Skilsmässa...från Solstaden, alltså

Igår var dagen då Vaski skulle få hjälp med sin skada. Det har ju tagit orimligt lång tid utan att ha fått nån rehab eller träning. Husse åkte med honom i god tid så han skulle slippa sitta och vänta. Det är ju mer regel än undantag på Solstaden att man får sitta i evigheter och vänta. De öppnar 07.30 och han var där 07.45. Men  då han skulle gå in så var dörren låst! Han bankade på men inget hände. Han såg en personal stå innanför receptionen men hon gjorde ingen ansatt till att öppna. Han bankade, hon var stel i nacken, och så höll det på i en kvart! Då behagade hon komma och öppna. Vid det laget var inte Gubben den gladaste. Han sa något syrligt om att det var VÄLDIGT kallt att stå därute i en kvart och att de borde se över klockan till det automatiska dörrlåset. Jaha, sa hon bara. Inte en ursäkt! Sen blev det bara värre och värre...
Vid 2-tiden ringde min Gubbe på mobilen. -Vet du vad det kostade, frågade han mig. -Nää, svarade jag.
-18000:-!!!!!!! -VAAAAAAAAAAAA???? Men försäkringen då? Hojtade jag. -Vi skall betala 4000:- men han tyckte att det vore på sin plats att de ringde och talade om vad de skulle göra och vad det skall kosta INNAN de gör nåt ingrepp. Det enda de sagt var att vi skulle förbereda Vaski för ett eventuellt ingrepp men inte vad för sorts ingrepp. Hon förstod ingenting utan stod som ett fån och upprepade bara samma sak, Vi har våra rutiner.... Han var vansinnig av ilska då han blev så nonchalant bemött. Dessutom vägrar de att fakturera eller dela upp betalningen om behandlingen blir dyr. Om man inte kan betala så behåller de djuret!! Nu hade han ju pengar att betala men det är en pricipsak att fråga innan man gör nåt så kostsamt som en titthålsoperation! Hur skall man som djurägare veta hur mycket de olika behandlingarna kostar. Och då man frågar får man diffusa svar. VI skall INTE ha våra djur där en minut längre, hojtade min Gubbe i luren. Han lugnade sig dock då han fick prata med veterinären som trots allt är en klok man. Han bad tusen gånger om ursäkt för klanterierna och efter det fjäskades det för Gubben. Men att vi skall byta veterinär är ett som är säkert, men det får bli då de har behandlat Vaski färdigt. Det är ju svårt för en annan veterinär att ta över nu då behandlingen äntligen skall starta.
Jag har varit missbelåten med Solstaden rätt länge. Till katterna har vi Ulvsby smådjursklinik och de är jättebra. Men det är ganska långt att åka med bilen så då Toker skulle få somna in beställde jag tid på Solstaden istället. Toker avskydde att åka bil och jag ville inte göra den sista resan värre och längre än nödvändigt. Det beslutet kommer jag att ångra resten av mitt liv!
Då man kommer in med ett djur som skall få somna är man ju inte i själslig form direkt, man är ledsen och vilsen. Då vill man att både en själv och djuret blir omhändertagna på ett respektfullt och varligt sätt. Jag blev visad in i ett undersökningsrum, de lade Toker på en brits och så fick vi vänta en bra stund. Så kom veterinären in. Jag insåg då att jag, då jag bokade tid glömt säga att just DEN veterinären vill jag inte ha! En satmara av guds nåde som har gjort så mycket dumt att jag inte orkar nämna det här! Hon tittade på mig, gav Toker en spruta - inte en klapp fick han, så sa hon; Det tar en stund, jag kommer tillbaka sen. Jag frågade om han hade ont och om jag kunde ta honom i knät så han skulle slippa ligga på den kalla britsen. Då säger hon: -Nä, men det är väl dumt för de kan bajsa då de dör och då...där avbröt jag henne med; -Men vad spelar det för roll!!! Så tog jag upp honom i knäet, klappade och gosade. Så öppnas dörren och en sköterska kom in med en spruta och säger; -Jag skall ge honom en lugnade spruta. -Men det skall väl inte katter ha, sa jag. Då mår de ju illa! Men det är bättre i alla fall, sa hon och stack honom. Ingen förklaring VARFÖR det skulle vara bättre.Och jag mitt dumma nöt lät henne göra det! Det tog inte lång stund förrän han började hulka och spy, den stackar´n. Kunde han inte fått slippa detta? VARFÖR gjorde de så? Det vet ju alla att katter inte skall ha lugnande inför sista resan, det är det bara hundar som skall ha. Efter att han spytt lade jag honom tillrätta i knät men han andades rosslande och då kärringen kom in igen så frågade jag oroligt om han höll på att sakta kvävas, det ville jag ju inte, han skulle ju inte lida, men hon sa att det var ingen fara. Men om du är orolig kan jag väl ge honom en spruta till, sa hon. Inget medlidande, ingen klapp på armen, ingenting. Bara ett konstaterande. Så fick han sprutan, hon tittade på honom en stund, och så sa hon hm och strök honom hastigt över ryggen och gick! Det var den enda ömhetsbetygelsen hon kostade på sig. Så blev jag lämnad ensam med honom, jag strök honom hela tiden över ryggen och under hakan, och jag vet inte hur länge jag satt där. Ingen kom in och såg till oss. Jag visste ju inte om det var slut eller om det fanns en liten gnista kvar i honom. Inte kunde jag gå då jag inte visste! Jag var tvungen att gå ut och fråga om de kunde kontrollera om det var över. Detta var det värsta ögonblicket i mitt liv och det vill jag aldrig uppleva igen! Då Tokers bror Blyger fick somna in flera år tidigare så var vi på Djursjukhuset på Färjestad. Där blev vi så otroligt väl omhändertagna! Men av olika anledningar har vi inte blivit kvar där. Efter gårdagens händelse så är vi nu på väg att lämna in skilsmässa från Solstadens smådjursklinik!