Olivergåva- och frisk Klingaglädje!

I morse var jag nog nära gråten faktiskt, av glädje alltså! Jag har ju så lätt att ta till lipen numera, på ålderns höst. Fick en helt oväntad present av min bästa lugnochroguru Nina på jobbet! Hon gav mig en kasse med nåt halvtungt i bara sådär, jag trodde nog att det kunde vara nån cool växt från hennes kollo, men det visade sig vara två bamseburkar med oliver!!!! En grön och en svart, jag dööör av glädje!!! Hon vet ju om mitt missbruk eftersom hon är den som får mig att överleva varje dag genom att göda mig med en massa smarrig mat, däribland OLIVERRRRR, de senaste månaderna tror jag det har varit oliver i buffén varje dag, HEUREKA!!! Värsta bästa, glada överraskningen! Kan man ha bättre vänner?

Nääää, såklart inte, dum fråga!

Sen har flytten kommit ett steg närmare. Jag har packat och packat och flyttat kartonger till depån. Typiskt att jag skall ha såna besvär från min skada i benet JUST NU. Det känns lite motigt att inte kunna hugga i som vanligt. Men då är det bara att fråga ungarna så hjälper de till! Vilka gullungar vi har, jag kommer att sakna dem nåt så oerhört, men förhoppningsvis får vi lika goa ungar i fortsättningen också. 

Mitt kontor, grön etikett-magasineras

Faktalitteratur-magasineras

Skönlitteratur, hälften packat-röd etikett

Fick slänga av mig tröjan av allt packande!

Ett steg närmare Tullholmen känns det som efter att jag och expeditionens personal E-L och K i eftermiddags var på besök där igen. Vi har tagit mått till förbannelse för att få till de bästa möjliga till hösten. Spännande!!

I helgen då husse gosade i soffan med Klinga upptäckte han en svullen och blodig puppe på henne. Så det blev ett akutbeslut att bestämma ny vette på måndag! Det blev Ulvsby smådjursklinik, inte helt otippat. Jag ringde och fick tid redan till ikväll. Hon skulle ja vaccineras också. Det har ju fått vänta eftersom vi inte kunnat bestämma oss. 

Så vid fem-tiden bar det iväg. Jag hade en liten klump av oro i magen att det skulle vara nåt allvarligt. Hon är ju lite loj i humöret till och från. Så kom vi fram, vi gick in och blev mottagna direkt. Jag fick fylla i en blankett och så fick vi vänta en stund. Klinga boffade åt skrivaren och andra knäppa ljud. Som vanligt. Så fick vi träffa vetten. Han är bra. Skrållan har väl synpunkter på det i och för sig, sen sist...Men matte gillar honom. Nä, inte SÅDÄR alltså, utan som vette! Han kollade puppen och sa att det var fullt normalt och att hon antagligen varit skendräktig. Så befriande!! Så fick hon sin vaccination och så var det KLARTTT! Friskaste hunden! 

Så vi for hem, med ett avbrott på Coop för inköp av blötfoder till världens bästa lilla Klinga. Så blev det matdags och alla hundar gnällde som vanligt. Kissarna fick också en släng av sleven i form av 5 nya smaker av Sheba. Storpacken med Bilanx jag köpte för några dar sen föll inte i smaken...

Sen smet matte iväg på egna äventyr en stund. Ladys night på KMTI hägrade. Jag kom precis då modeuppvisningen hade börjat. Missade tyvärr Intersports kläder. Var väldigt nyfiken på House of Lolas kläder men blev lite besviken då färgerna är de sämsta tänkbara för mig. Men det kommer väl andra färger längre fram. 

Jag gillade verkligen att alla modeller hade olika storlekar!

Livet känns positivt!

Idag fick jag äntligen träffa min sjukgymnast. En ny en...eller nästan ny, träffade honom en gång efter att min vadmuskel brustit. Han är en riktig pärla faktiskt, även om min "vanliga" sjukgymnast är en ÄNGEL, men hon rätar framförallt ut min rygg, klappar mig på axeln då jag är less på alla skador och skavanker och ger mig framtidstro. Gulle Gunilla, min ängel! Sen har jag också haft Lotta, som är fena på att sticka nålar i kroppen på mig, nja inte woodoo alltså, utan akupunkturnålar, då min migrän plågat mig nåt alldeles oerhört. Men så gick hon och blev gravid( helt otroligt för att vara ängel)och då fick jag Linda(2:a ängel), som gav mig ytterligare visdom i akupunkturens dunkla vrår. En gång glömde hon en nål mitt uppe på huvudet på mig, det kliade då jag körde ut från parkeringen, och då jag kände efter så fick jag nålen i nypan. Jag skrattade för mig själv, men då jag besökte henne nästa gång och berättade det med ett skratt, så blev hon alldeles blek och sa att jag faktiskt kunde anmäla henne för detta. Det var ett grovt tjänstefel, sa hon! Men herregud Linda, sa jag, det skulle jag väl ALDRIG göra!!! Sen blev HON gravid(vad händer med änglar nu för tiden?!?)Så kom Lotta tillbaka och jag återgick till henne. Vi pratade lite om hur jag haft det och då berättade jag om händelsen med nålen i hövve. Vi skrattade åt det och återkom hela tiden till detta, att inte glömma någon nål. Så var jag klar och stod vid dörren och skulle ta adjö då jag kände att det kliade i huvudet...Vad tror ni? Jag hade en nål kvar mitt uppe på huvudet!!! Vi höll på att skratta ihjäl oss!!! Lotta hade en något mer avslappnad inställning till "tjänstefel" än Linda, som då "nålintermezzot hände, var nyutbildad. 

Ja, jag har nog haft det flesta av KMTI:s alla sjukgymnaster under årens lopp. Inger Carlsson(min första ängel) hjälpte mig till ryggrehab för ca 20 år sen (må gud vare med dig) sen Catrin Sköld(pensionerad ängel) och sen Gunilla, min alldeles egna ängel(fast det tycker nog ca 10 000 av Karlstads alla innevånare), Lotta och Linda-nålänglar, och nu då Pete, som har sällat sig till mitt lilla gäng, som the best muskelspecialist ever! Efter att jag för 5-6 år sen genomgick den mastodonta utredningen ever, angående min hamstringsmuskel, så fick jag inse att det aldrig skulle bli bättre, efter stretch och ultraljud. Genomgick massor av behandlingar men det blev aldrig riktigt bra. Löpträning var ett minne blott. Jag anpassade mig. Ibland har springgenen kommit över mig, jag har provat att springa med samma resultat- skitont i hamstring! Åren har gått. Jag har anpassat min träning till min överrörlighet och mina muskelskador, men vad hjälper det? Rätt som det är så händer nåt bara sådär... På senare tid har jag känt av min hamstring, men nonchalerat detta. Träna är ju så skoj! Så rehabtränade jag min ena vovve, vi sprang ca 50 m så sa min muskel; VAD HÅLLER DU PÅ MED? 

Pete, du är med i gänget nu! Känn dig ytterst hedrad! Jag har stor tilltro till att du fixar att jag kan börja springa igen, kanske inte delta i OS(hade jag aldrig klarat ever) men ändå kunna springa med mina hundar och kunna sitta utan att kantra...

Min tilltro grundar sig på att Pete på ett ytterst proffsigt sätt(för mig) säkerställde det som jag redan visste(jävligt snabbt!) OCH då hade en positiv inställning till ett tillfrisknade! Men herregud, jag är euforisk! Tänk att kunna spring igen...eller bara kunna välja! Det han har erbjudit mig är Stötvågsbehandling. En ny behandling som har använts på gamla muskelskador med positiva resultat. Ja, sen skall jag såklart stretcha, men inte som jag fick ordination förra gången. Tänk så utvecklingen går framåt! Jag tackarrr!!

Vad vore livet utan KMTI( och tänk väl att jag INTE är sponsrad..hm skall nog ta ett samtal med  Janne)

PS: Just nu då jag sitter och skriver så har jag värsta värken i ena skinkan och baklåret men det är nåt som jag är övertygad försvinner då jag genomgått behandlingen 

Men snälla alla mina favoritinstruktörer: Jag kommer nog inte på ett tag, men ta det inte personligt!

 Ni vet ju att jag älskar er ALLIHOP!

Halta Anja

 

Grodinspiration....

Hmmm, snart drar jag upp den där gula....

Efter att ha fått ändrade planer idag så blev det en dag i trädgården istället för träning, som det var tänkt från början. Regnet hängde i luften en stund men sen har det varit helt underbart. Gräset var såklart jättelångt fast jag klippte i söndags. Bara att plocka fram gräsklipparen och köra över alltihop en gång till. Sen föll inspirationen över mig! På trappan har jag två ljuslyktor vinter som sommar. Under sommaren brukar ljusen i dem smälta ner om jag inte lyckats få tag på riktigt bra kvalitet. Det där vet man ju inte förrän det är för sent...tyckte dessutom att det såg lite tomt ut på trappan, jag brukar inte sätta så mycket i krukor eftersom jag har så mycket rabatter. Det blir liksom för mycket av det goda, kan jag tycka, men nu var det lite för tomt. Så kom jag på den ljusa idén att sätta blommor i ljuslyktorna! Det blev väl inte så dumt, va? 

Igår var jag en sväng till Lågprisladan i Skåre. Jag finner alltid nåt helt onödigt där, och så också igår! Fyra porslinsgrodor, minsann. Så nu kan jag ståta med ett alldeles eget Grodbord!

En Salvia och en Prärieklocka, och så katten
förstås!

Ibland sticker det upp en katt bland grodorna...

Tomglo

Skulle städa, hamnade vid datorn istället...Hade planerat att klippa gräset, det började regna...

Men det är inget att hänga läpp för. Jag har baske mig tänkt ta fredagen med ro. Jag övar efter att ha gått på distanskurs hos min guru Nina, som kan konsten att softa. Att kunna sitta och bara....vara. Att tomglo är en konst. Jag kunde det för många år se´n, innan villalivet, då jag bodde i bostadsrätt med en underbar, kuperad innergård där man kunde ligga och sola ostört på ett ställe, grilla och umgås på ett annat, eller sitta med sin kaffekopp och stickning vid ett tredje ställe och samtidigt kasta ett getöga på sin unge som antagligen klättrade som en stolle i gårdens magnifika klätterställning. En dusch fanns för ungarna att härja i på sommaren och vi vuxna hade ett eget litet grönsaksland om vi ville odla! Vi grannar grillade eller hade knytkalas på gården var och varannan dag och hjälptes åt då det var nåt som behövde göras. Det fanns ju såklart negativa sidor också, men de har jag glömt...Då vi skaffade våra första katter, min dotter och jag, så brukade jag gå ut med dem i flexikoppel. De fick absolut inte springa lösa, hu så hemskt om nåt hände dem! Då kunde jag sätta mig på en sten och bara...tomglo i nuet. Katterna fick gå i långlinan och jag bara satt och njöt av att inte göra nåt. Herregud, så jag kan sakna den känslan! 

Jag kan villigt erkänna att det var med blandade känslor i hjärtat jag flyttade därifrån! Men den kärleken...Det tog många år innan jag kände mig bekväm med att bo i hus. Men ibland, då jag har klippt gräset, dammsugit huset, rensat allt ogräs, vikt all tvätt och strukit(huuu)det som absolut måste strykas, gett alla djuren mat, så kan jag ibland få en susning av den där känslan av att bara vara. Om jag sitter på altanen och tittar ut över trädtopparna eller på trädgården och lekparken är tömd på lekande ungar så kan den infinna sig, den där speciella känslan. Jag skall jobba mer på den, baske mig! 

Förändring

Idag fick jag värsta chocken då jag kom till jobbet! En av mina medarbetare berättade att hon skulle sluta och gå i pension! Meeen, sa jag, fåraktigt, det kan du väl inte! Men så förklarade hon och då håller jag med henne, fast jag tyckte så här; gå i pension men gör det med en positiv inställning, var mitt råd till henne. Vet inte om det gick fram, men kanske det landar lite senare. Ja, det kommer bli många förändringar, och det är väl orsak till en del huvudbry. Själv är jag full av tillförsikt. Men jag tycker det är synd att inte alla är vid gott mod. Jag tycker så hemskt mycket om mina medarbetare, men kan inte alltid hålla med dem om allt, eftersom vi har så olika roller. Det jag kan göra är att försöka underlätta för dem på olika sätt. Jag avskyr verkligen då det bildas olika "läger" i en personal. Jag vill att alla skall samarbeta och han en bra kommunikation för det förenar och gör att inga onödiga missförstånd uppstår. Jag har haft ett stressigt, jobbigt, men alldeles fantastiskt år och det har jag min chef att tacka för. Hon gav mig förtroendet att jobba närmare lärarstaben och det har gjort mig mycket starkare.

Annars går väl livet sin gilla gång. Måndag-fredag, liksom....Men snart är det min FAVORITÅRSTID och jag skiter fullständigt i om det regnar eller är 35 grader i skuggan, bara det är S O M M A R!!!

Idag har jag kört powerstep för Frida. Hon var snabb med att berätta om att växterna som jag gett henne minsann var i jorden, nästan alla. Ungefär som att om hon missköter dem så kommer jag och hämtar dem, ha ha! Nädå, jag vet att Frida tar väl hand om mina telningar. Hon är ett proffs på hus och hem, så det så! 

Trist är att jag får så jäkla ont under röven(ja, jag vet det låter pinsamt) men min trasiga hamstringsmuskel plågar mig nåt oerhört! Måste nog söka hjälp...Fast å andra sidan så har jag gått igenom värsta utredningen för några år sen och inte hjälpte det. Gick på ultraljudsbehandling, stretchade till förbannelse, men min kropp är ju från början överrörlig så...ja, ni fattar ni som brukar träna. Operation är ju inget de satsar på en gammal kärring som mig(tycker lite synd om mig själv just nu ...) Möjligtvis om jag platsar i Paralympics...Nä,f-n heller jag gör, de är ju jätteduktiga!!! Nä, jag får fortsätter harva på som vanligt, jag. Jag är fortfarande mycket starkare i mage och rygg än min käre make och det får räcka som morot, he he! 

Oj, jag glömde en sak!!! Kolla bara!!!

Tullisarna är på gång! I Love It!!!

Flyttbestyr

Nu närmar den sig, flytten. Det känns lite overkligt än så länge, men i möra drar vi igång packandet på riktigt! Då jäklar skall det packas...och eventuellt slängas lite till. Och åsikterna växlar om hur jobbigt/spännande/jävligt/krångligt/kul det kommer att bli. Vissa mår riktigt ordentligt dåligt och det är ledsamt, men förhoppningsvis så lossnar det för dem då vi börjar packa. Sen hoppas man ju att de närmaste kollegorna stöttar och uppmuntrar. Själv ser jag fram mot detta äventyr. Och tänk så nära jag får till jobbet! Mitt bibliotek skall ner i kartonger, faktaböcker magasineras, skönisen skall med till Tullholmen, mitt kontor är rensat på allt som inte behövs och resten skall jag ha med. Ljudböckerna har jag inte bestämt hur jag skall göra med, men det lutar åt att de får vänta på oss till 2014. Har tänkt att få tid till att lära mig hur man smartast laddar ner ljudböcker från nätet och sen eventuellt lägger över i mobilen. Jag har i alla fall fått tillstånd från Justitiedepartementet att ladda ner från det centrala biblioteket, underskrivet av justitieminister Beatrice Ask minsann! Med blått bläck, det ni!! Man kan undra om det är sånt en minister skall sitta och göra på dagarna? Skriva under tillstånd om att ladda ner ljudböcker...Det tog dessutom tre månader att få ansökan granskad och beviljad. Och just därför har jag totalt glömt hur jag skall göra då jag laddar ner boken...Det hade jag kläm på då jag skrev ansökan...
Mysmöblerna får också vänta på 2014. Endast skrivbord och stolar skall med. Sen kommer det till det värsta av allt. Personalrummet skall plockas ner, suck. Vi är några tappra som sitter på fikarasten och grunnar på vad som skall med. Jag säger; Släng allt! Då får vissa frossa, men vad tusan, varför ta med udda bestick och kantstött porslin? Nä, jag tycker att var och en kan ta med sin egen mugg till Tullis att ha under ett år, sen får vi se då vi kommer tillbaka. Enkelt skall det vara.
Sen har vi allt i cafeterian. Jag säger S L Ä N G!!! Jag kanske inte diskmaskinen, den är ju ny, eller frysen, den funkar bra, men allt annat är ju skamfilat av att ett stort antal elever under årens lopp på mer eller mindre bra sätt skött cafeterian.
Livet är spännande just nu och jag ser fram emot att få flytta och få mina saker på plats så jag kan avsluta allt för vårterminen men också att ha framförhållning inför hösten. Många tror att då eleverna och lärare går på sommarlov så stannar skolverksamheten. Dröm vidare...

Sjätte sinnet...

Undrar om jag har ett sjätte sinne? Igår kväll planerade jag för idag att Gubben skulle få skjutsa mig till jobbet och så skulle jag ha cykeln med och cykla hem, med ett uppehåll på KMTI för ett corebollpass. Men så hade jag massor med sömnavbrott inatt, fick jobbtankar, såna dumma tankar ni vet; Oj, det MÅSTE jag komma ihåg, och DET måste jag säga till den och TÄNK om det här händer. Så dumt så det är inte klokt. På natten löser man inga problem. Dessutom hade jag inga problem direkt, bara det vanliga, liksom. Men, i alla fall, jag tog bilen i morse och lät Gubben sova (inte mitt fel att hans mobil ringde och han hörde det från övervåningen och inte kunde sova vidare för han var så nyfiken på vem det var som ringde...). Det regnade i morse. På radion sa de att det skulle klarna upp under förmiddagen och till eftermiddagen skulle det komma solglimtar. Jo, tjena, jag måste ha blinkat då de kom! Då jag for till träningen så hällregnade det och jag tackade...INTE gud, eftersom han inte finns, men...tja min lyckliga stjärna då...att jag inte tagit med cykeln. Att bli sjöblöt och gå in och träna för att sen ta fuktiga ombyteskläder på sig för att blir blöt EN gång till hägrade inte. Är det så månne, att man alltid skall tro tvärtemot vad de säger på SMHI? Jag skall i fortsättningen sträva efter det, så blir det nog bra, tror jag.

Förresten, corebollpasset idag...Värsta bästa mag -och ryggdödaren, som vanligt, tack vare bästa Rosita!

Gôtt och ont

Rosenmandeln i fredagskväll...

Nu går det undan bland blommor och blad! Man hinner knappt öppna ögonen förrän nåt nytt har slagit ut. Idag har jag i stort sett fått undan det mesta av ogräs och rangliga grenar. Den ena komposten har fått ny plats och är redan invigd. Den andra står fortfarande kvar på sin gamla plats eftersom den är smockfull och måste flyttas pö om pö. Gräset har fått sin första klippning för sommaren. Tänk så gôtt det doftar! Plocksalladsfröna är nedsmockade i sin låda och basilikan och chilin har fått större bostad. Tomaterna får vänta nån dag till eftersom jorden tog slut. Krassefröna ligger i blöt i ett glas i kylskåpet för att ta sig lättare. Egentligen tror jag det där är nys men jag gör så ändå. Har kört snabbvarianten nån gång förut och det funkade bra det med.
Igår snubblade Vaski då han skulle gå uppför trappan och jag höll andan! Han verkade inte riktigt få med sig tassarna som han brukar. Idag verkar han inte ömma, haltar ibland och är som vanligt däremellan. Idag kom jag ihåg vad vetten sa i vintras; Låt honom gå med klövjeväska på sig så balanseras hans gång. Idag fick han därför bära sina egna bajspåsar, tillika hundgodiset! Vi gick i skogen eftersom kuperad terräng verkar vara positivt för honom, både kroppsligen och själsligen. Han trivs bäst i skogen där han får spåra upp allt mellan himmel och jord. Men döm om min förvåning, hans kondition var nästan obefintlig! Stackar´n. Nu måste vi börja om från början....Det är ju jätteviktigt nu då han verkar ha fått ledbesvär att hans vikt hålls nere. Det är tur att han gillar frukt och grönt för nu får han, och även Lummi, bara morötter att gnaga på.
Vad sa ni? Min träning??? Ja, den är ett sorgligt kapitel, just nu. Ont lite varstans, mest i vänster baklår som jag tidigare berättat om. Dessutom har jag inte skött min kost nåt vidare heller....Men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag.

Gôtt, gôtt, gôtt, gôtt!!!

Nomnomnomnom!!!!

SKÄMTAR du med mig matte?
Skall jag äta MOROT?

Hann med en grillstund i solen också!

....och i lördagskväll!

Han knappt se några knoppar innan den slog ut!

Guuuud så kul vi har matte, hi hi hi hi!!!

Kämpaseger!!

Jag klarade att se HELA mellon utan att somna!!! Jag kan erkänna att det var nära flera gånger men jag höll ut. Det var en sån fantastisk föreställning så därför gick det bättre än vanligt att hålla ögonen öppna. Röstningen var ju ett maraton, men även där höll jag ut till slutet. Måste säga att detta var den bästa mellon jag sett.. eftersom jag aldrig sett en hel, så är det väl ett gott betyg att jag höll mig vaken under denna. Och att Petra Mede kunde sjunga och uppträda så proffsigt hade jag ALDRIG trott om jag inte sett det med egna ögon. Att alla artisterna fick paradera på bron kändes ju helt rätt! Som på OS, liksom. Tja, sen är ju inte musiken så attans viktig för mig egentligen, eller tävlingsmomentet heller för den delen. Jag hetsar inte upp mig över om rätt låt vann utan vill bara ha lite show.
Idag blir ännu en dag i grävandets tecken. Snart är jag dock färdig med alla rabatter. Det stora projektet med att gräva upp buskarna på framsidan får nog vänta eftersom min grävhjälp gått och brakat ryggen. Vilket par vi är! Vi tävlar om att halta värst. Just nu leder Gubben genom att halta på BÅDA benen eftersom han tryckt ihop några ländkotor. Själv har jag min gamla krigskada från Koreakriget....Nä, jag skojade, men mitt vänsterben är ju kaputt, eller snarare bakre lårmuskeln som har läkt ihop som en stor klump och gör att jag ibland får dretont ända från skinkan till knävecket. Sen har ju Gubben fortfarande ont i sin axel som han landade på då han cyklade i skogen och jag ont i händerna av allt grävande...
Visst kompletterar vi varann som en provkarta över olika skador och defekter.
Skall så mina fröer också. Har krassefrön som skall, då de grott, få klättra på spinnrocken på altanen. Sen är det salladsfrön som skall få växa till sig i en blomlåda. Skulle vilja ha en pallkrage att så i, men har inget ställe att ha den på. Synd. En vovveprommis får det väl bli idag, istället för spinning och pilates som jag bokade igår. Har för ont bak i låret så jag avbokade i morse. Skit också, men inget att göra åt. Sen skall jag lämna av lite blomster hos en av mina eminenta träningsinstruktörer. Jag vet hur svårt det är att anlägga en trädgård och fylla ut den utan att ruinera sig. Man vill ju ha färdigt så man kan sitta där och bara njuta....Pyttsan! Har man väl fått i ordning så kommer man på att man vill flytta på nåt, att färgerna inte riktigt stämmer, att vissa växter sprider sig alldeles för mycket så man får rensa och rensa och rensa...Ja, så är det att ha trädgård, och det är väl halva nöjet att aldrig vara nöjd...

Sommar.... i allafall idag

Vilken dag hörrni!!! Nu är det min tid! Vaknade vid halv åtta av att Skrållan kom jamandes uppför trappan och in i sovrummet. DÅ slog det mig.... varför har jag inte blivit biten i näsan på hela natten? Samtidigt började Vaski gnälla vilket betyder BAJSNÖDIG, så jag gick upp. Var inte speciellt trött heller för den delen. Han behövde inte ha dåligt samvete, alltså.
Orsaken till att näsbettet hade uteblivit visade sig då jag kommit ner för trappan, Syrran stod på altanbordet och jamade! Hon hade fått övernatta på altanen, den stackar´n! Utan kissochbajslåda och framför allt MAT. Hon behöver ju ett skrovmål mitt i natten, hon, så inte magen krymper, ha ha.
Jag kände mig riktigt på hugget i morse och tog ALLA TRE hundarna på rastning...samtidigt. Funkade okej. Inte många hundägare uppe vid den tiden en lördagmorgon tydligen, så vi klarade oss från intermezzon. Lummi är ju inte kul då det dyker upp överraskningar, men vi tränar på det. Hon är ett charmtroll ändå. Man kan väl inte var bäst på allt heller, hälsar hon.
Gubben hade sovmorgon så jag gick ut tidigt och började gräva. En kompost skulle bort. Jorden ösas på rabatterna som först måste rensas från den attans rödklövern. Så kom Gubben ut på altanen, dubbelvikt! Ryggskott, meddelade han. Där rök min gräv och bärhjälp...Hans jobb tar knäcken på hans rygg helt enkelt.
Jag tycker nog att jag klarat trädgårdsjobbet ganska bra ändå idag. En grej återstår; att mala rosgrenar i kvarnen. Det får bli morgondagens jobb. Sen har jag haft grävhjälp i forma av Lummi, fast inte där jag hade tänkt....

Lummi har förstorat Kottens in-och utgång idag...

Det finns att göra då man har en tomt...

Dessa äcklisar fann jag då jag hällde ur jorden ur en
jättekruka där en del växter dött...Förstår varför!

Städade tomten och fann dessa....

Då jag kom ut på trappan i morse möttes jag av dessa.
Igår var de knoppar bara. Har fått acceptera att vissa lökar i påsen
kanske har en annan färg...men vad f-n, det är härligt då det växer.

Viktiga beslut

För ett tag sen fick jag något att fundera på. En vän gjorde mig uppmärksam på nåt jag helt enkelt inte tänkt på! Sen dess har jag gått och grunnat...och grunnat. Och rannsakat mig själv ordentligt. Hur jag än gör så kommer jag att känna samvetskval, men då måste jag ju göra det som är rätt och inget annat. Det har jag gjort idag! Det var jobbigt, tårarna rann, men nu är det gjort! Jag skall inte säga att det är befriande, för det är det inte, men vadå, det hade jag inte räknat med heller. Ibland måste man bara följa sin övertygelse. Livet är inte alltid en räkmacka..har jag märkt. Men man måste lära sig att stå för konsekvenserna, tycker jag. Och det gäller både för mig själv och för andra såklart. Jag vet att jag gjort rätt men det kommer att kännas ändå, det vet jag. 

Nog om detta. Det är ju fredag! Grillen skall fram, maten ligger på marinering och vinet är uppkorkat, altanen ser attans inbjudande ut och nu kom Gubben hem! Vi skall ta ut lillTV-n på altanen så vi kan kolla om vi vill.

I morgon blir det grävkalas här igen. Återkommer om det i möra. Nu skall det grillas!

Tjolahopp!

Vettebesök och träningsvärk

Oj, så fort tiden går! Svoooosch, så var det onsdag då. Vad har jag gjort då? Ja, på måndagen var Vaskiböbb och jag till veterinären på återbesök. Och nu äntligen kan vi se slutet på detta elände. En månad till får han hålla sig lugn, sen blir det äntligen rehab! Ja, han håller sig nog för skratt...Vaski - badkrukan skall nämligen simträna! Men min egen nallebjörn skötte sig som en gud hos vetten. Mattes stolthet nr 1 gjorde PRECIS som matte sa, stå, sitt, vänd, hopp upp, hopp ner och då vetten bjöd på godis tog han inte förrän matte sa att man måste säga Vassego! Lite tråkigt är att jag har haft rätt i mina farhågor att Vaski börjar få ont i lederna, främst ländryggen. Men förhoppningsvis avstannar det då han får simträna. Dessutom får han fiskolja i maten varje dag och det var bra, sa vetten, så förhoppningsvis skall Vaski vara med oss en lång tid framöver, som matte har bestämt.
På kvällen blev det äntligen intervallspinning för Johanna, KMTI:s egen väckelsepredikant. Man kan lätt jobba upp sig till nån sorts Hallelujakänsla då det är som jobbigast tack vare hennes positiva energi. I slutet av passet skulle vi köra 10 X 30 sekunders intervaller, men den luriga Johanna lade på en extra då vi hade lagt krutet på de 10! Och det bästa med detta var ju att alla orkade...ändå! Gôrbra, precis så skall det vara, att överraska kroppen är den bästa träningen. Det var längesen jag kände den där speciella känslan i benen. Den då det börjar pirra i benmusklerna och knäna känns lite mjuka....Precis så kändes det. Praise the Lord, Halleluja!
Coreboll med Rosita stod på schemat igår. Efter en liten spännande tidspress så var jag på träningsmeckat 8 minuter innan passet skulle börja. Fick därför som vanligt en JÄTTESTOR boll eftersom de andra gästerna, som kommit i god tid,  såklart tagit de bästa bollarna. Eftersom min kropp protesterar nåt grymt idag så var passet effektivt. Det är det alltid i och för sig, Rosita är så lugn och pedagogisk, hastar aldrig iväg utan man får göra rörelserna i lugn takt. Det är liksom grejen. Några riktiga magdödare på slutet gjorde passet komplett! Känner att jag verkligen har förbättrat mig under våren. Och min balans är dessutom mycket bättre sen jag skaffade de nya skorna. Trist är dock att min vänstra hamstring är så kass. Den gör ont hela tiden, ibland mer, ibland mindre. Så nån löparkarriär blir det inte. Synd, för jag är så sugen på att springa.
Förresten, såg ni mellosemin igår? Jag bara älskar Gina Dirawi, vilken proffsig programledare hon är trots sina unga år! Men det som fick mig förvånad var ju Petra Mede, som jag normalt har jättesvårt för, tycker hon är gapig och forcerad, men detta uppdraget skötte hon perfekt! Kul, tycker jag. Hoppas hon håller sig till programledarrollen i fortsättningen istället för att vara komiker, för det är hon INTE bra som...tycker jag alltså.
Överraskad över mig själv är jag också då jag helt plötsligt, efter att ha bojkottat Mellon i många år nu helt plötsligt tycker den är underhållande! Riktigt bra bidrag, måste jag säga.Gubben och jag var överens om alla bidrag utom Nederländernas bidrag som jag gillar skarpt. Den har han svårt för. Och vår Robin gillar vi skarpt! Det kommer att bli spännande på lördag.
Nej, nu kan jag inte sitta här och skriva, måste boka Powerstep i morgon! Frida skall köra skiten ur oss igen, and we love it!!

Öronplåga och grillpremiär!

Kommer ni ihåg den gamla plågolåten från 80-talet "Hurry, hurry hurry, by my rice and curry"? Den hade jag i huvudet i morse då jag vaknade. Kul. Sen har den suttit som ett plåster hela da´n. Detta har jag Petra att tacka för. Hon avslutade nämligen sitt popspinningpass i fredags med denna dunderhit! I går låg den väl och götta till sig i skallen på mig för att poppa upp i morse. Alla andra låtar som hon hade var jättebra men den enda jag kommer ihåg var den som var...ja, vad säger man...inte ens dålig! Säga vad man vill, men hennes pass är minnesvärda, ha ha.

Efter min stora trädgårdsmassaker så är hela trädgården nu städad och komposten överfull. Massor av säckar med trädgårdsavfall som jag inte vill ha i komposten, väntar på sista resan invid förrådsväggen. Växterna är delade, men fler kan delas om det kniper, vissa buskar och träd har fått grenverket ansat en aning. Snöbollsbusken till exempel, måste tunnas ur innan bladen spricker ut för är den för tät kommer bladlössen att käka upp allt grönt som finns på den. Sen måste jag såpspruta den också, det hann jag inte idag.

Nu har vi bestämt oss för att ta bort buskarna på framsidan intill grannens carport och istället sätta upp ett plank. De har okejat så det är bara att köra på. En minigrävare måste dock hyras för rötterna går nog till Kina. Tror att Gubben kommer ha en helig stund av att köra grävskopa! Det kommer att bli så attans bra! Gubben kommer att bygga väggen själv, det blir bättre, stadigare och billigare. Sen skall jag sätta blomlådor på väggen, eller en spaljé eller armeringsmatta för en klematis eller klätterros i en stor kruka eller låda. 

Det är en sån härlig tid just nu, då knopparna sväller upp på bara några da´r och allt är precis nytt och skirt.

I torsdags då jag hade adoptivpäronen här, hade inga liljeknoppar ännu kommit upp. Under helgen har de växt så jag nästan sett att de rört på sig! Och även några liljebaggar har gått till liljebaggshimlen...

Ett säkert vårtecken är ju också att hundarna springer omkring på altanen och gnyr, särskilt vid hörnet längst in mot väggen. Detta eftersom vår kompis Kotten har vaknat och behöver ut på matjakt. Snart skall han på friarstråt och då får vi en hel kottefamilj under altanen. Det har vi varje år. Hundarna och kottarna har terrorbalans efter att hundarna var aningen för närgångna för några år sen. Nu står de på avstånd och gnäller. Tur att inte Vaski har tagit efter sin mamma som är Lorensbergs kottedödare. Hon är blixtsnabb att vända på dem innan de har hunnit dra ihop sig och sen...uhh, jag säger inget mer! Nä, Vaskiböbb är en fridens man och håller sig till att gnälla han.

Det brakar nästan då de växer! Vildvinet verkar dock lite ledset...
Får nog byta jord.

Ja, så var det då äntligen dags att inviga kolgrillen! Förra gången gick ju kolgrillningen i stöpet pga att Gubben tog lampolja istället för tändvätska. Tog sig inget vidare kan jag meddela...men det är ju inte meningen att det skall göra...med lampolja, alltså.
Idag gick allt som en dans då han använde tändvätskan istället. Och så gött det är med grillad mat! Och att sitta ute och äta, sen! Tror nästan att Gubben skulle kunna grilla blodpudding och tycka det smakade perfekt! Idag blev det dock fläskfilé till honom och majskolv och aubergine till mig. Klyftpotatis och helstekt lök som pricken över i. Livet är gött!

Snyggliljorna i vitt/cyklamenrosa är på G.

Kottekompisen

En solig lördag i maj...

