Idag har jag tränat! På riktigt!!

Är det månne så att jag skall vara skadefri hädanefter? Idag körde jag spinning för tredje gången efter min skada. Den första höll på att sluta i förskräckelse, den andra kom känningen efter 15 minuter, men idag, Heureka! Kändes ingenting! Jag vet varför jag fick ont efter första spinningpasset, och det var att jag slarvat med stretchen efter att rehabträningen gått så attans bra hela tiden. Då det knappt kändes nåt glömde jag bort att stretcha, helt enkelt. Slarvmaja! Så efter det har jag tokkört min TNSapparat på vaden då jag sett på tv på kvällen. 30 minuter varje gång. I fredags körde jag popspinningen, åhh, så kul det var att få köra ordentligt! I 15 minuter funkade det innan smärtan kom. Men då kom jag på att trixa med foten lite, avlastade genom att peka lite nedåt med tån och se där, det släppte! Sen stretchade jag ordentligt och då jag kom hem, gissa? TNS-apparaten på!
Så idag, var det spännande. Skulle muskeln hålla? Och JAAAA det gjorde den! Jag är så jäkla glad så det är inte klokt! I morgon blir det lunch lift it! Jajamen!

Då man vill sova...

Då man har partajat till sena natten är det skönt att få sova lite längre...men icke. 07.25 hördes ett litet gnäll. Jag är ju som ni vet lättväckt, så jag kisade mot fotändan på sängen och där stod Lummi glatt viftande på svansen. Shit, tänkte jag. Hon är säkert dålig i magen, det var hon ju igår, bäst att snabba sig ut med henne. Hon brukar inte gnälla för att gå ut på morgonen. Normalt ligger hon under täcket på morgonen och tittar yrvaket fram då alarmet hörs.

Jag kan inte påstå att jag hade den snyggaste outfiten då jag staplade iväg med henne. Gröna plyschmysisar med en vit målafärgsrand snett över röven(efter nåt måleriprojekt), knallgul reflexjacka, bruna kängor, vit mössa och lila vantar.Snyggvor.... 

Med sömngruset skavande i ögonen staplade jag längs gångvägen bakom vårt hus med en Lummi som inte alls var bajsnödig, nej då, däremot var hon jäkligt sugen på att rulla sig i snön! Hon for som en grävskopa genom snön och tittade på mig som om hon ville säga: Kom igen nu matte! Tillbaka fick hon dock bara en trött suck. Så äntligen gjorde hon morgonhögen så vi kunde gå in igen...och där stod två andra med benen i kors. Deras morgonritual gick som tur var efter mallen, kissa - bajsa - gå in. Och då de hade varit ute så skulle de ha mat. Alla tre satt vid köksbänken och såg förväntansfullt på mig. Glöm att jag skulle kunna gå upp och lägga mig igen. Lika bra att äta frukost. Kaffe, och en macka, sen gjorde John Blund övertid! Jag gick in och satte på TV-n, Animal Planet och drog upp filten till hakan. Syrran kom och lade sig på armen, alla hundar packade ihop sig i soffan och zzzzzzzzz.
Nu är vi utvilade allihop. Jag har gått tre långpromenader, med en hund åt gången. De behöver vara utan varann nån gång också.

Dagens andra snöbad av Lummi

Jag lovade ju att lägga ut receptet på efterrätten igår. För skojs skulle lägger jag ursprungsreceptet också...

Semifreddo med mandel
3 dl vispgrädde
4 ägg, delade
85 g florsocker
3 msk Amaretto
80 g skållade mandlar rostade och hackade
8 amarettikex, krossade
färsk frukt eller extra Amaretto

*Vispa grädde  till den är fast, täck den och ställ kallt
*Täck en brödform med plastfolie, lämna lite överskjutande folie på bägge långsidorna.
*Vispa äggulorna och florsockret i en stor skål tills det blir vitt och krämigt.
*Vispa äggvitorna till fast skum.
*Rör ner Amaretto, mandlar och kex i äggsmeten.
*Vänd sen försiktigt ner grädden och äggvitorna och blanda noggrant.
*Häll försiktigt ner i formen och ställ i frysen i 4 timmar. Servera med frukt eller en skvätt Amaretto över.

Semifreddo utan mandel, på mitt vis...
3dl grädde
4 ägg, separerade
85 g florsocker
100 g 70%-ig  mörk choklad med hallonsmak, grovhackad
8 Bragokex, stötta
Hallon vid servering
*Jag följde faktiskt receptet till punkt och pricka förutom att jag tog bort kex, mandel och Amaretton. Jag var inte säker på om en av gästerna var allergisk mot mandel. Sen hällde jag massan i en pajform istället för en brödform.

Hallonen var slut så idag fick det bli druvor till istället.
Det var lika gott!

Min sämsta och bästa dag

Dagen kunde börjat mycket bättre. Jag hade bokat ett pass på KMTI för Victoria, en favorit av guds nåde. Inte för att de andra instruktörerna är dåliga, nej för guds skull, de är mina favvisar allihop, men med Victoria är det nåt speciellt, jag vet inte vad. Kanske bara att vi får njuta av hennes energi under så få tillfällen. Jag vet inte ja... Men idag fick jag plats på passet! Så vaknade jag med en aningens konstig känsla i höger tinning. Det går nog över, tänkte jag som vanligt(borde veta bättre). Gick ut med hundarna, alla tre på en gång(klappa i händerna åt mig)men värken gav inte med sig. Visste att jag måste bestämma mig två timmar innan passets början. Tog medicin, väntade, kanske ger det sig, hm...Nej, bäst att boka av. Nån annan får ta min plats. Tror ni det kändes i själen? Åhh, jag hade sååå gärna velat träffa Victoria och även tränat för henne. Men min bonusdotter fick ändå äran att köra "disco fever" passet så det stannade i alla fall i familjen...

Så till nästa motgång. I kaffeburken fanns endast tre skopor kaffe. Det räcker, tänkte jag. Laddade bryggaren och väntade. Men inte smakade det kaffe inte. Endast varm mjölk. Jag höll på att förtvivla då jag såg att filtret hade vikit sig! Inte det bästa då man redan har huvudvärk. Men skam den som ger sig! Är man stönig så är man! Jag städade hela huset med en dunkande migrän i pannan. Den skall f-n lära sig vem som bestämmer! Jag har ju ett livslångt tränande på "how to handle a migränanfall". 

  Men då kaffet kom till Abborrvägen 91 så började livet igen. Migränen gav sig av och jag fick nytt liv...igen. Det får jag varje gång efter ett migränanfall. 

Det var surt som f-n att inte ha fått träna för Victoria, men livet går vidare. Två långprommisar med vovvarna. En kortare med Vaski och en längre med Klinga och Lummi så var jag fräsch igen. 

Efter det fick jag duscha Lummi eftersom hon varit dålig i magen...

Jag som alltid har haft svårt med planering...följde min utstakade bana. Jag TYCKTE att jag var i fas men se där fick jag tji. Men som jag tidigare sagt; Jag jobbar bäst under stress!

Nu sitter jag här och summerar min kväll. Klockan är 02.10. Lite sluddrig i huvudet än, men tillfreds med kvällen. 

Jag har haft en mycket trevlig kväll med mina käraste vänner. Vi har följts åt i många år och jag hoppas att vi får oändligt många år framför oss att tillbringa tillsammans. Det kommer att bli riktigt kul då vi hinkar varsin vinare sittande på våra rollatorer! 

Min vana trogen kunde jag såklart inte hålla mig till recepten till middagen. Och inte kom jag ihåg att ta bilder heller. Vad är det med mig, egentligen? Jag kommer aldrig att bli en riktigt bloggerska ju!   

Jag skall försöka återge menyn så gott det går ur huvudet( ha ha)

Förrätt:

Toast

Gör en blandning av:

 200g Getost

 2 dl Kesella(fast jag tog turkisk yoghurt)

1 msk honung

salt och svartpeppar

1 dl rostade pumpafrön

Bred detta på fyra formbröd och lägg ett formbröd över varje. Grilla i toastjärn. Under tiden; lägg sköljd ruccola och granatäpplekärnor på tallriken. Dela de färdiggrillade bröden på diagonalen och lägg på tallriken.

Lätt som en plätt!

Så till huvudrätten:

 Viltkyckling

Kycklingfileer..sisådär 4-5 eller en massa små(som jag hade)

stek dem så de får en trevligt brun yta

Blanda:

3dl grädde(fet som bara den)

1 msk soja

2 msk kycklingfond

8-10 krossade enbär

1 msk svartvinbärssaft, outspädd(det glömde jag)

salt 

svartpeppar

in i ugnen i 25 min i 225grader.

Laxen:

4 portionslaxbitar, lägg i form

 strö över flingsalt(jag tog chipotle)

blanda

250 gram creme fraiche

1 pkt fetaost(fast egentligen skall det vara getost)

20 finhackade basilikablad

svartpeppar 

salt

in i ugnen i 25 minuter i 225 grader.

Ehh..

Jovisst ja

Jag bjöd ju på en välkomstdrink, eller vad man skall kalla den...

Hur enkel som helst

Halva glaset med martini bianco, halva med granatäpple och halloncider.

Gött!

Så till efterrätten:

Oj, nu blev det komplicerat...den gjorde jag utan att ändra från ursprungsreceptet, eller jo förresten, tror jag gjorde om alltihop

Nä, nu är det för sent, vi får ta det en annan dag.

Så har ni nåt att se fram emot.

Lite bilder kanske...

Adios!

Färskt bröd

Ibland kan man undra hur dum i huvudet man kan vara egentligen? Om man vet med sig att man inte tål nybakat bröd, man faktiskt mår riktigt illa av det och får magont i flera da´r om man äter det. VARFÖR stoppar man då i sig tre stora pinfärska brödskivor, bara en timme innan läggdags dessutom? På skala 1-10 blir det 11! Vem som varit så korkad? Gissa...

Försvarstal:

Men det är ju så himla gott med nybakat bröd! Med Bregott på, som rinner mellan fingrarna medan man trycker in limpskivan i munnen. Vilken njutning! Och sen måste man ju ta en till. Och en till. Den HÄR gången får jag säkert inte ont i magen...

Konsekvens:

Klockan är 02.35. Jävlar så illa jag mår!! Gubben sover sött trots att han åt flera mackor än mig. Orättvist! Snarkar gör han också. ALLA sover djupt och sött, utom jag. Jag har jätteont i magen och mår illa jag. Om jag lägger mig på sidan...nähä, inget bättre. Nä, nu måste jag gå på toa! Det var bättre. 

Nu är klockan 02.58. Alla sover sött, utom jag. Nu skall jag slappna av så jag kan somna om. PANG!!!!!! VA, vad var det? Varför skall jag höra allt? Kan inte Gubben höra alla ljud nån gång? Vad kan det ha varit, tro? Tänk om det är nån som brutit sig in? Eller har Skrållan vält kompostgallret framför dörren och kissar på "gamla" stället? Nej, det får inte hända!!! Nä, nu går jag ner och kollar!! 

MJAOOOOUUUUU!! Åh hej Skrållan, vad har du gjort? Mjaooo....Inget galler i alla fall, det var skönt. Nu går vi upp och lägger oss. 

Nu är klockan 03.45 och alla sover djupt och sött. Utom jag. Gubben snarkar. Magen värker. På mig. Men nu MÅSTE jag sova! Jag får inte bli sjuk nu för i morgon kommer en vikarie som aldrig varit hos oss och hon måste informeras och tas om hand på bästa sätt. Jäklar, sov nu!!!  

Klockan är 04.07. Alla snarkar. Djupt och sött. Utom jag. Och nu kommer det jävla tidningsbudet också! Skall mörda den faan! Han straffar oss säkert med sitt backpipande för att vi har nättidning i stället för papperstidning. Och dessutom värker magen. Varför blev Gubben sugen på hembakt färskt bröd i går kväll? Om inte han hade föreslagit att vi skulle smaka så hade inte jag heller gjort det och då hade jag inte legat här och haft jätteont i magen och varit sömnlös. Det är hans fel! 

Klockan är 05.30. Alla sover jättegott och djupt utom, gissa vem? En timme kvar innan vi skall upp. Gubben  utsövd och pigg som en nyponros. Jag som Freddy Krueger.

06.30. Gubben börjar röra på sig, sträcker på sig och säger: -Guuud, så gött jag söve inatt!! 

Vad blir det för mat?

Till helgen skall jag ha tjejfest igen. Gud, så kul! Har planerat i en månad nu. men en sak är säker då det gäller mig; Jag jobbar bäst under press! I början visste jag precis vad jag skulle bjuda på, men allt eftersom  tiden har gått så har jag ändrat mig, blivit osäker, fått nya uppslag, kollat i receptböcker, funderat och förkastat. Idag tog jag tag i problemet ORDENTLIGT, det är ju för bövelen bara några da´r kvar, skärpning nu, sa jag strängt till mig själv. Och se, det var det som behövdes, precis som Pippi Långstrump gjorde då hon inte ville gå och lägga sig, hon tog i på skarpen!
Jag satte mig lydigt ner med min receptpärm och efter ca 1 timme hade jag fått till en riktigt bra meny. Jag är riktigt stolt över mig själv. Nu har jag några da´r på mig att förändra recepten en aning, eller mycket...Jo, och sen saknas fortfarande efterrätten. Det kan bero på att jag inte gillar sötsaker själv. Då är det inte så noga...Nä, men vad säger jag! Stackars mina tjejkompisar, vilken dålig värdinna jag är! Såklart det skall bli en efterrätt!
Sen har jag tänkt att hinna sy en ny trasa också, man måste ju vara snygg då de kommer! Och så skall jag hinna rama om de satans tavlorna så det blir snyggt på fondväggen innan lördagen, och handla till min smaskiga middag, och baka, sen behöver jag ju städa, och kanske till och med torka skåpdörrarna i köket, de ser ju lite fläckiga ut, och javisst, i badrummet behöver jag polera kranarna blanka och fina, nu är de matta och fulla av fingeravtryck, jo, och färga utväxten för f-n! Det måste jag ju absolut hinna. Kanske skall jag passa på att bada hundarna också, så de luktar gott...och då jag tänker efter, borsta deras tänder, hmpfr...Ja, och då lördagen kommer så är det då dags att LAGA denna superba måltid. I god tid. Men inte FÖR god tid för då är den ju kall då de kommer. Att värma i micron är ju lite whitetrash...Hade jag kommit på i söndags att jag ville ha fest, så hade inte detta velande hunnits med. Då hade improvisatören Anja gjort en strålande insats. Nu har tidsoptimisten Anja tagit över pga lång planering..
 Kanske hinner jag träna ett pass på lördagen också? Såg att en av mina absoluta instruktörsfavoriter kommer till KMTI på lördag. Det hinner jag säkert om jag förbereder middagen i god tid och sen sk.....

Vådan av att skriva utan glasögon på

Jag brukar kolla fb på morgonen innan jag åker till jobbet. I morse hade jag en kommentar till min blogg som jag svarade på. Jag skrev; Kul att du tittade in, m.m. Då jag kom hem loggade jag in och såg att jag hade fått 10 aviseringar, en av dessa var från min bloggläsare. Och genast då jag får upp sidan ser jag vad jag skrivit!!! Jag vek mig dubbel av skratt, för jag hade inte skrivit KUL att du tittade in....Hur många som sett min felskrivning idag vete tusan, men en rolig stund har de säkert haft! Ha ha ha! 

Jag har tagit tag i mitt tavelprojekt idag. Inte alls nöjd. Nähä då, blev inte alls bra, så det blir att göra om, göra rätt. Svarta ramar blev dretstyggt, och nu funderar jag på klickramar men behålla färgen på alla passpartout. Vår vägg är en riktig utmaning, må jag säga, men jag ger inte upp. Till slut skall det bli bra. De svarta ramarna kan jag ha nån annan stans.  

Vilodagen

Dagen har tillbringats mestadels liggandes i soffan läsandes den helt fenomenala "Torka aldrig tårar utan handskar". Något mer gripande, sorgligt men också galghumoristiskt får man leta efter! Men så är det ju med Jonas Gardells böcker. Han är en stor berättare. Nu har jag sträckläst den första delen "Kärleken" färdigt och just börjat på den andra delen "Sjukdomen". Det tog emot att resa sig för att gå en välbehövlig långpromenad med vovvisarna förut. Men tack vare hundarna fick jag både luft och ljus idag också. Sen slängde jag mig raklång i soffan och fortsatte läsa direkt efter att jag kommit in!

Min vad är skrot igen så nån LadyGaga spinning blev det inte idag. Jag som var sååå sugen! Då jag gick upp i morse, kände jag direkt att det var kört. Igår gjorde jag ju en chansning och bokade mig ifall ett underverk skulle ske under natten. Men inte då. Den värkande klumpen gjorde sig påmind direkt jag satt foten i golvet. Det var nog lite dumt att jag körde spinning i måndags, men det kändes ju så bra före...men inte efter, tyvärr.

Inte bara matte och husse som har helgat vilodagen idag. Våra fyrfotingar har legat utslängda lite överallt.  Skrållan har legat i en garderob hela dagen för att få vara ifred för Syrran, som hållit låda alldeles ensam.

Lyckan av att ha husdjur

Jag har ju redan skrivit ett inlägg idag, men så satt jag här vid datorn, hade tänkt logga ut, då Lummi, vårt sista tillskott i familjen kommer och sätter sig bredvid mig och bara...tittar på mig. Då känner jag en sån otrolig värme i hjärtat att jag knappt kan förklara! Att ha förmånen att kunna ha husdjur är en sån lycka att man knappt kan fatta det! Jag har säkert skrivit om detta förut...jag tror det, men det tål att berättas igen. Då jag var liten fick jag aldrig ha djur. Min mamma var rädd för, eller tyckte inte om djur, jag blev aldrig klar över hur det egentligen var. Min pappa, däremot, tyckte mycket om djur. Under hela min uppväxt tjatade jag om ett djur men mamma avstyrde. Jag lärde mig allt om hundar, var ett levande lexikon och då jag var i 10-årsåldern började jag kolla hundannonser i NWT. Ringde och kollade pris och ras. Det var ju alltid blandraser det handlade om. De var ju billiga. På den tiden var det otroligt många hundannonser  i NWT på lördagar, tro jag det var. Jag ringde upp, köpslog och sen gick jag till pappa och bönade och bad. Han var inte svårövertalad utan vi åkte och kollade valpar. Herregud, då jag tänker efter...Hur hade JAG som mamma känt mig då min man gått bakom ryggen på mig om ett sånt stort beslut? Så kom dagen då jag fick min älskade hund! På vilket sätt, undrar ni? På det vanliga, såklart! Här var det inte frågan om att ha familjeråd inte. Nej, nej. Jag ringde ägaren. Deras schäfertik hade rymt och parat sig med grannens boxer och fått en kull med valpar. Det fanns nu en valp kvar som var ca 6 månader. Perfekt, tänkte jag. Jag var redan då mest intresserad av stora hundraser. Min pappa var med på noterna. I Frykerud, vid kyrkan, fanns en stor gård där vi möttes av en stor röd och bruntigrerad hund som skällde ut oss till den milda grad! Det var Jocke, vår blivande hund! Uppfostran av hundar fanns knappt på den tiden. Det märktes på Jocke. Men den känslan jag kände i hjärtat då pappa sa att vi skulle köpa honom....En lycka som inte går att beskriva!
Att vi inte hade förberett hemmet för en hund var en annan sak.. Vi hade inget halsband eller koppel utan pappas bälte fick tjäna som koppel tills vi kom till en affär för djurartiklar nån dag senare. Min mamma var inte alls så glad som jag då vi kom dragandes på en halvstor, ouppfostrad hund...Det var en sak mellan pappa och mamma. Det märkte jag aldrig av i min stora lycka över ett husdjur! Han var min stora kärlek länge tills jag kom upp i tonåren.Min pappa blev sjuk då jag var i tonåren och min mamma orkade inte med att sköta både pappa och hunden. Så en dag hade de gett bort Jocke till en familj som bodde på landet och kunde ge honom det liv han behövde. Jag själv gick i gymnasiet och bodde mestadels i Karlstad hos min dåvarande pojkvän och tänkte inte så mycket på det då. Men under åren som gått har jag tänkt mycket på Jocke, min första vovve. Och förut, då Lummi tittade på mig...så kände jag samma känsla i kroppen som då jag fick Jocke. Detsamma kände jag då Vaski kom till oss och också då jag övertalade Gubben att vi skulle köpa Klinga. Och då jag skaffade våra första katter till min dotter! Det var fantastiskt pirrigt. Hon skulle ju överraskas och fick inte vet nåt förrän i sista stund. Hon hade ju velat ha en katt ett bra tag men jag tror att jag var den som var mest exalterad då de kom hem! Då jag träffade min man tjatade han om att skaffa hund, men jag avstyrde hela tiden. Den kunde ju inte vara ensam hela dagarna, eller hur? Så blev det skarpt läge då styvsonen och hans sambo separerade och vovven kanske skulle avlivas. NEEEEJ, sa jag. Ingen hund skall avlivas på såna grunder. Och som av en händelse gick min svärfar i pension samtidigt...Min Gubbe fällde en tår av glädje då jag sa; Nu tar vi hand om Vaski! Nu börjar vårt hem likna en kennel...And i love it!!!

Kom gärna och hälsa på...om ni törs!

Det kommer sällan besök till Gubben och mig. Inte så konstigt då vi sällan är hemma förrän ganska sent på kvällen. Dessutom blir alla rejält utskällda då de ringer på dörrklockan. Inte av oss dock utan våra hyperfarliga vaktisar, Vaski, Klinga och Lummi. De hotar med att hälsa ihjäl alla som vågar sig in. Vi har heller aldrig nåt fikabröd, inte ens en skorpa eftersom vi inte själva är några fikabrödsmonster. 

Därför blev vi idag glatt överraskade då det damp in, inte ett utan TVÅ fikabesök med bara några minuters mellanrum! Det första besöket var väl inte så oväntat eftersom det var Gubbens träningskompis Göran. De tog en bakhal skidrunda på golfbanan och efteråt ville de ha kaffe. Jag ilade iväg och köpte varsin bulle och punchrulle åt dem. Vid fikabordet ser vi att en bil parkerar vid vårt staket och så säger Gubben OCH Göran samtidigt: Men...det är ju Christer och hans fru!! De kände alltså nästa fikabesök båda två!!! Ja, jäklar så kul det var. Göran och Christer har inte träffats på flera år så det blev ett kärt återseende! Alla är cykelkompisar(såklart, vad annars?) men Christer har en karriär som gör att träningen blivit lidande. Anledningen till besöket var en ryggsäck som Christer glömt i vår bil efter en tävling, för flera år sen. Vi hade en mycket trevlig stund och vi hoppas att det inte skall ta flera år till nästa besök. Även om de inte fick nåt fikabröd. Det hade ju Gubben och Göran ätit upp... 

Ändrad inställning!

Nu har jag ändrat mina inställningar till min blogg. Trodde ju inte att lilla jag var så intressant att nazianhängare och Teliaspioner kände sig manade att förklara sina åsikter för mig. Min blogg är ju bara ett lite tidsfördriv för mig, där mina vänner kan kolla vad jag har för mig och vad jag har för tankar om ditt och datt. Har aldrig själv kommit på tanken att kolla en massa okända människors bloggar, vet faktiskt inte ens hur man gör, i alla fall inte på blogspot. Det finns ju ingen blogglista över alla bloggar. Inte som jag vet i alla fall. Det fanns det ju faktiskt på min förra blogdog.se. Säg nu inte att jag får en massa kommentarer om DET också...

Nu sitter en vit hund och gnäller för att matte har glömt bort att klappa henne, två katter rusar omkring på övervåningen och låter som en flodhästhjord, en annan hund har nyss lurat ut mig med "bajsnödigblick" vilket var lur, för han ville bara ha matte för sig själv för en stund, den tredje hunden ligger och vilar i sin bä...jag menar TV-soffan, och matte har landat vid datorn, druckit en god ale, väntar på Gubben för att snart skapa nåt ätbart. Det blir spännande, jag har kyckling, paprika, färska champinjoner, grädde, sojafileér, lök, vitlök, chili och smarriga kryddor att jobba med. Och pasta till....Ja, ni vet det där med recept är ju dödfött för frua på Abbörrvägen. Det blir vad det blir. Och Gubben säger alltid att det blir gott. Han törs väl inget annat...För om inte, så får han skapa mat åt mig. Det har i och för sig hänt och då har det blivit riktigt gott. Men han är, precis som mig, inte heller nån köksguru. Min Gubbe kommer därför aldrig att behöva vara rädd att få ett förkläde i present. Och jag är ganska säker på att han aldrig kommer köpa nåt till mig. 

