Min sämsta och bästa dag

Dagen kunde börjat mycket bättre. Jag hade bokat ett pass på KMTI för Victoria, en favorit av guds nåde. Inte för att de andra instruktörerna är dåliga, nej för guds skull, de är mina favvisar allihop, men med Victoria är det nåt speciellt, jag vet inte vad. Kanske bara att vi får njuta av hennes energi under så få tillfällen. Jag vet inte ja... Men idag fick jag plats på passet! Så vaknade jag med en aningens konstig känsla i höger tinning. Det går nog över, tänkte jag som vanligt(borde veta bättre). Gick ut med hundarna, alla tre på en gång(klappa i händerna åt mig)men värken gav inte med sig. Visste att jag måste bestämma mig två timmar innan passets början. Tog medicin, väntade, kanske ger det sig, hm...Nej, bäst att boka av. Nån annan får ta min plats. Tror ni det kändes i själen? Åhh, jag hade sååå gärna velat träffa Victoria och även tränat för henne. Men min bonusdotter fick ändå äran att köra "disco fever" passet så det stannade i alla fall i familjen...

Så till nästa motgång. I kaffeburken fanns endast tre skopor kaffe. Det räcker, tänkte jag. Laddade bryggaren och väntade. Men inte smakade det kaffe inte. Endast varm mjölk. Jag höll på att förtvivla då jag såg att filtret hade vikit sig! Inte det bästa då man redan har huvudvärk. Men skam den som ger sig! Är man stönig så är man! Jag städade hela huset med en dunkande migrän i pannan. Den skall f-n lära sig vem som bestämmer! Jag har ju ett livslångt tränande på "how to handle a migränanfall". 

  Men då kaffet kom till Abborrvägen 91 så började livet igen. Migränen gav sig av och jag fick nytt liv...igen. Det får jag varje gång efter ett migränanfall. 

Det var surt som f-n att inte ha fått träna för Victoria, men livet går vidare. Två långprommisar med vovvarna. En kortare med Vaski och en längre med Klinga och Lummi så var jag fräsch igen. 

Efter det fick jag duscha Lummi eftersom hon varit dålig i magen...

Jag som alltid har haft svårt med planering...följde min utstakade bana. Jag TYCKTE att jag var i fas men se där fick jag tji. Men som jag tidigare sagt; Jag jobbar bäst under stress!

Nu sitter jag här och summerar min kväll. Klockan är 02.10. Lite sluddrig i huvudet än, men tillfreds med kvällen. 

Jag har haft en mycket trevlig kväll med mina käraste vänner. Vi har följts åt i många år och jag hoppas att vi får oändligt många år framför oss att tillbringa tillsammans. Det kommer att bli riktigt kul då vi hinkar varsin vinare sittande på våra rollatorer! 

Min vana trogen kunde jag såklart inte hålla mig till recepten till middagen. Och inte kom jag ihåg att ta bilder heller. Vad är det med mig, egentligen? Jag kommer aldrig att bli en riktigt bloggerska ju!   

Jag skall försöka återge menyn så gott det går ur huvudet( ha ha)

Förrätt:

Toast

Gör en blandning av:

 200g Getost

 2 dl Kesella(fast jag tog turkisk yoghurt)

1 msk honung

salt och svartpeppar

1 dl rostade pumpafrön

Bred detta på fyra formbröd och lägg ett formbröd över varje. Grilla i toastjärn. Under tiden; lägg sköljd ruccola och granatäpplekärnor på tallriken. Dela de färdiggrillade bröden på diagonalen och lägg på tallriken.

Lätt som en plätt!

Så till huvudrätten:

 Viltkyckling

Kycklingfileer..sisådär 4-5 eller en massa små(som jag hade)

stek dem så de får en trevligt brun yta

Blanda:

3dl grädde(fet som bara den)

1 msk soja

2 msk kycklingfond

8-10 krossade enbär

1 msk svartvinbärssaft, outspädd(det glömde jag)

salt 

svartpeppar

in i ugnen i 25 min i 225grader.

Laxen:

4 portionslaxbitar, lägg i form

 strö över flingsalt(jag tog chipotle)

blanda

250 gram creme fraiche

1 pkt fetaost(fast egentligen skall det vara getost)

20 finhackade basilikablad

svartpeppar 

salt

in i ugnen i 25 minuter i 225 grader.

Ehh..

Jovisst ja

Jag bjöd ju på en välkomstdrink, eller vad man skall kalla den...

Hur enkel som helst

Halva glaset med martini bianco, halva med granatäpple och halloncider.

Gött!

Så till efterrätten:

Oj, nu blev det komplicerat...den gjorde jag utan att ändra från ursprungsreceptet, eller jo förresten, tror jag gjorde om alltihop

Nä, nu är det för sent, vi får ta det en annan dag.

Så har ni nåt att se fram emot.

Lite bilder kanske...

Adios!