Summering...äh, skiter i den!

Så här vid årets slut är det väl meningen att man skall summera. Men jag tror jag struntar i det. Det räcker ju gott att om man är nyfiken, gå tillbaka i bloggen och kolla lite. Det är ju liksom det den är bra till. För det mesta brukar ju ungefär samma saker hända varje år, mer eller mindre, det brukar märkas då man sitter där och försöker värka fram vad som hänt under året som gått. Så jag håller mig till nutiden och väntar på att Gubben och jag sätter oss till bords och äter vår Nyårsmiddag, skålar in det nya året...och somnar i soffan... -same procedure as every year!

GOTT NYTT ÅR mina vänner och glöm bort allt vad smällare är, Här kommer en smällpöss från mig istället!!!

PÖSS PÅ ER!!!!

Starkare sömngrus, tack!

Är det så här det är att vara pensionär? Har vaknat före alarmet varje morgon! Tvingar mig att somna om, men det är inte det lättaste. Då jag börjar röra på mig kommer Syrran som ett skott och börjar gosa med sin matte. Hon kråmar sig, gnuggar nos, tuggar, och trampar till en bra plats att ligga på, uppe på mig. Då har jag vaknat ÄNNU mer. Jaha, tänker kanske ni, men släng ner henne på golvet då, och somna om. Men det kan jag ju väl inte göra, hon är ju snäll mot mig juh! 

Ja, så ligger jag där och tankarna far omkring i mitt huvud. Gubben min sover sött, snarkar ibland, men vad gör det. Jag sover ju inte ändå. Om jag känner att jag börjar bli trött så puttar jag lite på honom så slutar han. Min Gubbe dä!

Visst är det konstigt att alla bekymmer man har alltid kommer då man vaknar på natten. Eller är det så att man vaknar av att man har bekymmer? 

Eller skapar man bekymmer då man vaknar om natten? Artister säger ju att de vaknar och har låtar i huvudet. Man kanske är som mest kreativ om natten? Nu är jag ingen artist så jag skulle väldigt gärna vilja sova HELA natten ända fram till...8.30 eller så. Våra vovvar är morgontrötta och vill också sova på morgonen. Så snälla John Blund, om du läser detta( du kanske redan stuckit ut på din "kastasömngrusrunda)så ge mig det starkaste sömngruset i fortsättningen! 

Gick som en zombie i morse, satt på kaffe, rastade vovven, satt vid datorn och läste nättidningen. Bäst jag kollar när mitt pass, som jag bokade igår, börjar. Klockan var kvart över tio. Loggade in....bodysculpt..hm...10.45!!!!!!! Men nu hinner jag ju inte!!! Fick boka av...som jag gjort de senaste, hm... 2 veckorna. Det är inte klokt! Jag känner mig som en humptydympty faktiskt! 

Jag satte mig vid datorn. Finns det nåt mer kroppsfientligt än en dator? Satt hela da´n i stort sett. Fick feber efter halva tiden och började frysa. Trodde jag skulle få en riktig förkylning eller nåt, men fram på eftermiddagen blev det bättre. Upp och nedvända världen! 

I morgon har jag bokat lift it. Skall kolla tiden noga för nu får det vara nog! Gammelvovv halta värre än nånsin så där får jag ingen motion på ett bra tag. Nä, nu så...

Efter julenlivet...

Så var det vardag igen. Gårdagen gick i lathetens tecken. Inget vettigt blev gjort. Gubben låg i soffan och såg på TV hela dagen. Jag beundrar  honom! Det orkar inte jag. Jag var rastlös hela dagen men fick ändå inget för mig. Men då jag tänkte efter så var ju detta som vi VERKLIGEN behövde! Jag vet inte när jag sist bara satt och inte hade NÅGOT att göra! Eller ta mig för...Ingen träning har jag/vi orkat med. Vi har visserligen gjort våra försök med att boka oss, men dagen därpå bokat av oss. Känns både bra och dåligt. Jag vet ju hur bra vi mår då vi tränat och träffat våra träningskompisar. Men å andra sidan har livet varit väldigt stressig de senaste månaderna och då är det skönt att bara stänga av. Fast det har ju inte gått helt och hållet...Har bekymmer i mitt liv som jag försöker ordna upp så snart som möjligt för allas välmående, och jag hoppas det löser sig inom den närmaste tiden.
Idag fick paret på Abborrvägen nytt liv...ja, lite i alla fall, och for iväg för inköp av nya lister till hallen. Det har ju inte funnits tid för att färdigställa hallen på länge. Idag fanns den. Tänk att några vita lister kan göra så mycket för helheten! Det blev så bra! Men sen var Gubben helt slut. Hade ont i bröstet, sa han...Blev orolig som bara den. Det brukar ju vara jag som har ont här och där...Men det gick över senare, sa han. Jag vet inte jag...Skall hålla ögonen på honom. Han har ju jobbat för mycket under en lååång tid. Men nu är det lugnt. Han ligger i soffan och sover. Det får han fortsätta med.
 Men jag är övertygad om att frånvaron av träning är boven till alla krämpor och den eländiga trötthet som fallit över mig och min Gubbe som en blöt filt. Nu kommer nya tider!

Julens höjdpunkt...men också sorg

Så var denna julen snart till ända. Den skulle ha varit perfekt om inte...Gubben och jag upplevde en underbar julaftonskväll hos bonusdottern Anna och hennes sambo Stoffe och småttingarna Melvin och Neo. Gubbens exfru Annicka och hennes man Juan, Stoffes mor Lena och far Patrik och deras barn Alex, Oliver och Fanny, min bonusson Anders med sin son Liam var där för att möta Tomten. Liam var kvällens kung med påståenden till Tomten som; Kom in, kom in! Nu har du allt mycket å göra i kväll! Då han fick önskeklappen så bröt han fullständigt ihop och tjöt; Åååååhhhhh, Wiiyou, wiiyou, TACK PAPPA!!!! Vi kommer aldrig att glömma hans glädje, ha, ha! Vi gamlingar vet ju inte riktigt vad det var för grej men...Sen var ju glädjen fördubblad då farfar(Gubben, alltså) hade köpt ett spel till Wiiyou. Och lille Melvin som upplevde sin första ordentliga jul, han fick så mycket paket att han nog inte hinner leka med allt innan nästa jul. Lille Neo log bara åt all uppståndelsen. Snörena var ju kul..och vilka fina papper! 

Men trots denna härliga jul så är den inte fulländad. Jag har en stor sorg som inte går att bortse från. Jag kommer att bära denna sorg med mig för en lång tid och jag vet att den inte kan göras ogjord. Men så är livet ibland. Nu får jag lov att ta dagen som den kommer ett tag. Jag är ledig ett bra tag till så...Vad säger man; kommer tid, kommer råd...Så är det nog. Men ibland tror jag att jag var född under fel stjärna....

En jul utan panikslagen blick, DET är en riktig god jul!

Julafton närmar sig med stormsteg men jag är inte speciellt stressad av detta. Gubben har jobbat hela helgen och jag har städat och plockat lite. Igår handlade vi helgmaten. Det gick snabbt som bara den! Ändå tog vi en rövare och åkte till ICA Välsviken, där vi bara varit en gång förut. Jag hade skrivit köplista, vi tog en vagn och så körde vi så det rök om hjulen! Vi fann allt vi skulle ha...och lite till på drygt 40 minuter. Bra jobbat av oss. Sen var Gubben tvungen att jobba igen så jag åkte hem, packade upp, rastade kissnödiga vovvar, tände en brasa och hann få in en gratäng i ugnen innan Gubben kom hem.
Sen var det soffan och Körslaget julspecial. Kanske därför jag vaknade inatt och hade julsånger ringande i huvudet...Och även "Always look at the bright side of life" eftersom vi också såg "Life of Brian"...
I kväll är det dags att plocka fram vår traditionella julskiva och spela på repeat då vi klär julgranen. Då detta är klart skall Gubben ha sig en skinkmacka och jag provsmaka mina "köttbullar" medan vi ser på "Tomten är far till alla barnen". Ett måste varje år, kvällen före julafton!
Tror inte att jag hinner sy min julklänning som det var tänkt. Men skitsamma, jag tar väl den gamla trasan jag hade förra året. Vi får se, dagen är inte slut än. Skall i alla fall åka en sväng och köpa julklappar till dottern och hennes pojkvän. Det går fort för jag kollade igår, åkte hem och tänkte, har bestämt mig och så får det bli. Sen skall jag tända på graven. Och javisst ja, måste köpa nya strumpor. Kan ju inte gå med trasiga strumpor på julafton, nån måtta får det vara!

Funderingar...

Nu i den sena timman, sitter jag här och funderar. Jag skickade nyss gubben i säng, efter att han försökt hålla sig vaken men hans blick sagt något annat...Han skall jobba hela helgen och behöver verkligen sova. Jag är ledig och kan ta dagen som den kommer. I morgon skall jag bara försöka komma på en bra julklapp till dottern och hennes pojkvän, sen är det färdigt.
Vad är det som gör denna köphysteri inför julen? Vem styr? Konsumenten eller producenten? Jag vet inte vilken planet jag är född på men jag känner mig främmande för denna egoism som råder. Varför har det blivit så här? Ungar som skriker efter saker, som blir besvikna om de inte får vad det önskat/beställt. Men värst är dock vuxna människor som inte fattar julens budskap, att bry sig mer om andra än sig själv. Då jag var liten fick man ibland önska i flera år för att få det man önskade. Fick jag några men av det? Då jag önskade en skivspelare så tog det tre år innan jag fick en. Tror ni jag var rädd om den, eller? Att jag också fick en singel med Svenne och Lotta var väl inte det roligaste...men jag har den kvar!
Nej, jag tror fortfarande att det är viktigt att man lär sig sätta andra människor före sig själv.

Gåvoglädje

Idag har jag lättat bördan för några genom donationer och gåvor. Jag har kommit till insikten att jag inte behöver särskilt mycket saker, är inte speciellt köpgalen. Om jag då kan glädja någon annan genom att ge en pengagåva då och då, så känns det skönt i min själ och jag slipper grubbla på alla orättvisor i samhället. För en stund i allafall...

En inte så glad julbetraktelse...

Efter ett maratonpass på jobbet så har jag inte landat än, kan jag erkänna. Gubben mötte mig i dörren med mitt genom sms beställda glas rödvin, men fortfarande känns det som det är arbetsdag imorgon. Det är det inte. Jag har fått kompledigt. Sen har jag semester fram till...kanske hm, vad var det nu? Nästa år nån gång...3:dje, eller 4;:e januari.. Har inte riktigt bestämt mig. Massor med bekymmer rasar i mitt huvud och de måste lösas för att jag skall få den vila jag måste ha för att vara fit for fight för nästa termin. 

Nu är det snart julafton och en glädjens tid för de som har det tryggt. Men de övriga i vårt avlånga land? De är ganska många. Jag själv har jobb, en säker inkomst, men är ingen höginkomsttagare. Jag får tänka på vad jag köper. Ibland gör jag ett "glädjeköp" men då får jag ju offra nåt annat. Så har jag vänner som inte har varken jobb, pengar eller rika släktingar, men ett hjärta av guld, som kämpar hela tiden för att hålla huvudet över vattenytan...Jag blir så ledsen över allt. Jag vill hjälpa alla, men det går ju inte såklart...Vet inte hur jag skall kunna fira jul då jag vet att så många inte har kunnat köpa en endaste julklapp till sin unge. Eller då deras husdjur har en livsfarlig sjukdom men pengarna finns inte för att hjälpa. Hur skall jag kunna vara glad då jag vet att så många lider? Sen finns det ju såklart världssvälten också...Men den är så långt borta. Jag vill gärna hjälpa de närmaste först. Det är väl inte så hemskt i alla fall? 

Det här var ju inget kul inlägg men vad f-n....

Sen kan ju saker ändra sig...

Slutklämmen...

Hur trött kan man vara, egentligen?!? Känns som jag släpar mig fram från morgon till kväll. Men nu är det snart jullov! Välbehövlig vila för kropp och själ. Och jag skall inte planera ett dugg, mer än att gå upp på morgonen( läs fm) och lägga mig på kvällen. I morgon kväll sker sista styrkeprovet. Julavslutning med spex, korv och brödservering i korridorerna och sist betygsutdelning. Sen är det GOD JUL!!!
Fredagen skall jag antagligen tillbringa i affärer. Städa lite men mest softa med våra fyrbentingar.

Ordningen återställd

Nu är jag nytränad, kört ett lift it pass, och Gubben är hemma. Allt är med andra ord som det ska. Har även hunnit designa en ny tunika. Den skall jag göra klar inför skolavslutningen på torsdag kväll. Sen skall det bli skönt med jullov! Sista veckan innan jul. Fattar inte att det är julafton om en vecka. Tänk, då man var liten, vilken förväntan man hade! Det första var att se på julaftonens morgonprogram på TV. Kommer ihåg att Grodan Boll var en favorit. Klockan nio på julaftonsmorgonen. Sen var det en JÄTTELÅNG vänta till Kalle Anka. Därefter var det julklappsutdelning. Jag var inte bortskämd med många julklappar. Mina föräldrar hade det inte så fett men gjorde så gott de kunde för att jag skulle få lite guldkant. Men det var faktiskt inte så viktigt för mig med julklappar, utan just VÄNTAN på allt! Och Kalle Anka! En jul blev det strömavbrott och jag bröt ihop direkt. Var helt förtvivlad. Tjatade på mamma att hon skulle ringa till...ja, vem som helst för att de skulle fixa att Kalle kunde visas klockan 15.00! Och vet ni, det fixade "dom". Faktiskt utan att mamma hade behövt ringa...
Undrar om dagens barn bryr sig om annat än att få massor med julklappar? Inte vet jag, men jag hoppas att det finns nån liten glytt som inte girigt räknar klapparna under granen...

Gräsänka, andra dagen

Ja, då är det dags för dagens händelser...vänta, skall lägga in en vedklamp i kaminen....
Sådär ja, nu är jag tillbaka! Få se, var var jag nu? Jo, i morse gick min sovmorgon å skogen. Vaski började gnälla vid kvart över 8 redan. Och gnäller han så är det bråttom! Han bajsar ju ca 100 ggr(överdriver något) om da´n numera då han äter smärtstillande. Sen har ju hans kastrering tagit ut sin rätt vid 8 1/2 års ålder. Då han är kissnödig är det BRÅTTOM! Det är den enda komplikationen vid kastrering.
Nåja, jag skall inte gnälla, jag fick ju sova en timme längre än vanligt. Dessutom finns inget goare än då hundarna och katterna kommer och säger godmorgon! Fatta vad gött! De är glada bara av att jag är vaken!!
Och att jag går ut med dem....och sen ger dem mat....sen går de och lägger sig igen. Och jag är klarvaken.
Men vad gör det? Inte ett dugg. Jag har verkligen vilat, fast i vaket tillstånd....
Snön har fallit i natt, vad var då naturligare än att gå ut och köra första träningspasset. Kramsnö! Behövde inte boka nån träning på KMTI idag. Tog en rövare och lät hundarna var ute med mig. Ja, Klinga är ju inga problem men Vaski får ju inte springa och härja. Men vad f-n, tänkte jag. Han är ju Lapphund och älskar snö! Jag stretchade och masserade bröstmuskeln på honom innan och så på med värmedräkten! Gissa om en viss Lapphund var glad! Har ätit massor med snö, spydde därför på trappan....

Yiiiiiha, kom igen Klinga! Nä, vet du vad Vaski, det är ju kallt och
blött! 

Hade tänkt fara till Stora Staden idag för julklappsinköp, men ställde in. Vart var vägen? Bara vitt otäckt, luddigt, kallt överallt. Nä, det fick räcka med Skoghall. Och kan ni tänka er? Fick tag på två julisar till de små på ICA. De skall såklart få nåt mer men jag kunde inte motstå dessa gulliga nallar! Jag skulle vilja ha dem själv! Just nu sitter de i vår hylla i TV-rummet och ser alldeles underbara ut!

Visst är vi gulliga!

Jo, en sak till. Jag är ju gräsänka, som ni kanske minns. Det betyder att jag kan göra vad jag vill...och se ut som jag vill. Idag har jag därför gått omkring i min makes förträffliga underställskalsonger. Helt perfekt! Bara att dra på sig täckbyxorna( så osexigt) och gå ut och skotta eller rasta vovvar. Jag kommer dock INTE att lägga in nån bild....

Tjena matte!

Då jag kom hem från min inköpsrunda satt de tre musketörerna i hallen och väntade på mig. Den fjärde passade på att ladda batterierna i en av våra garderober.
Nu har matte fått mat i magen och skall sätta sig i brasvärmen för en stund med den utmärkta boken " Miss Peregrines hem för besynnerliga barn". Är inne på slutklämmen av den(somnade igår) och är oerhört nyfiken på slutet. Sen blir det "Så mycket bättre" på TV även om jag är lite besviken på denna omgång. De har inte riktigt uppfyllt mina förväntningar. Men hur skulle de veta vad jag förväntade mig?

Landa...

Men hallå? Är det fredag? Redan!?! I alla fall så är jag gräsänka igen. Har tänkt att bara chilla med mina älsklingsdjur. Denna vecka har varit upp och ner och nu är jag helt slut. Men herregud, jag är inte ensam om det! Då man jobbar på en skola så är hela personalen helt slutkörd vid varje terminsslut! Då gäller det att man har det lugnt då man stänger dörren till jobbet. Så är det ju inte alltid...

Jag har mycket att tänka på just nu och då är det bra att min käre Gubbe inte är hemma. Då får jag den tid jag behöver för att landa. Gubben är och jagar älg igen. Han skjuter inte så mycket, det är inte viktigt, säger han. Det är väl att träffa sina jaktkamrater...nä, jäklar så dumt det där blev, ha, ha! I vilket fall som helst så är han på älgjakt! Och jag hejar på älgarna!! Det vet han.

Träning har det inte blivit speciellt mycket denna vecka. Det är skit för jag vet att jag mår bra av det. Men då mörkret sänker sig kan jag inte ladda om ...Skit också, jag är född i fel land! Jag skulle bo i ett varmt land...men då blir det väl värmebölja eller översvämning i stället. Nej, jag får nog streta på där jag har haft oturen att födas. Men nu har jag gnällt tillräckligt! Vi har det så bra i Sverige...så länge vi inte hamnar mellan paragraferna...men annars så flyter det på. Nä, nu skall det bli en myskväll med vovvar och kissar! En kisse ligger redan i korgen närmast kaminen, den andra sitter på tur. Vovvarna sover. Nu är det helg....zzzzz

Hjärtflimmer

Igår, på lillörda´n firade Gubben och jag helg eftersom han skulle vara bortrest från torsdag till söndag. Medan brasan sprakade delade vi på en flaska gott rödvin. Mysigt.
På väg till jobbet i morse fick jag betala detta med en hjärtfrekvens som hotade spränga bröstet på mig.
Poliskontroll!! Magen drog ihop sig och hjärtat slog volter. Så började tankarna; När drack jag sista glaset? VARFÖR drack jag det sista glaset? Poliskonstapeln gick fram mot min bil(svälj), jag fick ner rutan(utan att prova alla knapparna på panelen), höll krampaktigt plånboken i näven och var beredd med körkortet. Han hälsade artig, frågade hur jag mådde. Bra, sa jag(jag ljög), själv då, kontrade jag käckt. Så förklarade han att det var nykterhets(svälj) och körkortskontroll. Han kollade också om jag hade linser(det har aldrig hänt förut) med en lång Dart Vaderstav. Jodå, du har linser, sa han. Ja, annars hade jag inte hittat bilen i morse, skojade jag käckt. Så kom då den förhatliga alkomätaren fram. Jag klarade att blåsa hela pipet ut( inte dra IN som jag gjort en annan gång, helväck i hövve). Så tittade polisen med rynkade ögonbryn på mätaren, skakade på den, och nu skakade min vänsterfot på kopplingspedalen så jag var tvungen att lägga handen på det. Jaha, det är alltså såhär mätaren uppför sig då det blir positivt, konstaterade jag. Jaha, hur skall jag ta mig till jobbet nu då? Och vad blir böterna? Och får jag behålla körkortet? Åh, herregud, så skämmigt att berätta på jobbet!!! Allt detta och mer därtill for igenom mitt huvud under denna millisekund innan han sa; -Den kan bete sig så här då det är kallt. Kör fram en bit så får du blåsa en gång till. Nu hade jag bestämt mig för att det var kört, så därför hade benet lugnat sig och jag kunde köra de få metrarna fram till där polisen hade ställt sig. Så blåste jag igen....det tog JÄTTELÅNG tid och så visade sig NEG på displayen!!! Kolla, sa han, det var ju bra, ha en fortsatt bra dag!!! HA EN BRA DAG???? Det var ju som att ha vunnit högsta vinsten!
Jag lade in 1:an och var på väg rakt ut framför en långtradare....

Tufft, tufft...

Nu är det inte kul att blogga. Tids nog kommer en förklaring. Men vem har bestämt att det alltid skall vara roliga blogginlägg? Ett tråkigt meddelande har gett mig mycket att tänka på. Men jag tar en dag i sänder och hoppas på att det löser sig.

Ordningen återställd!

Sådär ja! Nu är jag och Gubben helt utpumpade efter intervallspinning i 75 minuter. Gött! Och idag var det inga som helst problem att hinna hämta hundar på två ställen, åka hem, ge dem och katterna mat, packa om väskan från igår. Vis av mitt misstag i fredags då jag tog fel skor, kollade jag noga vad som fanns i väskan och se där, inga rena trosor fanns nedstoppade! Det är det värsta man kan råka ut för! Hur gör man? Man står där nyduschad och inser faktum, inga rena trosor. Tar man på sig jeansen utan trosor under(och hoppas på att ingen ser då man klär på sig) och står ut med att det känns som byxorna är gjorda av kartong, eller tar man på sig sina svettiga trosor(iiiiiihhhhh)? Valet är som pest eller kolera, och man hoppas på att man inte hastigt faller avsvimmad ner och hamnar på sjukhus för att inse då man vaknar att man har sjukhuskläder på sig. Nån har därmed tagit sig en ordentlig funderare på vad detta är för människa som går omkring utan trosor/går omkring i stinkande svettiga trosor.
I vilket fall som helst hade vi gott om tid då vi kom till träningsmeckat. Taggade till tusen! Och gud så skönt det var att röra ordentligt på sig då man har slarvat i flera da´r. Dessutom värsta bra instruktören som inte gav oss en chans att maska. Så skall det va!
Efter mat i magen och nyheter på TV så är det dags för sängen och den goda boken "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn". Egentligen en tonårsbok, men vänder sig då till de mycket läsvana ungdomarna. Precis som tex Boktjuven, Cirkeln eller Eld är den ett mycket bättre val än till exempel nån Liza Marklund deckare...
Så nu säger jag nattinatti!

Att planera är svårt...

Fick sovmorgon idag med! Men efter gårdagens sovorgie var jag pigg redan vid halv nio. Upp och gjorde frukost, satte på datorn...och blev sen sittandes vid den i flera timmar. Det började med att jag ville greja om lite i Husetbusbloggen. Mina husdjurs blogg, alltså. Den har blivit väldigt eftersatt. Då jag startade den var det min dotter som hjälpte (gjorde nästan hela jobbet) mig. Sen har jag i princip endast bytt färg och mall då och då. Men idag tog jag tag i det. Det höll på att få överstyr flera gånger kan jag villigt erkänna. Jag blev lite väl modig och ändrade till höger och vänster men då jag såg resultatet, som var katastrof, tog det en låååång stund innan jag klurade ut hur jag skulle rätta till det. Men nu är jag klar och jag är riktigt nöjd med mitt jobb. 

Sen har jag hunnit gå långpromenader med båda hundarna, var för sig. Vädret var härligt idag också, så Vaski fick en halvtimme, med avbrott för två stretchar av onda benet, och Klinga över en timme. Så matte var alltså ute i solskenet i över en och en halv timme. Det behöver jag. Blir helt overkligt trött om jag inte får ljus under den mörka årstiden. 

Så hade jag bokat powerstep idag. Riktigt kul och jobbigt pass. Det vet jag, för jag har kört det i flera år och med nån av mina favoritinstruktörer så är det den bästa träningen. Laddade med mat i god tid, packade väskan, hade god tid på mig så jag började greja med lite av varje, och så stack tiden iväg och när jag kom till Skoghall och klockan på instrumentbrädan slog 15.59 insåg jag;  Jag kommer aldrig att hinna! Körde undan och ringde och avbokade. Hur är jag funtad egentligen? Det verkar som jag måste ha kalendern fullspäckad för att kunna planera. Men skall jag behöva stressa för att kunna träna? Verkar inte speciellt sunt... Nåja, i morgon är det måndag och agendan är full. Då har jag bokat intervallspinning, både för mig och Gubben. Får se om det går bättre då....

Jag fick sovmorgon idag. Gubben skulle jobba så han gick bajspromenaden med vovvarna och gav dem sen mat. Jag fick sova vidare. Vaknade först vid kvart över tio!! Det har baske mig inte hänt på hur länge som helst. Nåväl, jag satte på datorn, bryggde kaffe och så gled min blick ut över trädgården...Jäklar så vackert! Nej, vad sa jag nu? Det är ju vintern som jag hatar som pesten!! Försöker nån Woodooa mig, så att jag skall börja gilla vintern? 

Det gör lite ont att behöva erkänna sig besegrad av
denna vackra vintervy...Så jäkla vackert!

Syrran, matte och tekniken

Jag brukar för det mesta sätta på min laptop direkt jag kommer hem. Sen får den stå på ifall jag får lust att sätta mig en stund och blogga, till exempel. Eftersom den står på köksbordet är den lättåtkomlig då skrivlusten infinner sig. Nu har det visat sig att jag fått en konkurrent om datorn. Syrran! För några dar sen då jag var i tvättstugan hördes ett envetet plingande. Det tog en stund innan jag fattade vad det var. Vi har ju ett antal tekniska prylar som ger ifrån sig allehanda ljud. Jag gick ut i köket, och som jag misstänkt stod Syrran med framtassarna på tangenterna! Inte första gången, men den här gången hade hon verkligen lyckats! Datorn slutade inte plinga fast jag lyfte bort henne, och det ena felmeddelandet efter det andra kom upp på skärmen! Jag försökte stänga av den men icke, helt omöjligt på det vanliga sättet. Det fick bli ctrl- alt-delete. Datorn hade fått nog, sa upp sig, helt enkelt!
Dagen därpå provade jag att sätta på datorn och jodå, den startade snällt, men det värsta felmeddelandet kom upp direkt! En anmaning att söka igenom hela datorn eftersom något skumt hade hänt med den. Nu stod det inte riktigt så, hade i och för sig varit kul, men jag klickade i alla fall på OK och så tog det ca 20 minuter innan allt var klart. Nu är den i alla fall okej, min gamla trotjänare, den har varit med i många år, även  i vått och torrt(hm) och hänger trots det fortfarande med. Men efter den sista "Syrranattacken" så är den sliten.

Känner att jag snart har gjort mitt sista blogginlägg på den men än hänger den i. Som ni ser har jag grejat lite med layouten på bloggen. Det var inte det lättaste för en datanovis som mig, men det lyckades till sist i alla fall. Några svordomar senare har jag lyckats flytta om några gadgetar( jag, ni märker vilka ord jag svänger mig med) och gjort om min blogginformation.

Glömsk och förvirrad i en och samma förpackning

Hela veckan har gått i stuprus och träningen har blivit eftersatt, tyvärr. Två spinningpass har det bara blivit varav det sista blev skit eftersom jag i min förvirring glömde spinningskorna. Jag fick köra i aerobicsskor och gissa om det gjorde ont i fötterna?!? Skit också, eftersom passet var jättebra. Som vanligt, då det är Petra som är instruktör. Jag var faktiskt på väg att gå och avboka då jag såg min tavla, men så var jag samtidigt så sugen på att spinna, så jag chansade. Men det där riktiga "jävlaranammat" ville inte infinna sig idag. Det gjorde för ont i fötterna. Det första spinningpasset körde jag och Gubben i tisdags eftersom måndagens intervallpass frös inne av tidsbrist. Då upptäckte jag att på tisdagen körde Jeff ett pass 18.15. Han är så jäkla bra! Skitbra pass! Så bokade vi powerstep på torsdag, det fick vi boka av...av tidsbrist, igen.

Nu är det helg igen. Välbehövligt. Nu är det brasa i kaminen, alla värmeljus är tända, maten är uppäten och snart infaller paltkoma. Min Gubbe jobbar hela helgen, så det blir en tidig nattis, om jag får gissa. Mina arbetskamrater minglar ikväll, hoppas de får kul! Själv orkar jag inte ladda om till sånt galej då fredagen kommer. Det har jag inte gjort på många år, faktiskt inte sen jag var i 30-årsåldern. Undrar om jag är född gammal? Jag är nog född i en något annorlunda form...Den formen får ni som känner mig bestämma!

Onödiga vintern

Nä, nu räcker det med vinter, tycker jag. Halt som f-n då jag åkte hem. Säkert finns en och annan skidentusiast som fnyser åt mig, men det bjuder jag på. Jag kommer aldrig att gilla detta elände ändå! Då jag var liten gillade jag såklart vintern. Då fanns det ju bara lek i huvudet på mig! Min far svor över all snö och jag klappade i händerna över den. Förlåt pappa, nu förstår jag dig! Han jobbade i skogen och slet som ett djur på vintern. Dessutom behövde han köra bil på små, slingriga och snöiga vägar. Tror jag det att han avskydde vintern! Visst kan det vara vackert då lappvantarna singlar ner från himlen, får naturen att bli julkortslik, men då man skall ta på sig flera lager med kläder så man till slut ser ut som en michelingubbe, bara för att gå ut en snabbis för att kissa vovvarna, och man upptäcker att man har tappat bort sin ena vante och måste ta skitvantarna som man bara har kvar som sista reserv(eftersom de är skitkalla) och sen efter några minuter gå in och ta av sig allt igen, då har man redan tröttnat på vintern och ser fram mot en RIKTIGT HELVETISKT varm sommar!
Ett ljus i mörkret är väl då jag får pynta för advent. Det är riktigt mysigt. Men den hysteriska delen av juletiden betackar jag mig för. Jag är nöjd om jag och Gubben får sitta och tindra i kapp med julgranen, med nåt gott att äta och dricka i vår omedelbara närhet. Så skall såklart husdjuren ha nåt smaskigt att gnaga på, som de inte kan sätta i halsen vill säga...
Efter att man har skålat in det nya året kan sommaren börja så smått. Då skulle jag också hinna sätta alla frön som jag alltid köper för många påsar av!
Men jag får nog fortsätta fantisera. Det är ganska kul det också!

VAAAA!!!! Redan onsdag....

Så där ja, nu sitter jag vid datorn igen. Eller så här, jag har suttit vid datorn varje kväll och redigerat bloggen, men inte skrivit nåt vettigt. Börjar så sakta förstå alla saker man kan göra med den. Ibland har svordomarna haglat, men det har ju inte hjälpt nämnvärt. Har jag märkt. Och så har jag jobbat. Sen tränat. Sen jobbat. Och tränat. Och idag skulle jag ha tränat, men glömde träningsväskan hemma i morse! Och eftersom min Gubbe just nu äter alldeles för mycket julbord på Terrassen, så kan jag sitta i lugn och ro och skriva. Men, det där lät ju knäppt...Som om jag inte fick skriva för Gubben. Såklart jag får, men den lilla tid vi har kvar då vi kommit hem från jobbet, vill jag tillbringa med honom. Och husdjuren. I alla fall. Den här veckan har bara rusat iväg. Har kommit försent VARJE dag till jobbet och det är skit, skit, skit!! Vi har bara en bil just nu och det suger rejält. Vi åker tidigare varje morgon men något strular alltid på vägen så jag blir för sen ändå! På jobbet är fullt upp för oss alla och jullovet känns ibland alldeles för långt bort. Fast samtidigt så är det ju så roligt! Tycker jag, nästan jämt. Men många har det mycket tufft och då blir jag också väldigt påverkad. Jag vill att ALLA skall må bra! Hoppas att de vill att jag skall må bra också...Fast det är jag ganska säker på, för jag har världens bästa arbetskamrater. Och jobb, fast det är mycket just nu. Gud, så dryg jag är! 

Och nu över till nåt helt annat. 

Igår fick Klinga en hård brödbit i halsen och höll på att kvävas! Ja, just det! Och jag, min lipsill, var ensam hemma. Hon började låta konstigt, det blev värre, hon tittade med stora ögon på mig och fortsatte låta...inåt liksom...inte utåt. Jag tänkte; nu dör hon! Men sen kom jag på att hamlischmetoden funkar på hundar och provade. Uppenbarligen funkade det för hon lever och mår bra. Men jag vill ALDRIG upplev detta igen! Våra hundar har satt i halsen förr, men då har Gubben varit hemma, och han är klarar såna här situationer mycket bättre än jag. Han har rensat svalget på båda hundarna då de satt grisöron i halsen och de inte kunnat andas. Men nu sitter jag här, vid datorn. ALLA djuren ligger och sover intill mig efter att ha fått mat. Ingen har satt i halsen. Men vänta nu...Min Gubbe äter just nu julbord på Terrassen i Karlstad. Tänk om han sätter en köttbulle eller snapsen i halsen...Jädrar, nu har jag ingen kontroll! Hoppas hans arbetskamrater är lika bra som mina. Aldrig att de skulle lämna mig med en köttbulle i fel strupe. Det vet jag! 

Förvandlingen

Vad har hänt med frun i huset på Abborrvägen 91, kan man undra? Helt plötsligt kom husligheten över henne. Den som hon tappade bort för många år sen. Idag stod degen på jäsning samtidigt som vovvarna fick sig en rejäl promenad, en i taget. Så matten var allt som allt ute i en och en halv timme. Det fick bli dagens träningspass. Så fann hon ett halvt kålhuvud i kylen och som i trans började hon göra en, nej två kålpuddingar!! Men först bakades det ut tekakor av degen som stått på jäsning. Ja, jäklar så det har grejats! Och julslangen har hon hängt upp på altanen, den som är så dryg att sätta upp.

Kålpudding, riktig svensk husmanskost

Thekakor gjorda på rågkrossgröt, flerkornsmjöl, rågsikt, solros-och pumpakärnor. 

Nu har Gubben och Gumman klämt i sig en fjärdedel av sina kålpuddingar, resten får bli matlådor. Nu blir det en dusch för frua och sen ett glas rött i TV-soffan. Oj, jag glömde! Fyra maskiner tvätt har också hunnits med och dessutom byte av sängkläder. Vart skall detta sluta? Anja pysslar med trä och färg???

Ändrade planer

Idag får min motion bli en hundpromenad. Hade tänkt mig powerstep men tji fick jag. Mitt hatobjekt nummer 1, 9:3-an startar såklart inte och Gubben jobbar så han fick ta 9:5-an, som ALLTID startar. Nu har vi skrämt liv i batteriet med laddaren för sista gången, verkar det som. För att ytterligare spä på min inställning till denna skitbil, så är det hur svårt som helst att få tag på ett nytt batteri till den. På Wafab har vi inte ens kollat, för där kostar ett batteri en förmögenhet, över 2000:-!! Så mycket lägger vi inte ut på denna dretbil, för rätt som det är går nåt annat sönder, såsom en glödlampa till framljuset, kostar sisådär 800:- med arbete inräknat. Den går nämligen inte att sätta i själv. Eller varför inte genomblåsning av partikelfilter(som inte skall behövas,enligt fackmän) för 1500:- Arbetet tar 1 minut.Om man inte gör det kommer man ingenstans eftersom automatväxeln inte funkar. Detta har vi råkat ut för två gånger. Fuck fackmännen!
Nåja, om jag GÅR in till KMTI så kan jag få mig ett ordentligt träningspass...eller inte, känns det som. Vädret är härligt för en riktig skogslångis med Klingeling. Vaski haltar ju fortfarande och skall bara gå kortisar. Dock flera gånger om da´n. Så får det bli.

Sätter nog en matbröddeg också. Jag kommer nog att kunna fylla denna dagen med aktiviteter. Som nu till exempel, Syrran ligger bredvid och brummar JÄTTEHÖGT för att jag skall klia henne mellan öronen, och på kinden, på magen, ryggen, svansen....överallt!

Tomteinvasion!

 Jag och Gubben är MYCKET konservativa med advent. Man får inte börja för tidigt, helst inte förrän på söndag, enligt Gubben, som i och med detta utmärker sig som den MEST konservative av oss. Jag har dock en mildare inställning till pyntandet och tycker att det gott kan göras på fredagskvällen. Och så har det blivit. Bara för det så tog det hela kvällen igår att få upp stakar och stjärnor....Och idag har jag strukit(blä) julgardiner och satt upp i alla rummen(varför har vi sex rum och kök???). Alla juldukar ligger där de skall och tomtarna har tagit över Abborrvägen. Man kan undra när tomtebegäret startade för min del? Då min dotter var liten så pyntades det inte hälften så mycket. Gardinerna var helt tomtelösa, endast vita med röda band dög. Då dottern blev äldre och skulle flytta till eget boende så var det första hon ville ha var TOMTEGARDINER!! Stackar´n, inte trodde jag att hon skulle bry sig med sånt då hon var så liten. Jag tänkte bara praktiskt jag, att inte behöva byta gardiner direkt efter jul.
Det vi var noga med var att ALDRIG klä julgranen förrän kvällen före julafton. Och då dottern somnat satt jag och sydde dockkläder till hennes Barbie. DET var tradition. På juldagsmorgonen fick hon leta efter sitt julpaket då hon vaknade.

Småtomtarna...

Tjohejtomtarna...

Stereotomtarna...

Fylletomtarna....

Katternas rum...Syns kanske på gardinerna...

Katterna i trappan har fått sällskap av tomtelyktan

TV-rummet är vi riktigt nöjda med!

Nu finns inga barn hemma längre, och helt plötsligt infann sig "pyntbegäret" hos Gubben och mig vid jul!

!:a advent, nästan...

Ja, så var det helg igen, men inte vilken helg som helst utan 1:a advent. Fast enligt min konservative make är det först på söndag som man skall fira 1:a advent. Nu har jag bestämt att det skall fejas på FREDAG så därför har vi gjort detta! Julgardiner, julstjärnor och julljusstakar är på plats. Resten kommer på plats i morgon.Middagen är försenad hur mycket som helst men det får man ta. I morgon kommer tomtarna och ljuslyktorna på plats och då är det jävlar i mig ADVENT! Tyvärr fick jag avboka mitt spinningpass idag. Hann helt enkelt inte packa väskan i morse...Skit också, hade verkligen velat köra men ibland skiter det sig. Synd som tusan för Petras popspinning regerar! 

En reflektion vid julgardinuppsättning. Vår lilla Syster Yster, sedemera Syrran, kom ju till oss vid denna tid förra året, och röjde järnet i dessa nyinköpta gardiner! Ett helt år har hon varit i detta hus och inget är sig likt! Då menar jag positivt, såklart...fast om Skrållan får säga sitt så...Inget är sig likt sen hon kom men det skulle vi inte velat vara utan. Trevlig advent på er!

Halleluja...för träning, alltså!!

Har haft två dagars träningsvila. I måndags var jag och Gubben på Intervallspinning med Johanna som instruktör. Jag har inte kört det passet på länge. Det har inte funkat eftersom jag har kört powerstep på söndagarna under hela hösten och Gubben har kört mtb. Därför har vi tagit corebollpasset på måndagar istället. Om vi fått plats alltså...Det gäller att vara snabb. Sen har jag inte trott att jag skulle klara 75 minuter intervall med Johanna. Man blir ju inte yngre..Då hon drog igång så fick nästan hjärtslag, fast jag visste att det skulle bli stuprus. Jag kände nästan att jag blev förbannad på henne! Herregud, människa, vad gör du? Men så började kroppen svara...och sen var det bara att köra på ...och sen öka! Gud, så kul det var! Dessutom så gick Johanna omkring i salen och kollade oss, och då hon kom till mig så sa hon: Du är så snygg Anja, då du kommer på mitt pass efter ett halvår, sitter längst fram, och bara KÖÖÖR så det ryker!! Värmde det eller värmde det? Goa Johanna!!

Sen blev det träningsvila i två da´r.

Idag fick jag med mig Gubben på powerstep och jädrar så kul det var!! Livet leker!! I morgon är det popspinning med Petra! Yes!

Veggis eller älgis??

Uhhh, ont i magen idag. Åt alldeles för mycket igår. Att jag aldrig lär mig självbehärskning! Dessutom lyckades jag med konststycket att göra två sorters biffar - veggisar och älgisar, som såg helt identiska ut. En stor laddning blev det, så idag blir det rester. Gubben får provsmaka och sen får jag märka upp resten.
Gubben kom ju som sagt hem igår eftermiddag. Inga älgar ville bli skjutna och dessutom var Bamsebjörn i trakterna och björnfrossan låg nära tillhands. Jag tyckte det var ett bra beslut han gjorde, dels för att han inte sköt nån älg och dels för att han slapp bli björnmat. Här hemma är han i säkert förvar.
Så var det då dags för helgens höjdpunkt "Så mycket bättre". Eller skulle vara, för jag blir mer och mer besviken på denna omgång. Jag blir ledsen då jag ser Olle Ljungström. Stackarn är ju så sjuk att han måste vila hela tiden Och då blev det inte bättre av att Sylvia Vrethammar sa att hon efter hans uppträdande verkligen förstod vilken dålig låt Viva espana var! Ville inte ens ge honom en kram utan bara skrattade ut honom. Men hur oförskämd får man vara? Hon kunde väl ha hållit god min, för f-n! Och Magnus Uggla var inte så trevlig under sin dag heller. Han behövde ju inte berätta vilka låtar han gjort som var skitlåtar då han inte visste vilka hans kollegor skulle sjunga. Stackars Maja fick gå upp och sjunga hans sämsta låt genom tiderna, enligt honom! Nej, den här omgången är en besvikelse, enligt mig. Min Gubbe gav ett rättvist betyg genom att somna efter hälften! Det har han aldrig gjort under de andra programmen.
I förmiddags var vi till Djurskyddets loppis i Grava. De är ju en ideell förening och skrapar ihop lite extra pengar till verksamheten på detta sätt. Det var välbesökt! Jag fyndade en ljusstake till kontoret. Sen köpte vi deras kattkalender också. Den kostar 100:-, inte så billig men pengarna går ju till katternas väl och ve. Jag såg att det var lång kö till kattavdelningen så jag hoppas att många katter har fått ett nytt hem med människor som tar väl hand om dem resten av livet!
Idag skall jag i alla fall åka och träna. Jag antar att det blir mördarjobbigt, det är ju Petra som kör idag. Förra gången hon hade detta pass så var jag spyfärdig, men höll ändå god min, man är väl ingen mes heller! Men efteråt, herregud, benen skakade då jag körde hem. Idag är jag förberedd. Nu jäklar!!

Lördag, och Gubben kommer hem!

Ja, nu har två da´r gått av min gräsänkehelg. Tror ni att jag ens har påbörjat allt jag skulle göra? HA HA HA!! Nä..jo, kanske lite, men skit samma. Jag softade hela kvällen igår. Grejade lite men satt mest vid datorn. Såg Skavlan och sen hade jag tänkt gå och lägga mig. Ja, jag var trött redan vid tio-tiden!! Men så zappade jag, jag ägde ju fjärren, och hamnade på BBC Entertainment, det gör jag alltid då jag är gräsis, och där började precis Little Britain! Världens knäppaste humorprogram! Jag satt i min ensamhet och gapskrattade! De är helt sjuka i huvudet! Om ni kan ratta in den kanalen så kolla, för guds skull!
Tröttheten gick över i ett nafs så sänggåendet fick vänta till bortåt halv tolv. Då stod hundarna vid trappan och tittade på mig. Blickarna sa; Matte, nu behöver vi lägga oss, kom nu!
Idag hade jag bokat zumba, men kände inte ett dugg för det. Bokade av. Vädret var fint i förmiddags så det fick bli hundpromenader istället. Så fick jag sms från Gubben att han kanske kommer hem redan ikväll! Kul överraskning!! Planerar för en god middag för två istället för bara mig.

Förra helgen hann jag inte till graven och tända ljus så idag tog jag uti med det. Kattmaten var slut så jag tänkte först åka till Arken zoo vid Bergviksrondellen för att köpa detta. Hade Klinga med mig för hennes socialtränings skull. Hon är ju fortfarande en liten fegis. Nå, jag åkte såklart över Knappstad, höll 90 utom där jag vet att älgar och rådjur har övergångsställen, där höll jag 80. Så blinkade jag vänster och lade mig i vänsterfil vid Bellevue och stannade för mötande. Då tutade nån och jag kollade åt sidan för att se om det var nån jag kände. Döm om min förvåning då jag får FINGRET av den bakomvarande bilisten!!!! Jag fattar fortfarande inte varför! Om han tyckte att jag körde långsamt så hade han ju bara kunnat köra om. Det fanns gott om tillfällen. Så idag är jag en erfarenhet rikare. Den hade jag i och för sig kunnat vara utan...Fast ändå inte, för efter intermezzot tänkte jag mig för INNAN jag svor och blev otålig på nån j-a klantig bilist, för jag vill verkligen inte bli en sån stolle som pekar finger åt medtrafikanterna då de gör nåt som jag inte gillar. Det är dessutom fegt. Jag önskade ju att jag kunnat följa efter och frågat honom vad han menade men det fanns ingen möjlighet till eftersom flera bilar kom efter "fingret". Ja ja, inget att hänga upp sig på. Jag går vidare i livet!

Jag och Klinga gjorde våra inköp, och for vidare åt Ruds kyrkogård. På motorvägen ringer mobilen. Efter visst rotande i väskan fann jag mobben. Det var Dottern. Shit, varför tänkte jag inte på att fråga henne om hon ville följa med till graven, tänkte jag, samtidigt som hon frågade vad jag gjorde. Ehhh, är på väg till kyrkogården...Åh, jag skulle vilja följa med, sa hon. Såklart hon fick! Körde av, utan att nån gav mig fingret faktiskt, och hämtade upp henne. Vi parkerade bilen och hann inte mer än ut då en annan bil parkerar bredvid. Ur kliver Dotterns faster och hennes man och lilla kusinen. Precis som förra gången vi var där. Jag tror baske mig att vi stod på samma parkeringsruta! Jag brukar ju alltid tända ett ljus eller lägga nåt fint på Dotterns kusins grav. Så slog det mig, vi har ju inget ljus till Dotterns farfar. Jag har nog inte riktigt fattat att han inte finns hos oss längre. Men till nästa helg får du ett ljus farfar Kjell, jag lovar!!!

Historien upprepar sig

Fredag igen. Gräsänka. Fyr i braskaminen. Massor av planer i huvudet varav väldigt få kommer att förverkligas. Men det är halva nöjet att ha hela helgen framför sig och kunna välja vad man skall göra. Det man helst vill göra är ju det man gör först. Det andra kan jag göra en annan gång, eller aldrig...
Nu sitter jag och sms:ar med Gubben och dricker en smarrig julöl. Vaski gnager på sin gnagis och Klinga tittar på. Själv är hon inte så förtjust i gnagisar, inget för Prinsessor, hävdar hon. Syrran ligger så nära kaminen hon bara kan utan att bränna sig och Skrållan, som bad om att få gå ut för 3 minuter sen, är nu inne igen. Inget kul därute, sa hon.
 Jag skall nu bryta en tradition - att göra spenat och fetapaj, och istället göra kålpudding!! En halsbrytande vändning men lite spänning i livet vill jag ha! Nu puttra på spisen en gryta korngryn, som sen skall blandas med quorn och lite annat smått och gott. Denna kulinariska rätt skall jag servera mig i morgon. I kväll blir det nog, hm...en omelett eller nåt väääldigt enkelt(finns det nåt enklare, tänker ni?).
Lite spänning i livet har jag förstås redan haft. Innan Gubben åkte på älgjakt hann han paja ljuddämparen på 9:5-an. Den som jag skulle ha. Själv har han 9:3-an. Fast jag får skylla mig själv eftersom jag erbjöd honom att ta den. Den är ju lättare att packa eftersom den inte har hundgrindar. Och han har inga hundar, det har jag. Så därför har jag dundrat runt som en raggarbil idag. Svärfar sa: Anja, har du kollat avgassystemet på sistone? Ha ha, han är go han! Skulle jag???? Vet bara att det sitter UNDER bilen...eller? JAG SKOJA!!! Och sen kan jag fylla på spolarvätska...och bensin...eller diesel. Jag kollar många gånger då jag skall tanka vilken bil jag har. Flera gånger. Innan det är försent.
Ingen träning idag heller faktiskt. Passet jag brukar gå på var jag inte så sugen på eftersom ordinarie instruktören var på äventyr. Inget ont i vikarien men hon passar inte mig. Jag är jag en gammal dretkärring som har favoriter. Bokade passet efter, den instruktören passar mig gôrbra, men kände att jag inte orkade åka hem, hämta hundar, handla och sen in till stan igen. Inte på en fredag. Pust och stön. Så jag bokade av. I morgon kanske det blir spinning. Har ju ont i ena axeln, antagligen nåt i kläm. Det skulle väl inte vara första gången, i så fall...
Nu är jag tillbaka igen, fast ni märkte väl ingenting ni. Jag har faktiskt varit ute med en väldigt skitnödig hund! Han har ätit smärtstillande så länge nu, faktiskt sen i augusti, så han är bajsnödig hela tiden, stackar´n. Efter det passade jag på att hämta lite mer ved till braskaminen. Nu är det säkert 25 grader inne men kan ni tänka er, jag fryser ändå! Mina leder bråkar med mig just nu och då behöver jag mycket värme. På jobbet har jag ett element stående, fick låna av en snäll kollega, och det har jag på max. Gött! De andra stackarna känner väl för att ta av sig i underkläderna, ha, ha!
Nä, nu blir det bilder!

Mattes fredagsmys

Nu är det fest! Alaska pollock med liiiite aromat!

Uh, nu måste jag skynda mig att gnaga upp min gnagis
så jag hinner hugga in på Klingas sen!

Jag skulle ju önska att matte nån gång gav mig nåt jag gillade!

Världens enklaste mat - wok!

Fyr i kaminen! Då var det helg!

Stolt över min nationalitet???

På hemvägen från träningen ikväll behövde jag handla lite förnödenheter(herregud så jag uttrycker mig) och svängde in till ICA på Skoghall. Redan då jag klev ur bilen såg jag några figurer stå utanför ICA, vissa hade banderoller - antagligen gjorda i slöjden, mellan sig och några delade ut flygblad. Klädseln var säckig munktröja med sydstatsemblem över rejält tilltagen mage och skitiga jeans. De var 5 killar och en tjej. Och en hund(krake).
Tre rakade skallar och två med hår - tjejen och talesmannen för gruppen(smilfink). Oj, jag glömde den viktigaste(hur kunde jag), HUNDEN var inte rakad! Smilfinken gick emot mig och hälsade artigt samtidigt som han försökte ge mig flygbladet. Som den väluppfostrade flicka jag är, sa jag: -Nej tack, och gick vidare. Åhhh, så jag ångrade mig direkt! Jag var ju nyfiken på vad det stod på bladet, men nu var det försent.
 Har jag glömt att berätta vad de kallade sig? "Svenskarnas parti", minsann. Kanske är det de som finns kvar efter Sverigedemokraternas "fest på stan"?? De skall i alla fall inte få min röst då det är dags för val. Jag och min Gubbe hade en kul stund då vi diskuterade kring härkomsten på dessa "svenskar". Säkert finns det "utlänningar" i deras släktträd också. Men de skall ha en eloge för att de stavade banderollen rätt! Jag tror inte att det finns så många svenskar som inte har "utlänningsblod" i sina ådror då man forskar lite. Jag, till exempel, har ju finnjävelblod i ådrorna fast jag växt upp i Kil...Och min Gubbe är halvnorsk...Fast det kanske inte gills eftersom det inte syns på utsidan. Attans, att jag inte tog ett sånt där blad så jag fått min nyfikenhet stillad. Men det tog alldeles för mycket emot! Tänk om de trott att jag delar deras åsikter! För även om jag inte såg deras flygblad så syntes det ju på hela deras uppenbarelse att de var rasister, ja kanske till och med ligister.

Söndagsfunderingar

Efter många om och men så blev middagen färdig igår. I fortsättningen kommer jag att köpa färdigdelad kyckling. Det känns inte alls lika otäckt då delarna är mindre. Då kan jag låtsas att det är nåt helt annat, typ blöt wettexduk, hm...Jag är född med livlig fantasi. 

Ser ut som de ligger och sover...

Tacka vet jag grönsaker! De har inte lidit nämnvärt vid skördandet.
Laxen vet jag ju att den lever i förpackning om fyra stycken....Det sa de i
alla fall på ett TV-program jag såg. Det var en massa ungdomar som
skulle klara sig själva utan mamma och pappa...

Så var det då dags för "Så mycket bättre". Lördagens höjdpunkt. Fast igår lutade det åt "Så mycket sämre", tyckte både jag och Gubben. Men inte sämre än att tittandet blev så intensivt att jag inte märkte att garnet tog slut på min stickning! Sista nystanet. Slut på Coop. Det återstår att repa upp en bit så jag kan maska av. Och fransar kan jag glömma. 

Idag vaknade jag med ont i magen igen. Som kramp i vänster sida. Bokade av min reservplats på spinningen med åkte på pilatesen. Och tänk, värken mildrades! Igår då jag körde spinning så kom värken i slutet av passet då jag var riktigt slutkörd. Jag får försöka fundera ut vad det kommer sig av. 

För andra dagen i följd har jag tagit en lite längre promenad med Vaski. Han är salig då han får röra på sig! Haltar gör han fortfarande, men jag stannar och stretchar benet på honom ibland. Idag fick han dessutom spåra en godisgömma i en skogsdunge. Jäklar, så kul han tyckte det var! Och hemma blev det en stund i duschen...och hackkorv som belöning! Prisa Gud!!! Eller snarare matte...

Hmmm....här luktar det....frolic

Jag kan inte se mig mätt på julkaktusarna! Det sprutar ut nya knoppar och blommor hela tiden. Bara de inte blommar ihjäl sig. 

Julisarna....och på våren påskisarna.

Sist men inte minst; Dagens Syrran

Det finaste man har, har man på bordet!!

Kycklingdilemma

Idag fick jag i alla fall plats på spinningen! Och jäklar så kul det var! Körde på rött och fick känningar av mitt magonda i slutet...men det sket jag i, ha ha! Sånt är till för att övervinnas. I morgon får jag se om jag får plats på spinningen. Missade ju att kolla då tiden släpptes och fick sota för det. 6 reserver innan jag hann boka. Surt, men jag får skärpa mig och vara ute i tid. Jag fick i alla fall plats på pilatespasset! 

Igår var jag och handlade på Coop och såg att de hade färsk, ekologiskt uppfödd kyckling, förhoppningsvis också lycklig(innan den dog), för 29.90 kg. Jag slog till för att göra nåt riktigt smarrigt till maken till lördagsmiddag. Ett hastverk. Jag glömde totalt bort att jag omöjligt klarar att dela en kyckling utan att få visionen av att skära i en bebis!! Och att helsteka hjälper inte. Vem vill lägga en bebis i ugnen???? Jag kan inte hjälpa att jag tänker så här. För några år sen kunde jag dela en halvfrusen kyckling, det kändes inte så hemskt, ingen bebis är ju frusen, men nu är det också omöjligt. Fick ropa på Gubben; Kan du komma och dela kycklingen? Hur gör jag, frågar då min käre man som har slaktat älg och rådjur, tjäder m.m....men aldrig en liten pippi. En mycket underlig situation utspelade sig i vårt kök då jag talade om hur han skulle göra, men vände ryggen åt massakern. Jag var alltså ansvarig men deltog inte...Fanns en kille på 1930-40 talet som gjorde så med judar och oliktänkande...Fast ändå inte...Han var ju en stor djurvän...precis som jag, men där slutar likheterna! Nä, vänta nu, i morse då jag tittade mig i spegeln hade jag en mycket specifik snedlugg som var mycket svår att få bort. Men jag lyckades tillslut för ett sånt utseende vill man ju inte gå omkring med. Nu ligger pippin i ugnen och grillas och jag kan inte för mitt liv begripa hur man kan äta nåt som har varit levande. Jag är ledsen, alla ni köttätare med min man i spetsen, men det var ju en liten ullig, gullig kyckling! Snålvattnet rinner på Gubben min då han känner dofterna från ugnen. VARFÖR köpte jag inte en kyckling i delar, då hade jag inte suttit här och funderat! För sån är jag, kan förtränga då det passar sig! 

Jäklar så varmt det är!

Inte gravid...

Fick i veckan en kallelse till cellprovskontroll. Högst upp till vänster står med fet stil mitt födelsedatum, 580314. Sen kommer allmän information och efter det fem punkter under Observera. En av punkterna lyder: Om du är gravid eller nyförlöst, rådgör med din barnmorska om när provet skall tas. Eh.....Hur vanligt är det med nyförlösta 54-åringar? Såklart är detta ett standardformulär som endast födelsedatum, namn och tid skrivs in i. Men desto roligare blir det för varje gång man får det. Nästa gång är jag ju ÄNNU äldre och ännu mindre troligt gravid eller nyförlöst...

Tafatt eller hjärtlös...

Måste berätta en händelse från igår. Jag står 2:a i kö på Coop och framför mig står en gammal dam med kundvagn som skall betala. Vid varubandet står hennes medelålders son, och packar i varorna. Så kommer en av personalen och hälsar på damen och frågar hur det är, då säger SONEN; -Hon mår inte så bra...och fortsätter packa! Nämen, säger expediten, så tråkigt, och tror väl som jag att hon är lite förkyld eller nåt. Men så ser jag att benen börjar vika sig på den gamla, hon håller krampaktigt i kundvagnen för att inte trilla. Expediten försöker hjälpa tanten, håller henne under armarna och säger att det finns en stol en bit bort, så du kan få sitta en stund, och menar såklart att sonen skall hämta den...men han fortsätter packa! En annan kassörska springer efter stolen samtidigt som den första försöker hålla den gamla så hon inte åker i golvet...och sonen tittar på och fortsätter sen att packa. Den gamla är förtvivlad, tycker såklart det är pinsamt, och vill betala. Tror ni att sonen... Nänä inte då, han har fortfarande fullt upp med att packa! Kassörskan får tantens plånbok och ordnar upp betalningen. Medan sonen, som nu faktiskt är klar med packningen, står och tittar på. Hjälper inte ens till att lägga ner plånboken i väskan, det får expediten göra. Ytterligare en personal kommer med en rullstol som står vid entrén och rullar iväg med den gamla...med sonen gående bredvid...Det enda positiva i denna händelse är att jag fick se en medmänsklig sida av personalen på Coop! Jag har ju ett antal gånger haft mycket dåliga erfarenheter av dem. Jag kan inte släppa detta. Hur kan man bara skita i att sätta sin gamla mamma före allt annat? Låta andra ta hand om problemet?
Min dotter har iallafall sagt att jag får bo på vinden i hennes hus då jag blir gammal. Hon kommer att servera mig mina favoriträtter tre gånger om da´n! Menyn är redan ordnad! Fast vi får förhandla om Gubbens meny för den är hon inte så förtjust i, vegetarian som hon är.

Skitfredag...

Hann inte boka popspinning igår heller. Skit också, tänkte jag då. Och så rätt tänkt det var, hi hi, fast det visste jag ju inte då. Men om jag hade hunnit, hade jag fått boka av...för idag fick jag värsta magknipet efter lunchen. Det var bara att packa ihop och åka hem, och spinning är det sista jag vill uppleva idag. Nu skall jag lägga mig i soffan och läsa Sandmannen och vänta på att friskna till. Kanske med två katter på magen som värmeelement.

Träningens positiva egenskaper

Det finns inget bättre än att träna!! Jo, kanske att få en ny valp eller katt men efter det så... Värken i händerna och armbågarna har mildrats av genomblödningen. Jag vet ju att värken kommer tillbaka, så lätt går det inte att bli av med den, men avlastande träning gör underverk. Jag bokade därför intervallspinning igår för att slippa belastning mer än på hjärta/lungor. Och dessutom fick jag med mig Gubben, det var kul! Han är ju helt såld på MTB numera och därför tränar vi inte så ofta tillsammans. Det är synd, tycker jag, för det är så kul! Men ibland så följer han med och då är det extrakul. Som idag, då vi körde så det rök om pedalerna! Men det hade vi ju också vår alldeles förträffliga instruktör Lisa att tacka för. Det går inte att köra  järnet utan en duktig instruktör som pushar på.
Vaskiböbben skall också träna fast på ett lugnare sätt än matte och husse. Vi skall stretcha hans ben, framåt-bakåt-utåt. Framåt är ingen favorit, det märkte jag direkt, men resten går galant. Om 3 veckor skall han in till den förhatliga Solstaden på återbesök.
Nu hoppas vi att det går framåt efter så lång tid med ont i benet.

Inflammationsdax

Hej ledvärk, hej då friska fingrar! Det gick länge, nästan ett helt år, den här gången men under helgen har värken ökat. Det är bara att glömma att sticka färdigt schalen. Efter alla år med den här skiten i kroppen så vet jag att det kommer att ta sin modiga tid att bli av med värken. Positivt är att fötterna är okej. Än så länge...Men den här gången kanske jag slipper gå som en anka. Medicinen står i skåpet färdigt att börja knapra. Så här har det varit så länge nu att jag borde blivit van, men det konstiga är att jag varje gång blir lika överraskad då den knackar på! 

Men det är ju mycket värre att min gosegris Vaski inte blir bättre. I morgon bitti skall jag lämna honom på Solstaden så de kan kolla honom igen. Uhh, jag vet att han tycker jag lämnar honom i sticket då jag går ifrån honom. Men det är dags att de får ordning på honom nu. Idag har jag haft telefonkontakt med veterinären och han sa att en sån här skada kan ta tid, men å andra sidan så kanske det varit bättre om de undersökt honom ordentligt från början och inte behandlat honom för ont i tårna! Dyrbar tid gick till spillo där. Och vovven har haft så ont. Så nu har matte tröttnat. Det känns inte som att ordinationen vi fått är den bästa. Vi har värmebehandlat honom tre-fyra gånger om da´n men det har känts lite klent hela tiden. 

Efter gårdagens träning var jag helt slut och lade mig och läste i soffan. Döm om min förvåning då båda katterna lade sig hos mig! Det hör till ovanligheterna att de ligger nära varann. Skönt att de äntligen börjar bli sams. 

Matte och kissarna är helt utslagna.

Idag gick det att ladda ner bilderna i datorn så varsågoda att se kuddarna och duken.

Alla kuddarna på plats. Klinga provligger.

Mjölksyra!!

Jag har nyss kommit hem från värsta bästa powersteppasset! Herregud, så slut jag är! Och nöjd med mig själv som faktiskt klarade det. På gränsen till mjölksyrechock för kroppen. Det var längesen så varför inte skrämma upp den gamla benhögen ibland! Tänk att en inspirerande och duktig instruktör och bra musik kan göra att man kan pressa sig så otroligt! Nu är jag mör som en lammstek och skall snart lägga mig i soffan och läsa ut den jättespännande boken "Eld". Andra boken om De utvalda som börjar andra året på gymnasiet i Engelsfors. En kollega är också helt såld på denna serie och väntar på att jag skall lämna Eld till henne PRONTO! Och på mitt kontor ligger också "Sandmannen", Lars Keplers nya kriminalroman som jag läst ett kapitel ur och bara MÅSTE läsa färdigt snarast.
I förmiddags blev jag äntligen färdig med kuddarna till TV-soffan. Tyget räckte till en duk också. Bilderna får ni vänta på för min skitdator tar inte emot bilderna med blåtanden.
Idag har Vaskiplutten fått gå ett litet blodspår i skogen. Han är ju fortfarande jättehalt, men i skogen går det lite bättre, dels för att underlaget är mjukt, dels gör den kuperade terrängen att han inte kan rusa på som han annars gör. Stackar´n, han har inte fått jobba nåt sen i somras, eller ens gått en långpromenad. I morgon har jag en telefontid med veterinären. Nu skall jag begära att de behandlar honom där. Vi har värmebehandlat och masserat honom tre gånger om dagen i tre veckor plus att han fått medicin i flera omgångar. Men så snart kuren är slut börjar han halta som en tok. Dessutom är han grinig och stressad. Specialisten som Gubben träffade sa att skadan går att operera. Vi får se vad vetten säger imöra.

Funderingar...

Som vanligt blev inte dagen som planerat. Men det gör inget. Tippen fick klara sig utan oss. Kuddarna har inte blivit sydda, men tyget ligger där, färdigt att användas vid tillfälle. Stickningen är dock återställd. Men så mycket har inte blivit stickat därutöver. Men jag har köpt den rätta färgen på ljusslingan Nu så, är det oskuldens färg som lyser upp hallen!
 Jag och dottern har också tänt ljus på gravarna. Det har ju blivit fler gravar på senare år. Dotterns farfar ligger i den nya minneslunden Vitsippan på Rud. Där vill jag ha min viloplats då min tid kommer. Så rofyllt för  de efterlevande. Är man död så har man ju ingen åsikt. Jag vill inte att mina efterlevande skall ha tvånget över sig att pynta min grav. Nä, jag vill att de skall minnas mig, kanske sitta och småprata med mig, inte för min skull, jag är ju död, men för deras egen skull. Nu är jag väl kanske övermodig som tror att de skall sakna mig så till den milda grad att de måste prata med en döing. Men OM de vill så kan de sitta en stund vid min namninskription och minnas mig...i mina ljusa stunder. Så vill jag ha det.
Vi träffade också min dotters faster med man. De har fortfarande en svår tid efter deras dotter död. Så hemskt att mista sitt barn! Jag tänder alltid ett ljus på hennes grav då jag är på kyrkogården. Varje gång har jag gråten i halsen. Livet är ibland så orättvist. Om jag fick bestämma skulle ingen av mina nära och kära behöva genomlida sådana fruktansvärda tragedier. Men tyvärr kan jag inte bestämma över sånt.

Sy och sticka

Idag skall det grejas här hemma. Jag skall sy den sista kudden till TV-rummet. Sen är det klart. För den här gången, alltså....Gubben skall greja lite lister i hallen. Kanske blir det en tur till tippen också.
Sen skall jag baske mig sticka klart min schal som jag två kvällar i rad stickat fel så jag fått repa upp!

Lite färg så man står ut i höstmörkret.

Åsså min kompis på bordet,
Syrran med långa benet!

En trött vecka för en trött tant...VA, TANT?

Sitter här med ett glas rött och försöker sammanfatta veckan som gått, eller snart har gått, om man är petnoga. Måndag-onsdag var helvetiska på jobbet. Fast ändå trivs jag. Hm, är jag månne bipolär, eller? Ja, inte vet jag, jag stormtrivs på jobbet, men är ibland(ofta) så trött att jag vill spy. men så är det kanske för alla? Det är antagligen orsaken till att det blir missar i kommunikationen. Men nu är det fredag...och jag har ännu inte kört ihjäl nån människa utan reflex. Och inte heller nåt rådjur...eller älg...eller katt...eller hjort. Det är bra. Kanske för att jag tar det lugnt på vägen. Jag har ju två rådjursliv på mitt samvete och jag tror att de sitter i sin himmel och har koll på mig. - Nej, är hon ute på vägen nu igen...sänder en varning till våra levande vänner på jorden! Tänker de.
 Sen är ju min käre Gubbe och lillvovven eftersökare på trafikskadat vilt i området. Jag har nu gjort mig känd som "kärringen på Abborrvägen" genom alla mina mejl och fb-inlägg  till kommunen om varningsskyltar...och lite annat smått och gott...Ja, nån måste ju axla det oket också.
Förra året var det varmkörning av bilar i området de fick mejl om. Jag fick aldrig svar...Före det var det lekparkens alla farliga leksaker...och placeringen av den. En planritning skickade jag också med. Hundbajstunnornas placeringar har jag också kritiserat, OCH märk väl, fått rätt på EN tunna! Yyeeeaaa!
Åh, jag får inte glömma då jag bad om en lyktstolpe vid vår lilla gångvägstump som är kolsvart(såklart) och  gropig med rötter som sticker upp ur asfalten. Svaret är helt fantastiskt; Vi hade en lyktstolpe där förr, men de hade bara sönder den så vi fick ta bort den! Vilka var då DE och NÄR hände det? Jo, tonåringar för 20 år sen....så därför kan vi inte få se var vi går år 2012.
Men Gud vad jag gnäller.Tänk så hemskt för föräldrarna till lilla Anna som blev bortrövad av en stollig 20-åring igår! Och skolan slog inte larm! Jisses, vad NÅN där har ångest just nu, och det hoppas jag, för nåt sånt får ju inte hända.
Men nu kom jag på ett gnäll till, men sen får det vara slut. Bilen startade inte imorse. Vilken bil? 9-3:an såklart. Skitbilen nr 1! Kunde inte komma försent eftersom jag hade fikabröd till mina fredagsvultna kollegor i bilen. Sånt gör ju inte livet lugnare. Men Gubben fixade till det som vanligt.
Igår kom han hem med en jättefin lampa att ha i vår trappavsats. Med LEDljus eller ström. Då fick jag en snilleblixt. Smideslampan på väggen i köket vågar jag aldrig ha levande ljus i. Kanske skall jag köpa en LED-ljusslinga till den? Så efter jobbet for jag in till Plantagen, skulle även köpa brasved, och fann en hel ställning med ljusslingor! Men Gud, så nöjd jag var! Kom hem och satt i batterierna. Vägglampan blev jättebra! Men så var det då lampan i hallen....Öppnade förpackningen och fick i batterierna. Fann en snygg vas att ha slingan i. Hm...men vilken färg är nu detta? LILA! Passade inte så bra till den nytapetserade brun/guld/silver/grå väggen bakom. Gör om gör rätt...i morgon.
Min Gubbe och vovvetjej har kommit in från stora skogen efter att ha kollat efter rådjur. Dessutom skulle Klinga prova sin nya fräsiga väst med GPS-ficka! Hon sträckte riktigt på sig, den mallgrodan! <3

Kolla skrattande vovven! 

Lolitas poseringsstudio....
Kan meddela att verksamheten inte
hann komma igång förrän den blev
nedlagd....

Den här blev jag riktigt nöjd med!