Alla fucking hjärtans dag...

Uhh, vad jag är trött på dessa evinnerliga "hittepådagar" där det handlar om att man skall KÖPA saker! Idag har massor av människor känt sig tvungna att köpa rosor, hjärtan, kalsonger, chokladhjärtan, behåar och trosor för att visa att de minsann älskar alla och envar utav bara helvete! Jag tror inte många vet hur traditionen uppstod.  Inte jag heller, mer än att man skall köpa saker, helst dyra för då visar man att man älskar nån JÄTTEMYCKET! Men vad har man google till om inte till att ta reda på saker.
Så här kommer lite information:

I Storbritannien
har man firat Valentins dag sedan medeltiden. Pojkar och flickor bildade den dagen låtsaspar, antingen genom lottning eller av en slump. Det hette att man blev den andres Valentin under det kommande året. Det betydde att pojken skulle uppvakta flickan som en riddare, t. ex. ge henne presenter, och hon skulle vara hans dam. Valentindagen sades vara både den första vårdagen och dagen då fåglarna bildade par inför sommaren.

Skyltning i ett Åhlénsvaruhus 1994. Foto: Sören Hallgren, ©Nordiska museet

Valentins dag,
eller som det heter på svenska, alla hjärtans dag, är en ny tradition i Sverige som bara firats de senaste årtiondena. Det man vet är att den engelske ambassadören som bodde i Sverige på 1600-talet utsåg drottning Kristina till sin "Valentin" år 1654. Vi skulle antagligen inte ha firat dagen om inte affärsmännen uppmärksammat den. Första gången ett varuhus skyltade med alla hjärtans dag var 1956 och då brydde sig inte många om att köpa presenter eller blommor. Men det har förändrats under de senaste årtiondena. På alla hjärtans dag 2002 såldes det 2 miljoner rosor* bara i Sverige. Blommorna som efter-
frågas är framförallt mörkröda rosor. Det säljs även mörkröda tulpaner och nejlikor den här dagen eftersom alla hjärtans dag firas över stora delar av världen och rosorna inte räcker till.

Jag uppskattar när min Gubbe har maten klar då jag kommer hem från träningen, eller då han säger att jag är fin fast jag känner mig som ett utsketet äpple(fast man kan undra vad han har för smak). DET tycker jag är att bry sig om, och tänk; Det kostar ingenting!! Och jag hoppas att  han förstår min omtanke om honom då jag berömmer honom för nåt han gjort bra, eller då jag säger att han har en snygg rumpa...

Jag - den oärlige mobilägaren

Här går man omkring och pöser och tror man är ärligheten själv, så visar det sig att jag minsann inte gör rätt för mig! I brevlådan låg idag ett otäckt småmönstrat lila brev märkt med Telia AB.

Uhhh, vik hädan otäcka brev!!!

Ser ut som en påminnelse, det måste vara fel, tänkte jag. Var helt säker på att jag betalt min mobilräkning. 

Jag gick efter bankdosan och loggade in på banken. Betalda fakturor, hm...E-fakturor, hm....Men där har jag ju betalt till Telia 20130128, men få se nu...Summan stämmer inte, 476:- men påminnelsen är ju på 382:-, hm...Så märkte jag att jag kryssat i nästa mobilfaktura, de skickar ju två åt gången med olika datum av nån anledning. Jag har alltså betalt men inte den rätta summan utan för mycket till på köpet, men ändå får jag anmaningen: För att undvika att fordran överlämnas till inkasso eller berörda abonnemang stängs måste beloppet komma oss tillhanda senast ovan angivna datum. 

Men jag har ju betalt för mycket, inte skitit i att betala! Smidighet inför sina kunder tillönskas Telia! Kan de inte dra 382:- från den summa jag betalt och sen meddela mig vad de gjort bara?

Om jag nu inte betalar innan den 20:de, stänger de då av mitt abonnemang? Men jag har ju betalt perioden efter, ehhh...

Men nu låter jag inte detta tynga mig nämnvärt, jag drar bara en stor suck...Och går vidare.

På hunddagis har en ny liten goding börjat. Snart kommer jag att bli en bov på riktigt, en kidnappare helt enkelt, för denna lilla gnutt är så gullig att man nästan döööör!

Får jag presentera: Bullen!!

Tisdag möra

Kom ut på trappan nyss, som vanligt låg där ett lager nysnö. Inte jättemycket men...mer än igår. Nu är jag jäkligt trött på allt detta vita! Tänk att vädret har sån inverkan på människorna. Eller, kanske inte är det inte så? En del verkar ju vara tillfreds med det mesta. Sån skulle jag vilja vara. Jag skall nog börja träna på det nu! Idag skall bli den första da´n där jag gillar snö och vinter....eller inte....
Nu blir det att fara till jobbet, men först skall hundarna till daghusse/matte och dagis. Sen har jag tänkt komma i tid till jobbet. DET skall jag också öva på...

Vaskis onda bröstmuskel

Följetongen Vaskis onda muskel fortsätter i all evighet, verkar det som. Efter att inte fått röra på sig på över 7 månader är han nästan omöjlig att ha i koppel. Han är ju van att hoppa, springa, rulla, pulsa i snö och dessutom gå långa promenader. Och lydigare hund finns inte. I vanliga fall...Nu tar han varje tillfälle i akt för att smita till sig en springrunda på tomten, eller försöka busa då vi går våra tråkiga 10-minuterspromenader runt kvarteret. I torsdags var en sån där "smitaochslådövörattill" dag. Då Lummi och Klinga fick "varsågod" att hoppa ut ur bilen, tog han en rövare och innan jag hann hindra honom, rusade han iväg på baksidan! Lummi och Klinga härjade redan runt där som tokar och Vaski anslöt sig, trots att jag hojtade "Vaaaaaski KOM" så mycket jag orkade. Ja, vad tror ni hände? Då han äntligen kom rusandes med ett flin(!) haltade han ordentligt. Jaja, tänkte jag, det är nog övergående, han har ju varit nästan fri från hältan ett bra tag nu.
Skit heller, det har bara blivit värre och värre. Igår kväll hade han riktigt ont och ville inte stödja i onödan på benet. Imorse fick jag lyfta in och ut honom från bilen. Vid 10-tiden ringde Fröken från dagis och sa att han hoppade på tre ben och vägrade sätta ner tassen alls! Suck...Men humöret hans var som vanligt - glatt.

