kom husligheten över henne. Den som hon tappade bort för många år sen. Idag stod degen på jäsning samtidigt som vovvarna fick sig en rejäl promenad, en i taget. Så matten var allt som allt ute i en och en halv timme. Det fick bli dagens träningspass. Så fann hon ett halvt kålhuvud i kylen och som i trans började hon göra en, nej två kålpuddingar!! Men först bakades det ut tekakor av degen som stått på jäsning. Ja, jäklar så det har grejats! Och julslangen har hon hängt upp på altanen, den som är så dryg att sätta upp.

Kålpudding, riktig svensk husmanskost

Thekakor gjorda på rågkrossgröt, flerkornsmjöl, rågsikt, solros-och pumpakärnor. 

Nu har Gubben och Gumman klämt i sig en fjärdedel av sina kålpuddingar, resten får bli matlådor. Nu blir det en dusch för frua och sen ett glas rött i TV-soffan. Oj, jag glömde! Fyra maskiner tvätt har också hunnits med och dessutom byte av sängkläder. Vart skall detta sluta? Anja pysslar med trä och färg???

Ändrade planer

Idag får min motion bli en hundpromenad. Hade tänkt mig powerstep men tji fick jag. Mitt hatobjekt nummer 1, 9:3-an startar såklart inte och Gubben jobbar så han fick ta 9:5-an, som ALLTID startar. Nu har vi skrämt liv i batteriet med laddaren för sista gången, verkar det som. För att ytterligare spä på min inställning till denna skitbil, så är det hur svårt som helst att få tag på ett nytt batteri till den. På Wafab har vi inte ens kollat, för där kostar ett batteri en förmögenhet, över 2000:-!! Så mycket lägger vi inte ut på denna dretbil, för rätt som det är går nåt annat sönder, såsom en glödlampa till framljuset, kostar sisådär 800:- med arbete inräknat. Den går nämligen inte att sätta i själv. Eller varför inte genomblåsning av partikelfilter(som inte skall behövas,enligt fackmän) för 1500:- Arbetet tar 1 minut.Om man inte gör det kommer man ingenstans eftersom automatväxeln inte funkar. Detta har vi råkat ut för två gånger. Fuck fackmännen!
Nåja, om jag GÅR in till KMTI så kan jag få mig ett ordentligt träningspass...eller inte, känns det som. Vädret är härligt för en riktig skogslångis med Klingeling. Vaski haltar ju fortfarande och skall bara gå kortisar. Dock flera gånger om da´n. Så får det bli.

Sätter nog en matbröddeg också. Jag kommer nog att kunna fylla denna dagen med aktiviteter. Som nu till exempel, Syrran ligger bredvid och brummar JÄTTEHÖGT för att jag skall klia henne mellan öronen, och på kinden, på magen, ryggen, svansen....överallt!

Tomteinvasion!

 Jag och Gubben är MYCKET konservativa med advent. Man får inte börja för tidigt, helst inte förrän på söndag, enligt Gubben, som i och med detta utmärker sig som den MEST konservative av oss. Jag har dock en mildare inställning till pyntandet och tycker att det gott kan göras på fredagskvällen. Och så har det blivit. Bara för det så tog det hela kvällen igår att få upp stakar och stjärnor....Och idag har jag strukit(blä) julgardiner och satt upp i alla rummen(varför har vi sex rum och kök???). Alla juldukar ligger där de skall och tomtarna har tagit över Abborrvägen. Man kan undra när tomtebegäret startade för min del? Då min dotter var liten så pyntades det inte hälften så mycket. Gardinerna var helt tomtelösa, endast vita med röda band dög. Då dottern blev äldre och skulle flytta till eget boende så var det första hon ville ha var TOMTEGARDINER!! Stackar´n, inte trodde jag att hon skulle bry sig med sånt då hon var så liten. Jag tänkte bara praktiskt jag, att inte behöva byta gardiner direkt efter jul.
Det vi var noga med var att ALDRIG klä julgranen förrän kvällen före julafton. Och då dottern somnat satt jag och sydde dockkläder till hennes Barbie. DET var tradition. På juldagsmorgonen fick hon leta efter sitt julpaket då hon vaknade.

Småtomtarna...

Tjohejtomtarna...

Stereotomtarna...

Fylletomtarna....

Katternas rum...Syns kanske på gardinerna...

Katterna i trappan har fått sällskap av tomtelyktan

TV-rummet är vi riktigt nöjda med!

Nu finns inga barn hemma längre, och helt plötsligt infann sig "pyntbegäret" hos Gubben och mig vid jul!