Vilken dag!! ÄR det sommar nu, eller är det lur? I morse då Gubben stack på en cykeltur så var det 10 grader ute. Han tog extra mycket på sig. En timme senare for jag iväg på egna äventyr och då var det jättegött ute.
Jag har adopterat bort lite fler växter idag. Till min Gubbes exfru som är min vän, så det så! Jag for iväg vid lunchtid, tog med Vaskiböbb så han skulle få lite omväxling från sina "kärringkompisar" här hemma. Nu fick han träffa Sally, en annan kärring i och för sig, men en vovvetjej som han känt sen sin tidiga uppväxt.ja, herregud, så kul han tyckte det var!
Där var också min styvdotter Anna med sina två småkillar. Hon är en pärla med sina småkillar även om det säkert är hur jobbigt som helst just nu. Men den tiden är så kort, det måste man tänka på, för ett tu tre så har de växt upp och så är de vuxna!
Jag har haft det så härligt idag så det är inte klokt. Tänk så fort det svänger ändå! Igår var mitt huvud fullt av jobbekymmer men idag är de som bortblåsta. Bekymren får komma på måndag.

Världens längsta inlägg en fredag...

Tack gode gud för popspinning! Eller vad sa jag nu som den ateist jag är? Jag menar så klart; Tack goda Petra för popspinningen!! Den här veckan har varit veckan from hell och idag var jag helt slut då jag for från jobbet! Allt MÅSTE funka på måndag, helt enkelt, fast jag är inte helt säker...Fattar ni vad som rör sig i mitt huvud hela tiden? HUR skall jag få till det här, tänk om det skiter sig, hur blir det då? Nej, det FÅR inte skita sig, detta måste jag fixa...men hur, då jag inte får tag på alla inblandade? Inatt har jag inte sovit speciellt mycket, och inte natten före, eller den före, heller för den delen. Inte har det blivit speciellt mycket gymträning på sistone heller. I och för sig har jag grävt som en mullvad, men det är inte riktigt samma sak, dessutom har jag inte ätit så bra. Känner direkt i kroppen då jag slarvar! Herregud, jag borde vara glad åt en kropp som säger till då jag dummar mig, men vad gör jag då? Jo, jag dummar mig mer! Min räddning är skolrestaurangen som föder mig under veckorna! Gulle dom! Även om det inte alltid passar min rynkade näsa, så äter jag, för jag är vuxen person och får ta det som bjuds även om det inte passar. Nu finns det alltid nåt för mig och det är jag väldigt tacksam för, särskilt då jag får sallader, bönor, och OLIVER(ja, jag vet, jag missbrukar oliver) och om de inte fanns...då vete tusan!
Oj, nu kom jag från ämnet lite grann. Popspinningen alltså. Jag bokade igår och hade tur att det fanns 8 platser kvar. Jag visste att jag hade en tung dag framför mig och därför ville jag köra popspinning för att skingra tankarna. Helt enkelt köra skiten ur kroppen! Det tog nog halva passet, trots jättebra musik, innan jag kunde släppa jobbet, men till slut så gick det! TACK PETRA!! Nu skall jag bara försöka att INTE tänka på jobbet under hela helgen. Men fatta, så här har jag aldrig haft det. Jag har alltid sagt till alla runt omkring att då man stänger dörren på jobbet så börjar ens fritid och då släpper man jobbet. Jo, tjena! Förlåt alla som inte har kunnat det. Jag fattar.
Vi har haft värsta problemet med vovvarna idag. Hunddagis hade ju klämdag, men det hade inte vi! Gubben fick åka hem vid 10-tiden och jag fick försöka komma iväg från jobbet hyfsat i tid. Båda har ju attans mycket att göra på jobbet så detta var ett riktigt tufft pass. Hoppas det aldrig blir likadant! Men vi fixade det såklart. Inget annat alternativ fanns ju. Tror nu inte att hundarna har lidit ett dugg.
Vi hade planerat att grilla ikväll då vi kommit till ro. Men nädå. I eftermiddags ringde Gubben min och hade andan i halsen. Jag hade just kommit hem. Kan du komma in lite tidigare så vi kan byta bilar, jag behöver åka en liten tur till VÄSTERÅS!!!! Det visade sig att min glömske Gubbe glömt att skicka tillbaka en tidtagarklocka som han lånat till cykeltävlingen förra helgen och nu behövde de den för en tävling I MORGON! Det är min Gubbe det! Minns för nåt år sen då han glömde sin nyckelknippa med BÅDE hem -och jobbnycklar på, i en bil som tillhörde en kille i Oslo. Vi fick åka en "snabbtur" till Oslo för att hämta dem. Sen är det en annan historia att vi inte ens fick en smörgås då vi kom fram utan var sitt ballerinakex...Sen for vi hem igen. Kan fortfarande inte med den killen,.en jaktkollega till Gubben. Ja, min Gubbe är ju skapt på detta viset, för det mesta går det bra men i hans huvud kryllar det av allt möjligt och så glömmer han. Han glömmer var hans snusdosa ligger, var hans nycklar är, eller hans mössa som han MÅSTE ha just nu...Sen är han ju MIN Gubbe och han gör så gott han kan för att greja varda´n. Så nu gör han rätt för sig genom att köra hela långa vägen till och från Västerås för att ställa tillrätta det han misslyckats med. Han är ju en klippa på vägen men jag är ändå alltid rädd att han skall råka ut för nån olycka på vägen. Ja ja, det är väl mitt katastroftänkande som spökar, som vanligt.
Men jag har ju våra goa vovvar och kissar att umgås med. Jag lider inte av att vara ensam, eller utan MÄNSKLIGT sällskap.
 I morgon skall jag åka en sväng till min gubbes ex-maka. Ja ni läser rätt! Det är ju mina styvbarns mamma och varför skall jag inte kunna umgås med henne? Hon är ju jättetrevlig och jag skall hjälpa henne med trädgården. Min styvdotter är nog där med småpojkarna också. Jag vet inte om jag är annorlunda på nåt vis, men varför skall man inte kunna umgås med sin Gubbes förra fru? Jag umgås ju med min förre Gubbe och hans fru också och för mig är det inte på nåt sätt konstigt. Men det kanske det är? Vad säger ni, mina vänner?

Vaski och Lummi, vem vinner? 

Grillkvällen brann ju inne så min middag blev det här. Inte gnäller jag!

Bortadopterade

Så har jag då lämnat bort några små telningar. De kommer att få det så bra i sina nya hem! Jag insåg tidigt i vår att detta inte går längre, vi kan inte ha så många utan måste faktiskt inse att de har det bättre nån annanstans. Hos nån som kan pyssla om dem och ge dem det de behöver. Man får inte vara egoistisk och bara tänka på sig själv! Så idag kom deras nya adoptivpäron och hämtade dem. De var väldigt noga att ta reda på så mycket som möjligt om bebisarna så de kunde ge dem den omvårdnad som krävs. Jag känner mig trygg i vetskap om att päronen kommer ta hand om dem på bästa sätt.

Aklejorna

Alunroten och dagliljorna

Vallmon

Dagliljorna och floxen  

Torparliljan

Bolltisteln

Lillhelg utan solfaktor

Ja, Kära vänner, då var det lillhelg igen. Tyvärr så brinner grillkvällen inne, kan man säga(visst ÄR jag vitsig?). Trots alla sorters grillar vi har, el/gasol/kolgrill så får man ju inte rätta feelingen av att grilla ute, men sitta inne och äta, eller vad säger ni? Kanske är jag och Gubben überkänsliga på den fronten, men vi vill kunna sitta på altanen och äta då vi grillar. Det får bli grillat lite senare då vädret tillåter det, helt enkelt. Det känns att man är lite till åren kommen...
Fast inte alltid. Ibland känner jag mig faktiskt yngre än många..som är yngre, mycket yngre. Det är ju såklart för att jag tränar och har gjort under så lång tid. Det suddar ut åldern. Många gånger så känner jag en viss ...ja, eufori av att orka och kunna mer än kvinnor och t o m unga tjejer på passen! Inte så att jag ser ner på dem, verkligen inte, men ändå så känns det skönt att jag hänger i trots att jag fyllt 55. Jag kommer ihåg då jag var runt 40, då hade jag en riktig dipp. Jag kände verkligen att varje gång jag blev sjuk eller skadad så var det helt plötsligt mycket jobbigare att komma till ursprungsformen igen. Jäkligt tungt var det! Nu förstår jag ju att hjärna och kropp inte var synkade. Jag fattade inte, eller ville ens förstå, att jag blivit äldre!
Har väl kommit hyfsat i kapp, men ibland kan jag känna mig i "ingenmansland" till exempel på jobbet. Där är vi ju en hel massa olika åldrar. Jag kan känna mig främmande i alla åldrar, ja inte tonåringarna, nån gräns får det vara...uhhh, men ibland då det gäller oss i personalen. Vet inte alltid vart jag hör, liksom.men det är berikande att träffa människor i alla åldrar, det är min övertygelse!
I morgon blir en kul dag, tror jag! Några goa vänner kommer och adopterar många delar av mina växter! Jag ser verkligen fram emot det! Hoppas inte regnet ÖSER ner bara. VI skall ju tillbringa lite tid utomhus...Men vi bangar ju inte för lite regn heller, stålkvinnor som vi är! Får se till att inte våra stolliga husdjur skrämmer vettet ur dem bara, särskilt vår lilla Ulltuss som inte alltid fattar att folk inte är beredda att äta upp matte.
Men hörrni, ni som aldrig läst Kitty Jutbrings blogg måste bara göra det!!! Hon är så himla befriande! Tänk om jag hade haft nåt liknande då jag var nybliven mamma och inte hade en enda kompis som hade barn. Dessutom var det 80-tal och ingen ville ens prata om sånt man VILL prata om då man fått barn! Då menar jag INTE gullegull och "mitt barn sover 8 timmar om dygnet, skriker aldrig och äter alla smakportioner jag serverar"snacket utan varför man är så osäker, varför man inte kan känna den stora bebislyckan hela tiden och varför man inte har känslor för sin man som man ju hade innan bebisen.
Min bebis är 33 år nu men jag kollar Kittys blogg varje dag! Blir så glad att detta media finns för er som har småttingar, och framför allt inte vill kolla på alla gullegullbloggar där allt är himlastormande fantastiskt och det enda problemet är hur man skall bräcka varann i dyra bebisartiklar såsom kläder, barnvagnar, leksaker och tänk alla plastgrejer i trädgården...Jisses, så fult! Min unge fick leka med träpinnar. NÄÄÄÄ, skoja med er! Hon fick hur mycket leksaker som helst, hon var gubevars första barnbarnet och hennes pappa har 6 syskon. Gissa bortskämd unge på födelseda´n och jul! Sen kom kusin Robin och då blev det kapprustning. Men ändå fick hon inget överflöd av oss föräldrar. Jag sydde ofta hennes kläder. Det var så kul att se sina jeans med hål på knäet bli ett par jeans med brodyr till henne. Sån är Kitty. Hon köper secondhand och har ett sånt bra tänk då det gäller återvinning. Inte bara nyblivna mammor kan få en upplevelse av hennes blogg. Kolla vettja! Länken finns i vänstermarginalen.

Fäääärdig!

Nu är det färdiggrävt för idag. Känner mig riktigt nöjd. Det var inte en dag förtidigt att gräva om den där rabatten. Rötter och ogräs tävlade om plats på bekostnad av de "riktiga" växterna. Sen fanns det ju vissa "riktiga" växter som helt plötsligt bytte sida och blev ogräs...Inget fel med dem men i vår lilla trädgård tar de snabbt över. Men i en större trädgård och kanske om man har en vildare del av tomten så gör de sig bra. Får se om de blir adopterade till ett bra hem. Men gud så det tar på krafterna att gräva! Nu känner jag mig helt mör i kroppen.
Har inte gymtränat ordentligt på hela veckan, förutom fredag då, popspinningen måste jag ju bara på! Men annars har jag tagit det lugnt denna veckan. Har haft ont i ena baklåret, det som jag sånär har dragit av en muskel i. Det spökar titt som tätt och nu på sistone har jag haft riktigt skitont! Och då bara av att promenera.
På jobbet har jag haft jättemycket att göra. Tråkigt värre är att min praktikant, som har varit hos mig sen i februari, slutade i fredags. Hur jag skall klara mig utan honom får bli en utmaning. Han har under sin tid hunnit lägga över alla böcker i mitt nya biblioteksprogram. Jag hade bara hunnit med en bråkdel av alla böcker då han började hos mig. I fredags lade han in de sista en halvtimme innan han skulle gå hem! Även om han inte varit hos oss så länge så gav jag honom en ganska dyr present. Beställde en packe böcker till honom som jag tror han gillade. Sen vet jag att han gillar kladdkaka så det passade jag på att ta med som fredagsfika. Jag tror att han kände sig uppskattad av alla faktiskt.
Igår tände Gubben och jag den sista brasan i kaminen för säsongen. Det var ju trots allt lite kyligt i går kväll och ett helt fång ved hade vi i korgen, så varför inte, tyckte vi. Nu lär det dröja till höstmörkret sänker sig....uhhh, så hemskt det där kändes då! Sommaren försvann, liksom...
Nä nu har Gubben och jag tänkt åka till Skoghall och käka på Pizza in. Vi bara orkar inte göra mat idag. Gubben har kört ett stenhårt cykelpass idag och jag har, som sagt, grävt.
Är sugen på en sallad faktiskt. Pizza är inte min grej, får ont i magen. Ett glas rött blir det nog till det. Sen blir det nog John Blund ganska så snart då vi kommer hem.

Här var jag rejält trött på att gräva. Kändes nästan
övermäktigt ett tag.

Men så blev det ju så bra då det var färdigt! Känner mig helnöjd.

Med jord under naglarna

Gubben och jag har pratat om att riva altanen och bygga en ny. Ingen tidsplan finns för detta gigantiska projekt, men i vilket fall som helst så behövde alla växter i rabatten framför altanen en uppryckning, ha ha(visst är jag vitsig?) Jag gick ut lite löst i morse med att sopa, rensa, klippa och slänga från rabatterna på framsidan av huset. Där vi skall lägga plattor och grus. Sen vovveprommis. Efter det kunde jag inte hålla mig! Kollade lite på altanrabatten, insåg vilket jobb det skulle bli, suckade och spottade i nävarna; Nä, nu jävlar Anja, sa jag till mig själv; nu drar du igång! Jag har ju lovat bort lite växter hit och dit och då vill jag ju ha upp dem ur jorden så fort som möjligt. Jag kan lova att det finns växter så det räcker och blir över!
Kommer ihåg då jag drog igång den här trädgården. Det fanns en gräsmatta. Punkt. Jag har säkert köpt växter för 50 000-60 000:-(tror jag har tagit till i underkant) under årens lopp. Och all jord, gödsel, bark, gräsfrön och kalk- för att döda den förbannade mossan, så mycket pengar! Varit på Göteborgs trädgårdsdagar och köpt sällsynta dagliljor och liljor. Beställt annorlunda växter på nätet, köpt buskar och träd och såklart, varje Mors dag har jag av Dottern fått nåt fint att sätta i backen! Ja, sen har jag såklart flyttat runt med alla växter några varv. Sen började cirkusen! Helt plötsligt var alla rabatter överfulla och jag fick börja dela och ge bort, dela och ge bort, dela och ge bort.............och det är jättekul att kunna dela med sig. Men för guds skull, ge mig inga växter tillbaka! Det jag vill ha är nåt jag inte kan få, ett växthus! Men var skulle det stå? Därför är den bästa lösningen en ny inglasad isolerad altan. Där kan jag ha mina frösådda kryddor, övervintrarna. Bra lösning, tycker vi. Så nu, kära vänner, har jag att dela med mig av: dagliljor(sen bilder i förra inlägget), aklejor, blå och vita ev. rosa(sååå söta, ser ut som dockklänningar), Flox, lila och rosa, bolltistel(blå, ser självlysande ut i solsken), vit riddarsporre, gulltörel och ....jag har nog glömt nåt, men det finns ett överflöd av det mesta på Abborrvägen 91 just nu. Hör av er om ni vill ha, men det är bråttom för de ligger ovan jord just nu!
En liten ihågkommelse såhär i rensningstider. Av min förre svärfar Kjell fick jag en gång i början av mitt trädgårdsintresse en liten planta av nån sorts rödbladig klöver. Jag vet att han tyckte det var det finaste som fanns i växtväg. Och han gav mig en sån planta. Snällingen! Hm...Ibland har jag svårt att tycka samma om denna växt. Men då kommer jag på vem som gett mig den en gång LILLA plantan. Och då kan jag ha en viss fördragsamhet om den. Det är bara det att den har fått ättlingar. Över hela Hammarö, känns det som! Varje gång man sätter en spade i jorden delar man roten till denna lilla, lilla rödbladiga DJÄVULSVÄXT(förlåt Kjell) och det kommer upp 100000000 nya pigga barnbarnsbarnsbarnsbarnsbarnsbarnsbarnsbarnsbarnsbarn till urmodersplantan. Så därför, kära vänner, då ni får nån jädrigt snygg planta av mig, ber jag er att skölja av jorden runt plantan, om ni inte VILL ha den lilla rödbladiga klöverväxten överallt i er trädgård...även i gräsmattan. Men som sagt, Kjell, jag VET att du ville mig väl och det är jag väldigt tacksam för, därför kan jag se de röda bladen sticka upp lite här och där utan att få panik. Men ibland undrar jag, Är de aliens som är här för att ta över Jorden?

Några av mina favoriter

Ed Murray, så snygg att man vill äta upp den...nästan
Behöver delas snart

Helgen kommer att gå i grävandets tecken.
Skall försöka slänga lite på återvinningscentralen också. Skräp finns det i överflöd hur mycket jag än slänger! Sen har jag förstås en massa trädgårdsavfall som jag inte vill ha i komposten.
Sen skall jag sätta mig och bara glo på trädgården. Det kallas att planera. Höststormen i fjol tog ju en av våra portaler. Där ser det ju attans tomt ut just nu. Dessutom får ju humlen svårt att komma till sin rätt om den inte får nåt klätterstöd. Hm....Sen skall jag kolla vad som dött i vinter. Den var ju trots allt inte så sträng som 2010 då många av mina rosor strök med.
Åhh, så jag saknar dom! Den fina klätterrosen New Dawn som just hade tagit sig och klättrat en bit upp på portalen, den ljusgula vackra Feuerverk
och så halva(!) Karen Blixen. Har sen dess vårdat
den som ett litet barn!

Frans Hals och floxkompisarna

Kommer inte ihåg namnet på den här skönheten, tyvärr.
Den behöver delas snart

Black Prince, Gubbens alldeles egna lilja.
Blommar lite senare på sommaren.
Behöver delas snart

Kommer inte ihåg namnet på denna sockertopp heller.
Köpte så många liljor på samma gång att jag blandade
ihop namnen och sen försvann de helt ur huvudet. Men snygga är de!
Den här behöver delas snart.

Dags för delning!

Eddan i nytt sällskap!

Bolltistel och krolllijor. Helt fantastiska
ihop! Tisteln ser självlysande ut i solsken!
Här behövs det en rejäl delning och
omgrävning i år!

En Namnlös och flox. Eddans ättling
tittar fram!

Röd alunrot och Namnlös. Alunroten är sååå snygg! Lyser också
i solsken.

Löjtisen! Förr tyckte jag att Löjtnantshjärta var en tantblomma
hm....Nu tycker jag den är fantastiskt vacker...

Dagens träningspass

Att det kan ta sån tid och vara så jobbigt att städa tomten. Har varit ute i tre timmar och rensat och räfsat. Är inte färdig på långa vägar, men en bit på väg i alla fall. Orkade inte allt, måste vila mina händer. Skall bara göra en insats för Gubben. Han har cyklat omkull i skogen med MTB:n och tagit emot sig med axeln, så jag får försöka lyfta fram sommardäcken som han måste sätta på 9:5-an idag. han har fått en rejäl kyss på baksidan axeln, verkar det som. Sen har vi tänkt en tur ill Sörmon med några vovvar. Klinga höglöper så hon får nog stanna hemma idag. Hon verkar hängig och behöver vara ifred från framförallt Vaski, den kanaljen. Kastrerad som han är så kan han ju inte bli pappa men däremot kan han fortfarande ge sig till att försöka....Dessutom kan han GNÄLLA!!

Fullt med knopp i rosenmandeln till höger på bilden...
Min glädje var också stor då jag fann och dödade
 massor med liljebaggar!! De syns ju jättebra nu då det inte har börjat
grönska än. Undrar varför de är så lackröda egentligen? Inte helt lätt för dem
att gömma sig annars heller...till min lycka i och för sig.

I väntan på transport till återvinningscentralen