Aj aj, så ont det gör matte. Kan du klappa mig
väldigt mycket så kanske det blir bättre? Eller ge mig godis?

Ringde Solstaden och frågade vad vi skulle göra. Vi har inte återbesökstid förrän den 17 mars. Jag ville ju veta om vi skall stretcha och kall/varmbehandla honom eller ge honom ytterligare smärstillande medicin. Man vill ju inte göra det värre. Jag fick frågan om han var varm, röd och svullen på muskeln men det var han inte. Då fick jag det vanliga svaret; En sån här skada kan ju ta tid att läka, det enda är vila. Jaha, tänker man då. Det har ni nu sagt sen i höstas och tagit bra betalt för det, men hunden blir bara värre halt. När skall vi veta när han kan börja röra på sig igen utan att dra upp skadan? Då jag skadade min vad för ca 3 veckor sén så var rådet; Rör på dig men under kontroll för då läker skadan snabbare. Om man bara vilar så stelnar muskeln och man drar upp den så snart man börjar röra på sig. Man tycker det borde vara likadant med djur? Så nu går han på ytterligare en kur Rimadyl. Som tur var hade vi ett recept kvar så vi slapp åka till Solstaden och vänta på att få ett utskrivet. De är ju inte kända för sin snabbhet...

Första spinningpasset sen skadan

Idag var dagen då jag provade att köra ett spinningpass för första gången sen min skada. Jag är ganska nöjd trots att det faktiskt gjorde ont, men att jag då höll igen och stretchade istället för som jag ofta har gjort tidigare; Kört på och trott att det går nog över...Nej, nu skall jag baske mig lyda sjukgymnastens råd(nåja, nästan) och inte köra på för fullt förrän skadan är helt läkt. Förra veckan provade jag core boll och det gick strålande, kände inget, men igår på  pilatesen fick jag rejält ont. Stretchade efteråt och då lugnade det sig. Så det är på väg åt rätt håll, men jag måste skynda långsamt.

Jag har ju redan i höstas efterlyst nån som kan avlasta mig på jobbet. Biblioteket har blivit sorgligt eftersatt och det känns inte bra. Idag blev jag bönhörd och dessutom av ett riktigt guldkorn! Jag var ju inte helt oförberedd för jag och rektorn intervjuade killen förra veckan men att han skulle vara så snabbtänkt och dessutom bra med ungarna var riktigt kul! Jag ser verkligen fram emot att få fortsätta ha honom som medarbetare. 

 

Mot våren

Sviiiisch, så var den helgen snart över! Tiden går så fruktansvärt fort så man hinner knappt blinka förrän en vecka gått. Men inte mig emot, då försvinner den attans snön desto fortare. Jag vill ha vår nu. Ja, jag vet att det är för tidigt än, men jag vill ändå! Fast lite tudelad är jag nog ändå...för då jag är ute med hundarna så är det ju faktiskt riktigt gött, och hundarna älskar ju snö så det vete tusan vad jag tycker egentligen, hm. Nej, förresten, så här är det, jag STÅR UT med vintern men ÄLSKAR våren och sommaren, jajamen! 

Söndagar gillar jag, man får lite andrum och kan pyssla med lite av varje utan stress. Idag har jag hunnit träna, baka matbröd, gått två hundpromenader, stickat på en tröja och facebookat, såklart. Sen går jag omkring och fnular på en sak. Fondväggen i vardagsrummet har ju varit tom eftersom mönstret är så speciellt. Vi har ju inte velat sätta upp nåt förrän vi kom på nåt som vi verkligen tycker passar. För nån månad sen kom vi på det, vi sätter upp tavellister! Sen hände ingenting...Vi glömde bort alltihop. Som vanligt då det gäller oss. Men så var vi en sväng till Rusta i ett helt annat ärende och där fanns det tavellister i alla de längder för en spottstyver! Men precis innan vi skulle slå till så började vi tveka, vilken längd skall vi ha? En lång och en kortare, eller två långa? Vi måste mäta, bestämde vi. Det blev alltså ingen affär. SÅ blev Gubben sjuk förra veckan. Jag for som en skottspole och gjorde ärenden på stan under förra lördagen. DÅ kom jag på; Nu köper jag listerna! Sagt och gjort, två lister 1.20 långa inhandlades och ställdes i ett hörn i vardagsrummet. Där har de stått. Tills igår. Nu sitter de uppe och väntar på att fyllas av våra porträtt på barn och barnbarn. Men först måste det bytas till snygga ramar och passpartouter. Och det är det jag går omkring och fnular på. Skall jag ha olika färger på ramarna, färger som harmonierar med väggen eller skall jag ha samma färg på alla? Och i så fall vilken färg? Det kanske blir för sterilt med en och samma färg? 

Igår skulle jag och Gubben varit på KMTI och kört spinning för Barncancerfondens räkning. Av detta blev intet för nån av oss. Gubben var ju jättesjuk hela förra veckan så honom avbokade jag tidigt. Men jag hade räknat med att min vad skulle vara okej. Jodå, den var väl okej, däremot fick jag migrän natten till lördag och fick därför boka av mitt pass också. Skit, vilken besvikelse! 

Men idag hade jag tur och fick en plats på pilatespasset trots reservplats igår. Hade inte samma tur med spinningen, och det var tur, för min vad höll inte för pilatesen. Jag har slarvat med stretchen i veckan och det straffade sig, tror jag. Nu får jag skärpa mig! I morgon skall jag prova att köra spinning för Jeff. Hans pass tror jag blir perfekt, inga intervaller eller ruscher. Gör det ont i vaden så får jag tantcykla resten av passet. 

Jag och gullegrisen Vaski har tagit några prommisar idag. Han får ju egentligen inte gå mer än 10 minuter enligt vettens order, men herregud, det är ju rena djurplågeriet att inte låta en hund få nån motion! Solstaden har inte kunnat få ordning på skadan på ett halvår så nu har vi fått nog! Jag tog det dock väldigt lugnt med honom, han har väl aldrig fått nosa så mycket som idag. 

