Dagarna går...

Nu kommer regnet! Och åskan! Jag som är känd för att älska sommar och sol, kanske kan förvåna er med att även gilla regn och åska. Men visst är det skönt då det kommer en rejäl åskskur som rensar luften. Jag kan sitta i pensionärskuvösen och se skådespelet och känna den friska luften.
Annars har det varit fullt ös idag. Fattar inte hur snabbt tiden går! En och en halv vecka kvar på semestern. Varje dag tänker jag; Nu skall jag ta min sista olästa bok och sätta mig och läsa. Men först skall jag....och sen är klockan halv 4 och jag behöver hämta vovvarna på dagis och sen kan jag inte göra hur jag vill längre. Vår Lummi är ju i en lite(mycket) jobbig period och kan inte släppas med blicken för ett ögonblick. Och vid 18-tiden kommer Gubben hem och då vill jag ju behaga honom.... SKOJA, HA HA HA! Men faktiskt vill jag ju prata lite med honom i alla fall, planera altanen, ja ni vet...umgås, helt enkelt. Idag hoppar han över snickrandet, vi skall umgås, tänk så perfekt med ett litet åskväder. Ingen TV, ingen dator, hm(men jag sitter ju och skriver just nu...fast min dator är från 1800-talet och fixar såna simpla saker som åska), men snart är mitt inlägg slut och DÅ minsann, Gubben min, så skall vi umgås...Fast först måste jag skriva lite till, du kan väl mysa med alla djuren...eller nåt, men sen skall vi umgås, Gubben min...
Dagen började halvdant. Dörren till toan på övervåningen hade gått i baklås. Ingen fara, förutom att mina linser låg där. Med glasögon förminskas min värld nåt oerhört! Som den mest otekniska människa jag är försökte jag lirka upp låset...Gissa resultatet. Glasögonen gällde. Träningen inställd(aldrig jag tränar med glasögonen kanande på näsan). Att sy var också ett minne blott, mina glasögon är INTE progressiva. Det fick bli att gräva lite, det har ju varit min huvudsakliga syssla under min semester, så det kan jag med ögonbindel på. En New Dawn från framsidan fick nytt boende på baksidan. Hoppas den tar sig nu för jag vill verkligen ha en klätterros i min lilla tänkarhörna. Jag for iväg och köpte specialjord för rosor för att skämma bort den. En gammal träspalje fick bli klängställning så länge. Ser riktigt snyggt ut nu.
Känner en sorts nedräkning liksom, även om jag har en vecka kvar på semestern. Idag gjorde jag en inköpsraid på Biltema och IKEA. Lite smått och gott, helt enkelt. Sprayfärg på Biltema och vinglas och andra  köksgrejer på IKEA. Sen en tur till Plantagen för fjäskjorden till rosen.
På hemvägen körde jag lite spionage för att finna lite sprängsten till mina rabattkanter. Såg några men det var lite för offentligt...Försöker då det är halvskumt ute...
Undrar om jag hinner med den sista boken innan jag börjar jobba? Fler frågor finns på agendan. Kommer jag att klippa mig eller skall jag se ut som en afganhund då jag återvänder till jobbet? Kommer mitt sista kilo att sitta kvar på höften eller skall jag vara slimmad? Frågorna är många, men svaren få, kanske kommer svaren snabbt...eller efter en stund, vem vet? Förresten, igår körde jag två pass på raken! Rosita var tillbaka och då kan man ju inte välja, utan tar alla pass! Jäklar, så bra! Jag var euforisk efteråt! Och trött....

Svårt att se men på spalje´n klänger en ros

Har roat mig med att skära bort gräskanten på plattorna...

Lte nya blomster vid entrén

Lite ditt och datt...

Såg denna nostalichock på väg till träningen i går! Åhhhh, så
jag skulle vilja dra tiden tillbaka! Min dåvarande pojkvän hade en
turkos amazon, herregud så coolt!

Dagens födelsedagsbarn, Vaski 9 år! Han ser som vanligt ytterst allvarlig
ut då hans födelsedag inträffar! Hm...den där tårtan som står framför
honom, fick han inte ens smaka på. Lummi tog chansen och tog täten
i smaskande. Det blev en ny tårta och då fick Vaski vara ensam på altanen!

Kolla vad Gubben hade gjort under tiden jag latat mig på två
träningspass på KMTI! Det kommer att bli värsta snygga altanen!

Kände mig nyttig i morse och bakade scones. Tog med två till dagisfröken
och en stoppade jag i munnen. Känns lite konstigt att ha så mycket tid kvar
på dagen...

Årets och nästa års projekt

Igår tog Gubben och jag en tur till Möruddens brygga. Presentade oss med ett glas rött och en öl för dagens
dagens slit i Grävarlandet.

En väldigt bajsnödig vovve gjorde att jag fick uppleva denna
härliga syn 06.00 i morse. 

Och då jag höjde blicken en aning möttes jag av detta.
Livet är härligt!

Äntligen färdigt! Ny jord och sen bark på rabatten,  och grus på grusgången.

I går stod Gubben och jag och funderade på var vår lila daglilja tagit vägen...
Tittut, sa den i morse! Edge Ahede i egen hög person!?!

Nästa års projekt. Alldeles för mycket vinrött och dessutom
skall rabattkanten bytas. Ordning unt reda!!!

Rosenstaven börjar blomma vilket innebär att hösten är i antågande.
Vemodigt men samtidigt rofyllt.

Min tänkarhörna. Har inte hunnit sitta där och tänka en enda
 gång i sommar...än. Jag har ju två veckors semester kvar.

Snart Vaski, snart!

En som är helt utslagen idag

Den här är snart ett minne blott. Här skall inköpas
en ny fin daglilja!

Torparliljorna är ju gamla trotjänare här i trädgården, men ack så många.
Har delat en gång för mycket, känns det som...

Mysteriet löst!

I morse hade jag fortfarande stickningar i armen. Men inte värre än att jag överlevde...Pratade med grannfrun som äger busken och berättade vad som hänt och vi kollade den noga. Det visade sig växa små fina BRÄNNÄSSLOR i den! Så var det mysteriet löst.
Vi tog ett grabbatag i Grävlandet och nu börjar det likna nåt! Gubben for efter sin utlånade, men ej återlämnade rackabajsarsåg som kan såga i betong, till och med. Det var nämligen så att jag höll på att ta död på mig då jag grävde  rabattkanten igår. Där var cementhård lera ju längre bort jag kom. Nu har Gubben sågat ner pannorna till ungefär hälften. Helt perfekt!
Och under tiden vi grävde satte vi upp kompostgaller så lillklutt...å förlåt Syrran inte kunde komma ut. Hundarna kunde hela tiden se oss där inifrån och tänk, Lummi var hur lugn som helst! Lummi och Lillklutt, åh förlåt Syrran, låg vid dörröppningen och myste av korsdraget. Lummipumm har varit helt underbar idag! Inga tokryck eller hysterianfall. DÅ vi gick en liten promme-går inte att göra några längre i denna värme, så var hon hur lugn som helst. Det är oss det hänger på, vi människor, både husse, matte, men också dagisfröknarna. Lummi är ingen dussinhund och måste behandlas försiktigt. Det glömmer vi ibland då tiden är knapp. Men vi skall i alla fall kolla hennes hälsa. Det skadar inte.
Lilla Gumman...Men igår var hon riktigt busig, ha ha! Jag ställde ut husses kamben på altanbordet inför grillningen. 2 härliga kamben, färdigkryddade med starka kryddor. Mums för husse....eller Lummi?!? Och kanske Vaski?!? Då husse kom ut på altanen var det endast ETT kamben kvar och det renslickade resterna av det andra låg på golvet, mellan Lummis tassar. Men också Vaski såg märkbart skyldig ut. Hm, sa vi, nu blir det nog en vaknatt med bajsnödiga hundar, men där bedrog vi oss. Med vaknatten alltså, bajs fann husse på golvet i morse....Men vem som varit den skyldiga står höljt i dunkel, då Klinga varit dålig i magen idag, hon som INTE åt kamben igår utan fått en ny sorts mat från Coop.
Husse blev mätt ändå, så mätt att paltkoman kom som ett klubbslag helt plötsligt, och tänk då om han tryckt i sig ännu ett kamben. Hundarna RÄDDADE ju faktiskt husse!
I morse var det så dags för matte att få reducerad frukost. Vid en oplanerad ryggvändning var helt plötsligt min smörgås uppslukad av....Vaski! Tagen på bar gärning, slickande sin nos ren från kantarellost...Hm, kanske kan han bli kantarellsökhund efter detta?
Ja, så är livet med hundar, omväxlande och berikande, även om det stundom kan tära på tålamodet. Men vem har sagt att man skall vara fulllärd som människa bara för man passerat myndighetsåldern med råge?
Nu skall snart kolgrillen få känna på lite hetta och maten skall ställas på ett SÄKERT ställe inför grillningen.

Jag kom ganska långt med kantsättningen innan solen knäckte mig

Då jag tog av mig handsken upptäckte jag detta
elände, snyft. Jag som sparat så länge!

Kunde inte låta bli att lägga in en ny bild på fuchsian,
helt fantastisk!

Och denna är ju lika snygg!

Tusen nålar

Vad händer egentligen? Min arm känns som om tusen nålar stack i den! Efter min efterforskning av Skrållans alla halsband, det är ett stort antal, så stack jag armen i ölandstoken som jag vet Skrållan brukar ligga i. Det sved som eld direkt jag stack in armen och fortfarande efter flera timmar så rusar det i underarmen. Den är småknölig men i övrigt finns inga röda märken eller så. Jag är mycket fundersam över detta. Jag tror inte att jag kommer dö av detta men det är onekligen en mycket obehaglig känsla i min arm just nu. Annars är allt lugnt, min Gubbe ligger och sover i svårartad paltkoma, jag själv skall försöka hålla mig till den ordinarie läggdagstiden...Vi får se hur det går. Just nu sitter jag ju och skriver och då håller jag mig vaken, såklart, men så snart jag sätter/lägger mig i soffan kan vad som helst hända. NÄÄÄÄ, inte vad som helst,,huuva, menar att jag kan somna alltså.
Ha nu inte en massa otäcka föreställningar om vad som kan hända om jag....fy på er!

Gräva sig till Kina...är inget latmansjobb

 Nu börjar det närma sig en altan. Vi har grävt så in i norden för att få klart. Gubben börjar ju jobba på måndag, det gör inte jag, tihi. Jag har två veckor kvar, jag. Vi jobbade som tokar i förmiddags då solen inte vandrat runt till framsidan. Plattorna på utsidan av den kommande väggen är lagda, så jäkla fint! Ja, sen har jag grävt mig till min andra åderbristning i handen, den här gången i vänstra handflatan, igår i högra fuckyoufingret. Skit också, detta händer allt oftare. 

Jag lämnade Vaskiböbb och Lummi på dagis idag och hoppades att det skulle gå bättre. Det är skönt att få jobba utan skällande hundar. Med bara Klinga hemma kan vi ha alla dörrar öppna och få korsdrag i huset. Hon lommar omkring och bara myser. Att ha en hund är ju ingen sak! 

Vid 2-tiden gav vi upp, temperaturen var runt 30 grader och svetten lackade om oss. Vi for och handlade. Nej förresten, vi duschade först....

Ibland kan man ha tur, inte ofta i vår lilla flock, men idag hade Arken zoo extrapris på hundmaten som två av våra hundar äter! !3 kilo för endast 345:-! Annars 499 spänn. Matte jublade och köpte därför gnagben(inte det vita giftiga) och lite annat smått och gott för en hundring. Det är ju helg, för bövelen, då måste ju hundarna ha lite smaskens! 

Men huuva, så trött man blir då man gjort ett träningspass på sisådär 4 timmar i grävandets tjänst. Efter alla inköp och hämtning av hundar på dagis, så var energin slut. Gubben sa; Ge mig en öl, och fort, annars dööör jag! direkt vi kommit in genom dörren! Och jag var lika slut, värmen tjuvar energi. Men jag klagar INTE på värmen, det är helt underbart med varmt och skönt! Tids nog blir det vinter och jag vill gräva ner mig för att poppa upp lagom till vårens första tulpanlökar sticker upp sina första gröna blad. 

Vår kära lilla Lummi gör oss just nu riktigt ordentligt oroliga. Vad har hänt med tjejen? Från att ha acklimatiserat sig bra i vintras så har det på senare tid hänt nåt som gör henne superstressad. Vi har funderat och funderat, men idag fick det vara nog så jag beställde tid för en ordentlig veterinärundersökning av henne. Hon kan ju ha ont nånstans! På tisdag skall vi till Ulvsby smådjursklinik...Inte Solstaden alltså. Nää, det önskar jag inte lilla Lummipummi. Hoppas att de kan finna en förklaring för vi har slut på förslagen. Idag till exempel, var hon jättelugn då jag lämnade henne på dagis med Vaski, men under dagen hade hon morrat åt en snäll golden som hon aldrig brytt sig om förr. 

Nä, nu skall jag inte gräva ner mig för detta, det har grävts nog idag. Nu skall det bli lite flärd på Abbörrvägen! Har köpt 3 nya nagellack och det största problemet just nu är vilken färg jag skall ta idag...I-landsproblem, jag veeeet! 

Snart skall vi brassa igång grillen så vi får nån mat i magen idag också, man glömmer lätt bort maten då man är i grävartagen. Men Gubben har köpt kamben och jag kör väl grillade auberginer, det är smaskens det! Lite färskpotatis och så Erik Lallerstedts goda grillsåser till det, och en sallad såklart. 

Tidigt i morse såg det ut såhär...

...och såhär

Så här långt kom jag med grävandet innan solen höll på att döda mig.

Och Gubben grävde sig nästan till Kina för att få ner plintarna

Oppps, här är naggellackena!

Eftersom vi hade hyrt gallerkärra passade vi på att såga ner
snöbollsbusken som fått nån ohyra och var bladlös.

Och kolla vem som slagit ut! Lilja Landini!

Och även Frans Hals visade sina snygga färger idag

Och här är lilla Lummipumm som just u gör matte och husse
riktigt oroliga. Fast idag har hon en bra dag...i alla fall hemma...

Dagens upp och nedgångar

För oss andra fortsätter livet som förut men för vissa sker ett vägskäl här och nu. Vi har alla olika problem att brottas med och hur vi löser dem är inte enligt manualen. För min del började dagen med några blogginlägg varav ett orsakade gråtattacker, men likväl fortsatte livet ändå. Som planerat började jag och Gubben gräva bort jorden från framsidan av huset. Det är skönt att använda muskelkraft då man är ledsen i själen. Och ledsen har jag varit hela dagen, till och från, över det orättvisa i att en liten tjej skall bli utan mamma för en jäkla cancers skull. Och då hjälper det med grovjobb. Vi har grävt bort massor av jord och kört till tippen. Ett jäkla jobb, kan jag meddela! Efter det var det bara att hämta sand och lägga där jorden låg. Det jobbet överlät jag till Gubben för jag hade andra saker för mig. Men det var skönt att ta i och göra ett synligt resultat. 

Jag har haft fikaträff med en kär släkting, nämligen. Vi träffas inte så ofta och då vi träffas så är det heligt för mig! Vi fikade på Vayne´s coffee och där köpte jag nog tidernas dyraste macka och kaffe, 90 spänn! Vet hut, skulle jag velat säga men min blygsel förbjöd mig. Vi satt på uteserveringen en stund men att tala med varann var omöjligt då den yngre generationen gjorde samtal ohörbart. Vi åt snabbt upp vårt fika och gick sen en promenad på Sandgrundsudden för att kunna höra varann. Men var kan man nu för tiden tala med varann ostört? Där var det badande människor som hojtade, drack öl och var högljudda och musiken dånade ur deras...jag vet inte vad! Man har väl inte med sig en stor cd-spelare nu för tiden...Det måste ha varit deras mobiler, alltså....Skit samma, ett jädra liv var det för två äldre damer som ville ha en pratstund på tu man hand. Vädret var i alla fall kanonfint, kanske aningen varmt...men för f-n Anja, gnäll inte mer nu! Nej, jag ger mig, skall försöka bli ung igen, med ett öppet sinne för nymodigheter och OVÄSEN!!!!! Nej, det KAN jag bara inte! Oväsen gör mig stirrig och okoncentrerad, ett steg närmare alzeimers...Till slut fick vi i alla fall höra vad den andre sa och då hade vi en mycket givande stund. 

Så kom jag hem och då sa gubben att vår Lummi har fått psykbryt på dagis och flugit på en av hundarna, helt obefogat, och dessutom den snällaste av alla, så nu är jag riktigt ledsen. PÅ RIKTIGT! I morgon skall jag ringa och boka tid hos vetten för vår lilla Lummi. Ibland undrar jag om nån av oss har varit riktigt jävla elak i sitt förra liv...

Sorgen och vanmakten

Denna hemska sjukdom-cancern, har nyss tagit livet av min arbetskamrat. Hon slipper nu sina smärtor, men en liten tjej är utan sin mamma och en livskamrat har mist sin kära sambo. Jag är så sorgsen, så himla sorgsen!

Gårdagen

Gårdagens energikick resulterade i en top och en laddning grova småfrallor. Tänk vad en mulen dag kan göra. Lite plock i trädgården och så en STORSTÄDNING av hela huset. Herregud, vad husdjuren fäller hår! Samtidigt såklart...Då jag drog fram soffan i vardagsrummet fann jag hår för en mellanstor knähund OCH dessutom tre gnagisar som jag länge undrat var hundarna gjort av...Och det kommer bli de sista gnagbenen i detta hus! Läste igår en artikel som en medlem i vår lapphundsgrupp på fb lagt ut. Skrämmande!

http://www.cutiepiepolly.se/2013/07/farliga-tuggben.html?m=1

Sen jag gjorde min sista stötvågsbehandling har det faktiskt känts bättre och bättre. Fortfarande är det promenader och att sitta som är värst. Men jag kan träna liftit, och i tisdags kunde jag t o m göra utfallssteg utan att det högg emot i benet. Äntligen går det framåt. Fast nu har jag haft ont så länge att det sitter i huvudet, jag är rädd att ärrsamlingen bak på låret skall börja bråka igen och därför håller jag igen, kanske helt i onödan. Om en månad skall jag kontakta Pete Sjukgymnasten igen om eventuell fortsatt behandling. Skulle vilja bli av med detta för gott men det är nog en utopi....

Igår var det dags för min väninna T att prova ett zumbapass. Hon har ju nyss börjat träna och jag pushar henne så mycket jag orkar då hennes motivation ibland sjunker. Styrkeprogrammet hon har fått av sin PT gör hon, men motvilligt. Bollen gillar hon ju skarpt och är även duktig på, men förra veckan visade jag henne på zumban, det var Åsa C som körde, och T blev jättesugen! Det var ett tag sen jag själv körde zumba och var riktigt förväntansfull. Pratade vitt och brett om hur kul det är med zumba....

Tyvärr så blev besvikelsen gigantisk då instruktören var allt annat än pedagogisk! Ändå frågade hon innan passet om det fanns några nya med och ganska många räckte upp handen. T gav upp efter 10 minuter....och jag kort efter. T åkte hem och gick i skogen med sina stavar och jag körde mitt rehabprogram istället. Det kändes mer rejält, liksom. Det är verkligen skillnad från instruktör till instruktör...Att stå och tjoa och vicka på höften kan de flesta, men att få en förväntansfull folkmassa att göra likadant, DET är instruktörens utmaning...och det jag är van vid att få uppleva. Detta var en stor besvikelse för mig, men samtidigt vet ju att det var många som tyckte det var kul och hängde med, så det var kanske surkärringen i mig som tittade fram? I vilket fall så går jag nog INTE på hennes pass i fortsättningen utan väljer mina kassaskåpssäkra kort. Mest synd var det att T fick uppleva sin zumbadebut så här, undrar om jag får med henne på nåt mer pass...

Åh, en sak till måste jag berätta, på tal om nåt helt annat! Igår satt jag ju vid symaskinen några timmar, med resultatet av en rejäl låsning mellan skulderbladen. Då jag kom till träningsmeckat med förhoppningen att köra crosstrainer, fick jag inse det omöjliga i detta. Jag kunde ju inte dra efter andan utan att det högg i bröstryggen. Gav upp och gick och satt mig i massagestolen. Brukar ta det förinställda 1:a programmet, men den här gången fibblade jag på fjärrkontrollen och fick in nåt helt annat program, men vilket program! Helt fantastiskt! Efter 15 minuter hade låsningen gått upp, ja jädrar vilken bra uppfinning! 

Fram...

och bak

Och här är det också bak....fast brödbak.

Dagen kommer att gå i grävandets tecken. Gubben har hyrt en gallerkärra och nu skall jorden på framsidan grävas bort och fraktas till återvinningsstationen. Sen skall det bli altanbygge för hela slanten!

Två hundar är lämnade till dagis så vi får koncentrera oss på arbetet och inte få dåligt samvete för att vi inte hinner med voffsingarna. Klinga är ju med och gräver, så henne är det inga problem med...

Innepyssel

Det verkar bli en molnig dag. Inte helt fel som omväxling till det soliga och varma. Jag kan ju inte vara inne då solen skiner! Nu skall jag ta tag i nåt syprojekt. Har massor med tyger, men energin har inte räckt till på länge att skapa nåt av dem. Men jag är ju en tyghamstrare utan dess like och då jag ser ett snyggt tyg så kan jag inte låta bli att köpa det. Sån är jag, andra köper färdiga alster...
Kanske kommer jag att baka nåt idag också. Matbröd, alltså, inte fikabröd, har fortfarande kvar bullar
i frysen sen jag bakade dem den där varma dagen...
Igår var det kalas för min svärmor, 70 år ung, blev hon.Vi hade en väldigt trevlig kväll, med god mat och en sagolikt god kladdkaka. Trots en regnskur då vi satt ute så var kvällen härlig.

Då man skall på kalas måste man ju ha snygga naglar

Måste visa mina fuchsior som nu har slagit ut. Jädrar, vilka snyggingar! Får dock hålla i maken så han inte "ploppar" dem som han gjorde då han var liten...Alltså klämmer sönder de runda knopparna vilket ger ett ploppande ljud. Hm, kul då man är liten busunge, men som 53-årig gubbe tror jag inte det ger samma lyckokänsla. Jag inte så himla orolig faktiskt, tror nog att buset ligger i att hota med "ploppandet".

Som små dockklänningar, och kolla så många "ploppar"!

Men kolla här då, så snygg!

 Plockade nyss fram lite ingredienser till ett matbrödsbak. Nu skall det skapas! Fann också en hel kaka mörk, god choklad....

Får se vad det blir av det här...

Smaskens!

3:e semesterveckan

Jaha ja, här har en hel dag gått i ett huj. Och vet ni, mitt baklår har inte hindrat mig ett dugg! Jihaaaa! Eller, nu tog jag väl i lite för mycket ändå....Jodå, visst har jag känt av den attans jävla lårmuskeln...eller det som är kvar av den, men inte så mycket så jag haltat och det är bra, mycket bra för mig. Igår var jag på ett liftitpass för om jag inte tränar så blir jag stollig och vad hjälper det? Inte nån. Så jag provade och det gick jättebra! Idag har jag barA kört trädgårdsarbete och crosstrainer i 15 minuter, sen pilatesboll med en kär vän som har börjat träna trots problem med artros. Men hon är verkligen ett föredöme då det gäller att kämpa! Man får nästan hålla henne tillbaka. Härliga människa! Jag mår gott av positiva människor, man ger och tar av varandras positiva egenskaper.
Fast just i detta nu, har jag lite svårt att känna nån stor glädje över livet. Min medarbetare, som jag tidigare har berättat om, har i stort sett sovit den senaste tiden och det är till hennes anhöriga, framförallt hennes sambo och dotter, men också mor, syskon och hela den övriga släkten som är där för henne, nu då hennes sista stund närmar sig obönhörligt, som mina tankar går. Det är en sån oerhört stark känsla av vanmakt som kommer över mig då jag tänker på hur det känns för dem. Jag känner nästan skam över att jag mår bra och ändå klagar över en attans lårmuskel som inte vill som jag. Tusen tankar i mitt huvud just nu.
I möra är det vår bröllopsdag, Gubbens och min, men också min kära svärmors 70-årsdag. Många historier om hemska svärmödrar har man ju hört men ingen passar in på min svärmor. Hon är den bästa svärmor i världen! Har ju inte haft mer än två och min förra svärmor Siv, var också världens bästa på den tiden, men NU är det en som gäller och det är ANN-MARIE, så det så! Finns ingen bättre. BASTA! Hon tar hand om alla de sina utan en tanke på sig själv. Herregud, vilken hjältinna hon är! Hon må hon leva..förresten, inte kan hon väl fylla 70? Det måste vara fel...Inte en dag över 50 är väl möjligt...fast då skulle hon ju vara YNGRE än mig förstås...

Dagliljorna

Custard Candy)aprikos) och El Desperado(gul/lila)

