Halta funderingar...

Så har jag då hoppat på kryckor en hel dag. Gud, så krångligt. Det är lättare att hoppa på ett ben, men då får man ju ont i andra benet och höften till slut. Inte bra. Det blev faktiskt lite tokroligt då jag kom till jobbet och den ena efter den andra utropade; MEEEEN Anja, vad har du gjort? Och; Men är du här? Jag fick ta om några gånger och till sist sa Magda; Du skulle ha ett plakat på bröstet med en förklaring, så du slipper ta om hela tiden! Gud vilka goa arbetskamrater jag har! Och en styrkekram fick jag också! Ingen konst att vara på jobbet även om man har ont i kropp eller själ. Man har nån som tar hand om en hela tiden! Tänk de som går till jobbet varje dag med en klump i magen. Eller bara går dit, jobbar utan att tänka, går hem, får lön i slutet av månaden och bara känner tomhet. Jag var en gång på studiebesök på OLW. Min och mina klasskamraters nyfikenhet stillades snabbt om hur man gjorde ostbågar och dyl men då jag såg personalen gå omkring som zombies, utan kontakt med varann så blev jag helt bestörd! Ett löpande band där en ensam kvinna med en pappersmössa på huvudet satt och sorterade chips med blicken i fjärran har jag fortfarande på näthinnan. Hon tittade inte ens på chipsen hon kasserade. En man fick mig att tänka på Quasimodo då han hällde en 20 kilos säck mjöl i ett stort kar vid framställningen av nåt snacks av nåt slag. Det var det enda han gjorde! Han lyfte säcken, samma axel hela tiden, kånkade iväg en bra bit, hällde i mjölet och sen kommer jag inte ihåg vad han gjorde, men antagligen tryckte han på en knapp för att det skulle blandas, för att sen hämta en ny säck...Men han kanske var jättestolt över sitt jobb, vad vet jag, men jag kände en sån förskräcklig sympati för honom. Hoppas han fick en skälig lön och att han inte var utnyttjad av arbetsgivaren.

Å barna våra! Vilka goa ungar vi har i skolan! _Vad har du gjort nurå Anja, halkat på isen, eller? Nä, jag har skadat mig då jag tränade. - Men där ser du så farligt det är att träna, gör som jag, UNDVIK att träna! Vad kan man göra mer än älska dessa godingar! Eller den här: -Jag skulle vilja ha en bok om "kulturmöten". Kan du hjälpa mig att finna en? - Du har en färdig hylla därborta men tyvärr finns det inte så många kvar eftersom många redan har lånat och jag har inte kunnat fylla upp då jag har lite svårt att gå just nu. -Men det är okej, jag finner nog nåt så du slipper gå. Åhhhhhh....Undrar hur man märker att man inte längre skall jobba med ungdomar, att man blivit för gammal och inte kan tillföra nåt bra. Tänk om man inte märker då man blir en skitkärring...PÅ RIKTIGT.