Nej, nu är det dags att lägga huvudet på kudden och fortsätta den utmärkta läsningen "Torka aldrig tårar utan handskar". Ett mycket bättre bokval än den mediokra "Gideons ring" som jag plågade mig igenom förra veckan. 

Receptet?? Som vanligt var det i mitt hövve, sen försvann
det...

 

En lappis med korta ben...Nej men en lappis i sitt rätta
element, SNÖÖÖÖÖ!!!!

Då är frågan; Olika färger på ramarna eller inte?

"Du å ja, Alfred" Våra bästisar, Klinga och Syrran

Stor besvikelse

Tänk vilken besvikelse jag känner efter att ha läst ut den senaste boken i Hammarbyserien. I och för sig så har ju kvalitén varit skiftande rakt igenom serien men så fantasilös och obehaglig som den sista boken "Gideons ring" har ingen av de tidigare böckerna varit! DÅ fantasin tryter tar hon till allt som står i hennes makt av äckel och rysligheter såsom pedofili, våldtäkter, barn som försvinner, neuropsykiatriska funktionshinder(det är ju populärt) förståndshandikapp, m m för att skyla över den fattiga handlingen. Under läsningen blev jag titt som tätt förbannad av alla grova övertramp då det gäller framför allt hur personer med funktionshinder uppfattas och beskrivs. Herregud, är inte världen tillräckligt besvärlig för dessa människor utan att de skall behöva bli beskrivna som om de var robotar!

Sjukt sjuk, sa Gubben

Här har inte hänt nåt intressant sen mitt förra inlägg. Gubben är fortfarande jättesjuk, febern hoppar upp och ner, ena stunden är han hyfsat sval för att i nästa stund vara kokhet så svetten dryper om honom. Huvudvärken är mördande och dessutom får han magvärk då han försöker äta det minsta. Jag har aldrig sett honom så sjuk! Idag ringde han rådgivningen för att försöka få komma till doktorn, vi är ju oroliga båda två, då han har feber och dessutom en sån elak huvudvärk så länge som 5 da´r. Men den hjälpen han fick från Rådgivningen har jag redan gett honom. Vila, drick mycket och ta febernedsättande medicin, löd rådet...Det vet väl varenda vuxen människa att man skall göra! Ja ja, han springer inte iväg i första taget i alla fall. Jag känner att jag inte är helt fel ute om jag bokar av honom från spinningpasset för Barncancerfonden på lördag...

Och eftersom vi normalt är två som tar hand om hus och hem så känns det då en av oss faller ifrån. Och såklart måste det snöa!!!!! Jag har gått upp tidigare för varje dag, men likväl kommer jag försent till jobbet. Startar dagen med det viktigaste av allt; sätter in linserna! På med kläderna fort som attan för tre hundar skall rastas, det är bråttom, och jag kan inte ta alla på en gång utan går två rundor, först med Vaskiböbb, sen Klinga och Lummi. Väl inne, måste alla hundarna torkas av innan de får gå in i huset, sen skall alla fem djuren ha mat, kattlådan skall rensas, kaffetbryggar´n skall sättas igång, datorn skall på så jag kan läsa tidningen, försöker hinna fixa håret så jag kan visa mig offentligt, kanske, om klockan tillåter - få i mig lite frukost - om inte får jag slänga i mig nåt på jobbet...om jag hinner...Kollar klockan, inser att jag inte hinner läsa tidningen så jag stänger av datorn, borstar tänderna, slänger på mig ytterkläderna, Går ut och skottar bort den värsta snön, hämtar hundarna och kopplen. Då jag fått in dem i bilen och jag satt mig i bilen inser jag att jag glömt Vaskis matlåda(händer nästan varje morgon), så jag får gå in igen och sen ut och iväg!!! Först med Klinga till svärföräldrarna, sen Vaski och Lummi till dagis, klockan rusar och bara slöisar på vägen. Ofta flera vägskrapor och traktorer under under morgonrusningen. Inga snälla ord sägs i min bil på morgonen, tur att jag är ensam.
Så idag blev jag så oerhört glad då det var skottat då jag kom hem. Och Gubbens bil var avsopad dessutom. Min snälle svärfar hade skottat så fint att jag inte fattar vart han gjort av snön! Inga jättehögar nånstans. Jag skall gå i skottarskola hos honom, tror jag!

Influensa, ogillas!

Min Gubbe är sjuk...på riktigt! Han har legat i fosterställning sen i lördags. Huvudet har sprängvärkt och så har han frusit så han skakat under flera filtar. Så blev han lite bättre i går kväll, fick i sig lite mat. Men under kvällen började han frysa igen och i natt funderade jag på om jag skulle ringa ambulans! Han var kokhet och man kunde nästan höra hans pulsslag. I morse var sängen sjöblöt av svett så det var bara att riva ur alla sängkläder och köra en tvättmaskin innan jobbet. Han gick upp en sväng men så sa han; Fan, så ont i magen jag har! Sen dess har han legat med illamående också. Ibland vore hälften nog...Jag undrar om det snart är min tur. Hoppas inte, faktiskt!
Men min vad är jättebra efter alla hundpromenader i helgen. Har knappt gjort nåt annat än promenerat. Vädret var ju så fantastiskt vackert så det var en ren fröjd att vara ute i flera timmar.
Och i morgon har jag tänkt gå på core boll, fast det är en hemlis! Sjukgymnasten sa ju att jag kunde börja träna om tre veckor, men det gällde ju konditionspass...tror jag...eller är jag alldeles säker på faktiskt, då jag tänker efter....eller inte. I vilket fall som helst så skall jag vara JÄTTEFÖRSIKTIG för jag vill ju såklart inte dra upp skadan.

Provokativa jag

Idag har jag minsann gjort något som antagligen blir ett samtalsämne i många hem i kväll! Om det inte redan blivit det...I eftermiddags for jag till metropolen Skoghall för att handla lite, bland annat en flaska vin på Bolaget. Jag stegade alltså in, gick fram till hyllan för alkoholfritt vin, det var nämligen det jag skulle ha, och tog en flaska rosé. Och där drogs andan in på många håll! Jag kunde ana de sneda blickarna och höra deras tankar; Undrar om hon har alkoholproblem och inte kan dricka "riktigt" vin eller; Hon är nog religiös eller; Hon skall på fest och har bilen, stackars människa som måste dricka sånt blask eller; VAFAAN, komma här med alkoholfritt skitvin och göra sig märkvärdig över oss vanliga människor som köper rötjut med styrka i, JÄVLA skitkärring...och ful mössa har hon också. Det där sista eftersom jag själv tycker den är ganska anskrämlig.

På nåt sätt skulle jag velat säga; Ni har faktiskt fel allihop. Jag och Gubben dricker faktiskt alkoholfritt vin för att vi vill det. Dessutom är det gott! Ja, inte alla sorter såklart, men rosévinet är helt okej. Vi har bestämt oss för att då vi dricker alkohol så får det bli nåt riktigt gott vin och endast en av helgdagarna. Den kvällen var igår då vi festade på en flaska röd Morberg till den goda middagen. Allt för att kroppen skall må så bra som möjligt. Vi blir ju inte yngre och då gäller det att ta hand om kroppen, om man har tagit den förgivet tidigare. 

Nu ligger ju i och för sig min stackars Gubbe i feberfrossa, men det hade han säkerligen gjort i vilket fall som helst, alkohol eller inte. Man är ju inte helt vaccinerad från sjukdomar bara för att man lever så sunt som möjligt. 

Och så härligt att jag kunde skapa ett samtalsämne för några ifall det skulle uppstå pinsam tystnad under dejten eller parmiddagen...

Ett riktigt provocerande men gott vin!

Känsliga matten

Sitter här och laddar....Vaskis stygn skall tas bort idag, helst igår, men igår kunde jag bara inte. Veterinären sa nämligen att vi kunde plocka bort dem själva. Han har ju aldrig haft med vår lille "skärsvallsgris" att göra utan att ha sövt honom först. Vaski kan nämligen tjuta hjärteskärande bara man drar honom i ett hårstrå och jag fasar för hur mycket han skall tjuta då stygnen skall dras bort. Mattes hjärta kommer brista! Jag vet såklart att det är skådespeleri från hans sida men det hjälper föga då man står där med en vilt tjutande och svårt lidande hund. Och han kommer såklart att känna mattes osäkerhet och det kommer ju inte att underlätta...
Vet inte om man kan vänta till måndag och åka till veterinären med honom...Kanske stygnen fastnar om man väntar? De sa 10 da´r och det var ju igår så jag får väl prova nu....nä, jag väntar ett tag till, han sover så gott för tillfället...Shit, nu vaknade han!

Det ser ut som ett vampyrbett

Här är dom!

Jag klarade det! Och mattes lille modige gris sa inte ett pip! Man är väl inte en mes heller, sa han med blicken.
Som husdjursägare är det en fördel om man inte är så blödig som jag. Men nu är jag en gång för alla skapt sån och tyvärr går det inte att träna bort, snarare blir det värre för varje år. Jag mår fysiskt illa i flera dar då jag råkar se bilder eller läsa om barn eller djurmisshandel. För några da´r sen fanns en bild på fb där ett gäng idioter hade halshuggit en katt, de stod där och visade upp sitt verk, de jävla stollarna! Katten såg dessutom ut precis som Syrran, det gjorde saken ÄNNU värre, för när jag ser henne så påminns jag hela tiden. Jag mår fortfarande så dåligt av den, och av maktlösheten att inte kunna, en gång för alla, få ge såna idioter ett rättmätigt straff! Det dyker upp fler och fler idioter som filmar sina vidrigheter och lägger ut på nätet och man kan ju undra vad som hänt i deras liv när de kan utsätta oskyldiga för sånt lidande. Och här satt jag för en stund sen och ojade mig över att ta bort två stygn på min gullegris...
Eller den tokiga kvinnan som satt och höll i ett vilt skrikande litet barn då en mindre intelligent man tatuerade den lilla på armen!!! Man kan ju undra hur dessa människor är funtade! Om det var mamman eller nån annan kvinna spelar ju mindre roll eftersom det är lika vidrigt vilket som! Och tatueraren sen...Har det alltid funnits såna här människor,  fast förr verkade de i det fördolda? Nu kan de med stolthet visa upp sina vidrigheter på nätet och säkert få en och annan likes...Eller så njuter de av att vara just VIDRIGA, eller så fattar de inte ens att det de gör är fel. I fortsättningen vet jag inte om jag törs klicka på nån länk överhuvudtaget då jag läser aftonbladet på nätet. Och på fb får man ju bilderna rakt i ansiktet då man loggar in, inte en chans att välja om man vill se eller inte.
Nu har jag i och för sig lagt ut bilder på mitt verk, men jag hoppas att ingen tror att jag njöt av att göra detta...

Helg, igen

Tänk att det är så härligt att komma hem och det är fredag! Det har ju inträffat varje vecka HELA LIVET hittills, men ändå är det som en ny upplevelse varje gång...Nån enstaka gång har det väl hänt att man fått tråkigheter eller så på en fredag, typ ett kryptiskt besked från nån myndighet som man inte kunnat nå eftersom det varit helg för dom också. Så oroade man sig hela helgen och på måndag morgon ringde man det första man gjorde och så visade det sig bara vara ett rutinärende...för dem. Men det är ju sällan sånt har hänt om man drar ut det på ens livstid hittills. 

Jag slutar ju alltid tidigare än kära Gubben så då hinner jag massor innan han är hemma. Det är ingen uppoffring alls. Fundamentalister göre sig icke besvär! Han gör massor av andra saker då han är hemma. 

Jag har hunnit handla, dammsuga och skura, plockat ur diskmaskinen, förberett middagen, gett hungriga husdjur mat...kolla fb och druckit en öl. Old speckled hen, en goding. Så kom Gubben hem, gosade med alla hundar och tog med sig en av dom ut i skogen på spårträning. Skulle ALDRIG vilja byta med honom! Men detta är en nyttig och viktig träning för hundarna och min Gubbe tycker detta är jättekul! Tänk om nån sa att vi var tvungna att byta. Shit, så hemskt! Jag som går vilse i ett skogsbryn! 

Nu har jag middag på gång, kycklinglasagne till Gubben och laxlasagne till mig. Receptet? I mitt hövve, som vanligt. 

Nu hör jag 9:3-an brumma på infarten så nu är han och Lummi på gång! Ha en trevlig helg!