Nu börjar de dyka upp, mina älsklingar nummer 1, dagliljorna! Torparliljorna har blommat länge, men de andra, lite fiiiinare, är lite mer trögstartade. Lyckan är total då jag går ut i trädgården en tidig morgon och nån av mina favoriter har börjat blomma. Kommer ihåg vilken upplevelse det var att upptäcka detta släktes otroliga mångfald! Min dotter gav mig för många år sen i födelsedagspresent ett inträde till Göteborgs trädgårdsdagar som hålls i slutet av april. Inte världens bästa trädgårdsväder den dagen vi for men vad gjorde det att kylan och blåsten bet i kinderna då vi helt plötsligt stod framför ett bord fullt av dagliljor i alla färger och sorter! Vi stod framför Sveriges ledande hemerocallisodlare! Jag köpte ett paket med tre dagisar, efter en oändligt lång stund av huvudbryderier vilka jag skulle välja.Gubben stod en bit bort och såg uttråkad ut, och efter att jag betalt och sneglat vid nästa bord, var han försvunnen! Dottern och jag tittade på varann, nä, ingen hade sett vart han gått. Så kommer Gubben spatserande med en påse i handen. Han hade minsann varit och köpt sig en EGEN daglilja! En dyring, till på köpet!
Sen har vi ännu en gång besökt Göteborgs trädgårdsdagar OCH samma odlare, och samma väder också för den delen...Vidare har jag beställt över deras hemsida, men där stötte jag på patrull. Nog för att han är världsbäst på dagliljor, men med nätbutiken är det sämre ställt. Jag beställde, väntade spänt, men inget hände. Jag mejlade flera gånger om var mina blommor tagit vägen, om beställningen kommit bort. Inget svar. Då ringde jag och fick tala med mister hemerocallis himself. Jodå, min order hade han minsann där, han t o m läste upp vad jag beställt och så gjorde vi upp om när jag skulle få dem...Pyttsan, det kom inga blommor! Jag ringde igen och då visade det sig att de höll på att flytta, både hemsidan och handelsträdgården. Sen erkände han också i nästa andetag att detta med näthandel inte var hans starka sida...Jag höll med. Till slut fick jag i alla fall de efterlängtade dagliljerizomerna, efter många om och men....fast inte alla. Några hade utgått ur sortimentet under tiden för allt krångel...
De har numera en helt annan hemsideadress och vill ni se deras underbara dagliljor så är adressen:

El Desperado

 http://flower-blommor.com

Fooled Me

Ja, så är det då min gamla trotjänare, Torparliljan. Har inget
annat namn på den, tror inte det finns. De har ju stått vid varenda
stugknut sen flera hundra år. En mormorsblomma av guds nåde!

Dessa är de som
börjat blomma
hittills, snart kommer det fler bilder, tex på Gubbens egen
Black Prince...

Så kommer jag då till min "utböling"....Har inget namn på den.
Har heller inte köpt den hos "holländar´n" som vi kallar odlaren.
Vet faktiskt inte var jag köpte den över huvud taget, eller varför eftersom
jag inte är förtjust i gula blommor...Men den pryder
sin plats bredvid torparliljan.

Semester...på riktigt!

Nu har jag äntligen landat. Efter vår minisemester över ett dygn(!) så fick jag en andningspaus som gjorde att jag då jag kom hem igen, kunde ta det lugnt, inte bry mig om jorden som borde grävas bort till exempel. Idag har jag bara gjort det där roliga i trädgården. Klippt bort vissna blommor, vattnat, ändrat lite på krukor och grejer, ja helt enkelt mått bra. Har varit till Blomsterlandet och köpt en blomma till mina föräldrars grav, deras födelsedag var den 17:e och 19:e juli. Tror inte att de misströstar att vi missade dagarna...Pappa dog 1975 och mamma 1997. Jag blev lite nostalgisk då jag och Gubben gick där på kyrkogården, eller kyrkogård förresten, jag tycker det är en lummig park. Där har jag gått ett oändligt antal gånger med dottern i sele på magen då hon var bebis, eller då jag var ledsen över nåt...eller glad, fast mest då jag var ledsen, för tänk så lättad om hjärtat man blev då man gått en promenad i denna lummiga park. Så fridfullt.

Jag har ju levt halva mitt liv på Rud och har ett särskilt förhållande till detta område. Då jag flyttade dit...eller flyttade förresten, jag rymde helt enkelt! Jag var en jobbig unge och tonåring, min mamma och jag kom inte överens, det var krig varje dag. Så min gymnasietid var kantat av annat än skolarbete, kan jag säga. Min pappa var cancersjuk och hade det svårt. På den tiden fick man ingen hjälp från sjukvården då en anhörig var svårt sjuk. Vi fixade inte detta, min mamma och jag. Och stackars pappa som alltid varit en kraftkarl fick inte det stöd han behövde. Då han gick bort hade jag just separerat från min pojkvän och var helt lamslagen av det, inte att min pappa gått bort. Efter hans bortgång kom det över mig i omgångar under en lång tid för mig. Jag drömde ofta att pappa levde och att vi pratade igenom saker vi inte hunnit innan han dog, och tänk så bra det kändes på morgonen då jag vaknade! Jag är helt övertygad om att man kan klara mycket själv istället för att söka proffshjälp direkt det är jobbigt. Att jag många år senare var tvungen till det för mina och mammas problem var en annan sak. Men man skall inte skämmas för att man söker hjälp, det är så himla viktigt att må bra i själen, få rätsida på saker och ting. Men hallå, vad det drog iväg här då! Av ett besök på kyrkogården.. Ja, just det, de fick en blå Hortensia i present. En av deras favoritblommor. Även pelargoner var populära hemma hos oss, men det har jag köpt så många gånger förut så nu behövdes förnyelse. Jag skall plantera den vid ett senare tillfälle så den kan återkomma varje år. Hade ingen spade med nämligen...

Borta bra men hemma bäst

Kolla bara, vilket drömhus... i alla fall för mig

Vi har varit på lillsemester torsdag-fredag, Gubben och jag. Inte helt lätt att få till det med alla husdjuren, men det fixade sig till det allra bästa. Vaskis förstahusse kom och höll Vaskiböbb sällskap från igår till idag. Kanske fick förstahussen en liten nostalgitripp då han ju faktiskt har växt upp här. Han besökte i alla fall sin farmor i grannskapet...och tänk, där vankades det middag, sicken tur för förstahussen... Vaski fick säkert klappar så det räckte och blev över.
Lummi firade sin semester hos sin reservmatte i Kil, världens bästa extramatte! Där fick hon husera med 8-årige sonen i huset som förr var hundrädd men nu älskar att busa med Lummi. Tänk så bra det kan bli med vettiga föräldrar som lär ungarna hundvett!
Klinga fick följa med för att träffa Oscar, världens goaste nallebjörnsvovve, näst Vaski, såklart.... Fegisen Klinga behöver mer social träning och dessutom är hon husses älskling, han har svårt, mycket svårt att vara utan Klinga! Gubben skulle ju göra sina arbetsdagar inför jakten i höst och jag skulle bara...vara. Det är så helt otroligt rogivande i dessa trakter och jag som har så svårt att koppla av behöver verkligen detta. Sen är det ju en bonus att våra vänner är så gästvänliga och goa! Men en dag räcker för mig i denna idyll, sen får jag lappsjuka. Tänk så konstigt det kan vara! Jag älskar verkligen att se alla hus på vägen upp och huset där våra vänner bor är vidunderligt vackert...men ändå vill jag hem efter en dag. Fel på mig? Nåja, nu är vi hemma och ser tillbaka med glädje. Vi har blivit förstklassigt mottagna!
Så var det då dags att åka hem idag. Först skulle ju Gubben göra lite mer arbetspass i skogen. Han var uppe vid 7 redan, måste varit tungt efter en rejäl mängd öl igår kväll...Men som den principfaste man han är, så gillade han läget. Jag skramlade omkring i sängen en stund, men vid halv 9 gick det inte längre. En tant kan ju inte sova hur länge som helst heller. Från att igår ha varit gôrvarmt, var det i morse bara 15 grader varmt.
Senare blev det hundpromme och tänka sig...det gjorde dretont i lårmuskeln...som vanligt. Men vem bryr sig längre? Så fina omgivningar att jag skulle vilja köpa hus där direkt. Men det går ju inte såklart...Man skall ju jobba några år till, men sen så...Så hemåt för att hämta Lummi Lejontass i Kil.
Vad tror nu händer? Klinga och Lummi rök ihop direkt! Jag blir så trött...Lummi skulle må så bra hos reservmatten för evigt...men hon är ju den mest ansvarsfulla människa jag känner som faktiskt säger: jag vet inte om jag klarar ansvaret. DET är ansvarsfullt, tycker jag. Tänk om ALLA människor var likadana? Då skulle det inte finnas hälften så mycket elände. Men Lummi är lugnet själv där. Det känns gôtt att hon kan få semester från hela högen på Abborrvägen en stund ibland. Men nu har lugnet sänkt sig över flocken, maten är uppäten, husse ligger i soffan med fjärrkontrollen säkert fastklämd i
handen. Ja, nu är vi hemma!

Jag som inte är ett dugg intresserad av motorer och sånt, blev alldeles
överförtjust då jag såg denna raritet! Vilket jobb! Bra där S-Å!!!!

Pusskalas mellan Klinga och Oscar.

S-Å och Gubben  sitter i djupa funderingar i väntan på rätt grilltemperatur.

Gubben provade goaste stolen ever.
Det gjorde inte ett dugg ont i mitt baklår då jag satt i den. Däremot
höll jag på att riva hela verandan då jag satt mig i den...Svår
 att få stopp på svängningen liksom...