Då jag gick upp i morse kunde jag stödja på benet utan att det gjorde alltför ont.Linkade omkring här hemma, grejandes med lite av varje. Så for Gubben iväg på egna uppdrag en stund och då fick jag ett tokigt ryck, jag skulle minsann gå ut med Vaski. Kan väl inte vara så farligt, vi är ju lika halta båda två, tänkte jag.
Vi hade inte kommit långt innan det började göra stenont i vaden. Men skam den som ger sig! Jag stretade på som en halt myra med resultatet att jag efter detta nu har riktigt ont igen.
Så efter detta, mitt stölleprov, har jag hållit mig i skinnet. Fyra grova limpor har jag bakat. Det tar inte så styggt på benen...Den obligatoriska helgbrasan är tänd, Gubben har åkt ut i skogen med Lummi, och jag bloggar i godan ro. Förresten Gubben ja. Det onda i tummetotten var inte att leka med! Då han kom hem igår var det varm, röd och dubbelt så stor. Dessutom verkade det röda sprida sig uppåt handen. Nu måste du åka till läkare med den där, sa jag. men han är född till Stöngris och tyckte det räckte med att ha spritomslag på tummen. Men så berättade Gubben för en cykelkompis om sin tumme, han råkar gift med en distriktsköterska, och då blev det ljud i skällan! Kompisen ringde tillbaka efter en stund då han berättat för sin fru, och sa; -Nu åker du till akuten i möra med den där tummen. Det kan ju vara blodförgiftning!!
I morse försökte Gubben än en gång slingra sig, han tyckte tummen såg mindre ut, men se det gick inte denna gången! Jag gav honom numret till rådgivningen och de kopplade honom till Gripen. Så halv tolv var han och tummen där. Nu var det inte blodförgiftning utan en inflammation. Han kom hem med en burk antibiotika som han skall äta i 10 dar. Dessutom fick han träningsförbud 4 dar´!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar