Vettebesök och träningsvärk

Oj, så fort tiden går! Svoooosch, så var det onsdag då. Vad har jag gjort då? Ja, på måndagen var Vaskiböbb och jag till veterinären på återbesök. Och nu äntligen kan vi se slutet på detta elände. En månad till får han hålla sig lugn, sen blir det äntligen rehab! Ja, han håller sig nog för skratt...Vaski - badkrukan skall nämligen simträna! Men min egen nallebjörn skötte sig som en gud hos vetten. Mattes stolthet nr 1 gjorde PRECIS som matte sa, stå, sitt, vänd, hopp upp, hopp ner och då vetten bjöd på godis tog han inte förrän matte sa att man måste säga Vassego! Lite tråkigt är att jag har haft rätt i mina farhågor att Vaski börjar få ont i lederna, främst ländryggen. Men förhoppningsvis avstannar det då han får simträna. Dessutom får han fiskolja i maten varje dag och det var bra, sa vetten, så förhoppningsvis skall Vaski vara med oss en lång tid framöver, som matte har bestämt.
På kvällen blev det äntligen intervallspinning för Johanna, KMTI:s egen väckelsepredikant. Man kan lätt jobba upp sig till nån sorts Hallelujakänsla då det är som jobbigast tack vare hennes positiva energi. I slutet av passet skulle vi köra 10 X 30 sekunders intervaller, men den luriga Johanna lade på en extra då vi hade lagt krutet på de 10! Och det bästa med detta var ju att alla orkade...ändå! Gôrbra, precis så skall det vara, att överraska kroppen är den bästa träningen. Det var längesen jag kände den där speciella känslan i benen. Den då det börjar pirra i benmusklerna och knäna känns lite mjuka....Precis så kändes det. Praise the Lord, Halleluja!
Coreboll med Rosita stod på schemat igår. Efter en liten spännande tidspress så var jag på träningsmeckat 8 minuter innan passet skulle börja. Fick därför som vanligt en JÄTTESTOR boll eftersom de andra gästerna, som kommit i god tid,  såklart tagit de bästa bollarna. Eftersom min kropp protesterar nåt grymt idag så var passet effektivt. Det är det alltid i och för sig, Rosita är så lugn och pedagogisk, hastar aldrig iväg utan man får göra rörelserna i lugn takt. Det är liksom grejen. Några riktiga magdödare på slutet gjorde passet komplett! Känner att jag verkligen har förbättrat mig under våren. Och min balans är dessutom mycket bättre sen jag skaffade de nya skorna. Trist är dock att min vänstra hamstring är så kass. Den gör ont hela tiden, ibland mer, ibland mindre. Så nån löparkarriär blir det inte. Synd, för jag är så sugen på att springa.
Förresten, såg ni mellosemin igår? Jag bara älskar Gina Dirawi, vilken proffsig programledare hon är trots sina unga år! Men det som fick mig förvånad var ju Petra Mede, som jag normalt har jättesvårt för, tycker hon är gapig och forcerad, men detta uppdraget skötte hon perfekt! Kul, tycker jag. Hoppas hon håller sig till programledarrollen i fortsättningen istället för att vara komiker, för det är hon INTE bra som...tycker jag alltså.
Överraskad över mig själv är jag också då jag helt plötsligt, efter att ha bojkottat Mellon i många år nu helt plötsligt tycker den är underhållande! Riktigt bra bidrag, måste jag säga.Gubben och jag var överens om alla bidrag utom Nederländernas bidrag som jag gillar skarpt. Den har han svårt för. Och vår Robin gillar vi skarpt! Det kommer att bli spännande på lördag.
Nej, nu kan jag inte sitta här och skriva, måste boka Powerstep i morgon! Frida skall köra skiten ur oss igen, and we love it!!