Borta bra men hemma bäst

Kolla bara, vilket drömhus... i alla fall för mig

Vi har varit på lillsemester torsdag-fredag, Gubben och jag. Inte helt lätt att få till det med alla husdjuren, men det fixade sig till det allra bästa. Vaskis förstahusse kom och höll Vaskiböbb sällskap från igår till idag. Kanske fick förstahussen en liten nostalgitripp då han ju faktiskt har växt upp här. Han besökte i alla fall sin farmor i grannskapet...och tänk, där vankades det middag, sicken tur för förstahussen... Vaski fick säkert klappar så det räckte och blev över.
Lummi firade sin semester hos sin reservmatte i Kil, världens bästa extramatte! Där fick hon husera med 8-årige sonen i huset som förr var hundrädd men nu älskar att busa med Lummi. Tänk så bra det kan bli med vettiga föräldrar som lär ungarna hundvett!
Klinga fick följa med för att träffa Oscar, världens goaste nallebjörnsvovve, näst Vaski, såklart.... Fegisen Klinga behöver mer social träning och dessutom är hon husses älskling, han har svårt, mycket svårt att vara utan Klinga! Gubben skulle ju göra sina arbetsdagar inför jakten i höst och jag skulle bara...vara. Det är så helt otroligt rogivande i dessa trakter och jag som har så svårt att koppla av behöver verkligen detta. Sen är det ju en bonus att våra vänner är så gästvänliga och goa! Men en dag räcker för mig i denna idyll, sen får jag lappsjuka. Tänk så konstigt det kan vara! Jag älskar verkligen att se alla hus på vägen upp och huset där våra vänner bor är vidunderligt vackert...men ändå vill jag hem efter en dag. Fel på mig? Nåja, nu är vi hemma och ser tillbaka med glädje. Vi har blivit förstklassigt mottagna!
Så var det då dags att åka hem idag. Först skulle ju Gubben göra lite mer arbetspass i skogen. Han var uppe vid 7 redan, måste varit tungt efter en rejäl mängd öl igår kväll...Men som den principfaste man han är, så gillade han läget. Jag skramlade omkring i sängen en stund, men vid halv 9 gick det inte längre. En tant kan ju inte sova hur länge som helst heller. Från att igår ha varit gôrvarmt, var det i morse bara 15 grader varmt.
Senare blev det hundpromme och tänka sig...det gjorde dretont i lårmuskeln...som vanligt. Men vem bryr sig längre? Så fina omgivningar att jag skulle vilja köpa hus där direkt. Men det går ju inte såklart...Man skall ju jobba några år till, men sen så...Så hemåt för att hämta Lummi Lejontass i Kil.
Vad tror nu händer? Klinga och Lummi rök ihop direkt! Jag blir så trött...Lummi skulle må så bra hos reservmatten för evigt...men hon är ju den mest ansvarsfulla människa jag känner som faktiskt säger: jag vet inte om jag klarar ansvaret. DET är ansvarsfullt, tycker jag. Tänk om ALLA människor var likadana? Då skulle det inte finnas hälften så mycket elände. Men Lummi är lugnet själv där. Det känns gôtt att hon kan få semester från hela högen på Abborrvägen en stund ibland. Men nu har lugnet sänkt sig över flocken, maten är uppäten, husse ligger i soffan med fjärrkontrollen säkert fastklämd i
handen. Ja, nu är vi hemma!

Jag som inte är ett dugg intresserad av motorer och sånt, blev alldeles
överförtjust då jag såg denna raritet! Vilket jobb! Bra där S-Å!!!!

Pusskalas mellan Klinga och Oscar.

S-Å och Gubben  sitter i djupa funderingar i väntan på rätt grilltemperatur.

Gubben provade goaste stolen ever.
Det gjorde inte ett dugg ont i mitt baklår då jag satt i den. Däremot
höll jag på att riva hela verandan då jag satt mig i den...Svår
 att få stopp på svängningen liksom...