Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

onsdag 29 maj 2013

Livet känns positivt!

Idag fick jag äntligen träffa min sjukgymnast. En ny en...eller nästan ny, träffade honom en gång efter att min vadmuskel brustit. Han är en riktig pärla faktiskt, även om min "vanliga" sjukgymnast är en ÄNGEL, men hon rätar framförallt ut min rygg, klappar mig på axeln då jag är less på alla skador och skavanker och ger mig framtidstro. Gulle Gunilla, min ängel! Sen har jag också haft Lotta, som är fena på att sticka nålar i kroppen på mig, nja inte woodoo alltså, utan akupunkturnålar, då min migrän plågat mig nåt alldeles oerhört. Men så gick hon och blev gravid( helt otroligt för att vara ängel)och då fick jag Linda(2:a ängel), som gav mig ytterligare visdom i akupunkturens dunkla vrår. En gång glömde hon en nål mitt uppe på huvudet på mig, det kliade då jag körde ut från parkeringen, och då jag kände efter så fick jag nålen i nypan. Jag skrattade för mig själv, men då jag besökte henne nästa gång och berättade det med ett skratt, så blev hon alldeles blek och sa att jag faktiskt kunde anmäla henne för detta. Det var ett grovt tjänstefel, sa hon! Men herregud Linda, sa jag, det skulle jag väl ALDRIG göra!!! Sen blev HON gravid(vad händer med änglar nu för tiden?!?)Så kom Lotta tillbaka och jag återgick till henne. Vi pratade lite om hur jag haft det och då berättade jag om händelsen med nålen i hövve. Vi skrattade åt det och återkom hela tiden till detta, att inte glömma någon nål. Så var jag klar och stod vid dörren och skulle ta adjö då jag kände att det kliade i huvudet...Vad tror ni? Jag hade en nål kvar mitt uppe på huvudet!!! Vi höll på att skratta ihjäl oss!!! Lotta hade en något mer avslappnad inställning till "tjänstefel" än Linda, som då "nålintermezzot hände, var nyutbildad. 
Ja, jag har nog haft det flesta av KMTI:s alla sjukgymnaster under årens lopp. Inger Carlsson(min första ängel) hjälpte mig till ryggrehab för ca 20 år sen (må gud vare med dig) sen Catrin Sköld(pensionerad ängel) och sen Gunilla, min alldeles egna ängel(fast det tycker nog ca 10 000 av Karlstads alla innevånare), Lotta och Linda-nålänglar, och nu då Pete, som har sällat sig till mitt lilla gäng, som the best muskelspecialist ever! Efter att jag för 5-6 år sen genomgick den mastodonta utredningen ever, angående min hamstringsmuskel, så fick jag inse att det aldrig skulle bli bättre, efter stretch och ultraljud. Genomgick massor av behandlingar men det blev aldrig riktigt bra. Löpträning var ett minne blott. Jag anpassade mig. Ibland har springgenen kommit över mig, jag har provat att springa med samma resultat- skitont i hamstring! Åren har gått. Jag har anpassat min träning till min överrörlighet och mina muskelskador, men vad hjälper det? Rätt som det är så händer nåt bara sådär... På senare tid har jag känt av min hamstring, men nonchalerat detta. Träna är ju så skoj! Så rehabtränade jag min ena vovve, vi sprang ca 50 m så sa min muskel; VAD HÅLLER DU PÅ MED? 
Pete, du är med i gänget nu! Känn dig ytterst hedrad! Jag har stor tilltro till att du fixar att jag kan börja springa igen, kanske inte delta i OS(hade jag aldrig klarat ever) men ändå kunna springa med mina hundar och kunna sitta utan att kantra...
Min tilltro grundar sig på att Pete på ett ytterst proffsigt sätt(för mig) säkerställde det som jag redan visste(jävligt snabbt!) OCH då hade en positiv inställning till ett tillfrisknade! Men herregud, jag är euforisk! Tänk att kunna spring igen...eller bara kunna välja! Det han har erbjudit mig är Stötvågsbehandling. En ny behandling som har använts på gamla muskelskador med positiva resultat. Ja, sen skall jag såklart stretcha, men inte som jag fick ordination förra gången. Tänk så utvecklingen går framåt! Jag tackarrr!!
Vad vore livet utan KMTI( och tänk väl att jag INTE är sponsrad..hm skall nog ta ett samtal med  Janne)
PS: Just nu då jag sitter och skriver så har jag värsta värken i ena skinkan och baklåret men det är nåt som jag är övertygad försvinner då jag genomgått behandlingen 
Men snälla alla mina favoritinstruktörer: Jag kommer nog inte på ett tag, men ta det inte personligt!
 Ni vet ju att jag älskar er ALLIHOP!
Halta Anja
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar